Dumt politikerfôlk och en i övrigt väldigt trevlig onsdag

När jag gått igenom de lokala nättidningarna så brukar jag ta en sväng in på SVT. Där fann jag detta...

http://svt.se/2.22620/1.2756435/borg_for_svag_drivkraft_att_jobba

"Kombinationen av socialbidrag, bostadsbidrag och etableringsbidrag gör att drivkraften för unga och invandrare att gå in på arbetsmarknaden är alldeles för svag.

Det menar finansminister Anders Borg (M), som nu vill att villkoren ses över och kraven skärps.
-Det här är den svenska modellens Akilleshäl. Det är inbyggda drag i ett väl fungerande samhälle som vi måste göra någonting åt. Man måste bli tydligare med möjligheterna att ställa krav, säger han till SVT.
-Man ska delta i utbildningar, man ska komma till klasserna, man ska fullgöra sin praktik och man ska lära sig svenska och framför allt skaffa sig en svenska som gör att man ha yrkeskunskaper, förklarar Anders Borg.
-Det handlar både om möjligheter, krav och drivkrafter, sammanfattar Borg."

Vem har inbillat honom att det är på detta viset? Att bidragen är så höga att det får folk att bli lata? Detta är ju vad moderaterna försöker inbilla folk och alltid försökt med för den delen. Så typiskt.

Jag tycker han ska ta sig en titt i (den verkliga) verkligheten först innan han uttalar sig om nåt sånt. Det kan vara fråga om ett fåtal som kanske inte sköter sig, som kanske inte har nån gnista men så himla mycket pengar får man inte.Och vad är etableringsbidrag? Det har jag aldrig hört talas om. Och jag kan säga att får man både det och bostadsbidrag så sjunker bidraget från socialen betydligt för man får inget mer än normen oavsett. Som jag sagt förut så räknar de ju även in barnbidrag som inkomst. Så inte blir det så mycket pengar att man inte är motiverad till att jobba. Jag tycker de ska leta efter andra orsaker än just de ekonomiska. Det finns nog väldigt många unga och invandrare som mår rätt så dåligt, av olika skäl, och kanske inte är i form för att delta i någonting alls. De behöver kanske mer hjälp förutom pengar.

Det finns ju för övrigt inte jobb till alla. Men det vill han visst inte tänka på alls...

Idag har en journalist och en fotograf från Kyrkans Tidning (från Stockholm) varit här och intervjuat oss. De stannade rätt länge och det var väldigt trevligt. Hela gänget blev till slut indraget, mitt i lunchen till på köpet, och det får de väl skylla på mig i så fall. :-) Det var stämningen på pastorsexpeditionen som skulle fångas och jag tror de fick känslan för hur vi har det. De verkade trivas hos oss i alla fall.

Jag lägger in länken här när artikeln är inne på deras nättidning. Det togs väldigt många bilder både inne och senare ute i regnet. Bilderna togs av en väldigt engagerad fotograf som verkligen hade förmågan att få oss att slappna av. Det kan ju annars bli lite påfrestande att ständigt ha en kamera i ansiktet. Så det ska bli kul att se resultatet.

När det gäller det övriga arbetet ska jag använda ett av kyrkoherdens kända uttryck... Vi dyngar på som vanligt. ;-) Hehe...

Jag är så TRÖTT just nu men ändå glad. Imorgon fyller vår goa Lisbeth år och även om jag faktiskt är ledig ska jag gå dit en stund på förmiddagen för att vara med och fira henne. Det går ju inte att missa en sån sak heller. ;-)

Så här ser jag ut i Sims nu för tiden, jag tog foto av skärmen så det är väl en aning snett. Viktor har gjort oss båda som Simmar och det är väl inte utan att jag skulle vilja hoppa in i spelet och bo där länge. :-)

Det blev väl inte exakt, det kan det ju aldrig bli med frisyr och andra detaljer men så likt det nu kan. Jag sa till Viktor att jag skulle önska att jag var så snygg som mitt Sim-jag och som den gentleman han är så tyckte han att jag var finare som mitt riktiga jag. Gulle!

Kram!

Ett problem som är löst och reportage i VF

Jag har äntligen förstått vad som hänt med redigeringsikonerna. Varje blogg har tydligen fått en egen landskod... ja alltså det står inte bloggens namn och .com nu för tiden utan landets egen kod istället. Nämligen .se. Och då funkar inte redigeringsikonerna. Jag fann till slut svar på detta och det var andra i samma situation som skrivit till ett frågeforum om det.Varför det är på detta viset stod det dock inte.

Men. Nu verkar det vara så att varje gång jag loggar in på bloggen så måste jag ställa om det igen så att det blir rätt. Suck. Jag ska alltså lägga till ändelsen .com/ncr som betyder no country redirect för att kunna få ha kvar mina redigeringsikoner. Men att behöva göra det varje gång är ju bra trist. Och som sagt; vad är det för orsak till att den funktionen bara försvunnit? Fler frågor som vi aldrig får veta svaren på.

Det är mycket som händer runt omkring mig just nu. Även om en del kanske inte tycker att det är så märkvärdigt så är det det för mig.

Igår kände jag mig väldigt trött. Jag hade ledig dag. Det var så mycket jag skulle ha velat göra men orken fanns inte. Inte lusten heller. Jag kände mig som ett utskitet äppelmos. :-) Och när man har så pass många bra dagar så känns det lite trist att just den lediga dagen blir sån. Det är tyvärr väldigt vanligt att det blir så.

Jag kände det som om jag ville ropa stopp och belägg nu tar vi paus! Och sen skulle jag ha velat ha en liten stuga alldeles för mig själv där jag kunnat sitta ute i solen och gonat mig hela dagen. Utan att behöva göra nånting mer. Inte en människa i närheten. Det hade varit som att stoppa in sig själv i en bubbla av lugn och ro. Ingen telefon, ingen dator, bara naturen och alla fåglar.

Men det gick ju inte. Det finns ju alltid nåt man ska göra menar jag. Och nån liten stuga har jag ju inte heller.

Hade möte med arbetskonsulenten idag och när jag talade om hur jag kände igår så menade hon att jag måste lyssna på kroppen och göra som den vill. Dra mig undan när jag känner att jag behöver det. Men om det inte går då? Om man faktiskt måste vara tillgänglig i alla fall?

Hon sa också att även roliga saker kan vara stressande och det vet jag ju. Och det är svårt att bromsa när det är roligt och går bra. Men jag måste göra det ändå. Måste alltid tänka på mig och min hälsa så att jag inte ramlar ner i eländet igen. Jag tror också att de egna kraven man ställer på sig är mycket högre än andras.

Men jag vill ju så mycket... tyvärr så får jag, precis som igår, helt enkelt acceptera att jag måste lägga ner. Måste vila och försöka njuta av den vilan så att den blir effektiv. Lätt att säga men svårare att göra.

Igår var intervjun inne i VF. :-)

Här är länken

Ha en bra kväll. Jag och Viktor ska väl äta chips och se på nån stollig film som vanligt. :-) Kram!

Apropå stolligt... Här kommer lite galna katter. Jag har snöat in fullkomligt på Youtubefilmer av djur som är gulliga eller tokar sig på nåt vis.Så det lär nog bli fler som kommer in här.

Vi är människor - inga robotar

För några dagar sedan läste jag en artikel i NWT (Nya Wermlandstidningen) som handlade om hur vikariepoolen inom äldrevården (hemtjänsten bland annat) i Karlstad fungerade. Eller inte fungerade kanske jag ska säga. Den man som de intervjuade känner jag till mer än väl. Honom hade jag nämligen kontakt med själv när det var problem på min gamla arbetsplats (i hemtjänsten) och ville berätta ur en anställds synvinkel hur det faktiskt var.

Han lyssnade och förstod att det var så jag och de andra i gruppen uppfattade det hela men att han inte riktigt kände igen sig i den bilden. Hm... nej han levde inte i samma verklighet som vi. Så det blev inga förbättringar på jobbet. Alls. Trots att han vid ett tillfälle kontaktade mig och sa att nu skulle det bli så bra för de hade hyrt in konsulter som skulle jobba med oss. Vad blev det av det då? Inte ett dugg. Inget förbättrades. Det var nämligen inte gruppen det var fel på, det var chefen. Och henne brydde han sig alldeles för mycket om för att säga till eller kanske till och med flytta på.

Och när personalen som jobbar i vikariepoolen säger att det är problem och att det funkar dåligt så har de faktiskt en poäng med det för det är deras verklighet. Det är de som tvingas leva och jobba så. Och i och med det tuffa läget på arbetsmarknaden så säger man ju helst inte nej till att jobba även om villkoren är skit och det vet de som bestämmer reglerna och därför bryr de sig inte. Som den där chefen som jag hade sa så fort någon hade åsikter om nåt; "Om du inte gillar att jobba här kan du söka dig nån annanstans". Så bemötte hon all kritik.

Här är länken till artikeln i NWT

En insändare i samma ämne

Förmodligen så ser det så bra ut i skrivbordsversionen, det gör ju ofta det, men fungerar väldigt dåligt i praktiken. Vilket de som jobbar inom vården kunde sagt på en gång om de blivit tillfrågade, vilket de aldrig blir. Men det är endast fråga om att spara pengar. Vad de inte fattar är att det enda de åstadkommer är väldigt stressad personal och även väldigt stressade vårdtagare som naturligtvis är de som blir mest lidande i slutänden.

Tänk om det kunde vara ett krav på de som styr när det gäller äldreomsorgen, och för all del annan vård också, att de skulle gå ut och faktiskt delta i arbetet på plats. Minst en månad.

Nedmonteringen av äldrevården kom i början av 90-talet och tar visst aldrig slut. Och även om jag själv inte längre jobbar kvar så blir jag ändå precis lika förbannad som jag var då jag fanns med i eländet. Ska dessa tjänstemän aldrig lära sig att lyssna på personalen? Man behöver trygghet och ordning i sin tillvaro, inte detta eländiga kaos som det innebär att vänta på att få jobba, att ständigt vara tillgänglig, aldrig kunna planera sin tillvaro. Nu tror jag nog att tjänstemännen som kommit på detta system tror att det fungerar som det står i deras papper att det ska göra medan verkligheten är en helt annan. Det brukar ju vara så.

De behöver en rejäl dos av verkligheten så kanske de fattar nåt sen. Förhoppningsvis.

För att lätta upp stämningen efter denna lite dystra utläggning så...



Ha det bra! Kram!

Lite tankar om tro

Igår eftermiddag var jag till kyrkan på gudstjänst. Jora tro't eller ej. Förre kyrkoherden hade sin avskedspredikan och det var ju naturligtvis för hennes skull, och för att jag är en del i gruppen, som jag var med. Hon skulle avtackas med present och kaffekalas. Det senare hoppade jag över dock.

För första gången var jag på en gudstjänst där jag inte mumlade med i varken trosbekännelse eller böner. Sjöng psalmer gjorde jag dock för jag tycker om att sjunga. :-) Alla år som jag varit med i kör innebär ju också att jag tidigare deltagit i precis allt utan att ens tänka på vad jag sagt eller sjungit. Det är slut med det nu. Och någon nattvard tog jag inte heller. För varför skulle jag göra det? (Om de byter ut vinet och oblaten mot saft och chips kanske... ;-) hehe skoja' bara... eller kanske inte...)

Det är så lätt att bara hänga på, att följa med i det som majoriteten gör. Inte tänka på vad man gör när man gör det så att säga. Det är svårare att välja sin egen väg. Vilket jag märkte igår. När alla runtomkring en ber med i bönen eller växelsjunger med prästen eller annat liknande så är det lätt gjort att slinka in i det själv. För de som tror på det är det ju inga problem. För mig som inte tror blir det stora problem i och med att jag faktiskt vill stå för det jag gör och säger. Så mitt ställningstagande igår var viktigt för mig och även om det kändes lite knepigt att inte göra det man är van så kändes det bra också. Jag var stolt över mig själv. Det låter väl kanske konstigt men det är sant.

Jag är ju ingen flitig kyrkobesökare, har heller aldrig varit även om jag faktiskt gillar kyrkor, förutom när jag varit med i nån kör. Det har varit förfrågningar angående om jag skulle börja delta i kören igen men jag kan inte det. Även om jag gillar att sjunga. Om jag någonsin mer ska sjunga i kör så får det bli i en som inte framför religiösa sånger. ;-) Och även om gospel är bland det roligaste man kan sjunga så... nee...

Trots att jag inte delar mina goa medarbetares :-) tro för fem öre så finns de allihop i mitt hjärta. Och där lär de stanna för de har tagit emot mig precis som jag är. Vilket jag verkligen uppskattar. Nu vet ju inte jag om de vet hur det ligger till men... Jag har vid olika tillfällen gett små vinkar om hur jag känner dock. För att kanske klargöra vid vissa situationer. Och vi strävar ju alla mot samma mål och då spelar ju det ju ingen roll om man är religiös/kristen eller ej. Eller hur?

När det gäller tro för min del så ägnar jag mig istället åt att tro på de människor som jag har omkring mig. Detta har nämligen varit ett problem för mig genom åren. Att kunna lita på och anförtro mig åt andra har varit svårt för mig så detta är ju ett stort kliv framåt när det gäller det. Jag tror också på den mänskliga kraften (egen eller med hjälp av andras) att ta sig ur svåra situationer. Jag är också tacksam för det jag har, mina barn i synnerhet, och att jag mår så mycket bättre nu för tiden. Men att jag mår bättre nu beror ju väldigt mycket på min egen vilja och min kamp för att komma dit. Inget går ju att genomföra om man inte är motiverad.

Detta kan man säga var min egen trosbekännelse och den har inget med religion att göra. Och det är precis så det ska vara. I alla fall för min del. :-) Jag kan också säga att andras tro på mig har också gjort att jag växt i min tro till mig själv. Sånt går inte av för hackor!

Efter jippot i kyrkan tog jag en lång promenad hem. Det var underbart väder igår och jag såg ett sträck med fyra svanar. Så vackert.

Apropå svanar förresten... När jag gick på mellanstadiet hade jag en väldigt mysig och rolig magister. Han brukade ibland säga så här:
- Vet ni vad den ene svanen sa till den andre när de flög förbi Karlstad domkyrka?
- Näää, sa hela klassen (om vi inte fyllde i med svaret själva när vi hade hört det tillräckligt många gånger men då hittade han oftast på nåt annat)
- Kom så flyger vi vidare.

Sen brukade han stå där och le när vi buade för att vi tyckte det var så himla dumt. :-)

(arkivbild från SR)


Kram!







PS, plus och tillägg... Jag hade tidigare i inlägget skrivit om min frustration för att en funktion i bloggen, som jag har inställd, hade slutat funka. Men när jag kollade på förhandsgranskningen av inlägget så fanns funktionen där. Jag tog därför bort den delen av inlägget där jag ondgjorde mig över Blogger. Men när jag postade inlägget så var den puts väck ändå. Och nu orkar jag inte skriva om allt det jag skrev. Stånk. Det handlade om funktionen att redigera inläggen snabbt och lätt. Det ska finnas ikoner vid varje inlägg och bild där man kan klicka och gå in och ändra. Det finns det inte nu. Förutom i förhandsgranskningen då där man ändå inte kan använda sig av dem. Och ingenstans kan man vända sig för att få veta vad som hänt.GAAH!

Räcervecka

Den här veckan har gått väldigt fort. Nu känns det ju så mest hela tiden för mig men den här veckan har det gått ovanligt snabbt från måndag till fredag.

I tisdags hade vi en journalist från VF på besök. Det var också en fotograf med och jag blev alltså intervjuad. Nu glömde jag (mitt nöt) att fråga henne när artikeln skulle komma in i tidningen men det är väl bara att vänta och se. Sen skulle hon maila mig artikeln så jag fick läsa den innan men än har jag inte fått nåt mail från henne. Som sagt, det blir till att vänta... :-)

Idag har jag inte så mycket att säga, hör och häpna... hehe... Jag kanske återkommer under helgen om jag känner att jag vill argumentera för (eller emot) nåt. Men bara för att det är fredag ska jag bjuda på nåt väldigt gulligt.

Ha en bra dag! Kram!

Det är katten Toby som pratar med telefonen som har en signal i form av en jamande katt.

(Tillägg: klippet är taget från youtube - jag känner varken katten eller de som filmat.)

Tankspridd kaffetant och reklam för filmen The Hobbit

När jag kom hem från praktiken förut så tänkte jag koka kaffe. Jag hade redan ätit lunch där nämligen. Och vad gör jag? Jo jag ställer mig och diskar grötgrytan! VA! Jag kom på det medan jag stod där och vispade runt med diskborsten att va fasen håller jag på med jag skulle ju koka kaffe!?

Man kan ju bli orolig alltså. Förmodligen så berodde förväxlingen (kanske) på att jag hade en massa tankar i huvet angående allt möjligt (jag minns just nu inte vad dock) och det var därför jag på nåt vis kopplade fel. Men jag undrar allt... hm... är det ett litet tecken på stress kanske? Som sagt var...

I alla fall. Kaffe blev det till slut och uppdrucket är det också. Några småkakor blev det också till Viktors glädje och som han hade velat ha fler av förstås. Tur att han inte visste att jag hade ställt burken i skafferiet.

Jag har tillbringat en stund med att se på en annan show som finns på MSNBC, The Ed Show. Ja i brist på The Rachel Maddow Show så får man se på annat. Och Mr Ed är inte dum han heller kan jag säga. Inte förrän imorgon kan jag se på ett nytt program av TRMS (det som visas ikväll) för det är ju det där med tidsskillnaden och så...

Jag läste på lite olika ställen förut (bl.a SVT) att Mitt Romney skulle vinna över Obama om det var val nu. PÖH! Undrar varifrån de fått de siffrorna. Det skulle man allt bra gärna vilja veta. Romney pratar som han har förstånd till och det förståndet verkar det inte vara mycket bevänt med om jag säger så.

Att jämföra hans prat med hur president Obama uttrycker sig... nä det går inte ens att jämföra. Den mannen (Obama) är så uppfriskande att lyssna på att man sitter och småler. Och när han själv ler sådär stort, ja då blir man väldigt glad. :-) Det finns inget konstgjort med Obama, han känns folklig och väldigt mänsklig. Det vore en katastrof om en av de republikanska kandidaterna blev president nästa gång. Lyssna gärna på vad de står för, om ni orkar. Man blir mörkrädd alltså.

Och att anledningen till Obamas nedgång i siffrorna (när det gällde väljarna) berodde på det höga bensinpriset. Som enligt de som nu beskyller honom för detta, och som uttalade sig när Bush styrde att ingen president är ansvarig för. Det är marknaden som styr eller vad de nu sa. Men bara för att Obama är president så är allt som händer hans fel, även om de vet att det inte är det. De väljer också att ignorera att det skapats otroligt många jobb i landet de senaste två åren. Sånt vill de inte höra på. Jora så att...

Jag är mycket intresserad av amerikansk politik för närvarande, det kanske märks... ;-) Jag försöker hänga med så gott det går. För det som händer i USA har ju faktiskt effekter för hela världen. Även lilla Sverige.

Igår gick jag in på en hemsida med skådisen Richard Armitage (jag är ett fan) och fann länkar till filmen The Hobbit. Fantastiskt roligt att se den trailer som gjorts och det finns även en annan sida där man kan följa jobbet med filmen. Peter Jackson har ju en facebooksida också där han skrivit om filmandet. Detta är ju vad jag gillar med nutidens möjligheter (ja inte facebook då men...) när det gäller internet. Man kan liksom ta del av hur filminspelningar går till, se filmklipp om hur de har det på inspelningsplatsen, höra hur alla som jobbar bakom kameran har det, vad de tycker och det ena med det andra. Alla vedermödor och glädjestunder med det hela.

Richard Armitage spelar dvärgledaren Thorin Oakenshield och om jag hört rätt så avslutades hans medverkan i Spooks (han var med i tre säsonger) för att han skulle iväg till Nya Zeeland och spela in film. Nu vet ju inte jag om det är helt sant men slutet på hans story i Spooks kändes en aning frampressad. Mig inte tycka om. :-( Men så är det. Inget att göra åt. Lite roligt är det också att de väljer en karl som nästan är 1.90 för att spela dvärg. ;-) Men de kan ju fixa sånt där så det inte märks. 

The Hobbit - trailer

The Hobbit Blog

Vårväder ute idag! HURRA!

Nästa gång jag lägger in en bild av krokusar ska det förhoppningsvis vara en jag tagit själv. Denna lånade jag från Wikipedia. :-)


Ha det gôtt! Kram!

Nu är det äntligen över - melodifestivalskvalet

Nu är då ÄNTLIGEN melodifestivalen över och jag brukar inte uttala mig så värst mycket om just detta men idag tänkte jag faktiskt göra det. Lite i alla fall. Jag har inte varken sett på tävlingarna eller hört låtarna, åtminstone inte frivilligt, så jag tänker bara uttala mig om de jag, mer eller mindre frivilligt, faktiskt hört.

Vinnarlåten har nämligen spelats flitigt på morgnarna i radio innan finalen (de får ju göra det nu för tiden men jag känner att det är fel och i det fallet var det bättre förr) och jag har väl inte blivit direkt "euforisk" av den precis. Det första jag tänkte när jag hörde den var: Ännu en gapig diskoliknande låt, undrar vem det är som sjunger den? Innan jag fick höra namnet på tjejen.

Inte för att jag visste vem hon var från början men nu vet jag ju hur hon ser ut i alla fall. Jag hör inte vad hon sjunger, endast när hon säger "euforia" sen är det bara skrän för mina öron. Nu låter jag som om jag vore väldigt gammal och tantgrinig men jag vet vad jag tycker om och inte. Och denna tycker jag inte om. Lyssnar däremot gärna på Rihanna, Lady Gaga och Madonna. Om man nu ska tala om "diskomusik" menar jag.

Dessutom så är ju låten väldigt lik Dannys låt Amazing, som också spelats lika flitigt i radio. Som inte är det minsta "amazing" enligt min mening. Fast det kanske bara är jag som tycker låtarna påminner om varann. Jag tycker för övrigt, när jag såg bild av Danny på SVT, att han ser ut som en kvarleva från början av 90-talet. Fast var det då man såg ut sån... kanske det var slutet av 80-talet... Frisyren, hatten, glasögonen... men han får ju se ut sån om han vill. :-) Det lägger jag mig inte i, jag bara kommenterade det.

Jag läste på annat håll om nån som skrev att nu för tiden kan man inte komma undan melodifestivalen hur gärna man än vill. Även om man inte tittar på den. Femtioelva deltävlingar som känns som en evighet innan de är slut. Varenda tidning skriver om det, både pappers och på nätet. Och SVT:s hemsida, som jag besöker flitigt är fullsmetad med eländet. Men nu är det tack och lov slut på det. PUH! Då kanske tidningarna och SVT kan ta upp andra mer viktiga saker istället. Hoppas kan man ju.

Sen har jag väldigt svårt för musiktävlingar överhuvudtaget. Men det är ju jag det.

In other news, som det heter, så har jag varit i tvättstugan idag. :-) Viktor och jag har fikat och jag kom på ett alldeles eget "djungelordspråk".

Att fika med Viktor - går snabbt.

Man hinner knappt duka fram förrän det är över. Sant! :-) Han är väldigt snabb med att proppa i sig bullar den unge mannen.

Ha det bra! Kram!

Korv och strips är minsann inte fy skam

Så var det då fredag igen. Och snart dags för chips och film. Men jag är fortfarande mätt sen middagen så det får nog vänta en stund till.

Medan jag höll på med maten förut så tände jag ljus och bara för att jag tyckte det blev så himla mysigt så tog jag en bild.

Maten som förresten var den fantastiska gourmeträtten: stekt grillkorv med strips. Rysligt gott! Jag har kommit på att det är den bästa fredagsmaten för det går snabbt och jag brukar vara rätt så trött på fredagseftermiddagen. Idag var det inget undantag även om det tog ovanligt lång tid innan luften gick ur mig. :-)






Viktor är hemma igen och allt är som det ska. Han sitter därinne vid sin dator och ser förmodligen på nåt roligt för jag hör honom skratta rätt ofta. Särskilt när han ser på nåt med Galenskaparna för dem älskar han. Och det är han inte ensam om, de är ju mina favoriter också. Om det är nån som ännu inte sett avsnittet av Så ska det låta där Galenskaparna och After Shave är med så gör det. Om det nu finns kvar på SVT play. På slutet så sjunger de en låt som är så himla rolig. Den har de med i revyn Hagmans konditori efter vad det verkar. Det är inte lätt att hitta så många klipp på youtube ur den revyn än men här kommer en liten snutt med just den där låten. Den heter Mr Bassman i original.


Ha det gôtt!

Kram!

Tillägg. Här är länken till Så ska det låta i SVT play.

Tillfälligt snöbesök och därmed lite lätt tappad sug

Vaknade upp till denna syn imorse...

Man kan ju tappa sugen alltså. Suck. I och för sig så hörde jag ju igår att det skulle bli snö och det hade börjat lite igår kväll men ändå... vill. inte. ha. mer. snö. nu!









Idag testar jag ett nytt format när det gäller att skriva inlägg för det är så jobbigt när fotona hamnar både hipp som happ. Nu ska fotona hamna där jag vill ha dem direkt istället för högst upp på sidan varje gång. Hoppas det blir bättre. Jag hade fullt upp igår med allt som hamnade snett och fel.

Jag är ledig idag och hade tänkt åka in till stan på en så kallad nöjestripp. Det är väldigt sällan jag gör det och jag är inte direkt förtjust i att ränna på stan och nu... Nä jag har definitivt ingen lust att åka nånstans alls. Att ta sig till Konsum kommer istället att bli dagens "resa". Det blir bara att traska några meter så det ska nog gå bra. :-) Jag hade i och för sig behövt in till stan också men det får nog vänta åtminstone tills nästa vecka. När snön har smält. Ja så fisförnäm är jag. ;-)

Samtidigt som jag skriver här så ser jag på, eller lyssnar ju egentligen, på gårdagens program av The Rachel Maddow Show. (Älskar Rachel, hon är så bra!) Det är ju fullt upp nu för republikanska väljare, de ska ju välja kandidat som ska kämpa mot Obama i nästa val. Just nu ser det ut som om det blir Mitt Romney. Det finns dock ett visst hot från Rick Santorum. Men det spelar ingen roll vem det blir enligt min åsikt för det är samma elände vem de än väljer. Det är alldeles för mycket som bygger på fanatiskt kristna och ålderdomliga värderingar och som de konservativa nu försöker återinföra i landet. Mycket prat om förbud mot aborter och preventivmedel osv. Detta är vad som tar över debatten när de istället skulle diskutera sjukvård och jobb och andra saker. Istället ger de sig på, i första hand, kvinnans hälsa och rätten till sin kropp. Det rimmar väldigt illa i ett upplyst samhälle eller hur? Jag, och säkert många med mig, har ju gått här och trott att den kampen redan var klar. Eller att den åtminstone hade nått längre än så här. Fortfarande blir läkare, i vissa stater i USA, som utför aborter faktiskt mordhotade och några har även mördats för att de utför sitt jobb.

Att karlar, som inte ens är läkare, ska bestämma att om en kvinna ska få göra en abort måste hon gå igenom ett vaginalt ultraljud först, är ju helt befängt. Hon ska då också tvingas (mer eller mindre) att titta på skärmen och se själva fostret och dess hjärtslag, om det nu går att se eller kanske till och med höra. Sen har hon ytterligare timmar att fundera på innan hon faktiskt får göra abort, om hon då fortfarande vill det. De vill liksom tvinga kvinnor att föda barn. Även om graviditeten är oönskad, resultat av en våldtäkt eller medför fara för kvinnan. En av guvernörerna som vill genomföra detta menar att han bara vill hjälpa (den eventuellt blivande) modern... hm... Han kallas också allmänt nu för "Governor Vaginal Probe", vilket han inte uppskattar men han får skylla sig själv tycker jag. Han hade uppenbarligen en strävan att få bli vice president om en republikan vinner valet i höst. Då hade VP stått för nåt annat... hehe...

Och idag är det ju Internationella kvinnodagen också. Vet inte hur jag ska fira det. Och som jag nog sagt förut så är det bedrövligt att vi måste ha en särskild dag för att uppmärksamma kvinnor. Det skulle heller inte behövas i ett upplyst samhälle. Men det verkar dröja med jämställdheten och så länge det är på det viset så...

Ha en bra dag trots all snö som tydligen ville hälsa på en gång till. :-)

Kram!

Skickar en ros till alla fantastiska kvinnor där ute i världen!

Bokrelease - ännu en magisk kväll

Igår var det ju dags för bokrelease i Kulturhuset i Deje och kvällen blev precis så trevlig som vi hade hoppats. Ännu bättre än vi hoppats, den var magisk och påminde till viss del om vernissagen i kyrkan i september.

Jag var nervös innan men när folk började ramla in så släppte allt och jag bara njöt av alltihop.

Solveig och Lennart (Carinas mamma och styvfar) hade ansvar för allt tilltugg respektive försäljningen av böcker. De är båda helt fantastiska och jag kan inte tacka dem nog mycket för det jobb de la ner.

Jag tycker att det är helt fantastiskt att få uppleva allt detta. Och jag trodde att jag skulle må dåligt idag, att fibron skulle ställa till det som den gjorde till viss del efter vernissagen då jag fick migrän dagen efter. Nu förberedde jag mig med Alvedon redan när jag la mig igår kväll. Sömnen blev det dåligt med inatt. Jag somnade gott och sov tre timmar och sen vaknade jag och var klarvaken. Det gick inte att somna om på en lång stund och då blev sömnen väldigt ytlig. Sånt som hade hänt under kvällen spelades upp som en film i huvet på mig och det var ju trevligt i och för sig men inte när man vill och behöver sova. :-) Jag vaknade också vid ett tillfälle av att jag skrattade högt. HA! Men jag minns inte vad jag drömde då. Förmodligen nåt roligt.

Jag gick iväg till praktiken även idag för jag kunde inte hålla mig borta. Egentligen skulle jag varit ledig i och med ansträngningen igår men jag ville så gärna dit just för att få dela och prata om upplevelsen av gårdagskvällen med de andra. Så jag laddade med mer Alvedon (dubbelt upp) och gick iväg. De andra hade för övrigt samma känsla av gårdagen som jag, att det var så trevligt och mysigt.

Och trots att jag har haft enorm muskelvärk och varit ganska trött idag så har det känts väldigt bra.













Här är jag i farten och signerar böcker...


























Tina Bergenbrink från Bilda, professor Bengt Starrin och kommunalrådet i Forshaga kommun; Angelica Rage. De höll alla tre så fina tal och Tina läste några av dikterna som hon hade som favoriter.

Fru kommunalråd köpte en hel hög med böcker för att dela ut till sina politikerkompanjoner. :-) Och det är faktiskt mig hon tittar på just där när hon säger det. Tina ser ut att tänka "hoppsan det var inte dåligt". ;-)

Carina pratade också lite om hur det varit från första början med min praktik och hur det utvecklats till vad det är nu.

Och jag vill tillägga att det är mycket tack vare henne som det gått så bra. Hon lät mig ta allt i min egen takt och uppmuntrade mig hela tiden så att jag vågade och ville mer än jag trodde att jag kunde. Du är bara bäst Carina! Och de andra på pastorsexpeditionen går heller inte av för hackor. ;-)

Här står hon iklädd sin diakonmundering, som hon brukar använda i officiella sammanhang, lite sammanbiten för ovanlighetens skull.











Kaos i köket. När jag kom hem hade jag fullt upp med att leta vaser till de blommor jag fick.












Så här blev det när jag äntligen fått tag i vaser.










Alla blommor behövde inte vas. Denna ljuvliga lilla bukett som kom från tjejerna i blomsteraffären satt i en oasis. Och precis som temat på diktutställningen där så toppades allt med en fjäril. ;-) Tjuuuusigt!




Det är förmodligen en hemsida på gång som ska höra till boken. Den är jag inte ansvarig för dock men jag återkommer till det när allt är klart.

På tisdag nästa vecka kommer en tjej från Värmlands Folkblad och ska göra en intervju. Det blir spännande. ;-)

Ha det gôtt! Kram från en lite sliten, trött men väldigt glad person.

ett litet PS... Jag tänkte en gång för längesen, då när jag var så arg på F-kassan och satt och mailade till en av de som var ansvariga för alla de avslag jag fått, att jag minsann nån gång skulle visa både honom och de där andra som trodde att de kunde göra så mot folk. Jag önskade då att jag på nåt vis, med mina ord, skulle kunna ta upp kampen, nå ut så att verkligheten som alla som är sjuka, utslängda ur sjukförsäkringen och fråntagna all mänsklig värdighet lever i, faktiskt kom fram och blev tydlig för alla att se

Jag är där nu. Jag har börjat gå på vägen som ger mig chansen till att påverka. Och detta gör att jag känner en styrka inifrån som kommer just från den platsen i mig som fått upprättelse.

Att kämpa för en sak tar tid, precis som det måste få ta tid med rehabilitering och möjligheten att bli frisk(are) men nu känns det som om det lossnat och rullar på åt rätt håll. I dubbel bemärkelse...

En riktigt bra dag - en sällsynt gåva att njuta av

Idag har jag en sån där dag som jag vill konservera och liksom kunna njuta av flera gånger om. En dag då jag inte känner mig sådär bedrövligt trött, inte har mer ont än det vanliga (förutom i fötterna som gör ONT efter alla promenader men det är jag i och för sig van), känner mig klar i huvet och väldigt glad ovanpå alltihop. Som om jag kan klara av precis allting. Nästan sådär som man kan känna när man är frisk. Och att få känna sig nästan-lite-frisk är så fantastiskt att jag inte tror att någon som alltid är frisk kan förstå detta tillstånd av glädjefnatt.

Tänk vilken lycka det är med såna dagar! Jag brukar försöka njuta varenda minut och låta bli att tänka på att jag kanske får sota för det dagen efter. För ibland kan det ju bli så. Det går ju ständigt upp och ned. Men för mig är svackorna lite kortare numer och jag kan komma igen fortare. Som tur är.

Sportlovsveckan är snart slut, till veckan börjar skolan igen. Och på tisdag kväll har vi releaseparty för boken, som jag nämnde för några dagar sedan. Jag ser fram emot den festen med skräckblandad förtjusning. :-) Det är jobbigt med uppmärksamhet samtidigt som det också är otroligt kul förstås. Och jag hoppas det blir lika lyckat som vernissagen. Jag tänker skriva om alltihop här, för den som är nyfiken och så... ;-)

Har ett par länkar som jag tänkte lägga in apropå det jag skrev om för ett tag sen, och som jag inte haft tid att följa upp, angående försörjningsstödet som baseras på konsumentverkets beräkningar. Det är ju så att konsumentverkets uträkningar är högre än det man får i stöd. Och att kommunerna själva bestämmer godtyckligt vad man ska klara sig på. Det har jag ju gissat hela tiden men ändå. Och jag läste en del elaka kommentarer (artikelns kommentarsavdelning) om kvinnan som det handlar om i texten. Att hon inte såg ut att svälta och det ena med det tredje. Sånt är både kränkande och irrelevant i sammanhanget.

Här är den första länken

Här är den andra

Och nu känner jag verkligen för lite musik.

Ha en bra fredag. Kram!

Nickelback - When we stand together

Viktor och jag på promenad

Igår tog vi en solig promenad på eftermiddagen tillsammans med Erika och Isac som faktiskt var lediga även igår. Idag jobbade hon som vanligt. Och det tyckte Viktor var trist för allt blir så mycket roligare när Erika och Isac är med. Enligt honom. Gamla morsan är inte lika rolig liksom...

Och jag kan hålla med om att promenader går lättare när Isac är med. Man tänker inte på hur långt man gått, inte att fötterna värker och benen är trötta. Då tittar man bara på hur Isac nosar och om han får vara lös en stund, ränner han som en galning och skuttar omkring bland träden.

Men vi gick iväg i alla fall och idag tog jag med kameran för solen strålade ju så vackert och jag tänkte försöka ta lite bilder längs vägen.

Isen ligger blank på älven.













Våra skuggor är flera meter...













Månen var faktiskt framme också.













Visst har himlen en helt fantastiskt blå färg. Och jo det är månen som är som en liten vit prick där nånstans. :-)





















































När vi kom hem blev det fika och nu ska jag vila mina trötta fötter. :-)

Ha det gôtt! Kram!