Söndagsmorgonpromenad

Det har ju varit underbart väder ett tag nu så idag var det inte lika kul när temperaturen dök snabbt ner till 12-13 grader på förmiddagen från att tidigare varit 17 grader när jag gick upp imorse. När solen försvann blev det väldigt kallt. Det blåser kraftigt. Så jag hoppas och önskar att värmen kommer tillbaka snabbt.

När jag så äntligen kom iväg ut på en morgonpromenad igår, som rubriken antyder, hade jag kameran med mig. Det var allt några mygg som vaknat men det var ännu inte så farligt som det förmodligen kommer att bli. De kan väl frysa bort nu när det blivit så kallt igen. Önska kan man ju...

Granarna har fullt med små ljusgröna skott längst ut i grenarna. 

Någon som blivit arg och demolerat sin koja? Eller kanske någon som blivit arg och demolerat någon annans koja. Det senare är nog kanske mer troligt. Häromkring får inget som man bygger i skogen vara ifred. Tjusiga vindskydd med mera som byggts av vissa elever på skolan blir nedrivna direkt av andra elever eller kanske äldre ungdomar, jag vet inte. Då känns det ju inget vidare att hålla på och bygga upp flera gånger om.

Full fart i myrstacken. Tänkte på filmen Ett småkryps liv när jag tog den här bilden.

Denna underbara skog!

En färgklick vid sidan av grusplanen. Maskrosor har en härligt gul färg. Synd att de är så trista med att envisas blomma i gräsmattor och sånt... ;-)

Fullt med smultronblommor i en slänt. 

På skylten, som numer knappt syns, står det "mopedåkning på planen förbjuden". Förmodligen för att de vill kunna träna fotboll där utan djupa spår i gruset. Kan ni gissa vad de flesta av ungdomarna gör? Jo de åker moped på (grus)planen. Såklart.

Bra med en skylt. Så man kan vara säker på vad det är för vatten som rinner förbi menar jag. Den skylten har inte suttit där länge (inte vad jag sett) och kanske den är mest till för turister. Men ändå... bra i alla fall. :-)

Ha en go måndag! Kram!

Kalastajm!

Det är mycket bilder och lite text nu för tiden i bloggen. Ibland kan det vara skönt att inte behöva läsa en hel drös med ord. Det är ju rätt så varmt och hjärnan kan vara lite seg... Så nu kommer bilder från kalaset som vi hade den 14 maj. Och lite text också då...

 Kalasdukning!

Efter  att vi hurrat och sjungit för jubilarerna så kom Selma (Eva-Mi Tapper) på besök och inledde tidsresan med att berätta om olika händelser och minnen från början av förra seklet.

Delar av kyrkokören var med och klämde i med sångerna och vilket ös det blev i allsången! Härligt!

Tänkte bara tala om att damen i rosa som sitter närmast kameran faktiskt fyllt 101 år! Sen har vi några "ungdomar" i 90-årsåldern vid samma bord. :-)

Här står fru Blom och läser ett par dikter av Karin Boye. Hennes första diktsamling kom ut 1922. Den heter Moln.

"Dagny, kom hit och spill! "Så sjöng vi när Dagny (Eva-Mi) var tvungen att rusa iväg och fortsätta hälla upp kaffe på Folkets Huskaféet där hon sa att hon jobbar när hon inte hälsar på oss på vårt kalas.
;-)

Zarah (Eva-Mi) kom in och sjöng och fick oss alla att sjunga med i refrängen till "Vill ni se en stjärna". Den sången handlar för övrigt om Greta Garbo vilket var väldigt lämpligt i och med att ett av årtalen, 1922  - som var födelseårtalet för de jubilarer som fyllde 90, var det år då Greta slutade sitt arbete på PUB i Stockholm för att söka in på Dramatens elevskola och senare vara med i sin första film, Luffar-Petter, där hon spelade badflicka. 

En dam från 20-talet och en ärtig märta från 50-talet

Carina fotar Eva-Mi som övar och jag passade på att fota henne. :-)

Ja vad ska man säga. Här i bygden brukar man ju säga att "den där ser ut som ho ha dröpe ner". Jag ser ut som om någon hällt ut mig på golvet, som om jag droppat ner. Kanske jag ska skylla på fotografen som inte sa till mig att ordna min klädsel och sträcka på mig innan hon knäppte. Haha!

Hoppas jag ser ut som en äkta liten dam från 20-talet för då har jag ju lyckats med min utstyrsel även om jag ser ut som om jag har "dröpe ner". Den här gången behöll jag glasögonen på annars hade det nog blivit lite si och så med läsandet. :-)

Delar av minneslådorna var uppställda och även lite reklam, kopierat ur gamla tidningar, satt på fönstret så man kunde se hur det såg ut förr i tiden.

Så här såg de två häften ut som vi hade. Det ena med sånger och den andra med årtal, bilder och minnen.


Festen var som jag redan sa för några dagar sedan väldigt lyckad. Nästa gång blir det väl novemberkalas för de som fyller från juli till december. :-)

Kram!

Utställning av dikter i blomsteraffären

Nu tänkte jag, sent omsider men bättre sent än aldrig, :-) visa lite från utställningen i blomsteraffären tidigare i år. Det syns kanske inte så mycket av texten men att se hur de är uppsatta ger en känsla av hur det var därinne med dikter vid blomkrukor och bland lösa blommor.

Så här såg affischen ut som vi satte upp lite överallt.

Ha det bra i värmen! Kram!

Lite lördagsprat

Häromdagen fick jag se en artikel nånstans, minns inte var just nu, om en man som hade haft prostatacancer och då slog det mig - jösses det är väl mustaschkamp nu! Och jag har missat det?! Skandal! Men när jag gick in och läste på Cancerfonden så var det tydligen dags för en ny fas av insamlingen. Gå gärna in på länken nedan och läs om det.

Här finns informationen om mustaschkampens fortsättning 

Min vecka har varit rätt så bra. Ganska kort när det gäller praktiken, var ju ledig både torsdag och fredag. I måndags hade vi den vårliga födelsedagsfesten för di gamle, bilder kommer snart för jag väntar in Carinas foton också. Det var i alla fall en väldigt lyckad fest. :-) Som sagt, berättar mer när jag fått ihop de foton jag ska lägga in här.

I torsdags var jag ute i naturen och blev fotograferad. För ett tag sen blev jag intervjuad av tidningen Kyrknytt (Karlstad) och nu skulle alltså foton tas till detta också. Det gjordes i torsdags. Borta vid skolan faktiskt, i skogen där. Hoppas de blev bra. Jag frågade om fotografen ville skicka mig några via mail, för det kan ju vara kul att ha menar jag, och det gjorde hon gärna. Vi hade också enorm tur med vädret, det var så fint och soligt när vi var ute. I och för sig är det lite svårare att fota när solen skiner skarpt men det hade ju varit värre om det spöregnat som det gjorde på onsdag kväll.

Kyrkans tidning har sin artikel med i kommande veckas nummer (intervjun var i slutet av mars) och då finns det även med på hemsidan. Jag lägger in en länk här när det är dags.

Idag verkar det bli både soligt och varmt. Sånt är man inte bortskämd med precis. Hoppas att alla som kan och har lust får möjlighet att njuta av det.

Idag bju'r jag på en gammal låt som jag tycker är så fin... Ha en fin lördag! Kram!

Internationella Fibromyalgidagen 12 maj

Som rubriken säger så är det den internationella Fibromyalgidagen idag. Jag hoppas att den uppmärksammas på många ställen och att framförallt anhöriga till människor med fibro, friska människor överhuvudtaget, tar chansen att lära sig vad det innebär att ha just denna sjukdom. Okunskap är ett stort problem. Och motviljan att försöka förstå nånting som inte syns på utsidan men som finns i varierad styrka på insidan och ibland bryter ner en totalt. 

En sjukdom som fortfarande många avfärdar med att det är påhittat. Men varifrån kommer värken i kroppen då? Och en sak till; hur man upplever värken och sjukdomen i sig beror på vem man är som individ. Vilket också gäller för en hel drös andra sjukdomar faktiskt.

Det är svårt att förklara hur fibromyalgi påverkar utan att bli väldigt långrandig för det har nämligen inverkan på i stort sett allt i ens liv. Hur man sover, om man orkar motionera, vilken mat som passar den numer extremt känsliga magen, koncentration, tålamod... ja i stort sett allt. Fibron är med överallt.

Det svåra är att liksom hitta sig själv igen när man fått fibro för den person man var förut finns ju nästan inte längre. Man har blivit en annan person med helt andra behov än förut. Det påverkar också ens självkänsla och självbild. När man inte längre känner igen sig själv så tappar man fotfästet för ett tag. Och det kan ta lång tid innan man kan förlika sig med att man inte längre är den starka och energiska människa man en gång var. Jag jobbar fortfarande på det även om jag kommit en bit på väg. Man blir arg och frustrerad när ingenting fungerar. Och om/när man blir misstrodd mitt uppe i allt blir det ju förstås ännu värre.

Dagen efter hyllskruvandet med diverse möbelflyttning så fick jag mjölksyra i nacken och axlarna av att diska. Allt har fått stå som det blev från i måndags för jag måste vila så att musklerna orkar med nästa omgång. Och nu har jag ju också ägnat mig åt Isac och då blir det han som får min uppmärksamhet och min energi. Det är ju också så jag vill ha det. Möblerna står ju kvar, de springer ingenstans, och att umgås med honom ger mig en hel del annat. Han är medicin på många sätt. En levande varelse som behöver mig en stund. Och framförallt så får jag motion vilket jag ju också behöver.

Och på tal om Isac så fick han stanna en natt till. Han skulle ju ha hämtats igår men tåget som matte skulle åka med blev så försenat att det var lika bra att han fick stanna. Det är så tråkigt att sitta uppe och vänta och vi visste inte hur sen hon skulle bli. Han ligger just nu i soffan som en slöfock. :-)

Det var rätt kallt imorse när vi var ute, det blåste friskt, men det regnade inte som tur var. Solen var faktiskt framme. Igår såg jag att häggen är på väg att börja slå ut. Det känns konstigt att se det när man går där påpälsad som vore det i november. Luktar gott gör det också. Och när man är ute sådär tidigt på morgonen så har man endast fåglarna till sällskap. Ytterligare en fördel med att gå ut tidigt även om det tar emot när man kravlar sig ur sängen. Även spirean är på gång, det såg jag igår när jag gick förbi ett hus där de hade en spireahäck. Så trots att det ibland inte känns så är våren här. Kommer värmen och solen ovanpå all denna blöta så kommer allt att explodera i blomning.

Ha en jättebra dag och om ni känner någon med fibromyalgi så tänk på och respektera den personen lite extra. Passa på att lära er om den osynliga (men dock så närvarande) sjukdomen.

Kram!


PS.
Hittade denna länk för ett tag sen. Nyttig läsning för alla tvivlare.

http://www.maritasimring.se/fibromyalgi.htm

Bilden är tagen härifrån.











PS2. Anledningen till att Fibromyalgidagen är just den 12 maj har jag hört beror på att Florence Nightingale föddes den 12 maj (1820) och det sägs att hon var drabbad av just fibromyalgi.Hon var ju sjuksköterska och även utbildad diakon (enligt Wikipedia).

Florence Nightingale (1820-1910)

En lång och regnig promenad gör Isac till en trött vovve.

Tidigare ikväll tog jag och Isac en ganska lång och blöt men ändå trevlig promenad. Det var nog den blötaste promenad jag någonsin varit med om, åtminstone på väldigt länge, så jag har hängt upp mina blöta kläder, hans blöta koppel och de två handdukar jag fick använda för att torka av honom med. Han torkar sig rätt bra själv förresten, man behöver bara hålla upp handduken så stryker han sig duktigt mot den. :-) 


Vi är hundvakt tills imorgon för matte är på kurs så då får vovven vara här. Han ligger och sover i soffan just nu, jag ser bara nosen på honom. Jag smög fram kameran och tog en bild. Han märkte det inte för annars brukar han bli sur när kameran kommer fram. Jag tog en bild precis innan han la sig och han är inte direkt nöjd. Blänger surt på mig. Erika har sagt att hela han slokar och tjurar när man ska ta kort på honom och det har hon rätt i, det märks. I alla fall ibland.

 Storbläng.

 Zzzzzzzzzzzz...

Mina kängor efter promenaden. Dessa har aldrig svikit mig förut, jag har alltid gått torrskodd med dem, men nu har de gett upp. Dagens rotblöta var för mycket. Nu är de fyllda med tidningspapper ovanpå det ljumma elementet i väntan på att få torka.

Och imorgon är det fredag. Igen. Vad fort veckorna går.

 Ha det gôtt! Kram!


Här kommer lite nyheter...

Den försvunna mjölklitern - följetong i två delar, del 2

Ja som rubriken säger så fick jag igår veta sanningen om min glömda mjölkliter. Den var inte alls glömd. Nej när jag handlade igår, av samma kassörska, så fick jag veta att en av de mjölklitrar som jag hade i vagnen var gratis för jag hade redan betalat en den där fredagen. Jag kände mig som ett frågetecken.

Jo det var så här. Den dam som hade sina varor på bandet bredvid hade fått med sig min mjölkliter av misstag och kom sedan in, vet inte om det var samma dag eller senare, och talade om detta. Så det skrevs upp i en bok som kassörskan hade och då strök hon alltså det och så fick jag den litern nu så att säga.

Ibland är det rätt fantastiskt att bo på en liten ort. Vem hade gjort så inne i stan till exempel? Samtidigt så kändes det ju väldigt bra för min del för då är jag inte fullt så glömsk och disträ som jag var rädd för. :-) Där drog jag en lättnadens suck samtidigt som jag nog undrade hur den där andra damen hade det ställt med minnet över vilken sida man ska hålla sig på när man packar ner sina varor. Men det var skönt för mig att ändå få veta att det inte fanns någon mjölk som jag kunde glömma för den låg i någon annans påse. Även om den ju inte skulle vara där så var det väldigt ärligt gjort att komma in och tala om det. Heder åt henne!

Igår var jag på IKEA för första gången i mitt liv. Ja jag har aldrig varit där förut nånsin. Som tur var så var det tidigt på förmiddagen så det var ganska lite folk. Det var jag och Carina som åkte dit. Hon skulle köpa vaser och tyg till jobbet och jag hade fått för mig att skaffa ett par låga billiga hyllor för att skärma av vardagsrummet så jag kunde få mig en skrivarhörna. Mitt sovrum är så fruktansvärt kallt att jag inte orkar sitta därinne längre. Jag sover väldigt bra men ska jag sitta vid datorn så blir det ruggigt.

Jag hade pengar sparat och handlade alltså två stycken låga vita hyllor, vid namn Expedit, som jag satte ihop alldeles själv medan jag fick ont i fingrar och svor lite ibland för att det var svårt att lyfta och hålla i och så. Både händer och armar har blivit klena i musklerna i och med fibron. I alla fall. Båda hyllorna blev ihopsatta och jag höll sen på under eftermiddagen och släpade möbler fram och åter. Envis i bôtt som jag är så slet jag mig svett. och straffet för detta är en rejäl värk överallt som kändes varje gång jag vände mig i sängen inatt... puh! För att inte tala om hur jag kände mig när jag kravlade mig upp imorse...

Det är inte riktigt färdigt än men jag har det viktigaste på plats.

Konsten att bygga en hylla från IKEA. Börja med att ta ur den ur kartongen. Ett nog så krångligt arbete faktiskt.

Delar överallt...

 Diverse tillbehör.

 Instruktioner... hm...

Och titta! Inte bara en hylla utan TVÅ! Viktor sa; - Vilken fin hylla. Ska den ligga ner? Han trodde det var en stor som jag lagt på sidan. ;-)

 Såhär blev det från ena hållet

Och så här från andra.

Nu är det bara att sitta här och mysa utan att frysa. :-)

Ha en bra dag! Kram!

Det bor nog en liten vädergumma i mig

I år har jag inte skrivit nåt om "våra" örnar. Det beror på att det örnpar som vi brukar följa har bytt boplats. De har alltså byggt sitt bo någon annanstans, i ett träd på privat mark, och ägaren var inte så glad i att ha folk rännande på hans ägor. Jag tror mest det var fråga om grindar som kunde glömma att stängas och att de egna djuren han hade kunde bli störda av envetna örnskådare. Men synd är det. Nu finns det ju andra örnar och andra bon också som man kan kolla på om man vill.

Hancock Wildlife Channel Live Cameras

Förra gången som örnparet bytte boplats så blåste deras gamla bo bort i en storm det året, mitt under ruvningsperioden tror jag, så kanske de kände på sig att det inte var bra att bo där just den säsongen. Man vet aldrig. Kanske det är samma sak nu. Det återstår att se. Det är lite trist att inte kunna följa dem och deras ungar, de är så duktiga i att ta hand om dem.

Idag har jag huvudvärk och jag skyller det på vädrets totala vändning (det ska ju bli snö men det vill jag inte riktigt låtsas om) för jag mår aldrig bra av så tvära kast. Varje gång på vintern när första snön kommer så brukar jag må pyton strax innan. Det blir atmosfäriska störningar i min hjärna liksom. :-)

Ingen glömd mjölkliter idag, trots att jag fick handla mat utan min minneslista för den hade jag glömt hemma. Ett par saker som var med på den listan glömde jag men det viktigaste kom med i alla fall. Chips till exempel. ;-)

Min trötthet följer mig fortfarande men det är lite bättre än förra veckan. Och jag ska försöka vila och ha mysigt under helgen för att samla kraft. Jag har varit väldigt dålig med att kommunicera med folk. Det blir ju så. Man gör det man måste och sen räcker det. Även om man vill så funkar det inte, man orkar inte hälsa på folk och sitta och prata. Det är ju sånt som tar mer kraft från mig än städning så jag måste låta bli just den grejen. För att få energi till annat.

Nåja. Fredag är det och det är ledigt igen. Jag har haft rätt mycket ledigt den här veckan, både måndag och tisdag, och det var skönt. Fyrverkeriet såg jag på inifrån i måndags, jag bor så nära, och det var otroligt tjusigt även om jag stod inne. Stora vackra raketer lyste upp himlen ovanför Konsum. Det verkade vara fler riktigt stora i år mot annars. För första gången på väldigt länge så var inte Viktor hos mig på valborg annars hade jag ju naturligtvis gått ut, han brukar inte vilja missa raketerna. Det gjorde han inte heller, han var där med sin pappa den här gången.

Och på tisdagen stod jag och såg första maj-tåget gå förbi. Det är nåt konstigt med mig och musikkåren, jag tror jag sagt det förut, för jag börjar alltid gråta när jag hör och ser dem komma spelande. Vad det beror på har jag inte lyckats klura ut. Kanske det är nåt barndomsminne som kommer fram eller också är det nåt annat. Jag har ingen aning och det känns oerhört larvigt att stå där med tårarna rinnande nerför kinderna när musikkårens trummor virvlar fram de där typiska takterna som man hört så många gånger och den här gången, när tåget gick förbi, så var det Arbetets Söner som de spelade. När de inte spelade så trummades det bara i marschtakt. Som tur var så grät jag aldrig de få gånger jag själv var med i första maj-tåget. ;-) Det var ju tur! Men jag har blivit mer känslig med åldern.

Jag har inte lyssnat på några talare från den dagen heller. Förra året lyssnade jag ju på Håkan Juholt och blev ganska så besviken på hur fortsättningen blev så i år orkade jag inte bry mig så mycket. Man kan ju se och höra dem i efterskott om man vill.

Nu ska jag sluta babbla och önska alla en trevlig fredag. Kram! :-)

Den här sorten ska vi knapra i oss ikväll. Mums!
















Och så blir det lite musik...