Lite tankar om tro

Igår eftermiddag var jag till kyrkan på gudstjänst. Jora tro't eller ej. Förre kyrkoherden hade sin avskedspredikan och det var ju naturligtvis för hennes skull, och för att jag är en del i gruppen, som jag var med. Hon skulle avtackas med present och kaffekalas. Det senare hoppade jag över dock.

För första gången var jag på en gudstjänst där jag inte mumlade med i varken trosbekännelse eller böner. Sjöng psalmer gjorde jag dock för jag tycker om att sjunga. :-) Alla år som jag varit med i kör innebär ju också att jag tidigare deltagit i precis allt utan att ens tänka på vad jag sagt eller sjungit. Det är slut med det nu. Och någon nattvard tog jag inte heller. För varför skulle jag göra det? (Om de byter ut vinet och oblaten mot saft och chips kanske... ;-) hehe skoja' bara... eller kanske inte...)

Det är så lätt att bara hänga på, att följa med i det som majoriteten gör. Inte tänka på vad man gör när man gör det så att säga. Det är svårare att välja sin egen väg. Vilket jag märkte igår. När alla runtomkring en ber med i bönen eller växelsjunger med prästen eller annat liknande så är det lätt gjort att slinka in i det själv. För de som tror på det är det ju inga problem. För mig som inte tror blir det stora problem i och med att jag faktiskt vill stå för det jag gör och säger. Så mitt ställningstagande igår var viktigt för mig och även om det kändes lite knepigt att inte göra det man är van så kändes det bra också. Jag var stolt över mig själv. Det låter väl kanske konstigt men det är sant.

Jag är ju ingen flitig kyrkobesökare, har heller aldrig varit även om jag faktiskt gillar kyrkor, förutom när jag varit med i nån kör. Det har varit förfrågningar angående om jag skulle börja delta i kören igen men jag kan inte det. Även om jag gillar att sjunga. Om jag någonsin mer ska sjunga i kör så får det bli i en som inte framför religiösa sånger. ;-) Och även om gospel är bland det roligaste man kan sjunga så... nee...

Trots att jag inte delar mina goa medarbetares :-) tro för fem öre så finns de allihop i mitt hjärta. Och där lär de stanna för de har tagit emot mig precis som jag är. Vilket jag verkligen uppskattar. Nu vet ju inte jag om de vet hur det ligger till men... Jag har vid olika tillfällen gett små vinkar om hur jag känner dock. För att kanske klargöra vid vissa situationer. Och vi strävar ju alla mot samma mål och då spelar ju det ju ingen roll om man är religiös/kristen eller ej. Eller hur?

När det gäller tro för min del så ägnar jag mig istället åt att tro på de människor som jag har omkring mig. Detta har nämligen varit ett problem för mig genom åren. Att kunna lita på och anförtro mig åt andra har varit svårt för mig så detta är ju ett stort kliv framåt när det gäller det. Jag tror också på den mänskliga kraften (egen eller med hjälp av andras) att ta sig ur svåra situationer. Jag är också tacksam för det jag har, mina barn i synnerhet, och att jag mår så mycket bättre nu för tiden. Men att jag mår bättre nu beror ju väldigt mycket på min egen vilja och min kamp för att komma dit. Inget går ju att genomföra om man inte är motiverad.

Detta kan man säga var min egen trosbekännelse och den har inget med religion att göra. Och det är precis så det ska vara. I alla fall för min del. :-) Jag kan också säga att andras tro på mig har också gjort att jag växt i min tro till mig själv. Sånt går inte av för hackor!

Efter jippot i kyrkan tog jag en lång promenad hem. Det var underbart väder igår och jag såg ett sträck med fyra svanar. Så vackert.

Apropå svanar förresten... När jag gick på mellanstadiet hade jag en väldigt mysig och rolig magister. Han brukade ibland säga så här:
- Vet ni vad den ene svanen sa till den andre när de flög förbi Karlstad domkyrka?
- Näää, sa hela klassen (om vi inte fyllde i med svaret själva när vi hade hört det tillräckligt många gånger men då hittade han oftast på nåt annat)
- Kom så flyger vi vidare.

Sen brukade han stå där och le när vi buade för att vi tyckte det var så himla dumt. :-)

(arkivbild från SR)


Kram!







PS, plus och tillägg... Jag hade tidigare i inlägget skrivit om min frustration för att en funktion i bloggen, som jag har inställd, hade slutat funka. Men när jag kollade på förhandsgranskningen av inlägget så fanns funktionen där. Jag tog därför bort den delen av inlägget där jag ondgjorde mig över Blogger. Men när jag postade inlägget så var den puts väck ändå. Och nu orkar jag inte skriva om allt det jag skrev. Stånk. Det handlade om funktionen att redigera inläggen snabbt och lätt. Det ska finnas ikoner vid varje inlägg och bild där man kan klicka och gå in och ändra. Det finns det inte nu. Förutom i förhandsgranskningen då där man ändå inte kan använda sig av dem. Och ingenstans kan man vända sig för att få veta vad som hänt.GAAH!