En liten tanke på lördagskvällen...

Jag är så trött men dagen har varit mycket trevlig. Erika och vovven har varit här och Viktor har blivit snaggad med klippmaskinen. Han blev väldigt nöjd och det blev jag med. Vi har ätit godis och stoppat i oss bullar och muffins. Men nu är det kvällen och jag är så fruktansvärt trött så jag nästan trillar av stolen. Huvudet längtar redan efter kudden.

Jag har inte skrivit nåt här på länge och det beror på fler orsaker. Den största orsaken är förstås att jag är tröttare än vanligt och inte haft nån geist. Sånt betyder mycket när det är frågan om att skriva.

Jag följer i tidningarna hur läget är i världen. Gläds åt att president Obama redan visat var han står i flera viktiga frågor. Som till exempel att trupperna i Irak ska tas hem inom ett år. Att Guantanamo ska stängas. Att varje stat får tillåtelse att ha striktare regler angående utsläpp från bilar, något som Bush sa nej till hela tiden. Sen läste jag nyligen att han var mycket upprörd över de bankdirektörer som tog ut stora bonusar trots att de fått statligt stöd till att rädda sina banker. Det stod även att staten nu skulle kunna ta tillbaka en del av pengarna. Heja på säger jag!

Här hemma så håller Försäkringskassan fortfarande på och struntar i folk. Människor som är så sjuka att de knappt kan gå ska ut och jobba. Att detta är helt galet fattar ju vem som helst utom läkarna på Försäkringskassan.

Här står om en man som verkligen inte kan stå till hela arbetsmarknadens förfogande. Ändå ska han tydligen vara fullt frisk enligt försäkringsläkaren. Ja vad ska man säga? Varje dag står det ju om nya fall. Försäkringsläkarna måtte vara både blinda och döva så som de bedömer.

Själv har jag andra problem som behöver rättas till. Men detta är jag nekad eftersom ingen tydligen anser att det är nog viktigt att behandla. Så jag får klara mig själv, så är det.

Jag måste finna mig själv och hålla mig kvar. Trots att jag funnit vissa delar av mig då och då har jag aldrig lyckats behålla dem och kunnat sätta ihop dem för att få ett helt jag. De har flugit iväg och gömt sig hela tiden. Och så har jag fått leta igen. Till slut har jag tröttnat på att leta och istället försökt leva med den spillra av mig som var kvar. Det har inte gått så bra. Så nu måste jag finna mig själv och hålla mig kvar...

Söndag igen.

Det har varit fullt upp de senaste dagarna för jag har tagit bort alla mina tomtar. Ja inte de jag har på loftet, de går nog aldrig att få bort. Hehe... Men alla de andra.

Så nu är alla julsaker nedpackade för den här gången. Det mesta är också nedburet i källaren, det är endast några få saker kvar häruppe som står i hallen i väntan på transport ner. Vi hade julgransskakning i fredags med godis som jag gömt i granen och som Viktor fick leta reda på. Först letade han bara, han plockade inte ner grejerna ur granen men den finten gick jag inte på. Han fick allt lov att hjälpa till lite också... När alla grejer var bortplockade så var det bara att plocka isär granen, nu är den bara en pinne som står i hallen bredvid kartongen med grenarna. :-) Praktiskt.

I och med att jag haft annat för mig (det har tagit tid med ta-bort-julen-städandet) så har jag inte skrivit nåt mer om min resa och den där utställningen som jag skulle på. Men jag lovar att återkomma till detta vid tillfälle. Om jag kommer ihåg det förstås, mitt minne är bra men kort.

Idag är det som sagt söndag och det har yrt omkring snöflingor ute. Det känns lite ruggigt idag. Samtidigt som jag tyckte det var lite sorgligt att ta bort julsakerna (det är så mysigt med allt det röda och varma) så kommer känslan av vår över mig när jag byter julgardinerna mot ljusa fräscha våraktiga och jag blir lite besviken när det börjar snöa igen. :-( Men vintern är ju inte över än på ett tag även om jag skulle vilja det.

Men man kan ju redan nu njuta av tulpaner om man vill. Det är ju tur. :-)


Kram från en som inte gillar ruggiga söndagar med snö när sol och värme vore att föredra...

;-)

Santa Monica, Los Angeles

Ibland känns det overkligt att jag över huvudtaget har varit där. Men jag har bilder och annat som bevis så det är bara att jag kollar på dem. :-)

För tre år sen var jag alltså på väg ut i ett stort äventyr. Vid den här tiden satt jag förmodligen på planet från London till Los Angeles, en resa på 10 timmar. Jag fattar inte att jag faktiskt satt i ett flygplan högt uppe i luften i 10 timmar. Helt otroligt. Klockan var halv fem den fredagsmorgonen (jo jag vågade åka trots att det var fredagen den 13) då jag satte mig i taxin på väg till flygplatsen och första etappen av resan. Flyget gick klockan 6 på morgonen. I och med tidsskillnaden så var det lite svårt att hela tiden räkna ut vad klockan var hemma och jag anlände i Los Angeles runt halv tre lokal tid. Så jag fick nästan en hel dag extra. Jag kunde ta igen min fredagseftermiddag som jag missat genom att sitta på flygplanet.

När jag klev ut från flygplatsen (efter att först ha blivit välkomnad till Los Angeles av en mycket trevlig färgad man som verkade jobba där för att hjälpa turister och andra med lite av varje) och möttes av ljumma vindar och såg palmer längs gatorna så stod jag där en stund och försökte ta in att jag faktiskt var där. Det var fredagen den 13 januari 2006 och jag var i Los Angeles. Efter allt köande, flygande och ännu mer köande i säkerhetskontroller och annat så var jag äntligen där.

Jag fick tag på en taxi och gav chauffören adressen. Men han hade aldrig hört talas om det hotell dit jag skulle så jag blev lite orolig. Det låg längs Ocean Avenue i Santa Monica så vi åkte dit och naturligtvis så fann vi hotellet. Hotellpersonalen som mötte oss när jag gick ur bilen grälade lite på chauffören för att han inte kände till ett hotell som funnits där i över 80 år! :-) Trafiken i Los Angeles var för övrigt det mest stressade jag varit med om. Jädrar vad folk körde fort.

The Georgian Hotel. Där höjdare som Charlie Chaplin och Greta Garbo bott nån gång för längesen. Och nu har ytterligare en riktig höjdare bott där... det vill säga jag. ;-)















Entrén med den stora verandan. Här ute satt jag en morgon och åt den mumsiga frukosten, men det var lite blåsigt så det gällde att hålla hårt i servetten och klämma ner bordsduken. Den lilla korgen med rostat bröd levde farligt vid några tillfällen. Vid det tillfället fick jag också se en filminspelning. Det vill säga det filmades en scen i en bil. Bilen drogs på ett stort flak liksom och kamerorna var längst fram.


Sent varje eftermiddag (minns inte tiden) hade de nåt slags drinkstund, det fanns en bar i lobbyn. (Jag var aldrig med på den.) Det fanns ingen restaurang på hotellet, de serverade endast frukost och det var jag nöjd med. Det fanns så många andra ställen att köpa mat på så man led ingen nöd så att säga. Det bästa var ju att kunna äta frukost i lugn och ro varje morgon. Frukosten ingick i det hela så jag fick små kuponger som jag lämnade varje gång. Det var en superduperfrukost kan jag säga. :-) Inte amerikansk utan kontinental tror jag de kallade den. Nypressad juice, massor av frukt, fantastiskt gott kaffe och rostat bröd. Jag stod mig i flera timmar på detta.

Så här såg det ut inne i den lilla matsalen. Jag brukade sätta mig vid ett litet bord till vänster utanför bild.












Utsikten från mitt fönster var väl inte så märkvärdig precis men ändå...
















Då jag äntligen hade fått mitt rum och fick ta av mig skorna och mina svettiga kläder och hoppa i duschen kändes det toppen. Jag tog på mig den morgonrock som fanns i badrummet, också en lyxig sak som var helt underbar att ha på sig, och sen satt jag och bara lyssnade. Polissirener som lät precis som när man ser på film. Folk ute i hotellkorridoren som pratade engelska. Jag satt nog där och försökte fatta att jag nu var framme. Kollade minibaren och fann prislistan och hisnade. Nog för att jag visste att det var dyrt i minibaren men ändå. Jag tog en 7up och en miniburk med Pringles original och satt och mumsade i mig det. Det fanns ju sprit också såklart och även huvudvärkstabletter faktiskt. Men jag behövde ingetdera. :-) Kollade även vad det skulle kosta att ringa hem från hotelltelefonen eftersom min mobil inte funkade. Det var också väldigt dyrt men det fick väl gå. Men ringa skulle jag inte kunna göra då, det var ju mitt i natten hemma och jag ville ju inte skrämma upp folk i onödan. ;-)

Sen somnade jag klockan 8 på kvällen (då var klockan 5 på morgonen nästa dag hemma) för jag var så fruktansvärt trött att jag höll på att svimma. Jag orkade inte hålla mig uppe längre än så. Jag låg där i min stora säng och försökte se på den stora teven som var i ett stort skåp framför mig och kände att nej nu fick det bli natta. Vaknade mitt i natten av att jag kände mig väldigt konstig. Mådde illa och var lätt yr. Jetlag kanske? Jag vet inte. Fick sitta uppe en stund innan jag somnade om. Lyssnade på radio med go musik. Ingen dum start på min vecka i Santa Monica. :-)




Den här sängen var så härlig och jag sov väldigt gott i den.







Dagen därpå skulle jag ju på utställning så det gällde att vara utvilad. Fortsättning följer... :-)

Idag är det rena natta ute...

Idag är det mörkt och blåsigt ute och jag är så trött så ögonen vill knappt vara öppna. Helgen har varit en blandning av soffsittande och hjärnsemester. Jag har alltså inte gjort nåt särskilt ansträngande vilket också var syftet denna helg. ;-)

Men nu är det måndag igen och det är dags att försöka komma igång vilket är väldigt svårt. När man tillåter sin hjärna att ta ledigt så vill den inte hoppa igång igen bara för att det är måndag. Jag har också mer värk i kroppen idag än jag haft på länge så jag får verkligen kämpa för att inte bara gå och lägga mig och sova bort hela dagen.

För tre år sen höll jag som bäst på med förberedelser inför mitt livs stora utmaning; min resa till USA. Och inte en kotte visste om nånting förrän i allra sista minuten. :-) En del visste inte ens om det förrän jag var hemma igen. Lurigt va? Men om den drömmen och utmaningen återkommer jag eventuellt imorgon på själva årsdagen. Det kan tyckas att det skulle vara svårt att hålla en sån sak hemlig men när jag väl hade börjat hålla tyst så gick det av bara farten. Sen ville jag inte säga nåt av rädsla att bli hindrad. Jag hade själv mina tvivel på om jag skulle komma iväg eller ej och det räckte. Jag ville inte höra det från andra också.

Det är härligt att få förverkliga drömmar. Det är inte så ofta man kan få göra det. Och i synnerhet inte de riktigt stora drömmarna. Andra drömmar har jag ju förverkligat också. Som att köpa hus på egen hand t.ex. (Och även lyckas sälja det) Om man nu ska tänka på drömmar som kostar en del. Men nu vet jag inte riktigt hur det blir med någonting. Tröttheten är som en stort tung blöt yllefilt som ligger över mig hela tiden. Och då är det inte så lätt att känna någon entusiasm inför nånting. Men det blir till att bita ihop och kämpa på.

Ha en bra måndag.

Kram från mig och min polare på bilden... *gäsp*

"Mina drömmar"

mina minnen står som ruiner och tiden bara tär
jag måste skilja på det som varit och det som är
och det liv jag lever här

för tiden är den fiende jag flyr
ett skepp på öppna havet som ingen styr
och jag har rest så länge utan att se land

ja en del av dom lever på att minnas
men jag, jag slåss bara för att få finnas

(ref) för alla mina drömmar var blev dom av
jag lär mig leva vidare med det jag har
alla mina drömmar som ingen tycks förstå
jag låtsas att jag glömt dom sen fortsätter jag gå

och du bär på så mycket längtan, jag kan se den i din blick
alla drömmar som du hade och den verklighet som du fick
sanningen är en svår vän att leva med

för han öppnar dina ögon för sånt du inte vill se
men en dag kanske vinden vänder
ja det kommer en ängel och knackar på din dörr

(ref) och alla våra drömmar var blev dom av
vi lär oss leva vidare med det vi har
alla våra drömmar som ingen tycks förstå
vi låtsas att vi glömt dom och sen fortsätter vi gå

(ref) alla drömmar var blev dom av
vi lär oss leva vidare med det vi har
ja, alla våra drömmar som ingen vill förstå
vi låtsas att vi glömt dom och sen fortsätter vi gå

Mauro Scocco - Ratata

Fredagsstämning

Jag gillar att möblera om. När jag får en ide om att kunna placera mina möbler på ett annat, kanske bättre och mer praktiskt, sätt än de står just då så börjar jag direkt planera hur själva omflyttandet ska gå till. Jag får ju alltid bära runt allt själv så jag måste kunna orka med det liksom.

Tänk att flytta en bokhylla. Det är ju rätt trist att plocka ur allt ur hyllan, lägga det på ett bra ställe och kånka iväg hyllan till ett annat ställe, men sen... när den står där. Tom och väntar på att fyllas på nytt. Då kan man ju ställa på ett annat sätt än man hade förut. Förnya allt. Jag gillar att förnya. Och jag tror också att möblera om i mitt hem är det enda jag för närvarande kan påverka i min tillvaro som ingen annan har nånting med att göra alls. Ingen kan lägga sig i hur jag möblerar och ändrar i mitt hem. Och inte kostar det nåt heller. Så fort jag känner att jag behöver förnyelse eller förändring så kan jag ju alltid möblera om och så känns det nytt igen. Och om möblerna verkligen hamnar på ett bra ställe så kanske de får stå kvar så. Tills jag flyttar. Jo, jag gillar ju att flytta också. Bryta upp och starta om. Släng bort det gamla, ta in det nya. Eller flytta om det gamla då kanske är mer rätt...

Idag är det äntligen fredag, jag har väntat sen förra fredagen på den här fredagen. Helgerna är slut, jag har möblerat klart (jo jag flyttade om lite igår vilket känns i kroppen) och jag har en ensam och lugn tevekväll med chips att se fram emot. Men det skulle inte förvåna mig om jag somnar i soffan för jag är rätt sliten.

För några dagar sen fick jag en rymdlänk av min äldste pojke. Vi delar fascinationen för rymden och kollade på stjärnorna så mycket vi kunde när han var hemma under jul. Det är en länk där man kan gå in och kolla på rymden och stjärnhimlen. Det var fantastiskt! Det är alltså som stjärnorna står just för dagen, varje dag, om man för muspekaren över dem så får man också deras namn. Man kan också gå in och se bilder på jorden tagna från rymden. Här är länken.

Apropå det jag skrev igår om de där pojkarna som störde... jag fick svar från bovärden och det skulle framföras till de som har hand om de (gymnasie)ungdomar som bor i lägenheterna och om störningarna fortsatte framöver ville hon att jag hörde av mig igen. Inne hos pojkarna var det igår kväll så tyst att man nästan skulle kunnat höra en knappnål falla. Fast jag hörde dem rumla omkring rätt sent, förmodligen innan de skulle sova, men inget brölande igår och det var ju bra.

Istället väcktes jag av grannen nedanför mig före halv sju imorse. Hennes teve var på och det pratade därnere och hon själv rände omkring och stampade. :-) Ja jag säger då det. Är det inte det ena så är det det andra. Men det är många gånger sen den dagen hon flyttade in som jag faktiskt undrat när hon sover alls. För vilken tid man än är uppe på dygnet (toabesök och sånt) så nog verkar hon vara vaken och greja där nere.

Det är märkligt vad en del människor har mycket för sig om nätterna... ;-)

Ha en bra fredag. Det ska jag ha.

Kram från en möbelbärerska.


En sån här bokhylla vore det ju svårt att flytta på. En sån har jag inte men jag skulle gärna ha en.. :-) För böcker har jag verkligen så jag kunde fylla upp den.






Mina hyllor ser mer ut så här liksom...













Lite tråkigare kanske men lättare att flytta på.

Nu blir det tufft för kommunerna, men det är ju inte nåt nytt.

Ännu har jag inte hunnit läsa några nättidningar men igår fick jag ett mail med en artikel angående socialbidrag. Det var en artikel från tidningen Aktuellt i politiken (socialdemokratisk) och detta är ju vad jag fattade skulle hända redan när Försäkringskassan började neka folk sjukpenning. Och sen kom ju höjningen av a-kassan som då många gick ur. Nu står jättemånga arbetslösa oförsäkrade just på grund av detta.

Om de haft huvet där det ska vara och inte under armen hade ju de i regeringen fattat detta. Men på nåt vis så trodde de inte att svenska folket skulle göra nåt så "dumt" som att gå ur a-kassan bara för att den blev dyrare.

När jag fick a-kassa och var arbetssökande så betalade jag en låg avgift (endast fackavgiften) men när jag var sjukskriven till exempel fick jag betala mer än dubbelt så mycket. När jag först började få socialbidrag så hade jag en fackavgift plus a-kasseavgift på över 400 kronor i månaden. Visserligen så hjälper ju socialen till med just dessa avgifter. Det plus barnomsorgsavgiften. Men jag sa upp både facket och a-kassan och det ångrar jag inte. Vad ska jag vara med där för nu? Jag kanske aldrig kommer att ha ett jobb i den utsträckningen igen. Och inte inom vården, i så fall så kanske det blir ett annat fack OM det blir nåt alls. Det verkar inte som om särskilt många fack orkar kämpa för sina medlemmars rättigheter nu för tiden.

Här är länken till artikeln.

Ett par utdrag ur den...

"Sju av tio socialnämnder klarar inte att hålla sin budget 2008, bland annat på grund av att allt fler söker socialbidrag som en följd av försämringar i a-kassan och i sjukförsäkringen."

"Detta framgår av en undersökning från Akademikerförbundet SSR. Nästan hälften av politikerna i socialnämnderna säger att socialförvaltningen har fått fler ärenden efter förändringarna i a-kassan och tre av tio anser att de fått fler ärenden efter att de nya sjukskrivningsreglerna börjat gälla. Hälften av socialförvaltningarna uppger att de fått fler ärenden efter förändringarna i a-kassan och sjukförsäkringen. Detta har bidragit till att sju av tio socialnämnder i landet kommer att redovisa underskott för 2008, redan innan höstens stora varselvåg har omvandlats till uppsägningar och arbetslöshet. – Vi kräver att staten ökar statsbidragen till kommunerna för att socialtjänsten ska klara försörjningsstödet till de människor som nu blir arbetslösa och inte har tryggad ersättning på annat sätt, säger SSRs förbundsordförande Christin Johansson."

Det kommer att bli hårt framöver. Men det är regeringens beslut som ställt till det så här. Om de lugnat sig med både sjukförsäkringar och a-kassa och istället gjort undersökningar om hur det skulle funka i praktiken innan de ändrade så tror jag att läget varit mycket ljusare nu.

Om man känner för att avreagera sig (på vad det nu kan vara) så kan man ju alltid skriva en arg lapp. Eller gå in på den här sidan. Där kan man läsa andras arga lappar. :-)

Själv har jag mailat min bovärd efter att ha tröttnat på studenterna på andra sidan väggen som har varit vakna hela (jäkla) natten och stökat. :-( De kom tillbaka igår efter att ha varit på jullov. Jag har haft rätt mycket tålamod med dem under höstterminen men nu orkade jag inte mer. Till och med Viktor hade hört dem under natten och det vill inte säga lite. Han sover nämligen oftast så hårt att han knappt ens skulle höra om en raket avfyrades utanför fönstret. Nog för att jag kan förstå om de var glada att återförenas efter jullovet men nån måtta på glädjen kan det väl vara? Ibland önskar jag att man kunde sätta ljuddämpare på bröliga tonårspojkar... suck

De fick ju tillsägelser förra vårterminen för att de stökade och då blev det lugnt sen. Men de har tydligen "glömt" bort det nu.

Det är tyst hos brölisarna för tillfället. Undrar om de sover? Kanske man skulle ta och dammsuga lite... på väggen och så... ;-)







Kram!


Och gäsp från en tröttögd... Är det ett ord förresten... hm...

2009 har börjat

Nu är det nytt år som sagt men jag tycker det känns precis som förut. Ingen skillnad alls. Förutom att det är närmare till sommaren nu än för en vecka sen. :-)

Man glor en del på teve när det är helger. Till slut känns det som om arslet slagit rot i soffan. Då är det dags att mödosamt dra sig upp, borsta bort chipssmulor och chokladpapper från magen och försöka hitta på nåt annat.

Ute har det varit rätt kallt ett tag. Friskt och kallt. Det bästa med det är att det är klart väder och då kan man ju titta på stjärnorna. Risken är att man får nackspärr och vinglar ut i vägen men det är sånt som händer. Den senaste tiden har planeten Venus synts väldigt tydligt och det var så vackert på nyårsafton när månen visade endast en skära och bredvid lyste Venus skarpt. Det var redigt kallt dock, jag var ute med min nyårskompis som behövde kissa lite, och det bet hårt i kinderna. Händerna blev som isklumpar och det var svårt att hålla i kopplet.

Tyvärr så var det nån typ som avfyrade en raket precis när vi hade gått förbi, jag har ingen aning om varifrån den kom, det var annars rätt lugnt just då annars hade jag inte gått ut vid den tiden, och Isac tyckte inte det var roligt att vara ute längre. När vi väl kom in och jag fick av honom kopplet så var han mycket snabb att lägga sig längst bort i soffan där han rullade ihop sig som en boll och gav mig en lätt förskrämd blick. Det tog en stund innan han lugnade sig. När raketerna smällde och flög vid tolvslaget så var han inte så förtjust men han var inte rädd i alla fall. Tur det.



Månen är verkligen fantastiskt vacker...

Bilden är lånad från nätet och fotografens namn står nere på bilden - hoppas han ursäktar mig för lånet. Jag önskar jag hade en sån kamera som kunde ta bilder av månen på detta viset.


Kram från en månskådare...