Tillbaka igen! Det ska vi fira!

Nu är datorn fixad! Woohoo! Ja det var den redan i lördags kväll i och för sig. Det var så konstigt för så fort Erika var här och satte igång den så funkade allt igen. Suck. Hon trodde att det kunde vara nåt glapp i anslutningen till hårdddisken och om man flyttade på datorn (själva lådan liksom) så kom det ur läge och allt blev paj. Det funkade ju då i tisdags, efter formateringen, också men när jag skulle starta om så var det ju kört igen.

Nåja. Jag har nu fått datorn formaterad och en massa nya versioner av allt möjligt installerade. Det som är lite trist när allt tas bort är ju alla lösenord och inloggningsord som man måste göra om och lägga in. Och man kommer ju aldrig ihåg nåt. Nu har jag fixat med de flesta som jag brukar använda oftast.

Nytt virusprogram, nytt chattprogram, nytt words, nytt program att se på film/serier i. :-) Vissa saker känns lite främmande än så länge men det är ju en vanesak och jag gillar egentligen att pröva på nyheter. Det är bara det att man blir så bedrövligt bekväm så fort man vant sig. Och då blir det lite bakvänt innan man kommit igång med det nya.

Imorse var det gråt (nästan) och tandagnisslan igen från Viktors håll inför att gå till skolan. Men när han kom hem förut var han på ett bra humör och i kontaktboken stod det att allt gått bra. Så tydligen måste han gnöla bara för sakens skull...

Imorgon går det förhoppningsvis bättre. Det är ju värst på måndagen. Sen brukar det flyta på rätt bra. De har också börjat med en extra dag för bad. Så nu har han två dagar då han får simma varje vecka. Det låter väldigt bra tycker jag för simma och bada är det bästa han vet. Och bra motion är det ju också.

Fredag, lördag och söndag kväll har jag och Viktor haft "Pirates of the Caribbean-afton". Jag har alla tre filmerna på dvd. Vi såg alltså på alla filmerna, en varje kväll. Hur roligt som helst. Vi har ju sett dem förut men det är aldrig fel med att se dem många gånger. Filmerna är helt fantastiska när det gäller alla fajter och specialeffekter. Och man får många skratt. Vissa fajter känns lite utdragna (för min del, tror inte Viktor tycker så) men det är i den tredje filmen som jag känner så. Och Captain Jack Sparrow är ju som han är... hehe... Min absoluta favorit förstås.

Jag har ju också alltid gillat Johnny Depp. ;-)






Kram alla!

Tänd ett ljus...

Idag är det den 26 augusti och jag uppmanar de som kan och vill att tända ett ljus utanför något F-kassekontor.

För att minnas och hedra de som inte fick någon hjälp och som därför inte orkade leva längre.

Datorhaveri :-(

Ja just som rubriken säger så är det haveri på min dator. Så jag får använda Viktors för tillfället. Eftersom vi inte kan lista ut vad det är för fel så kommer det att ta ett tag innan det blir ordnat. Men jag hoppas det blir det till slut. Min dator har varit lite trött den senaste tiden och låst sig och krånglat och var i stort behov av formatering men det har inte blivit av. Borde ju bett Adde om det, han är ju dataexperten och jobbar med sånt, men det glömdes bort när han var hemmavid.

Nåja. Jag får väl överleva några dagar till och så finns ju alltid Viktors dator som sagt. Erika återkommer till helgen (hon var här igår och hämtade Isac som jag tagit hand om ett par dagar och då hjälpte hon mig med datorn men det blev inte klart) så då får vi ta i med nya krafter och försöka lösa problemet. Kanske också med hjälp per telefon från Adde om det behövs. Det ordnar sig förhoppningsvis. Men roligt är det ju inte.

Jag har gått omkring och känt mig lite vilsen vilket visar hur stor betydelse datorn har i mitt liv. Och hur beroende jag blivit av den. Istället har jag fått ägna mig åt annat. Mina rätt så bortglömda blommor till exempel. ;-) De kanske kolavippar nu när de får mer ans än de är vana. Hehe... Men det var sånt jag ägnade åt mig med liv och lust förr. Men saker och ting har ju ändrat sig och det beror ju inte enbart på datorns intåg i mitt liv.

Igår så städade jag lite, under överinseende av en mycket nyfiken Isac som försökte så gott han kunde att liksom vara i vägen så mycket som möjligt för han var inte glad när jag tog fram dammsugaren. Han ville att jag skulle ägna mig åt honom istället. Han ville ju passa på nu när datorn var paj. ;-) Nu tog jag ju rätt många pauser, jag orkar ju inte städa fort precis, så han fick allt både kram, puss och blev kliad på magen. Vi gömde lite godis också som han fick leta upp.

Det var så mycket damm överallt att min näsa blev alldeles överansträngd och jag nös mest hela tiden. Sorterade mina dvd-filmer i bokstavsordning. En gång biblioteksmänniska - alltid biblioteksmänniska. Jora så är det. Så nu är det ordning och reda i filmhyllan.

Men att min dator är kaputt är ju ingen världskatastrof. Ingen människa har kommit till skada, det har endast känts väldigt tomt. Istället har vi fått ett renare hem. Inget ont som inte har nåt gott med sig. :-)

Från socialen fick jag igår per brev ett kort meddelande, ihop med månadens uträkning, att han som har hand om projektet har sagt att "det är på gång" varenda gång som min handläggare frågat honom om det. Jojo, så fort går det i verkligheten att starta upp saker som involverar sjuka och arbetslösa...

Kram alla!

PS Idag blir det ingen liten rolig bild så här på slutet för Viktor har inget sånt inlagt på sin dator och jag orkar inte ordna med det. ;-)

"Full fart mot helgen..."

Hej och hå alla fredagsfirare! :-)

Imorse var det inte lätt att få iväg gossen till skolan. Håhåjaja... Och då kunde man nästan ha trott att det var den där lille dagispojken som kommit tillbaka. Det viktiga då är att avleda. Att prata om en massa annat som gör honom på bättre humör, får honom på andra tankar. Skoja med honom. På nåt vis så brukar jag lyckas. Men det gäller också att behålla tålamodet för det kan krävas en del försök och en del lirkande innan tjurandet vänder. Ibland kan det vara rätt så påfrestande.

Ibland blir han lite småsur på mig när jag har "vunnit" som han brukar säga. Och det är när han till slut inte kan hålla emot ett skratt efter mina enträgna försök att muntra upp honom. Men den ilskan är lätt övergående. En kapitulation som görs med ett leende för det mesta. Och vi är vänner igen och allt är gott och bra i världen. ;-)

Och idag är det ju fredag. Viktor blir hämtad i eftermiddag av sin far och jag kan ägna kvällen åt chips och att se på vad jag vill i filmväg. Det vill säga ej tecknat eller animerat av annan sort som det ofta blir när Viktor och jag har mys. Förra veckan såg vi på Flykten från hönsgården. En vansinnigt rolig film måste jag säga. Den var på video men den fanns i både svenskdubbad version och engelsk version med text. Så ena dagen såg vi den svenska och andra den engelska. De var båda lika bra. Trots att den gjordes för så längesen hade jag inte sett den förrän nu. Ja jag vet att jag är lite sen ibland...

Och om jag inte vill se på nåt kan jag ju alltid läsa en bok. Man kan äta chips då med bara man inte är fet om fingrarna när man vänder blad för det blir så tråkiga fläckar i boken då.



På min promenad igår såg jag att ljungen blommade och det är så vackert. Idag gick jag inte i skogen, det var tillräckligt att brottas med de mygg som anföll så fort vi kom ut imorse. Jag tog en annan tur idag.



Ha en bra fredag alla! Kram!


"Lyckans fjäril sätter sig på axeln på den som har tid att vänta. "

Skolstart

Full fart borta på parkeringen vid skolan. Barn och ungdomar överallt. Nya små elever med nya ryggsäckar och stor förväntan. Flaggan i topp. Jora, det har varit skolstart idag. Viktor var dock inte lika mycket i topp som flaggan angående detta men det gick rätt bra ändå. Och första dagen är ju inte så lång. Han är hemma redan. Imorgon börjar de liksom på riktigt.

Han har börjat högstadiet. Jösses. Det var inte längesen vi gick till dagis på inskolning... Och nu har han dessutom växt så det knakat under våren/sommaren och blivit längre än jag är. (Över 171 cm då alltså.) Skorna är stora som båtar där de står ute i hallen. Man kan nog segla i dem. :-)

Fast igår så menade han att han alltid kommer att vara mammas lilla pojke. Hehe... jaja. Det är gott att veta att han tycker om sin mor.

Jag tog en promenad genom skogen idag för första gången på väldigt länge. Det har nämligen varit (och är fortfarande på vissa ställen runtomkring) en myggplåga utan dess like så jag har undvikit att gå där ett tag. Nog för att jag blev anfallen titt som tätt och fick veva med armar och händer för att slippa ifrån de små kräken så gick det ändå rätt bra. Det blåste till och från vilket nog också hjälpte.

Eftersom jag inte är van vid så pass tidig och lång promenad så blev jag rätt seg efteråt. Men det kändes bra inombords att jag varit ute och gått en skvätt. Jag behövde vädra mig liksom.

Hösten är på gång men det gör inte så mycket tycker jag. På hösten finns det rätt så mycket mys man kan hålla på med inne och det blir inte så stressigt. Lyssnade för ett tag sen på när Magnus Uggla skulle hissa och dissa på RIX fm och han dissade våren och sommaren för det var så jäkla stressigt hela tiden. Det spelade ingen roll om det var svinkallt för man skulle ändå sitta ute och grilla och det tyckte han inte om. Man är alltid tvungen att GÖRA nånting utomhus bara för att det är sommar. Och jag håller med honom, det är ju så. Hösten gillar han just för att allt lugnar ner sig. Då kan man sjunka ner i soffan, äta godis och glo på en bra film utan att ha dåligt samvete för att man sitter inne. :-)

Jag tror att om vi hade ett klimat som inte hade så stora temperaturskillnader eller om det alltid var varmt (sommartemp) skulle vi inte vara stressade av den anledningen i alla fall. Då kunde vi ju bestämma själva när vi ville grilla, inte utifrån vad det stod för månad i almanackan.

Viktor har fått ett nytt tv-spel idag (playstation). Star Wars Battlefront 2 eller vad det hette. Vi beställde det för ett par dar sen och han har väntat och väntat. Så nu kommer han att sitta med det hela dagen förmodligen. Han var SÅ lycklig när han kom hem förut och såg att det hade kommit. Dagen var räddad! :-)

Skolan har börjat, som sagt, och ordningen känns liksom återställd. Och det blir ju en rätt kort vecka ändå. Imorgon är det redan fredag. Det blir en mjukstart. Vilket förmodligen uppskattas av både elever och föräldrar.

Den här eftermiddagen kommer jag att tillbringa i en galax långt, långt härifrån tillsammans med kloner och andra märkliga figurer... ;-)

Kram!



Remember to use the force! The force will be with you, always...


;-)

Månsken i augusti

Lena Philipsson Månsken i augusti.

Min absoluta favorit med henne.

Eftersom månen alltid är speciellt vacker under augusti månad så säger jag bara;njut av underbara bilder på månen och sången samtidigt. Helt oslagbart. :-)

Kram!

Ibland får jag liksom nog...

Tänkte bara tala om att jag är fortfarande i närheten även om jag inte har bloggat på länge. *vinkar glatt*

Ibland får jag perioder då jag måste släppa tankar på sjukdomar, F-kassan, socialen och annat elände och koncentrera mig på att bara försöka må bra. Jag har varit så trött (less) en längre tid och har i ren protest försökt strunta i min fibromyalgi. Detta är ju också vad F-kassan tycker jag ska göra eftersom de anser att jag är fullt frisk. Men det har istället resulterat i att jag mår ännu sämre och inte orkar särskilt mycket. Jag blir ju ännu tröttare av det vilket gör protesten rätt så korkad.

Att strunta i fibron innebär att jag inte vilar något alls på dagen, detta är något som är viktigt men som jag under dessa perioder finner enormt tråkigt och glädjedödande. Jo jag vet att det är barnsligt men jag vill helt enkelt inte vara sjuk. Och då blir det så här. Även om jag inte anstränger mig särskilt mycket om dagarna så behöver jag ändå vila, kanske sova en stund. Min nattsömn har varit dålig också och jag har varit stressad på grund av att jag vill mer än jag orkar.

Jag är så vansinnigt irriterad och trött på att ha fibromyalgi att jag skulle vilja skrika som en räv från hustaket.

Att ha fibro gör att ens personlighet förändras, man känner inte igen sig själv, man blir deppig och misstror de signaler som ens egen kropp ger. Det finns nog många som har varit med om just denna effekt. Det är detta jag revolterar emot. Den person som är jag har blivit så hindrad av fibron att jag ständigt måste kämpa för att hålla den kvar. Att utvecklas (åt vilket håll man än känner för) är också svårt i och med att man är så trött att allt känns likgiltigt oftast. Det är nog förmodligen därför jag ibland har en period av protester emot fibron och allt som det har burit med sig. Jag brukar inte orka protestera så länge, till slut måste jag böja mig för faktum; att jag har fibromyalgi och jag måste lära mig gilla läget. Men jag försöker kämpa emot in i det längsta.

Låter det som någon som försöker lura F-kassan? Låter det som en fuskare? Låter det som någon som vill vara sjuk? Om det är nån F-kassenisse som av någon märklig anledning skulle ta sig fram till min blogg och läsa så kan ju denne nisse ta sig en funderare på detta. Det finns ju också fortfarande läkare som rent ut säger att fibromyalgi inte finns. Men vad i h-vete är det då för skit som har invaderat min kropp? Man undrar ju.

Att jag inte bloggat på länge beror på att min hjärna har varit upptagen med att läsa tokigheter på nätet, se på roliga filmsnuttar, med mera, på youtube så jag skrattat och nästan fått kramp i magen av det... :-) lyssnat på bra musik och även försökt skriva nåt vettigt själv (dock ej här då). Vilket kanske inte gått fullt som jag tänkt för på grund av allt skrattande har jag blivit totalt mör i hela kroppen. Hehe... Och distraherad. Men jag har ju i alla fall blivit lite gladare. Alltid en god sak.

Mitt sätt att hela mig själv när jag har det jobbigt är att skratta mycket. Jag är nämligen rätt så trött på att gråta och vara deppig. Det finns en tid och plats för allt och just nu är det verkligen tid att skratta för min del. Återkommer med mer "matnyttigt" för bloggen framöver när jag har fått nog med skratt och fyllt på min energi. Skolorna börjar ju snart och rutinerna kommer igång igen. Och förmodligen så kommer jag igång också. Hoppas jag.

Just nu är jag som sagt fortfarande upptagen med att samla energi och återupptäcka det som är roligt i tillvaron. Jag har (dock ej medvetet - jag har bara slunkit dit) gått ner mig alldeles för långt i sörjan som består av självförakt, deppighet, hopplöshet och annat bôs. Jag behöver nog åter läsa boken Självkänsla nu! av Mia Törnblom för tydligen så glömmer jag lätt vad jag läst och lärt.

Sen vet jag ju inte hur det blir med projektet heller. Fortfarande har jag inte hört ett ljud därifrån men jag tror inte de glömt mig. Jag har också beslutat mig för att inte överklaga till F-kassan något mer. Min energi är alltför dyrbar för att användas till detta. Inget nytt finns att tillägga, inga nya intyg. Det som finns är konstaterandet från ett helt team att jag inte har någon som helst arbetsförmåga för tillfället. Om inte det räcker så finns det inget mer att tillägga. I rest my case som det heter på engelska.

Jag måste försöka se framåt även om framtiden är rätt så luddig och vag. Men framåt ska man ju ändå, i galenskapens värld.

Kram!

Tänk om doktorn berättade en rolig historia när man kom dit... Det vore väl inte så dumt ändå?