Gott Nytt År!

Dagarna går fort även om jag inte gör så mycket med dem precis. Förutom slappar och faktiskt njuter av ledighet. Nu kan man ju tycka att jag ju inte har särskilt mycket att göra annars heller men det beror ju på vad man jämför med. För mig är det väldigt mycket. Möten, arbetspraktik och annat som jag ska hålla reda på. Så det räcker allt till. Plus att jag då och då har en fibrodag med mycket värk och trötthet. Vilket också tar på krafterna.

Som sagt; ledigheten är härlig. :-)

Julen var så mysig. Bland annat spelade vi sällskapsspel till väldigt sent ett par kvällar och Viktor var så trött att han knappt orkade sitta upprätt på stolen men han tyckte det var så roligt. :-) Vi spelade Cluedo dan före julafton och på juldagens kväll spelade vi ett nytt spel som heter Undercover in Europa (en lite rolig svengelsk titel) och det var väldigt enkla regler. Så enkla att till och med jag orkade lära mig dem. Hehe...

Idag är det näst sista dagen detta år och mina tankar är (som vanligt vid varje årsslut) att nästa år bara måste bli bra helst bättre än det som gått. Jag får väl helt enkelt se till att det blir så, eller hur? :-) Dags att leta fram den där almanackan som jag fick för ett tag sen så jag är beredd att byta på lördag... För då börjar ett nytt kapitel i livet. Eller en ny bok kanske jag ska säga. Om man istället räknar varje månad som ett kapitel. ;-)

Jag vill härmed passa på att önska alla därute ett...

Gott Nytt År!

Dan före dopparedan...

Idag vill jag bara önska en riktigt


GOD JUL!

från mig och tomten.

:-)

Kram!

Trailer till Narnia; The Voyage of the Dawn Treader

Nu är det inte långt kvar till julafton.

Det är -22 grader ute och +20 inne. Jag längtar efter när det är +30 ute och +20 inne. :-) Men det lär dröja. Jag blev förresten ledig idag för Carina skulle vabba (vård av barn) så hon tyckte jag kunde få ledigt. Och samtalet med min coach blev per telefon. Busstidtabellen har ändrats och de har dragit in den bussen som jag åkte hem med tidigare när jag var på samtal med henne. Så det hade blivit stressigt om jag skulle varit iväg imorse. Men det var ju bra när det gick att lösa ändå. Och jag var glad att slippa ut i kylan.

Jag kommer att få ha henne kvar som coach och hon går från årsskiftet över i ett annat projekt och då följer jag med henne dit. Tills vidare i alla fall. Vi får väl se hur det blir. Men det löser sig nog.

Igår bakade jag pepparkakor och det doftar fortfarande sådär julaktigt gott i lägenheten sen dess. :-) Nu har vi en hel stor burk med kakor. Jag skippade kristyren i år. Den brukar aldrig bli riktigt bra, endera blir den för lös eller för hård. Så nu får det räcka med själva kakorna.

Denna är från förra året. :-)










Varje gång jag hör den senaste Idol-vinnaren Jay Smith sjunga låten från finalen så får jag alltid en annan låt i huvet på nåt konstigt vis. Den påminner mig liksom om den här...

Amy Diamond - It can only get better

Den är också en mycket bättre låt tycker jag. Sorgsen men fin. Nog för att Jay Smith har en härlig rockig röst men låten som heter "Dreaming people" är rätt trist. Han kan så mycket bättre. Jag har inte sett på ett enda avsnitt av Idol men jag lyssnar på RIX och där kör de ju Idoldeltagarnas låtar till förbannelse, om man nu ska vara lite gnällig. Och de har även varit i studion och spelat live. Vilket även Amy Diamond varit för den delen.


Ta det nu lugnt så här på sluttampen fram till julafton, stressa inte. Skinkan smakar inte lika bra om man är jäktad. Den fastnar lättare i halsen. Och om man stressar halvt ihjäl sig så kanske man somnar ifrån allt i ett hörn medan resten av familjen ser på Kalle Anka... :-) Och det är ju inte så kul, man vill ju vara med och se på tjuren Ferdinand. Eller... ;-)

Och även om man, som jag, lever på försörjningsstöd, så behövs det ju faktiskt inte så mycket för att få lite julstämning. Man behöver ju inte äta så man blir fyrkantig. Det är ju inte maten och julklapparna som är viktigast - det är sällskapet. :-) Och i och med att jag sa det önskar jag att alla som vill det har någon att dela julen med.

Kram!

En härlig start på veckan!

För första gången har jag lyckats få in en liten filmsnutt utan att behöva länka till youtube. Apropå trailern nedan. Jag känner mig väldigt stolt, hehe... Tyvärr blev rutan väldigt liten och när man klickar för helbild så blir den lite suddig. Men, men... ändå. :-)

Det har varit en härlig måndag. Var på min arbetspraktik och stannade över lunch idag. Blev bjuden på pizza och många skratt. :-) Efter lunch åkte vi (Carina och jag) till ett äldreboende för att ha ett möte med demenssjuksköterskan i kommunen och där blev vi kvar en rätt lång stund. Vi kollade i skåp som skulle rensas och fann saker som vi kunde ha i minneslådorna. Sköterskan hade nämligen funderat på att göra egna minneslådor men eftersom vi ju har våra klara (dock ej helt färdiga, det fattas en del saker) så får hon ta över dem för vidare utlåning till andra som jobbar, eller är intresserade av att jobba, med samma sak. Det gäller ju hela kommunen och kommer till nytta på ett bra sätt även om lådorna inte står inklämda i ett förråd på pastorsexpeditionen här. Vi kommer ju att hjälpas åt liksom.

Väl hemma så hade jag så mycket energi att jag satte mig och skrev ner en massa text från det material som jag antecknat hittills angående åren inför födelsedagsfirandet nu i vår. Från att ha varit extremt trött imorse, jag sov oroligt och har gjort i ett par nätter, så fick jag alltså mer energi ju längre dagen led och ju fler folk jag träffade. Knepigt eller hur? Ibland är det ju faktiskt så att man får energi beroende på vilka man träffar och hur man känner inför vissa möten. Man blir ju själv fylld av glädje när man träffar andra som är engagerade och glada.

I alla fall... Middagen är uppäten och disken väntar. Imorgon är det sista dagen för Viktor i skolan för den här terminen. Han ser verkligen fram emot jullov. :-) Och det gör jag med men jag blir inte ledig förrän torsdag. Har arbetspraktik på onsdag och även ett möte med min coach samma dag. Det är fullt upp. Och sen är det jul...

Tänkte också pusha för nåt som jag fick i mailen förut från RESURS.

Aktionsgruppen för de sjukförsäkrade.

Ha det gott! Sköt om er! Kram!

Trailern till Water for Elephants

En av mina (senaste) favoritböcker filmades i somras. Jag läste den ungefär samtidigt. Snart kommer filmen, hoppas att den är lika bra som boken. På svenska heter den (boken alltså, vet inte om filmen kommer att kallas likadant) "Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow". Författare är Sara Gruen.

:-)

Hej å hå

Enligt min egen lille tillfällige vädergubbe Viktor ska det bli snökaos här borti krokarna imorgon vilket inte bådar gott för jag ska nämligen ut och åka buss. Ska till stan och träffa min psykolog sista gången för i år.

Nu har ju jag aldrig tänkt så mycket på snökaos så sett för under tiden som jag jobbade fick man minsann ut och iväg i alla väder oavsett. Glömmer aldrig den morgonen som jag slet för att ta mig fram till dagis med kärran (hade tyvärr ingen pulka) som Viktor satt i när vi plöjde fram genom ett par decimeter blötsnö... ugh! Jag stannade kärran (jag drog den bakom mig för åt andra hållet gick ju absolut inte) när vi knappt kommit halvvägs till dagis och nästan vrålade ut min frustration innan jag ringde ett telefonnummer, dit man kunde ringa när det gällde just snöröjning, och frågade varför ingen plogat vägarna i det området där vi bodde för alla hade faktiskt inte bil. Nåt direkt svar minns jag inte att jag fick. Mer än att de var på väg för att ploga, det hjälpte ju inte mig just då. Ack. För det mesta hade de inte ens plogat tills jag kom hem igen på eftermiddagen...

Och Viktor som var liten som ett knytt satt där i kärran och sa; Men mamma du klarar allting. Och jag svarade honom att den här gången (med blötsnön) visste jag inte om jag skulle göra det. Den gången tog det oss femtio minuter att gå till dagis. Jag var sjösvett och fick stanna där en stund, dricka lite äppeljuice, byta t-shirt (som tur var hade jag en extra med i ryggsäcken), vila lite i väntan på nästa buss.

Oturligt nog hade han endast kunnat få en plats på ett dagis som låg här i centrum medan vi bodde i utkanten. När han var sex år och skulle börja på riktiga förskolan/skolan så blev det närmare. Halva vägen bara. Som tur var. Men den morgonen glömmer jag inte. En annan morgon fick vi gå längs bilvägen för det gick inte ens att gå på gångbanan, det var drivor av snö. Så där gick jag med kärran och halkade runt tillsammans med bilarna. Gissa om jag var arg. Jag tror nog att jag ringde då också och skällde för att de inte kunde ploga så folk kunde ta sig fram. Sen kom jag ju för sent till jobbet i och med att jag missade bussen på grund av att det blev en rejäl omväg och tog tid.

Så nog har man varit med om snökaos alltid... på olika vis.

Letade julsånger häromdagen, ville ha en fin version av Stilla Natt tänkte jag men jag fann den här istället...

Mio min mio - Karin Glenmark

Jag ryser så jag näsan trillar av stolen när jag hör den här och jag har ju också hört Astrid Lindgren själv läsa historien om Mio och hans äventyr. Förresten rollen som Jum-Jum spelades av Christian Bale i filmversionen. :-) Han är bland annat den senaste i raden av Batmans/Bruce Wayne. För den som inte visste vem i hela friden jag talade om. Fast det kanske ingen gör ändå vem vet. Lite trivia så här på onsdagseftermiddagen...

Jag brukar inte lyssna på sån här musik i vanliga fall men när jag hör den här sången med just den här sångerskan blir jag nästan tårögd. Hon har en så fantastisk röst och jag blev hänförd när jag fastnade av en slump vid teven under en konsert som sändes för några år sen. Tonerna kommer ur henne som om det är den enklaste saken i världen. Hon behöver bara öppna munnen så flyter de liksom ut... häftigt... :-)

Sissel Kyrkjebö- Pie Jesu

Ha det bra! Kram!









PS. Har nån börjat skriva önskelistor till tomten än? Det går säkert bra att maila dem till honom också om man inte har nåt tillgängligt papper att skriva på och skicka iväg. Eller om man inte har nåt frimärke. Tomten är ju så modern nu för tiden. ;-) Jag grunnar på vad jag ska skriva på min lista... hm...

Några damer som jag såg på Konsum förut blev lite förgrymmade för de skulle köpa julfrimärken men det fanns inga. Så de fick köpa vanliga frimärken istället. Nog för att de är lite dyrare men jag tycker nog att det är dumt att bli arg på nåt sånt. Eller?

Det är väl onödigt att nästan släppa ut sin *Tyko Jonsson* på konsumpersonalen. (Tyko är pappa till Karl-Bertil Jonsson, om nån, som inte har stenkoll på sina julprogram, undrar...) :-)

Festfredag.

Idag ska vi ha lite festballonger tycker jag. :-)

Viktor fyller år och det är Nobelfesten och det ena med det tredje.

Och jag har lyckats dammsuga alla rum på en och samma dag! Sensation! Ja jag tog ju inte alla på en gång utan det var en del pauser men jag blev klar och kunde ställa in dammsugaren så den inte står framme och skräpar. Som den oftast kan göra i veckor... ehrm... nåja månader. ;-) Den blev även inställd förra helgen för då blev jag också klar med dammsugandet inför söndagen och det tårtkalas vi hade. Så det var inte så mycket skräp idag utan gick rätt lätt att städa.

Idag såg jag på ytterligare ett program, det åttonde och sista, av Annas eviga. Det handlade om lycka. Lägger in länken till det här.

Kan man välja lyckan? - Annas eviga

Jag tycker nog att karln som är med (Bengt Brülde) är en riktig depparjeppe som trots den forskning han säger sig ha gjort om lycka inte fattat ett jota om hur det funkar. Däremot Pia Johansson har precis rätt inställning till hur man kan påverka sitt liv. Den andra kvinnan (Carina Rydberg) ... ja vad ska man säga om henne. Väldigt negativa vibbar tycker jag. Allt det som Pia pratar om är precis det som jag fått lära mig den senaste tiden både genom självhjälp (bland annat Kay Pollacks dvd/bok) och genom psykologen och som jag försöker leva efter. Jag vet precis vad hon menar.

Man kan visst välja lycka. Och man kan välja glädje. Jag vet att alla kan det. Men det handlar om att vilja också. Om att våga ändra på tankarna, ifrågasätta det liv man har OM man nu tycker/känner att man är deprimerad. Och som även Pia säger; det är viktigt att be om hjälp om man behöver det. Att våga be om hjälp och att våga göra nåt åt en svår och deppig situation.

I alla fall.

Ha en bra fredagskväll. Det ska jag ha. :-) Kram!


"Vårt beteende mot andra blir automatiskt positivt när vi handlar av omsorg om dem. Det är för att vi inte har plats för några misstankar när hjärtat är fyllt av kärlek. Det är som en inre dörr öppnas och låter oss komma ut. "

Dalai Lama - Visdomens Kärna

Frost i ögonfransarna

Idag har det varit en mycket bättre dag. :-) Tack och lov för det. Trots kylan som fick mina ögonfransar att frysa ihop sig på grund av att ögonen tårades av den kalla luften. Det gäller som sagt att vara rustad när vintern plågar en med alldeles för många minusgrader.

Arbetspraktiken gick snabbt, jag satt där och kollade i papperen när Carina fick påminna mig om att klockan var tolv. Jag skulle vara där mellan 10 och 12. När jag kom dit hade de haft nåt slags samkväm i stora samlingssalen (där kören övar och där jag brukar vara med lådorna), det doftade kaffe och en av damerna som jobbar där kom direkt och frågade mig om jag ville ha smörgåstårta. Jag tackade för erbjudandet men avböjde och klev iväg upp på övervåningen för att plocka av mig alla mina femtioelva lager kläder. Sen satte jag igång nästan direkt.

Just nu håller vi på och samlar allmän info via datorn utifrån de personer som ska firas under nästa år. Födelsedagar alltså. Vi har en dam som fyller 103! Och en som fyller 100 och sen går det neråt i olika åldrar mot 85. Det är tydligen pastorsexpeditionen/diakonissan som har hand om detta firande. Carina tyckte nu, genom inspiration från våra minneslådor faktiskt och även annat vi pratat om, att de skulle firas med minnen istället. Hon tyckte de hade gjort på samma sätt så många år nu att det var dags för förändring.

Det är väldigt spännande att sitta och ta reda på vad som hände under 1908 till exempel. Kolla upp vad de hade för slags kläder då. Skola, politik, sjukvård, litteratur. Det är en kvinna (skådespelerska) som brukar vara med på dessa kalas och som flera gånger har klätt sig som Selma Lagerlöf. Både Carina och jag känner att vi vill vara med och klä ut oss den här gången så vi får väl se vad vi hittar på. ;-)

När jag hittat all info ska det väl skrivas ihop en liten sammanfattning för var och en av födelsedagsfirarna. För att hylla dem lite extra genom att uppmärksamma just det året de föddes.

Gick iväg till biblioteket efteråt för att låna nummer fyra och fem av serien Vargbröder till Viktor. De stängde klockan 14 idag så han hade inte hunnit själv efter skolan. Då passade jag på att titta en extra gång på våra montrar. Det ser väldigt inbjudande ut om jag får säga det själv. :-) Väldigt trevligt. Och Viktor blev så glad när han kom hem och såg att han hade två nya böcker att dyka ner i.

Nu ska jag ta mig lite kaffe tror jag. Imorgon är det fredag, Nobeldagen och Viktors födelsedag. Mitt eget nobelpris fyller 14. Tänk bara! Hehe... :-)

För de som kör med gamla traditioner (om nu nån gör det nu för tiden) så är väl detta dagen då lutfisken ska läggas i blöt eller? Enda anledningen till att jag kommer ihåg den här dagen är att min syster har namnsdag. Nån lutfisk blir det inte tal om (blä!) men jag skickade ett sms till min syster förut. ;-)


Ha det bra! Kram!

På tal om vargbröder... eller ja vargar då...

De är ju vårt landskapsdjur och jag kan då inte finna nåt vackrare. Nu har jag ju inte får och behöver oroa mig för att de ska bli tagna av vargar men... som både jag och Viktor brukar säga; det är inte vargens fel att fåren blir rivna.

Människan har ju alltid bebott de revir där rovdjur finns och då får man leva med det och skydda sina djur på bästa sätt. Folk får väl bli mer påhittiga när det gäller att ta hand om sina djur och inte skylla och skälla på vargen som är ett vilt djur och handlar utifrån sin instinkt.

Så tycker vi. Viktors pappa däremot håller inte med trots att han inte har några får... Ibland kanske han är som ett (får) men det är ju en annan historia... ;-)

(bilden är lånad från djurskyddet.se)

Nu kan det bara bli bättre.... hoppas jag.

Idag har jag haft en riktig skitdag kroppsligt sett. Jösses vilken värk! Nu vet jag inte om det är kylan som gör att det blir så här för jag minns inte hur det var förra året. Nog tror jag att jag hade värk och då hade jag heller inte mått så bra som jag gjort sedan i våras så jag hade inte så mycket att jämföra med. Det är influensavärk i hela kroppen. Men jag har lyckats släpa mig fram genom dagen och varit i tvättstugan, lagat mat och allt det där. Utan värktabletter också, det blir ju oftast inte bättre av det ändå. Jag tog endast en panodil på förmiddagen för att få bort den huvudvärk som var i antågande. Sov lite dåligt inatt, därav huvudvärken. Vaknade av värk i fötter och ben och kunde inte somna om på en stund. Fibron passar på att göra sina nedslag ibland, rejält också.

I alla fall. Imorgon är det dags igen för arbetspraktik. Jag var iväg igår också i kylan. Klädd som en nordpolsfarare. :-) Ja det får inte finnas en glipa där kall luft kan komma in.

Spenderade en del tid idag med att se på flera avsnitt på datorn av Annas eviga, ett program som går på SVT. Jag gillar dessa program, hon brukar ha intressanta ämnen och intressanta gäster. De är en halvtimme långa ungefär och det är väl rätt så lagom. Fast ibland, om diskussionen är igång bra och man vill höra mer så har jag önskat få se en halvtimme till. Särskilt ett av dem skulle jag velat höra mer av. Det handlade om kvinnokroppen. Sånt är alltid intressant att höra teorier om. Det handlade om varför vi kvinnor aldrig är nöjda med hur vi ser ut och varför modet är som det är och så vidare.

Detta är något som jag kanske utvecklar en annan dag för jag har många tankar om det. Hoppas min kropp inte är så besvärlig mot mig imorgon för det har jag inte tid med. ;-) Inte lust heller...

Ha det bra! Kram!

Snö, innebandy och tårta

Idag har jag varit lite sliten men jag mår rätt så bra ändå. Det är tillåtet att känna sig lite seg då och då och även om jag har saker som jag egentligen skulle göra så känner jag mig inte stressad. Jag får ta itu med dem när jag känner att jag hämtat nya krafter och är redo.

Helgen har gått vansinnigt snabbt. Men det berodde säkert på att det var fullt upp hela tiden. Plus att för att jag ska orka göra det jag vill måste vila emellanåt. Detta är livsviktigt. Ibland kan det kännas trist att göra det men jag tjänar oerhört mycket på det.

Lördagen gick i ett huj och söndagen med. Jag var på innebandymatch på förmiddagen, min systersons (den äldre den här gången) lag vann med 19-6. :-) Det var ett glatt gäng som åkte hem efter matchen, nöjda med resultatet.

Sen var det mat och sen blev det tårta. Ja vi firade Viktor i förväg i och med att han åker till sin pappa på själva födelsedagen som är nu på fredag. Han är väldigt nöjd med sin säng och sover bra i den. Och den tomte som han fick av sin mormor igår tycker han väldigt mycket om. :-) Tycker den är så gullig. Han har ställt den på databordet. Han fick lite mer presenter av Erika, påslakan, duschkräm, deo och färgpennor, sånt där som man behöver liksom. :-)

Snön ligger tjock härute. Det har snöat inatt och även under dagen till och från. Längtar till sommaren... ja jag vet! Det är för tidigt med det. Men jag kan inte hjälpa att jag gör det i alla fall. Nog för att vintern har sina bra sidor också, trots halka, dåligt plogade vägar/trottoarer och kyla, men jag har ingen lust att ha en lååååååång vinter framför mig. Suck. Allt blir så omständligt så fort man ska gå utanför dörren. Så mycket kläder som ska på. Skor som ska snöras och halsdukar som ska viras varv på varv runt halsen...

Men sen kan det komma såna där fina dagar då man blir fullständigt betagen i snön och vintern. När solen lyser från en klarblå himmel och det glittrar överallt. Då tycker jag om vintern. :-)

Ha en bra dag! Kram!



















Februari 2006 har jag för mig att jag tog den här bilden.

Minnen, montrar och mysiga människor

Under eftermiddagen har jag och Carina ställt upp våra minnesgrejer i två montrar på biblioteket. Det var så roligt att stå där och pyssla. Det blev faktiskt en del saker över, sånt som vi inte fick plats med. Ändå tyckte jag att vi inte hade så mycket med oss dit. Och man vill ju ha med så mycket som möjligt och från olika områden liksom.

Jag lånade ut min kaffekvarn som jag fått av min farmor så den malde vi kaffe i, lagom mycket så att det skulle synas i den lilla lådan nertill. Det ligger även bönor upptill. Det doftade nymalet kaffe i biblioteket efteråt. :-) Härligt.

Sen har jag fått i uppdrag att sätta upp affischer lite överallt på byn. Det blir en utmaning för mig, att gå runt och prata med folk och sätta upp lappar. I affärer och annat.

Det var några småbarnsmammor på biblioteket samtidigt som hade med sina små parvlar och en av dem kom fram till det bord där vi lagt upp grejerna för sortering och började titta med stora ögon på det som låg där. Bland annat en kaksprits som var mycket intressant. ;-) Så den fick han kolla på en stund, jag visade hur den fungerade. Han tyckte det var väldigt roligt med att stoppa i och ta ur den tunga träsaken (vet inte riktigt vad man kallar den) som man liksom ska trycka till kakdegen med. Jag såg till att han inte fick den på sina små, små fötter. ;-)

Den lille godingen var bara 14 månader tydligen. Och så bedrövligt söt! Jag har glömt vad små de är i den åldern. Jösses! Det var längesen jag hade nån som var så liten.

Passade också på att låna ännu en av böckerna i Vargbröder-serien åt Viktor innan jag gick hem. Biblioteket var inte öppet officiellt idag men jag fick låna ändå. En av personalen startade den vanliga lånedatorn bara för mig. :-) Det finns ju möjlighet att låna böcker trots att biblioteket är obemannat, via självbetjäning, men då måste man ha en pinkod och det hade jag ingen. När jag kom hem hade Viktor redan blivit hämtad av sin pappa så han får vänta tills imorgon med att börja läsa den.

Over and out! :-)

Kram!

Ej våran strut men dock en strut. :-)

Det handlar om livskvalitet.

Häromdagen läste jag på RESURS och där hade någon frågat om man fick sjukersättning om man hade diagnosen Fibromyalgi. Och på den frågan kan i alla fall jag svara nej. De anser inte att det är en sjukdom trots att man oftast mår väldigt dåligt.

Nu är det ju så här att vi är alla olika och sjukdomar drabbar oss på olika sätt. Även då vi blir förkylda så reagerar vi olika på samma smitta. Vi blir sjuka på olika sätt och vi blir även friska på olika sätt och olika fort.

En del kanske bara behöver sjukgymnastik för att få kroppen att må bättre, en del behöver kanske psykoterapi och/eller terapi av annat slag för att orka hantera sin sjukdom och kunna gå vidare. Ytterligare en del kanske behöver allt ovanstående plus nån slags medicin. Och främst behöver man lugn och ro, tid att vila och återhämta sig, kunna fylla på sitt energiförråd.

Bara för att jag mår på ett sätt i och med min fibro så innebär ju inte det att alla andra som har fibro mår precis som jag gör. Det vore ju rätt orimligt i och med att allt är individuellt. Sen att jag lyckats finna den väg som passade mig att gå när det gällde rehabilitering/återhämtning får ju stå för mig. Hur pass länge man varit sjuk och ignorerad spelar ju också roll såklart.

Inte förrän jag fick en coach genom projektet Kraftstation här i kommunen kände jag att för första gången lyssnade någon på mig, respekterade mig och ignorerade inte mina problem. Det var då förändringen inom mig började på allvar.

För varje ignorerad sjuk människa har samhället fått ännu mer att ta reda på. För man blir inte frisk av att ignoreras, man blir sjukare och dessutom kan man fastna ännu mer i det sjuka genom att man hela tiden måste bevisa, genom överklagningar och annat, hur sjuk man är. Till slut har man hamnat så långt ner i skiten att man varken orkar eller kanske heller inte vill ta sig upp. Det blir för svårt. Man behöver ju hjälp men nekas den hela tiden.

De som får utmattningsdepressioner och även fibro är oftast människor som slitit ut sig både på jobbet och privat. Dessa människor vill ju absolut inte se sig själva som sjuka, de kämpar ju på och sliter ända tills den dag som det inte går längre. Och då blir de inte trodda! Vad ska de göra då? Jo det enda de (och även jag) får ägna sig åt är att tjata om hur sjuka de är för att få den hjälp som de behöver. Och hur påverkar detta den psykiska hälsan? Det är ju åt helsike fel alltihop.

På F-kassan resonerar de som så att om du kan lyfta en penna (med fritt vald kroppsdel) så kan du jobba. Men det handlar inte om arbetsförmåga för en sjuk människa. Det handlar om livskvalitet. Och den kan ju se lite olika ut beroende på vem man är. Så varje bedömning ska utgå från den individ som söker ersättning. Man ska inte behöva klumpas ihop till en grupp bara för att man har samma diagnos. Som jag sa så reagerar vi alla olika på samma sjukdom.

Det har hänt nåt galet med helhetssynen på människor. För att en människa ska orka komma tillbaka till ett arbete av nåt slag måste hela människan räknas in. Det räcker inte med att jag orkar lyfta en penna, jag måste vilja lyfta pennan också. Det måste kännas meningsfullt att göra det. Och jag vill även kunna lyfta mina egna "pennor" när jag kommer hem från det där pennlyftarjobbet. Jag vill ju kunna orka laga min mat, diska min disk, tvätta mina kläder och ja faktiskt ha lite roligt också. :-) Det handlar som sagt om livskvalitet, inte endast om arbetsförmåga.

Jag vill kunna vakna på morgonen och känna glädje över att det är en ny dag. Inte tänka direkt när jag öppnar ögonen: "Nu är det en sån där jävla dag igen". Jag har varit där, jag har tänkt så när jag vaknat på morgonen. Det gör jag inte längre. Jag har lämnat det bakom mig. Förhoppningsvis för alltid för jag vill aldrig känna den uppgivenheten mer. Den var hemsk. Väldigt destruktiv. Inte gjorde det tillvaron bättre det kan ju vem som helst med en hjärna begripa.

Men förändringen kom ju inte helt av sig själv. Jag har ju fått väldigt bra hjälp det senaste året och tack vare detta känt mig motiverad att jobba med mig själv och det är ett slitgöra kan jag säga. Ibland önskade jag att det gått att spola framåt så jag sluppit kämpa så. För ibland åkte jag tillbaka ett par hack för att sedan få kämpa lite till för att komma förbi nåt som jag redan trodde jag var klar med. Men det ska väl ta sin tid för då finns det liksom en bredare, stadigare grund att stå på de dagar som jag mår mindre bra, för de kommer ju också ibland såklart även om läget är tusen gånger bättre nu än det var förra året vid den här tiden.

När vi hade möte förra veckan med min coach, när hon hälsade på på arbetspraktiken, så pratade vi bland annat om utmattningsdepression. Carina har ju också varit drabbad av det, och hon sa att den resan hade man ju helst varit utan. (Hon fick också hålla på och bråka med F-kassan) Men samtidigt så kände hon att trots allt så, när man kom ut på andra sidan, så var det ändå en lärorik sak att ha varit med om. Man blir en annan människa, kanske en bättre till och med. Det är i alla fall en lärdom att ta vara på. Trots allt. Allt man lär sig har man ju så småningom nytta av. Även om det verkligen inte känns så just då.

Ha en bra dag! Kram!

Detta är inte jag men det kunde ha varit. :-)
















Bilden är från sidan www.vandpunkt.se

Livet känns just nu som en julklappssäck - fylld med trevliga presenter

Är hemma igen efter en tur på stan. Träffade min psykolog vilket var väldigt roligt eftersom jag hade så mycket positivt att berätta för henne. Hon tycker jag ska fortsätta på det spår jag är nu, fortsätta ta hand om mig som jag gör och så ska vi träffas igen i mitten av december.

Efter psykologbesöket träffade jag Erika och vi gick till Clas Ohlsson där jag köpte en enorm packe med stearinljus. Ja det kommer ju att behövas en del nu inför advent och de hade storpack till bra pris. Fick också syn på julgirlanger och glittriga julgranskulor och det är nåt som jag är väldigt svag för. Jag bara stod och suckade en stund och tittade på härligheten. Pillade lite på det glittriga glittret. Men jag köpte inget. Dels har jag inte råd och dels så behöver jag inget mer än jag redan har. Min plastgran (som jag ju använder nu för tiden) är så liten att jag inte får plats med mer. Tyvärr. I alla fall. Jag köpte mina ljus och sen var jag nöjd.

Vi gick till Café Royal, där man också kan köpa lunch. Det blev rostbiff med potatissallad och det var nog den godaste potatissallad jag nånsin ätit. Ja alltihop var gott förresten. Så när jag mätt och glad kramat Erika hejdå (och tackat henne för maten, det var hon som bjöd) så gick jag till busstationen för att invänta bussen. Det blåser så jäkla kallt idag att man nästan fryser huvet av sig. Och arslet med för den delen. Om man inte har en rejäl jacka som håller en varm nertill. Jag hade både huva och lång jacka men ändå var det svinkallt.

Jag blir så trött i ögonen vid sånt här blåsigt kallväder så när jag hade satt mig på bussen och plockat fram min bussbok (som för närvarande är deckaren Inte önskvärd av Björn Hellberg) så tog det inte lång stund förrän jag började bli väldigt sömnig. Men det var spännande i boken så jag lyckades hålla mig vaken.

Viktor hade hunnit hem före mig idag och satt i köket just på väg att börja äta pepparkakor. :-) Jag fick en väldigt varm och go välkommen-hem-kram av honom när han hade mumsat klart.

Nu när jag fått i mig lite pepparkakor själv och en skvätt kaffe så ska jag nog gå ner i källaren och försöka få upp åtminstone en av mina jullådor. I år riktigt längtar jag efter att pynta. Ja jag tyckte väl det var roligt förra året med men i år har jag mer ork och lust liksom.

Det känns bra. :-)

Ha det gott! Kram!

Denna kula finns inte hos Clas Ohlsson. Jag har för mig att den är från nåt tyskt julfirargrejs som jag hittade på nätet för ett par år sen.

Visst är den fin? ;-)

Blåsväder och planering

Det har blåst rejält idag men jag har inte blåst bort. :-) Jag klarade mig.

Har varit på arbetspraktik idag igen och vi pratade såklart om hur vi ska göra till veckan då det är dags att ställa upp saker i montrarna på biblioteket. Vi pratade om vad vi ska komma ihåg och så. Och det är bra för vi är glömska båda två. :-) Carina pratade redan förra gången om att bland annat ha med en strut karameller, en sån där i brunt papper som påminner om förr. Och ända sen i måndags har jag gått omkring och nynnat på Povel Ramels melodi som börjar "Tänk dig en strut karameller... hälften till dig... resten till mig".

Nu fann jag inte just den visan när jag snabbsökte men jag fann den här istället och jag älskar den här...

Karl Nilsson - Povel Ramel

Ha det bra. Nu ska jag gosa med Isac som är här tillfälligt en liten stund. :-)

Kram!

Tandkrämsproblem och no smoking please

Häromdagen läste jag att vi tar alldeles för lite tandkräm på tandborsten. Hm... två centimeter ska det vara för att det ska bli bra. Nu är det ju så att jag använder elektrisk tandborste och där är ju själva borstarna rätt små och runda. Hur ska jag få plats med två centimeter tandkräm då? Det blir ju en rejäl klutt som förmodligen bara ramlar av och då är den ju inte till någon nytta. Detta tål att grunnas på...

Ja här sitter jag med min varma kornpåse på nacken och en halsduk lindad runt den. Runt nacken alltså. Jag har haft väldigt ont i mina axlar och min nacke idag. Förmodligen spände jag mig när jag var ute och halkade runt igår i snön.

Apropå snö så blåser det rejält här nu. Snöstormen kanske är på gång här med. Grenarna i den nyss uppsatta julgranen ute på gården ruskas ordentligt. Hoppas inte lamporna flyger bort.

Viktor sitter djupt försjunken i en spännande bok som han hämtade på biblioteket förut. Egentligen ska han läsa den i skolan men han kunde inte låta bli att börja läsa i den ändå. Han har läst den första av en bokserie som heter Vargbröder (förf. Michelle Paver), så han var tvungen att börja läsa så fort som möjligt. :-) Och även om han gjort lite annat också under eftermiddagen så har han gått tillbaka till boken med jämna mellanrum.

Den här veckan kallas visst för tobaksfria veckan. Det hade jag ingen aning om. Det har den gjort ända sen sjuttiotalet efter vad jag förstod. Jag tycker i och för sig att varje vecka skulle vara tobaksfri. Men det är ju jag det... Undersökningar visar att fler ungdomar börjat röka nu igen mot tidigare. Suck. Jag kan inte begripa hur en sån sak kan vara trendig när folk vet så mycket om följderna. Förr när stora skådisar gjorde reklam för cigaretter så visste de ju inte vad farligt det var. Nu borde man ju veta bättre. Ändå börjar folk röka. Man kan ju undra hur det står till med hjärncellerna...

Läs bara hur dumt det låter...

Som sagt var...

Ha det bra. Kram! ;-)

Uppdrag granskning, lightversionen.

Idag gjorde jag en sak som jag tänkt göra länge. Och som jag länge varit nyfiken på. Jag gick nämligen in på Socialförvaltningens hemsida och letade upp statistik för normer angående socialbidrag år1987, som var den första gången jag fick försörjningsstöd.

Förra gången jag träffade min socialsekreterare så sa jag att de siffror som gällde 1987 måste vara samma som nu. I och med att man får så lite. Neee, sa hon, det var de inte. Och det kan väl hända att de inte är exakt som då. Men jag hade inte helt fel. Nu är ju uppdelningen lite annorlunda så jag kanske har missat nåt för 1987 hade de olika tabeller och 2010 har de uppdelat i personliga kostnader och gemensamma kostnader för hushållet. Så detta kan ju eventuellt göra en viss skillnad.

Normen för en ensamståendes utgifter 1987 var inte särskilt mycket mindre då än den är nu. När jag tittade på den summa som man fick som vuxen så kan jag se att summan för 1987 var 2350 kronor och år 2010 är den 2800 kronor per månad.

Detta gäller alltså livsmedel, kläder och skor, lek och fritid, hälsa och hygien, förbrukningsvaror, möbler, husgeråd, TV, radio mm, hushållsel, försäkring. Och förr stod det även uppsatt läkarvård och tandvård , men det var inte mycket man fick lägga på det. 40 kronor. (1987)

Summan för livsmedel har ökat med 545 kronor på 23 år. Hur mycket har priset på livsmedel stigit under de åren? Och år 2010 står det dessutom att det är livsmedel alla måltider, vad de nu menar med det. Äter man nåt annat än livsmedel ibland...? (Summan man får till livsmedel nu är 1620:- och 1987 var den 1075:-.)

Men det är ju klart... om alla som har socialbidrag har möjlighet att handla på Willys eller Lidl så kanske vi kan klara budgeten. Småbutiker som finns på landet är ju oftast rätt dyra. Men man måste ju oftast handla där man bor. Inte kan man åka flera mil för att handla, det kostar ju också. Om man inte ber nån annan handla åt en men det är ju också lite knöligt. Och 1987 fanns det varken Willys eller Lidl vad jag vet. Så då fick man gå till Konsum eller Ica oavsett.

För barn mellan 11-20, 1987 kallades de hemmaboende skolungdom, fick man 1505 kronor per barn/månad. Då hade jag ju inget barn i just den åldern men jag tog med den siffran endast för att jämföra.

För barn mellan 11-14 får man numer 2410 kronor per barn/månad. Summan ökas när barnet fyllt 15. Men i mitt fall borde kanske "barnets" längd och vikt tas med i beräkningen. Viktor är som en vuxen man i storlek och äter därefter. ;-) Och han blir ju 14. Dessutom får jag ju halva den summan i och med att han bor hos sin pappa varannan vecka så det är ju som det ska med den uträkningen. Men nog behövde jag ha hela summan...

Har det totalt tagit stopp i uträknandet i hur mycket mer vi faktiskt behöver nu mot 1987? Då hade jag visserligen två små barn och detta räknar visserligen upp det en bit men ändå.

Summan för en vuxen ensamstående har alltså bara ökat med 450 kronor på 23 år. Är det rimligt? Inte så konstigt att jag tyckte jag klarade mig bra på den tiden. Nu behövde jag bara få bidraget i ett halvår ungefär, sen började jag plugga igen och då fick jag ett slags studiebidrag från F-kassan. Sen fick jag ju jobb. För att få bidrag behövde jag inte göra mig av med allt av värde eller tömma mitt sparkonto först. Jag behövde heller inte säga upp dagstidningen, som jag var tvungen den här gången för det blev för dyrt. Och då (1987) kunde man inte byta abonnemang på telefonen till ett billigare alternativ heller. Så då var ju den kostnaden större. Nu har man ju i och för sig internetavgiften som läggs ovanpå telefonräkningen dock...

Men jag kan ju ändå säga till min socialsekreterare att jag inte hade så fel ändå. Faktiskt. Nej nu ska vi lämna alla siffror vare sig de är korrekta eller ej. Jag brukar bli lätt allergisk mot såna nämligen... ehrm...

För att nämna nåt roligare så vet jag nu att jag får vara kvar på pastorsexpeditionen ett bra tag till. Min coach hälsade nämligen på idag och menade att det inte fanns nån anledning att avsluta min praktik där bara för att min tid i just detta projekt gick ut i december. Så både jag och Carina blev glada av det beskedet för vi har ytterligare saker planerade som vi ska ta tag i fast det får bli i januari. :-)

Och imorgon är det en annan dag. :-) Återkommer då, utan siffror...

Kram!

Det enda räknande som jag inte blir allergisk av är detta... :-)

Innebandy, madrasser och julstämning...

Idag har jag varit och sett på innebandymatch. :-) Min yngste systerson var det den här gången som var här med sitt lag. Och de vann! De låg under med 0-3 men vände och vann med 7-5. Och det var fina mål de gjorde. Killarna är ju inte mer än 11 år och de var så duktiga. Nästa gång är det hans storebror som spelar, om två veckor. Då ska jag väl dit igen och kolla. Får se om Viktor vill följa med den gången. Idag stannade han hemma och spelade Star Wars istället. ;-)

När jag precis hade kommit hem så ringde Erika och ville prata sängar och madrasser. Viktor ska få en säng i julklapp har vi tänkt. Och när jag pratade med honom om det så menade han att det skulle vi väl inte tala om heller... men jag sa att det är oundvikligt när det gäller just säng för han kanske ska följa med och provligga på IKEA så småningom och då skulle han ju få reda på det ändå.

Från det ena till det andra...

Jag la in tomtens hemsida igår här på bloggen, jag tycker att det är mysigt att gå in där och kolla ibland. För snart är det ju faktiskt jul. Nästa helg är det första advent och jag måste gå ner i källaren och söka med pannlampa efter mina julkartonger. Jag tyckte jag såg ett par av dem under veckan när jag var nere och kollade. förhoppningsvis går det lätt att få fram dem.

För den som tappat bort sin julstämning, eller kanske aldrig haft nån, så rekommenderar jag filmen Polarexpressen. Den är så julig och även väldigt rolig, man kan inte göra annat än längta efter pynt och gran. I alla fall kände jag det så när jag såg den förra året.

Polarexpressen (trailer)

Nu ska jag ägna mig åt matlagning för det blev lite sent idag på grund av ovanstående orsaker. Hehe... Det blir köttfärslimpa idag och det tar ju sin tid det med. Den är snart klar nu. Och Viktor svälter nog ihjäl. Åtminstone tror han det. :-)

Sen var det ju det här med sängar...

Säng, säng, säng...

Ha en bra söndag! Kram!

Jag är som en seg kola idag, men det är okej. :-)

Idag är jag fruktansvärt trött. Ute snöar det lite till Viktors stora glädje. Inte för att jag förstår hans glädje över snön, han är ju ingen skidåkare precis. :-)

Tröttheten kan ju bero på att nu är det helg och jag slappnar av. Sov lite längre imorse och kunde ta det lugnt. Tack vare alla aktiviteter som jag har numer har helgen blivit helg på riktigt. Förut var ju varje dag likadan och då var jag liksom trött mest hela tiden. Det blev ingen skillnad på dagarna. Men numer så har jag klockradion avstängd på helgen så jag slipper bli väckt. Visserligen så kan jag ju gå upp tidigare nån helgdag och ta en promenad om jag känner för det. Men jag måste ju inte.

Det känns trögt med allt jag gör men det är okej. Jag får vara trög idag. Det gör inget. :-) Det är ju lördag och jag måste inte göra nåt särskilt.

Igår kväll hade jag en hel del grejer som jag tänkte skriva om idag men just nu är jag för trött för det så det får vänta till en annan dag. Min feministiska sida har fått en del bränsle den senaste tiden nämligen. ;-) Detta hade jag tänkt försöka klä i ord. Vi får se hur det blir.

Ha en bra lördag och koppla av. *gäsp* Det ska jag göra. Kram!

Vibbar från krigstiden och tänkvärd dikt

Det blåser snålt ute och det känns som om det är mer snö på väg. Jag har varit på min praktik och vi har planerat och kollat på vilka saker vi ska ta med i montrarna i biblioteket. Carina tog med mig ner i källaren också och där fanns det massor med grejer kvar sen kriget, de hade haft liksom ett slags högkvarter där i ett rum. Det var väldigt spännande att se. En låda med gamla sjukvårdssaker fanns det också. Väldigt smutsigt dock. Det riktigt kliade i fingrarna att ta reda på det där och tvätta rent och kolla i varenda burk. :-)

I alla fall. Allt rullar på som vanligt. Jag är inne i en sån där sockstickarperiod och stickar så fort jag hinner. Sitter här vid datorn och ser på film eller nån serie och stickar och stickar. :-) Det är rätt mysigt. Just nu ser jag på säsong 2 av Fringe i repris. I eftermiddag blir jag ensam för Viktor är hemma från skolan och den här veckan är han ju hos sin pappa. Det hade blivit nån vattenläcka på skolan så de uppmanade eleverna att stanna hemma. Viktor var nog inte nödbedd. ;-) Han kommer ju annars en stund hem till mig tills hans pappa slutat jobbet och hämtar honom. Så då får jag mumsa pepparkakor själv idag till fikat.

För ett tag sen skrev jag om att jag fått låna dvd-n Att välja glädje med Kay Pollack, av min coach, att se på. Det var en ganska intensiv kurs och den var härlig att se men nu har jag även boken som jag läser för närvarande. Köpte en pocket för ett tag sen för att liksom ha den att tillgå för den är väldigt bra. I denna bok finns bland annat en väldigt bra dikt av en okänd författare som jag tänkte lägga in här. Den är tänkvärd om man hela tiden vill skylla sina misstag och allt som är jobbigt på någon/något annat utanför sig själv. Vilket är enormt vanligt. Man tar på sig en offerroll och skyller ifrån sig.

Sen tas det också upp i boken det där fenomenet om bara... Ex: "Allt hade varit bra om bara de andra... Det här projektet skulle flyta smidigt om bara inte han... Mitt lärarjobb skulle vara toppen om bara rektorn... Vi skulle ha det ljuvligt ihop om bara du..." (- citat ur boken).

Och vem känner inte igen sig i det? Sen står det också att "Syftet med projektioner är att befria mig själv från ansvar och skuld."

För det är ju så man gör oftast.


Om att utvecklas

Jag går gatan ner.
Det finns ett djupt hål i trottoaren.
Jag ramlar i.
Jag är förlorad. Jag är hopplös.
Det är inte mitt fel.
Det tar en evighet att finna vägen ut.

Jag går gatan ner.
Det finns ett djupt hål i trottoaren.
Jag låtsas att jag inte ser det.
Jag faller ner igen.
Jag kan inte tro att jag är på samma plats!
Men det är inte mitt fel.
Det tar fortfarande lång tid att komma ut.

Jag går gatan ner.
Det finns ett djupt hål i trottoaren.
Jag ser att det är där.
Jag ramlar fortfarande i; det är en vana.
Mina ögon är öppna.
Jag vet var jag är.
Det är mitt fel.
Jag kommer ur det omedelbart.

Jag går samma gata ner.
Det finns ett djupt hål i trottoaren.
Jag går vid sidan av hålet.

Jag tar en annan gata.

Ha en bra dag! Kram!

Snövärk?

Tänk att ibland går veckorna så fort att man häpnar. Och den här veckan har innehållit både bra och jobbiga delar. I måndags var jag iväg på massage för första gången på väldigt länge. Det var i början av juni senast. Och jag var verkligen i behov av massage men jösses vad jag fick träningsvärk efteråt. Och sen var det ju snön... som anlände på tisdag kväll. Varje år i samband med att det är snö på gång så blir jag rejält dålig. Får värk och känner mig sjuk. Onsdagen var extremt jobbig kroppsligt sett men mitt humör var det inget fel på. :-) Vissa stunder trodde jag ärligt talat att jag hade en äkta influensa på gång men var samtidigt medveten om att det nog var fibron som anföll i all sin kraft.

Vilket det också var för igår mådde jag bra igen. Fortfarande stel och med träningsvärk men annars som vanligt. Var på arbetspraktik i två timmar och bestämde att nästa vecka skulle vi utöka till ännu en dag med två timmar. :-) Det finns rätt mycket att pyssla med nu och det är viktigt för mig att det finns det. Annars är det ju ingen vits med mer tid. Jag måste känna att jag har nåt att göra när jag är där.

Carina hade också lite senare på dagen (hon mailade glatt nyheten till mig) fått klartecken från biblioteket angående montrar som vi ska ställa upp våra minnesgrejer i. De är bokade från den 1 december till den 1 januari. Det ska bli väldigt roligt och spännande att liksom föra ut det vi har till omvärlden. Sen hoppas vi ju också på att få in mer grejer förstås.

Boken som jag nämnde för ett tag sen som handlade om validationsmetoden är jättebra. Den rekommenderar jag varmt; Möta närstående med demens - en guide till validationsmetoden av Vicki De Klerk-Rubin.

Idag har jag varit och träffat min coach. Som är väldigt nöjd och glad för min skull att det går bra med allt. Innan dess var jag hos en barnmorska och gjorde cellprovstagning. Att klättra upp i en sån där gynstol och ligga där fullkomligt utlämnad är det värsta jag vet. Mycket värre än att gå till tandläkaren. UGH! Men nu är det gjort för den här gången. Nu får man bara vänta på svaret på provet. Men jag är inte orolig. Varför ska man gå omkring och oroa sig innan man vet om det finns nåt att oroa sig för? ;-)

Idag är det blaskigt ute och inte alls roligt att klafsa omkring i. Snön hade kunnat vänta tills i december om den nödvändigtvis skulle komma alls. Det var lite för tidigt nu och då blir det ju oftast så här. Fattas bara att det fryser på också så blir vi alla som Bambi på is. :-)

Eller som en kompis till Adde sa när de var små och skulle åka skridskor: Usch vad halt det var på isen.

Ha en härlig fredag! Kram!

Lördagsfrid och vackert höstväder

Efter kaffe och en Twix (som är mitt lördagsgodis) känner jag att lördagsfriden har infunnit sig. Jag laddar hem senaste avsnittet av Medium och ska se på det så snart det är färdigladdat.

På förmiddagen när jag precis hade duschat så ringde Erika och undrade om jag ville med ut på promenad. Så jag skippade disken, det var inget svårt val, och följde med henne på en härlig promenadrunda. Isac var med förstås. Viktor blev kvar i soffan där han såg på Happy Feet igen, den såg vi igår kväll när vi hade fredagsmys och det är en så enormt gullig film. :-)

Och när vi hade ätit mat och jag varit och handlat på Konsum var det dags för godis.

Viktor åt upp sitt lördagsgodis lika fort som vanligt. Och det var rätt mycket godis, eller ja det var en skål med godis helt enkelt. Jag ringde min farmor och grattade henne på födelsedagen, vi pratade nog en kvart kanske för sen ringde det på dörren (hennes) så vi fick sluta prata. Det var förmodligen ett par gratulanter som anlände. Jag ska gå dit imorgon eftermiddag. Hon hade gjort en mjuk pepparkaka som hon skulle bju på sa hon. :-) När jag gick in till Viktor efter att ha ställt tillbaka telefonen så var hans skål tom. Så det tog nog en kvart för honom att glufsa i sig alltihop. Hehe...

Och nu tänkte jag alltså se på Medium. ;-)

Ha en härlig lördag! Kram!

En dag på stan

Nyss hemkommen från stan och med lite kaffe i magen känns tillvaron rätt härlig. Vädret idag har varit strålande. Nog för att det blåser en del men det tycker inte jag gör så mycket. Jag stod vid busstationen och njöt en stund i solen innan jag klev på bussen hem.

Åt lunch med Erika på MittiCity. Vi åt thaimat. Den var inte så dum och mätt blev jag (jag tog kycklingspett med ris och jordnötssås) och det var väldigt trevligt att sitta där och prata och äta. Det är mycket folk i farten på stan nu i och med att det är höstlov. Vi gick också till Stadium och köpte en ny ryggsäck åt Viktor.

Träffade min psykolog idag och det är alltid som en energikick. :-) Det är mycket uppmuntran och glädje i våra samtal och hon ger mig väldigt mycket beröm för att jag lyckats komma dit där jag är nu. Så för närvarande så känns det jättebra. Det värker lite överallt som vanligt men värken är tolerabel i och med att jag mår bra inifrån. Det är som om glädjen liksom bubblar i magen ibland. Vilket känns lite märkligt. Det är både märkligt, härligt och ovant på nåt vis. Men det är ju bara att njuta. :-)

Ha en bra dag! Kram!

Här får ni nåt härligt att lyssna och titta på.

Skrattande bäbis

Nu är jag här igen.

Efter att ha varit på vift hela gårdagen är jag nu äntligen återbördad till hemmet. :-) Ja jag kom hem igår kväll, sådär en kvart före midnatt. Anledningen till denna sena hemkomst var att jag sett fel på tågtider, förstås. Det tåg jag tänkt ta gick bara på fredagar så det blev till att vänta. Men det gick bra ändå. Allt ordnar sig. :-) Som tur är. Vart jag höll hus? Jo jag var i Arvika.

Idag får bli en rätt lugn dag. Jag är lite seg i huvudets kola. Regnet smattrar på rutan och jag behöver inte gå ut i blötan och bli ruggig för jag har allt jag behöver. Härligt. Fick med en massa garn hem igår så nu har jag lite mer material i min garnkorg att göra sockor av.

Så... jaa... vad ska jag säga mer? Hehe... Imorgon ska jag in till stan, träffa min psykolog och även passa på att träffa Erika på lunch. Och i måndags var jag på arbetspraktik och fick en ny bok att läsa. Den heter: Möta närstående med demens - en guide till validationsmetoden av Vicki De Klerk-Rubin

Jag har kollat lite i den och den ser intressant ut så jag ska läsa den innan jag ska iväg på praktiken nästa vecka. Så jag kan säga att det är fullbokat för närvarande. Och på lördag fyller min farmor 87 år och det ska jag uppmärksamma på nåt vis förstås.

Till mina kära arvikingar vill jag bara säga tack och stora kramar till er. Nästa gång får ni komma till mig så gör jag en tårta som vi kan ha till fika. ;-)

Ha en bra dag! Kram!

Saker som får mig att fnissa.

För den som är lika barnslig som jag lägger jag här in en länk att ha som lite förströelse om dagen blir lite småtråkig och så...

The Mafia Name Generator

I spalten till vänster kan man välja på fler namngeneratorer som är kul. :-)

Vänliga hälsningar från en gangsta vid namn Green Egg Jimmy Jamma...

Yo! ;-)

Ha en bra dag! Kram!

Jag ser med nya ögon nu... hmm... är inte det en textrad i en sång?

Sitter här med mina nya glasögon på och det är som om mina ögon fått en skarpsyn som jag inte haft på väldigt länge. Bågen heter Garbo, det låter ju tjusigt eller hur? :-) Jag är väldigt nöjd och tyckte det blev ett lyft för hela ansiktet. Toppen!

Fick låna pengar av Erika så nu blir det till henne jag ska avbetala istället för affären. De har nämligen ett förmånligt avbetalningssystem men vi kom överens om, hon och jag, att vi skulle göra så här istället. De blev inte så vansinnigt dyra heller. Tack Erika du är toppen. Fast det tycker jag oavsett, bara så du vet. ;-)

Reklam, reklam! Affären jag köpte mina glasögon på heter Glasögonmagasinet och de har fantastisk personal och väldigt bra priser! Så nu är det slut på reklamen. :-)

Sen fick jag, utan att det var meningen, tag på en fin jacka till Viktor (jo han är på väg att växa ur den jag köpte förra året! Ack!) som det var halva priset på. En riktig sån där fin sak som de har sålt på Stadium för mycket stålar. Storlek XXL. Skulle den passa? Jag chansade, köpte den, jag fick byta om det var så, och när Viktor kom hem förut så var han inte alls så motvillig att prova, som han brukar. Jackan var så fin på honom och den ser ut att räcka ett tag tack och lov för det. Den var av märket Everest. Svart med blåa detaljer. Jag var på väg ut ur affären men råkade få blicken på jackorna. Och nej jag hade inte mina nya glasögon ännu, jag vågade inte börja använda dem förrän jag kom hem ifall jag skulle bli konstig i bollen av dem. Så det var nog ändå på nåt vis meningen att jag skulle se jackorna för så billigt har jag aldrig sett att de sålt såna jackor tidigare. Detta var verkligen vad man kan kalla rea.

Nåväl. Lite tomt på mitt konto är det just nu men snart hoppas jag få lite påfyllning. Det känns ju lite trist, nej det gör det inte, det är för milt uttryckt... det känns förjävligt att jag aldrig kan använda barnbidraget till Viktor och hans behov bara på grund av att socialen ser det som inkomst och räknar in det i ersättningen. :-( Jag får alltså inte behålla det utöver utan måste använda det till allt annat. Jag skulle egentligen inte haft råd med jackan trots rea men de pengar som jag hade på mitt konto var ju hans barnbidrag så jag tyckte faktiskt han hade rätt till det. Han måste ju få kläder som passar. Han är en stor kille, ingen liten knatte längre. Det var det längesen han var.

För att inte bli alltför negativ (det är ju dumt) så känns det rätt bra ändå, trots att pengarna tryter. Jag ser bra, Viktor har fått en ny jacka, solen skiner, jag mår bra och mer kan man liksom inte begära för tillfället. :-)

Ha en bra dag! Kram i kubik!



















Alla bilder av härliga vovvar kommer från den här sajten

Så var det måndag igen

Idag har jag varit på min arbetspraktik och det blev lite annorlunda. Carina hade inte kommit dit än när jag anlände vid nio. Min coach skulle också komma så jag väntade nere i foajén på henne efter att jag fått veta att Carina satt i telefonkö för att komma fram till läkare. Förmodligen var hon fortfarande kvar hemma.

När min coach kom så väntade vi en stund men sen gick vi in och satte oss och pratade lite om vad jag gjort med lådorna sen sist. Det gick en timme och Carina hade ännu inte kommit. Min coach hade ett annat möte och gick sin väg. Vid halv tolv ungefär dök hon upp och var väldigt skamsen. Men det hade gällt hennes dotter som varit sjuk och de ville försöka ta prover på henne och kolla vad det kunde vara för fel. Det gick ju ingen nöd på mig, jag pysslade ju med papper och lådor. :-)

Men jösses vad hon bad om förlåtelse många gånger. Jag menade att det var ju ingen fara alls men hon skulle även kontakta min coach senare idag för att prata med henne också.

I alla fall.

Mina glasögon är färdiga att hämtas. Förmodligen gör jag det imorgon. Det ska bli härligt med nya glasögon. :-)

Igår såg jag på det allra senaste avsnittet av Medium (och då menar jag det allra senaste...) och där var det en låt som fastnade och jag var bara tvungen att få tag på den. Till slut fick jag det. På youtube. :-)

Maroon 5 - Hands all over

Ha en bra dag! Kram!














Från sajten http://www.despair.com/deviall1.html

"Att vara eller inte vara... det är frågan"

I gårdagens VF var det en artikel om en av mina lärare som jag hade när jag läste Litteraturvetenskap på universitetet för längesen. :-) Han är väldigt speciell och jag gillade honom skarpt. Hans föreläsningar var väldigt spännande för han berättade så levande om de böcker, historier och författare som vi skulle studera. Men om man var väldigt trött så kunde det bli svårt att hålla sig vaken trots att det var spännande för han har en varm, mörk och lite brummande röst som kan vara sövande om man inte passar sig.

Den gången som han hade suttit uppe på natten och läst nån students dissertationsuppsats och han skulle prata om Oidipus med oss glömmer jag inte. Medan han står där och pratar på som vanligt så rätt som det är så säger han: "Och när Oidipus dödade sin mor och gifte sig med sin far... (han märker att det börjar fnissas ute i salen) eh... vad sa jag nu?"

Han skrattade hjärtligt när han fattade vad han sagt och berättade då om den där uppsatsen som han varit tvungen att läsa på natten. :-)

Han berättade också ibland om sina resor till Grekland och sina besök på just de platser som vi läste om i litteraturen. Han kunde recitera ur olika verk på grekiska också, vilket det står om i artikeln.

Den allra första föreläsning jag var på där han föreläste handlade om Hamlet. Det var en fantastisk upplevelse. Han berättade så levande att jag klarade min första tenta utan att ens ha läst boken/pjäsen. Jag lyckades inte få tag på den på biblioteket nämligen.

Som sagt; jag gillade honom verkligen. En fantastisk lärare och omtänksam människa för han var aldrig omöjlig när man behövde hjälp av olika slag. Inte bara sånt som gällde att få tag på litteratur eller stöd inför skrivande av texter. Jag höll på med en uppsats som drog ut på tiden och när jag skulle plugga terminen därpå så skulle jag inte få nåt från CSN om jag inte hade fem poäng till eller nåt sånt. Då fick jag skicka in det jag skrivit (ungefär halva) och han bedömde det och jag fick de poäng som behövdes av honom så att det ordnade sig.

Hans kännetecken när han kom lufsande i korridorerna var den enorma nyckelknippa som han hade i ett långt band runt halsen och som klirrade för varje steg. Ibland var han lite mer uppklädd än vanligt. Det vill säga då hade han oftast en väl använd blazer/kostym eller så och en vit skjorta kanske men jag minns inte att han nånsin hade slips. Om han var så pass uppklädd så hade det förmodligen varit ett viktigt möte av nåt slag. ;-) Med nån höjdare. Och då kanske han var tvungen att vara lite extra "proper". Annars var det slitna brallor och säckig t-shirt som gällde.

Och skamligt nog kan jag säga att den där uppsatsen aldrig blev färdig. Ack. Det blev för mycket annat som tog min tid. Det där som kallas för livet tog liksom över rejält där ett tag. Och uppsatsen kunde verkligen ha blivit bra. Fast det kan man ju alltid säga om sånt som inte är klart. ;-)

Här är artikeln om honom - Torsten Rönnerstrand.

Nu fick han en liten hyllning av mig också ihop med artikeln. :-)

Dagen idag har varit lite sömnig men det beror antagligen mest på vädret. Det har varit mörkt som i en säck sen igår... ugh! Det regnade rejält imorse när jag gick iväg för att "jobba" lite igen. Var kvar i drygt två timmar och sorterade papper och satte i en pärm och kollade i en kartong med julsaker som skulle till den loppis som de har i församlingshemmet men som vi kunde få plocka ur det vi behövde först. Jag hittade bland annat en del gammaldags julkort, glitter, glögglas och lite mer saker som skulle kunna väcka minnen så då la vi till det i den låda som vi har till olika högtider. Sen fanns där en tomte på surfbräda men det tyckte jag väl inte var så julaktigt. Haha! Den såg för bedrövlig ut. Inget som jag skulle vilja ha precis.

Och nu till nåt helt annat...

Göstas hjärna - ur revyn Cyklar med Galenskaparna och After Shave från 1985.

Ha en fortsatt bra dag. Kram!

Ny design!

Idag bestämde jag mig för att testa en annan design på bloggen. Ja man måste ju förnya sig då och då. Det är ju alltid kul. Den andra har jag haft nästan ända från första början och nu kände jag att det var dags att ändra lite.

Igår kväll kom min gulletös Erika hit för hon hade varit och handlat efter jobbet (på Willys om jag nu ska göra lite reklam) innan hon åkte hem och då hade hon köpt med sig en massa varor som kan köpas billigare på annat håll än de kan här hemma. En jätteförpackning med nötfärs som jag kunde frysa in i fyra delar, toapapper i storpack, gott bröd (som inte finns i Konsums brödhylla) och pasta i olika fasoner... Ja jag blev så glad. :-) Och jo såklart jag ska betala henne men hon får ju räkna ut först hur mycket det blev.

Vi pratade om just detta för ett tag sen, att vissa saker är ju så mycket dyrare i affärer på små orter men vi som inte har möjlighet att åka iväg och handla på annat håll har ju inte nåt val. Man måste ju ha mat och då får man lov att köpa det ändå även om det är lite väl dyrt ibland. Äta måste man ju.

Och idag är det fredag och äntligen chipstajm! Som jag har längtat efter chips den här veckan. Jag begriper inte varför det blir så. ;-) Jag är också väldigt sträng med att inte äta chips under veckan utan sparar det till fredag/lördag. Och den här gången ska jag unna mig en sort som vi åt i somras när Adde var här och som är väldigt god. Cream Cheese Chips. Mmmm... Jag får väl se om jag hittar nån film att titta på när jag mumsar dem i mig. För mig är det nämligen inte så att jag tänker vilken film jag ska se först utan för mig är chipsen viktigast. Hehe...

Ikväll får jag kanske en liten gäst som heter Isac. Erika ska på kalas och han brukar inte tycka såna är så roliga. :-)

Ha en härlig fredag. Med eller utan chips!

Kram!

Dä blåser i träa ida´

När jag tittade ut genom vardagsrumsfönstret tidigare så singlade i stort sett alla löv som var kvar ner på marken så från och med idag kommer träden att stå väldigt kala här ute. Det blåser rejält. Solen skiner och himlen är väldigt blå. :-) Härligt. Jag har hängt ut en hoper t-shirts på balkongen, det blir så fräsch doft i dem även om de inte torkar så snabbt. Det är ju rätt kallt.

Jag har alltså varit i tvättstugan idag. Sen har jag också haft fortsatta problem med dessa äckliga fruktflugor. I somras hade vi det första problemet, Viktor hade slängt en massa skrottar och bananskal i sin papperskorg. Den töms ju inte så ofta för det är ju mest papper och då var det kris när det bara kryllade av flugor. Vi tog dammsugaren och sög upp dem. Men jag tror ändå att det blev några kvar för så fort det är nåt fruktaktigt, som då börjar bli dåligt, ligger framme så har jag en hel koloni igen. Nu var det fullt i hallen runt min väl hopknutna soppåse. Fram med dammsugaren och till attack! Nu tror jag de flesta är borta. Men jag måste nog fortsätta vara uppmärksam så de inte kommer tillbaka med extratrupper. ;-) Och kanske byta dammsugarpåse. *skyndar iväg för att se om jag har någon i skåpet*


I tisdags var jag på min arbetspraktik och vi hade som vanligt trevligt. Nu kommer det att bli en del letande av texter, böcker och sånt som vi ska sortera in i rätt kategori. Eventuellt nåt biblioteksbesök för att hitta sånt tänker jag väl också planera in. Nästa vecka börjar jag med två timmar istället för en. :-)

Igår var jag iväg på synundersökning för första gången på sex år och det var spännande. :-) Där kom det fram att jag har en lätt skelning och nu äntligen kanske jag kan slippa blunda med ena ögat för att kunna se saker i en version (och inte dubbelt) på långt håll. :-) Endera så var det inga problem med detta för sex år sedan eller också testades jag inte på samma sätt för jag har ändå haft problemet länge men inte fattat vad det berodde på. Trodde bara jag hade dåliga glasögon. Om två veckor ungefär är de klara och jag ser fram emot nya glasögon. Utan skämslapp från socialen för jag ska försöka klara betalningen ändå. De blir inte så dyra, den affär jag gick till har väldigt bra priser och väldigt bra villkor för betalning. Fick hjälp av en mycket trevlig kvinna att välja bågar. Hon var så duktig och fick snabbt fram ett par som passade mitt ansikte. Det ska bli så skönt att få ett par nya glasögon... sa jag att jag ser fram emot detta. :-)

Imorgon är det fredag igen. Tänk vad tiden går fort! Eller det gör den ju inte men när man har trevligt och orkar med det man ska göra så känns det ju så. Jag är så glad och lycklig över att jag mår bra för närvarande. Jo jag har fortfarande värk, ibland rätt kraftig sådan, men min psykiska hälsa är mycket bättre nu. Och förhoppningsvis så får jag rätt balans på min tillvaro så att jag kan bibehålla min energi och allt det positiva som finns även om jag har väldigt dåliga dagar nån gång emellanåt. För såna dagar har vi ju alla ibland. Så är det ju.

Nu ska jag gå och fixa med annat viktigt. Som att vika underbyxor till exempel. Sånt är ju srs bsns, vilket då betyder: serious business. Det gäller att hänga med i lingot på nätet. ;-)

Ha en bra dag!

En stor kram och en låt som extra present. :-)

Bridge over troubled water - Simon and Garfunkel















Fotograf: Erika

En missad buss som gav lite extra tid till prat

Sitter här med en kopp kaffe och grunnar på vad jag ska göra härnäst.

Jag missade bussen hem vid elva, efter jag hade varit på möte med min coach och min handläggare från socialen, och blev kvar i en och en halv timme och visste inte vad jag skulle ta mig till på en så tråkig plats. Ugh! Jag gick till banken och bytte sån där bank-på-internet-dosa för min gamla var så dålig nu att jag knappt kunde se siffrorna och de senaste gångerna har det varit en ren lyckträff om jag fått in rätt siffra och kunnat logga in. Det är ju inte lätt när man ska gissa sig fram. Som tur var hade jag varit förutseende och lagt ner dosan i väskan innan jag åkte, ifall jag skulle hinna fixa det idag.

Sen gick jag på Konsum och handlade lite. Skillnaden på Konsum där och Konsum här är att där finns det mycket mer att välja på. De har inga hyllor som står tomma. Däremot så har de inte alltid det man tror att de ska ha. Konsums eget sortiment på vissa varor till exempel och som är mycket billigare än andra märken. Men jag fick lov att köpa det som fanns ändå annars hade jag blivit utan.

Mötet... ja vi skulle liksom ha en slags uppföljning i och med att jag varit inskriven i projektet i drygt ett år och att jag nu börjat med arbetspraktik. När jag träffade min handläggare sist var jag en mycket deppig och arg människa. Och jag hade mycket värk och var enormt trött. Jag hade nog kunnat be vem som helst dra åt skogen vid det tillfället. Nu gjorde jag ju inte det men det var nära. Så arg var jag då.

I alla fall, mötet var trevligt och hon tyckte jag hade kommit långt på min väg tillbaka ur eländet. Men jag tycker fortfarande det går långsamt. Fast det blir ju säkert annorlunda för folk som står utanför och tittar på. Allt tar ju en sån tid. Men det måste det tydligen få göra så jag får väl lugna mig. :-) Och vara nöjd med resultatet.

När jag såg att jag missat bussen så gick jag som sagt och uträttade ärenden men sen orkade jag ju inte stå och frysa och vänta på bussen i en hel timme utan jag gick tillbaka till huset där min coach sitter. När hon fick syn på mig, jag satte mig på ett annat ställe för att inte störa, så sa hon att jag kunde sitta inne hos henne istället tills jag behövde gå iväg. Så då fick vi en extra stund till trevligt prat eftersom hon inte var upptagen med annat just den timmen. Där hade jag tur.

Solen skiner och det är en härlig höstdag, man blir bländad av alla vackra färger. Det var som ett fyrverkeri längs vägen när jag åkte iväg imorse. Tjusigt.

Satt och lyssnade på en hög gymnasiepojkar (de satt bredvid och bakom mig) som också var med på bussen imorse som pratade om en kille som visst kunde äta nåt kopiöst. Han gjorde bland annat kladdkakor och åt upp dem direkt, slevade i sig hela alltet utan att fråga om nån mer ville ha. De spekulerade i om han kunde äta två pizzor efter varann och någon sa att han rullar nog ihop dem bara och trycker dem i sig. Vid det här laget visste jag inte om jag skulle visa dem att jag var fruktansvärt full i skratt så jag tittade ut genom fönstret och log lite för mig själv.

Det var en ingående diskussion om den här killen och allt han kunde äta. Och en av dem sa till en annan "Om du åt lika mycket som han skulle du dö!" De hade varit på kinarestaurang och de andra orkade bara äta en och en halv portion (man kan nästan äta ihjäl sig på kinarestauranger för man får så mycket mat) och den här killen han åt tre och såg ut att vilja ha mer men skämdes nog för att äta mer. Hehe..

Samtalsämnen en måndag morgon. :-) De började med att prata om vem av dem som var starkast. Den ena av killarna sa att "Du har inte en chans mot mig vettu". Han som satt bakom mig (och som varit och tränat och hade ont överallt) svarade att "jag är inte lika stor och tjock som du och så har du ju din ölmage" Han menade att han var för spinkig för att kunna vinna över den andra om de skulle brottas eller vad de nu skulle göra. Tävla i nåt. Och kompisen tog inte illa upp för kommentaren om ölmagen. Däremot så rättade han den andre och sa att han inte var tjock han var bred.

Det var väldigt roligt att sitta där och lyssna. :-)

Inne i vardagsrummet nyss var det fruktflugefest i ett glas. Ja när Viktor tar ett äpple så tar han oftast ett glas mjölk till och sen lägger han in skrotten i ett hushållspapper och kör ner det i det tomma glaset. Det gjorde han igår kväll och hade glömt ta ut det i köket sen. Det var massor med fruktflugor i glaset med skrotten. BLÄ! Jag tog ett annat glas och ställde över som ett lock så nu kan de få festa bäst de vill de jäklarna! Det låter väl grymt med det är SÅ äckligt med fruktflugor. Och hur kan de bli så många bara på en natt? Hur gör de?

Det är så man ryser. Brrr...

Ha en bra dag! Kram!


Äpplen utan fruktflugor. :-)

och apropå flugor...


"Time flies like an arrow. Fruit flies like a banana". - Groucho Marx

Redan fredag!

Så var det fredag igen. Den här veckan har gått busfort. Viktor är hemma igen och jag har såna där husmoderliga plikter att ta itu med. Sånt där som jag ignorerar när han inte är hemma. :-) Jo jag diskar ju och fixar lite mat och så men... sen är det väl inte så mycket mer. Det finns ju så mycket annat som är roligare liksom. Fast jag gör väl inte så mycket mer än diskar och fixar mat när han är hemma också för den delen. Men jag har ju faktiskt städat lite. :-) Fast det är en del sånt kvar tyvärr.

Så jag ska väl inte sitta här och babbla. Tänkte bara tala om att jag lever och att allt är bra och så... Om nu nån undrade, men det kanske det inte var nån som gjorde, hehe...

Funderar på att byta utseende/mall till bloggen så rätt som det är så kanske det ser annorlunda ut. När jag lyckas bestämma vilken mall jag ska ha då förstås. Beslut, beslut...


Här är en rätt skön sång som jag gillar att lyssna på...

Give it to me right - Melanie Fiona

Ha det bra och en stor fredagskram till alla! KRAAAAAAAAAAAAAM! :-)

Höstig måndag

Så var det då måndag igen, höstvindar har blåst omkring med löven och jag har varit och "jobbat" lite. :-) Min coach kom så vi hade ett lite möte också och hon är så glad att det funkar med arbetspraktiken. Vilket jag också är förstås.

Carina och jag satt och pratade och planerade en massa angående hur vi ska göra med minneslådorna framöver och hon sa att hon skulle fråga på biblioteket om vi kunde få en monter där och ställa upp lite saker samt efterlysa mer grejer. Jag ska försöka hitta texter och eventuellt böcker som tar upp lite olika saker som kan vara sk triggers för minnet.

Carina sa när vi satt och pratade med min coach att hon tycker det är jättebra att det är just jag som hjälper henne därför att jag har såpass lång erfarenhet av att ha jobbat med att ta hand om gamla människor. Sånt blir jag väldigt glad av att höra och det känns bra att ha en del att bidra med. Man känner sig värdefull av såna ord. Självkänslan stiger flera meter. :-)

För övrigt har jag ont i nacken och det är helt mitt eget fel. Jag släpade omkring med bokhyllor under helgen och jag har värk lite varstans och blåmärken på vissa ställen. Jag skulle ju städa men fick för mig att rumstera om lite istället. Sån är jag. :-) Så nu får jag liksom skylla mig själv för att det bränner och isar i nacken och axlarna, ryggen är stel och armarna känns lite slaka. Det är smällar man får ta när man tar i för mycket.

Läste häromdagen att Martin Ljung gått bort 93 år gammal. :-( Han fick hänga med länge ändå vilket jag är tacksam och glad för. Den mannen var otroligt rolig. Som en hyllning till honom så lägger jag in en rolig sketch.

Viking - Martin Ljung

Ha det bra! Kram!

Kom just på att det är kanelbullens dag. :-)