Skogen

Skogen

fredag 27 februari 2009

Solen värmer, fåglarna kvittrar...

Solen skiner och snön gnistrar och det känns faktiskt att solen värmer nu. Talgoxarna är i full fart med sitt kvittrande, vilket jag fick bevis för imorse när jag var ute på min promenad. Skolan låg öde och tyst. Men snart är det dags igen. Viktor kommer säkert att gnöla hela söndagen för att han måste gå till skolan på måndag. Än har han inte kommit hem, det ska bli kul att få veta vad han gjort den här veckan.

Jag vet vad mina grannar nedanför mig hållit på med under sportlovet. Smällt i dörrar ständigt och jämt (mer än annars), dag som natt, grälat och bett varann hålla käften. De är också väldigt duktiga på att dra omkring med möbler sent på kvällarna. Och klampa runt med väldigt arga steg. Det är lite olika vad folk väljer att göra när det är skollov... ;-)


Denna dagen - ett liv. Gör det bästa av den för den kommer inte tillbaka. Imorgon är det nämligen en annan dag. ;-) Eller som Galenskaparna sjunger; "Här har du din morgondag, en present till dig från jag..."

Idag fick jag förresten den nya Biltemakatalogen... hehe...


Snart är det dags för den tidiga vårens blommor att kika fram, om de inte redan gjort det på sina ställen.

onsdag 25 februari 2009

Inte varje dag sånt händer...

Idag har nåt fantastiskt hänt! Jo efter sju månaders väntan så ringde min handläggare på F-kassan, en mycket trevlig kvinna för övrigt till skillnad mot andra jag haft kontakt med, och ville prata med mig om min ansökan om sjukbidrag. Senast vi pratade var i slutet av juli förra året.

Hur som helst. Efter en del förklaringar om varför hon dröjt så kom vi till saken. Nu var det ju så att inget beslut kunde tas för den försäkringsläkare, som då satt uppe i Piteå (!?) ville ha mer medicinskt underlag. Vaddå för underlag? frågade jag. Jo jag skulle utredas ytterligare, hur var inte klart. Hon hade inte någon direkt koll på vad som skulle göras exakt. Men en kontakt med något ställe i Karlstad skulle tas och jag skulle kallas till en utredning framöver. En utredning som då kunde hålla på ett par veckor.

Hon ansåg också, när vi pratade om den arbetsprövning jag gjorde 2007 i samråd med AF, att det var rätt onödigt att skicka mig på arbetsprövning där alla redan i förväg visste att jag inte skulle klara uppgiften. Det var orimligt tyckte hon. Och det tyckte även jag, vilket jag också påpekade för AF vid det tillfället. Men nu hade de bara dessa platser att placera ut folk på och då fick det bli så. Med det resultatet att jag fick avbryta arbetsprövningen på grund av att jag inte orkade slutföra.

Utredningen ska göras hos något av de företag som har kontrakt med F-kassan angående just sådana utredningar. Så jag vet inte vad det blir men det är väl okej tycker jag. Sen så kan jag nog också tänka mig att detta är F-kassans rätt som omständliga sätt att säga nej till sjukbidrag och det får ju stå för dem. Om man kan lyfta en arm så har man ju 100 % arbetsförmåga. Så är det ju bara. Det kanske till och med räcker om man orkar blinka... eller bara sitta upprätt på en stol.

På SVT i förra veckans Debatt kunde man se hur en cancersjuk kvinna hade behandlats och då blir man allt lite skeptisk mot hur de tolkar reglerna. Hon jobbade 50 % för att hon orkade det. Men nu hade F-kassan tyckt att hon kunde jobba 100 %. De hade inte berömt henne för att hon, trots att hon faktiskt är döende, (enligt uppgifter på SVT) orkade jobba 50 %. Istället tyckte de att hon skulle öka sin arbetstid. Så nu undrade ju den här kvinnan såklart hur de tänkte på F-kassan. Vilket man kan förstå i allra högsta grad.

Här är programmet.


Här är debatten på forumet.

Min senaste tanke är faktiskt att be att få praktisera på F-kassan. På lattjo liksom. ;-) Det skulle onekligen vara intressant att få en inblick i hur de jobbar. Någon särskilt utbildning verkar inte behövas. Jag har ju ändå undersköterskeutbildning, har jobbat 15 år i hemtjänsten och erfarenheter av att ha råkat ut för en massa myndighetstjafs i samband med sjukdom. Plus att jag är en person som skulle se till människan bakom sjukdomen och inte till alla konstiga lagar och regler. Man får inte tänka fyrkantigt när det gäller levande varelser. Empati var ordet.






Ha en bra onsdag.

Och ett stort grattis på födelsedagen önskar jag min store pojke där borti Stockholm. Han blir faktiskt 26 år idag. Jösses vad åren går FORT! Hjälp!

Kram från "lattjo-mamma" :-)

tisdag 24 februari 2009

Dagarna går...

Idag får man äta semlor. Eller får och får... det är ju fettisdagen idag och då är det liksom mer officiellt "tillåtet" att mumsa i sig dessa kalorifyllda bakverk. För övrigt kan man väl vräka i sig semlor helt utan vidare, det säger jag inget om. Men idag kan förmodligen vara den enda dag den här veckan som jag faktiskt inte kommer att äta semlor. Jo, för jag åt en igår nämligen och kommer väl att äta en på fredag och jag vill inte att det ska bli för mycket av det goda... ;-)

Den här veckan är det sportlov som jag nämnde i fredags och jag är helt ensam hemma. Igår var jag in till stan och rände omkring och handlade lite för mina julklappspengar bland annat som jag faktiskt lyckats spara ända tills nu. Jag fick tag på bra grejer så nu får jag vara nöjd ett tag. Semlan blev jag bjuden på av Erika. :-)

Idag är det som vanligt igen. Jag ska till tvättstugan om en stund. Det behöver handlas. Och dammsugas, det är inte klokt vad stora (och många) dammråttor faktiskt kan bli, jag måste fundera ut vad jag ska äta och en promenad står nog också på dagordningen. Så det ser ut som om den här dagen kommer att gå rätt snabbt.

För den som inte gillar semlor går det lika bra med kanelbullar!



Ha en bra tisdag! Kram!

fredag 20 februari 2009

Så var det på det viset igen.

Vilket vis då? Jo det är fredag. :-)

Viktor är på bättringsvägen, han hostar lite och har en väldigt roligt hes röst för närvarande, häromdagen viskade han bara så det var lite svårt att kommunicera.

Solen skiner just nu, det har snöat ännu mer och det är fantastiskt vackert. Plogbilarna har kört omkring hela förmiddagen. Det är fluffig snö. Jag var ute tidigare när flingorna singlade ner och det kändes lite mysigt. Var och handlade. Semlor bland annat, som vi ska ha till fika sen.

Nästa vecka är det sportlov. Men sådär värst sportig tänker jag nog inte vara. :-) Ha en härlig fredag! Kram!

Semlor, dä ä mitt liiiv dä se'...













Och chips förstås. :-)

torsdag 19 februari 2009

Jag läste en bok...

För ett tag sen läste jag en bok. Det är ju inget märkvärdigt med det men den här boken/historien fanns kvar hos mig rätt länge efter. Den påverkade mig på ett sätt som jag inte väntat mig. Men det är ju så ibland, en del böcker gör ju det.

Den handlade om människors fåfänga. Vår längtan att bevara vår ungdom och skönhet. Kärleken till det vackra. Och då menar jag det som anses vackert genom vissa normer och kriterier, vilka kan växla under åren. Den handlade om att vi inte kan stå ut med något som blir äldre, gammalt och i vissa ögon; fult. Rädslan för att dö också kanske. Och trots att boken var skriven redan 1890 så finns alla dessa värderingar kvar, kanske till och med förstärkta till viss del genom media och all reklam. Tidens normer.

Detta är den enda roman som skrivits av denna författare. I vanliga fall skrev han pjäser, och mer satiriska och humoristiska manus. Författaren är Oscar Wilde och boken heter The picture of Dorian Gray. På sin tid var boken en skandal på grund av en del homoerotiska tendenser. Enligt dagens mått så är det så oskyldigt det kan bli men jag kan förstå att det var många som blev förskräckta då. Samtidigt så verkade det vara väldigt vanligt att äldre, mer erfarna herrar, tog sig an yngre och introducerade dem på olika ställen för att de skulle komma med i gänget. De blev som mentorer och höll sina unga skyddslingar om ryggen.

Historien handlar om en ung, vacker man som får sitt porträtt målat och när han får se det så önskar han att han alltid ska få se ut så. Att han aldrig ska behöva åldras. Hans fåfänga väcks, innan detta hade han inte tänkt så mycket på hur han såg ut. Och detta skulle han inte ha önskat... ujujuj... Och för att inte tala om när han upptäcker vad som hänt med porträttet när han gjort nåt han inte borde... Han kunde ha gjort ett annat val i det ögonblicket och det val han gjorde var ju inte så värst smart kan jag ju säga...

Jag led med/för denna man under hela boken just för att han hade så svårt att stå ut med människor som inte bara förlorade sin skönhet utan också kanske inte betedde sig som han önskade att de skulle. Han önskade bort det mänskliga i människorna. Allt det som är naturligt hos folk fann han motbjudande och fult och mådde hemskt dåligt av det. Han förväntade sig skönhet och ett väldigt romantiskt liv. I och med besvikelsen över att det inte var så blev han så småningom en person som inte var så värst trevlig.

Han betedde sig till och från svinaktigt eftersom han visste att det inte skulle komma att synas på honom, hans porträtt skulle ta hand om det. Men han gömde det så att ingen skulle se det mer än han själv. Jag ska inte avslöja mer, det vore ju fisigt om det mot förmodan finns någon som läser detta och som själv vill läsa boken.

Ja detta är en oerhört sorglig historia och den satt som sagt kvar hos mig rätt länge efter. Den har nyligen filmats och förmodligen är den klar att visas i slutet av detta år, tror jag. Har inte riktigt koll på det. Vet heller inte om den kommer hit till Sverige. Det jag har kollat dock är att filmmanuset nog är en hel del ändrat tyvärr. Jag förstår inte varför en redan bra historia måste ändras på. Som jag sett så har personer som inte är med i boken (som inte ens nämns med namn faktiskt) tagits med i filmen, av anledningar som jag inte förstår, och även händelser som bara flyktigt nämns i boken har getts större betydelse i filmen. Men det ska bli lite spännande ändå att se filmen om jag får möjlighet till det.

En del har opponerat sig (redan) i och med att Dorian Gray i boken beskrivs som en blondlockig, blåögd sköning. Filmens Dorian har väldigt lite gemensamt med det, mer än att han är vacker då förstås. :-) Jag har absolut inget negativt att säga om just detta. Jag stör mig nog mer på att de ändrat handlingen, om de nu har gjort fler ingrepp än de jag läst om. Sånt är mer ajabaja tycker jag. Fokus på fel saker kan förstöra alltihop.

Men det är klart, har man inte läst boken så kanske filmen är bra trots det. Det man inte vet har man ju inte ont av så att säga.

Så här ser Dorian ut på mitt bokomslag.
















Så här ser filmens Dorian ut.


Nån som vill gnälla? Hehe...

Ja jag vet att smaken är som... ehrm ja just det. Men ändå. :-)


Kram på er alla bokläsare och ni andra med... ;-)

Under ytan

Under ytan

Finns stora och små

Under ytan

Finns det skratt och gråt

Det finns mycket där som händer

Som vi inte kan förstå

Men vi hittar alltid svaren

Där i botten av oss själva

Under ytan


Jag vet, jag vet, jag vet att du finns där

Jag vet, jag vet, jag vet att du finns där

Jag vet, jag vet, jag vet att du finns där

Jag vet, jag vet, jag vet


Det skrattas och det skålas

Men slutar snart i kaos

Någon sparkar och slår en stackare där

Som är helt utan chans

Jag ser att ingen verkar bry sig

Och inte heller jag

Rädslan är för stor och stark

För att göra något alls


Under ytan

Skäms jag för mig själv

Under ytan

Bränner bilden mig


Jag vet, jag vet, jag vet att du finns där

Jag vet, jag vet, jag vet att du finns där

Jag vet, jag vet, jag vet att du finns där

Jag vet, jag vet, jag vet


Jag tänker på dig ofta

Om du varit min egen bror

Då hade också jag förvandlats

Till ett monster utan nåd

När jag ser all den ondska

Som vi människor släppt lös

Det meningslösa lidandet

Då har jag svårt att förstå

Att alla har vi varit barn

Och hjälplösa nån gång

Älskat utan gränser

Älskat utan tvång


Under ytan

Är vi alla små

Under ytan

Kan en god själ förgås


Uno Svenningson

onsdag 18 februari 2009

Så här i melodifestivalstider...

.. så skulle väl den här kunna vara ett roligt bidrag. :-)

Uggla och di Leva

Viktor har fått "flunsa" och jag ränner och fyller på hans vattenglas, ger honom Alvedon och hostmedicin och tröstar så gott jag kan medan han ligger i soffan och halvsover till och från med ena ögat på teven. Han slipper i alla fall vara sjuk på sportlovet. Hoppas nu att jag klarar mig för jag vill då rakt inte få flunsa.

Jag satt tidigare idag och tänkte skriva nåt men då blev jag stirrandes (är det ett ord?) på skärmen i flera minuter och kände mig mer som ett urblåst ägg så det gick inget vidare. Men nu kände jag för en sång så då fick det bli den som jag länkat till. Det är lite risig kvalité på videon men låten är kul. Jan Rippe och Knut Agnred ur revyn Allt möjligt.

torsdag 12 februari 2009

Ibland undrar man...

När jag läser nättidningarna så brukar jag ta de lokala först och om jag har tid och ork så går jag över till de rikstäckande, vilket jag inte gjort idag ännu... Än så länge är det tillräckligt med elände i de lokala tidningarna. Det är inte klokt vad mycket konstigt, tråkigt och ruskigt som händer runt hörnet bara, när man börjar tänka efter.

När jag såg att en centerspelare i ett innebandylag hade blivit hotad så att han behövde bevakning så hajade jag till. Jag menar, vem gör nåt sånt? Vem hotar en ung lagkapten i innebandy så att han måste ha polisskydd? Hur tänker man då? Är det bara nån som vill sätta honom på plats? Ligger det fullt allvar bakom? För visst är det bra dumt...

http://www.vf.se/Sport/Varmland/Polisbevakas-efter-hot-090211.aspx


Att skylla på sin hund när ens barn fått så fruktansvärda skador att det inte kan vara annat än misshandel är visst också nåt som en del använder sig av. Barnet sägs ha haft både benbrott och revbensbrott och att detta hade börjat när han var två veckor gammal. Nu är han två år och får bara träffa sina föräldrar några timmar i veckan under övervakning.

http://www.vf.se/Nyheter/Varmland/Barnet-misshandlades-090212.aspx

Människorna är en så häpnadsväckande flock att det inte behövs fiktion för att få spänning och elände framför ögonen. Man behöver bara läsa tidningarna. Detta apropå ett inlägg som jag hade förra veckan om agentserien [spooks]. Det enda som skiljer är att när man ser på den serien så vet man att just det som händer där är på låtsas, det är till viss del byggt på verkliga händelser men man kan ändå tänka att det är fiktion. Har teveseriernas fiktionella värld numer överförts till verkligheten eller... är det fortfarande tvärtom i alla fall... ? Hm... Det blir nästan som att undra om det där med hönan eller ägget...

På senare tid har jag tyckt mig se en tendens att många beter sig som de sett folk göra i filmer. Med både vapen och annat. Och oftare än tidigare. Så det tål nog att tänkas på.

Jag försökte finna en kul nyhet. En som inte innehöll nåt elände. Men gissa vad? Jag kunde inte hitta nån. Jo förresten, det var nån gubbe som hade vunnit på en trisslott... 15000 i månaden i 20 år fick han. Det var ju roligt! För honom då... ;-)

Ha en bra torsdag. Kram!

måndag 9 februari 2009

Söka man måste


Söka man måste, om något skall finnas,

sträva, om vinkande målet skall hinnas,

skåda och tänka och gömma och minnas -

då skall väl ändå till sist något vinnas?



Karin Boye, skriven när hon var 14 år.

Äntligen lite sol!

Idag har jag varit lite upptagen och liksom inte hunnit med att skriva nåt här förrän nu. Den här veckan ska jag inte leta upp sånger som har med dagarnas namn att göra i alla fall. :-) Fast det var rätt kul faktiskt.

Gårdagen som då var söndag var en sån där härligt seg dag då jag slappade och åt hemgjort godis så jag höll på att storkna på eftermiddagen. Det fanns för övrigt kvar en del som jag åt lite av förut... ehrm...

I alla fall. Det var som sagt segt igår, som det väl ska vara på söndagarna. Och jag var för slapp för att skriva nåt alls igår. Men idag är det ju måndag igen. Och det var som vanligt enormt tungt att gå upp ur sängen även om jag sovit bra och så. Kallt väder, -12 stod det på termometern innan jag tog min promenad imorse. Det var säkert ännu kallare i själv luften. Det knarrade under skorna, sådär som om man skulle gå på frigolit, när jag klev iväg.

Fick se en fantastisk soluppgång och innan dess, innan jag knappt hade fått sovgruset ur ögonen och kommit ur pyjamasen och skulle kolla temperaturen, så fick jag se månen som var på väg bort. Den såg nästan ut som solen gör vid solnedgången så jag hämtade kameran och tog en bild. Hoppas att den blir bra. Jag har aldrig sett månen på det viset på morgonen. Nu har ju jag inte en digitalkamera utan en sån där stenålders sak... så jag får tålmodigt vänta tills bilderna är framkallade.

Solen har lyst hela dagen vilket har varit så härligt. Ljuset behövs efter allt detta eländiga mörker. Jag hoppas på fler sådana ljusa dagar framöver.

lördag 7 februari 2009

Saturday nights...

Idag var det inte så svårt att hitta en låt som har lördag med i titeln. Men det var väldigt svårt att välja vilken version jag skulle ha. Den mer Robert Wellsiska med Elton John eller den tyngre och rockigare med Nickelback... hm...

Här är Saturday nights alright for fighting - Elton John

Eftersom jag faktiskt gillar Nickelback så tar jag med deras version också. För den som eventuellt vill ha lite mera bas i rytmen och mer drag för övrigt... ;-)

Saturday nights alright for fighting - Nickelback.

Nu hoppas jag inte att nån tror att jag menar att man ska ut och slåss på lördagskvällarna och att det är okej, även om en del faktiskt gör det, slåss alltså, jag är väldigt fredlig av mig hela veckan kan jag säga. Jag tycker inte att någon dag är okej för att slåss på. Jag gillar låten bara. :-) Det var ju mer det som var grejen här.

Ikväll är det dags igen. Dags för det där programmet som jag inte ska se. Melodifestivalen deltävling nummer ett. Så nu var det sagt. ;-)

För den som inte har någon som helst lust att titta på (eller plåga öronen med) detta program så kan man se på tv4+ klockan 20.00 en rätt så bra brittisk serie som heter Vincent. Det handlar om en detektivfirma och deras uppdrag med Ray Winstone i huvudrollen. I tvåan går det samtidigt (som melodifestivalskvalet alltså, klockan 20.00) ett program som heter Robert Redford möter Paul Newman som man också kan titta på om det kan tänkas intressera.

Eller om man inte vill se på teve alls så är ju det helt okej det med. Man kan ju sjunga lite själv, läsa en bok eller ta en promenad, äta lite mat, göra fruktsallad. Möjligheterna är oändliga. :-)

Ha en härlig lördag i vilket fall. :-) Kram!

fredag 6 februari 2009

Friday on my mind

Låten jag fann idag är en gammal goding det med. Den finns i fler olika versioner, Gary Moore, David Bowie t.ex men jag tycker nog att originalet är roligast. :-) Sen kan man ju när man ser folk dansa under låten undra hur det kom sig att de rörde sig så stelt... De ser mest ut som om de har konstiga ryckningar liksom... Bandet själva har också en härlig stil. Sångaren är en väldigt glad nisse. ;-)

Sen såg jag också en senare, äldre version av originalbandet. Inte så dåligt faktiskt, gubbarna hade rätt bra ös. Men här är 60-talsversionen.

Australiska EasyBeats - Friday on my mind

Ute snöar det så glasögonen hade behövt vindrutetorkare. Jag fick liksom gå och kika över kanten på dem för att se nåt. Viktor tyckte att när väl hans födelsedag och julen var över så var det inte så noga med snön. Vi var överens om att det ska bli skönt med våren så man slipper så mycket kläder så fort det är dags att gå ut. Jag tycker det är så mysigt när talgoxarna sätter igång på allvar med sitt kvidevitt. :-) De har redan börjat, vi hörde det en morgon.

För att (än en gång) citera Gert Fylking (jag har gjort det nån gång tidigare) så är det full fart mot helgen. Det är rätt gôtt att det är fredag.

Chips och teve ikväll... behöver inte gå upp klockan sju imorgon... :-) Härligt. Och jag ska snart gå och köpa semlor. Mums...




Ha en bra fredag! Kram!

torsdag 5 februari 2009

Åsså var det torsdag.

Jag fann ingen bra torsdagslåt heller. Så istället så får det bli en liten dikt. :-)

Den är från broschyren om fibromyalgi och jag vet inte vem som skrivit den.

Spegeln


Jag tror att min spegel ljuger

för detta kan inte va sant,

där jag förr såg den unga flickan

ser jag nu mer – en gammal tant.

Jag måste nog byta ut den,

för den är ju inget att ha.

Jag tror det är femtio år sen

jag köpte den – då var den bra.

Men ingenting håller för evigt,

ej heller min fina trymå

för speglar blir gamla och slitna

men det blir ju flickor också.


Ha en bra torsdag. Och ibland kan det kanske vara bättre att strunta i att glo i spegeln hela tiden. Man är så gammal som man känner sig, inte som man kanske ser ut.



Kram! ;-)

onsdag 4 februari 2009

Vi börjar dagen med lite kultur...

Idag kunde jag inte hitta någon låt som hade med onsdag att göra. Ingen som jag hade lust att ha med här i alla fall. Så istället så blir det en liten snutt kultur. På rätt hög nivå tycker jag nog. :-)

Allan Preussen läser Bengt Brunte Bondeblad.

För övrigt så är det som vanligt artiklar i tidningarna om människor som är svårt sjuka men som blir nekade hjälp. I dagens NWT fanns den här.

Jag har svårt att förstå alla dessa fall av sjuka människor där det är bevisat intill sista bokstaven, eller hur man nu ska säga, att den här människan inte kan jobba, inte kan stå till arbetsmarknadens förfogande. Sådana beslut hjälper inte folk att bli friska, det har jag tjatat om i flera år nu och jag har sagt det till folk på försäkringskassan också, men de fattar det inte ändå.

De ska heller inte säga att de lyder order, att de går efter reglerna, för det håller inte. När det finns tydliga bevis på att en människa inte är arbetsför så kan de inte fortsätta blunda för det. Försäkringsläkarna verkar ha blivit tillsagda att aldrig någonsin mer bevilja sjukpenning om så patienten är halvdöd. Det ser ju ut så för oss på utsidan. Om det är på annat vis så tycker jag de ska gå ut med vad det handlar om och stå för vad de gör. I fem års tid har jag tjatat på, skrivit och mailat till olika personer som jag haft att göra med på F-kassan, att de måste samarbeta mer med den sjukskrivande läkaren. Det vore ju bra om de kunde göra det nån gång.

Hur som helst, vi som hamnar i "utanförskapet" kanske faktiskt måste få vara där en tid för att bli friska och kunna komma tillbaka till "innanförskapet" igen. Man blir ju inte frisk om man aldrig får tid att vila och rehabiliteras.

Sen fann jag den här insändaren om balkongrökning i VF och kände mig glad. Ja inte för att hon som skrev den har problem utan att det är fler än jag som lider av detta elände och att hon faktiskt vågar opponera sig. Jag är inte ensam om att bli irriterad på detta. Det är ju ännu värre med inglasad balkong för då stannar ju röken kvar där.

När det gäller rökare har jag ju tidigare nämnt att om man klagar på rökandet så tar de flesta väldigt illa upp. De blir defensiva och kan till och med blir otrevliga. Förmodligen kan detta bero på att dels så vet de att rökning inte är bra, det är en mycket dålig vana, dels så anser de att det är deras bissniss om de röker och det ska vi andra skita i. Men det är inte bara deras bissniss, för vi andra får också i oss röken.

På SVT opinion har det pratats varmt (av vissa debattörer) om legalisering av hasch. Och att det är så bra och att det hjälper mot smärtor om det används i medicinskt syfte t.ex. Och att alkohol som kulturdrog skulle bytas ut mot detta, för att det var nyttigare. Men varför måste man ha nån slags drog alls? Varför kan vi inte ha trevligt tillsammans ändå? Och att röka hasch innebär ju att man måste ha börjat röka. Eller hur? Och då är man ju redan beroende av en drog, vilket ju vanliga cigaretter också är. Och sprit och cigaretter går ofta hand i hand tyvärr. Det ser vi ju i och med att det finns många som feströker, vad nu det ska vara bra för... Så jag tror inte att de som röker hasch endast skulle nöja sig med det på en fest. Det slinker nog ner lite "prit" också.

Någon sa också för ett tag sen att om alkohol hade införts i samhället nu (istället för en gång för längesen - vad fasen tänkte det stolpskottet på?) hade den också klassats som drog och förbjudits. Tror jag det!

Jag tror, trots mitt motstånd mot cigaretter, inte så mycket på att förbud ska hjälpa heller för folk bryr sig oftast inte om sånt. Att det är förbud på krogar och restauranger tar jag egentligen så självklart att man inte ens skulle behöva ha en lag som säger det. Vem vill sitta och äta och dricka medan folk röker i samma lokal? Blarg!

Det bästa är om vuxna föregår med gott exempel inför sina barn. Det går inte som rökare att säga till sina barn att de inte ska börja röka om man inte själv helt enkelt slutar röka. Samma med alkohol. Barn gör inte som man säger, de gör som man gör.

Sen påverkas allt både i och utanpå kroppen av rökningen. Huden, håret, andedräkten, tänderna, lungorna...

Jora så att... ;-)












Dagens tanke
Att vara modig innebär inte att man inte är rädd, det innebär att man vågar göra det man är rädd för.

tisdag 3 februari 2009

Tuesday morning

Eftersom jag igår hade en låt/video som handlade om måndag så tänkte jag att jag skulle leta fram en idag som handlar om tisdag. På lattjo liksom. :-)

Och då fann jag den här.

En aning sorglig kanske men fin ändå. Både sången och videon, trots att det är från ett dataspel. Men ett väldigt speciellt sådant. ;-)

måndag 2 februari 2009

Släng dig i väggen James Bond!

Jag älskar Spooks. För den som inte vet vad det är kan jag säga att det är förmodligen den bästa brittiska teveserie som någonsin gjorts. Den handlar om brittiska secret service MI5 och man sitter som en korkskruv på stolen eller i soffan eller var man nu sitter, om man ens sitter, under vartenda avsnitt. Jag har skrattat åt Viktor ibland för att han hoppar upp och ned när han ser på vissa filmer när det är spännande eller intensivt. Så skulle jag med kunna göra när jag ser på Spooks.

Jag har säsong 4, 5, 6 och 7 nedladdat på min dator. Jag tog dem tyvärr i fel ordning men det är väl typiskt mig. :-) Förmodligen skaffar jag resterande också så småningom. Jag började bakifrån med den senaste säsongen som visades i slutet av förra året på BBC one och BBC three. Laddade hem varje vecka. Jag har sett enstaka avsnitt av de tidigare säsongerna för en gång förr i tiden så visade faktiskt tv 2 denna fantastiska serie. Men jag missade den för det mesta. Varför vet jag inte. Fel visningstid kanske. Sen har jag sett ett par avsnitt från säsong 1 och 2 på Viasat Crime. Varför inte Sveriges Television köper in den här serien nu förstår jag inte alls. Vilken miss!

När jag ser på den här serien så försvinner världen runt omkring. Alla problem som jag har för egen del flyger så långt de kan och jag sjunker ner i alla de stora och svåra bekymmer som gänget i Spooks har att tampas med. Och som de tampas sen...

Min favorit bland agenterna är Ros Meyers (Hermione Norris). Coolare får man leta efter. :-) En annan favorit är Malcolm. Han är en sån där härligt go teknisk nörd. Det han inte vet om tekniska mackapärer är inte värt att veta.

Som sagt; jag älskar Spooks... :-) Och säsong 7 slutade väldigt dramatisk, det var en sk cliffhanger som hette duga, så nu får jag väl längta ihjäl mig efter säsong 8 som förmodligen spelas in nu under våren och kanske visas i slutet av året.

http://www.bbc.co.uk/spooks/

Det som är en aning trist på hemsidan är att ingen utanför England kan se de videos som finns om man skulle vilja. Det tycker jag är lite snåljåpigt. ;-)




En del av gänget i [spooks] säsong 7









Kram från en som inte är så hemlig. :-)

Monday, monday...

Tjena alla måndagsdiggare! Om det nu finns några. ;-) Här kommer lite sköna toner från 60-talet och under tiden man lyssnar kan man ju samtidigt fnissa lite åt kläder och frisyrer.

The Mamas and The Papas

Imorse var det kallt, solen gick upp som en stor härlig apelsin och jag hade rimfrost i skägget höll jag på att säga, men så illa har det inte blivit än. Hehe... Jag hade rimfrost på halsduken och i hårslingorna som var utanför jackhuvan.

Viktor var inte pigg på att gå till skolan, han gnällde och stod i. Men jag vet att när han väl kommer dit så går det hur bra som helst.

Själv ska jag äta lunch nu, återkommer kanske senare. ;-)

AddThis