Nu är det sommar, nu är det sol...

Ja det är verkligen härligt varmt och skönt äntligen. Min frusna kropp har längtat så mycket efter den här värmen. Hoppas det håller i sig länge, länge...

Och igår sålde jag mitt hus. Jag och Viktor firade med alkoholfritt cider i våra champagneglas på eftermiddagen. Vi tog några kakor också. :-) Det känns helt underbart att detta är klart nu. Jag ser framåt i tillvaron med glädje och förväntan för första gången på väldigt länge. Trots alla andra problem och bakslag så var detta ändå en stor framgång.

Under veckan har jag som sagt kämpat med städning och fönsterputsning och jag har varit så trött och haft så ont i kroppen att jag velat lägga mig ner var som helst och sova. Men jag klarade det! En hel del bamyl brus har det gått åt denna vecka kan jag säga... Och mycket "stönighet" förstås.

Återigen måste jag också säga ett stort varmt och innerligt tack till min styvfar Kjell som hjälpte mig slänga mer saker på Tippen och köra kvarblivna saker, som stått i huset ända tills nu, till lägenheten. Trots sina egna fysiska problem kämpade han tappert. Tack också till min mamma Gunn som tillsammans med Kjell bidrog med sällskap, peppning, kakor och annat mums. :-)

TACK båda två för all er hjälp. Ni är absolut toppen!

Vad jag ska göra idag? Gå ut i solen och fågelkvittret förstås. :-)

Kram på er!

"Rapport från en skurhink".

Som rubriken antyder så är jag i städartagen. Jag har idag städat övervåningen på mitt hus som då ska vara rent och snyggt när jag lämnar över nycklarna på fredag. Rent kanske det är men snyggt... ja jag vet inte det jag. Jo inne är det ju ganska snyggt. Och särskilt när det är rent.

Kroppen värker och protesterar mot minsta rörelse och det skulle inte göra mig ett dugg att ta på pyjamas och krypa under täcket nu på en gång. Men jag kanske ska låta klockan bli mer än 18 på kvällen.. ;-)

Disken väntar och sen får vi se om jag orkar hålla mig uppe lite till. Här kommer ett boktips, kanske lämpligt för trötta städmänniskor.


















Jag har faktiskt den här boken. :-) När min farmor flyttade till sin lilla lägenhet förra året och inte hade plats för alla sina böcker (hon gav bort väldigt många) så lämnade hon skrattande över den här till mig och sa; här får du nåt att läsa du som jobbat i hemtjänsten... Hon är allt en liten luring min farmor. Tyvärr har jag inte läst den än men när jag har gjort det ska jag skriva en recension.

För övrigt här hemma så är det Star Wars som gäller dag ut och dag in, alla vakna timmar på dygnet... Ja det är ju inte jag som leker/spelar Star Wars spel eller glor på youtubefilmer hela tiden. Det är Viktor förstås. Men jag är fulltändigt invaderad av detta. Och blir också ibland tvingad att se på filmerna (på youtube) tillsammans med Viktor. Bara för att han säger att; den här bara måste du se mamma...

Förra sommaren var det likadant. Jag fick nästan slåss för att få sitta vid datorn. :-) Men det är rätt okej ändå tycker jag nog.


Jag tycker Darth Vader är väldigt söt - som legogubbe. :-)

















Chewbacca är en av mina favoriter i Star Wars. Han är också mysig i lego.
















Kram på er allihop!

Imorgon skulle jag behöva säga till mig själv innan jag fortsätter mitt städande:

Use the force!

Ont det gör ont....

Idag är det en sån där dag med bara ont, ont, ont. Men jag ska inte tjata om det utan kan bara konstatera att så är det.

Nu minsann är det stort hallaballoooo för att det är melodifestival. Den STORA melodifestivalen. Så nu blir lördagen förstörd igen.... ;-) Nej jag har ju andra tevekanaler som jag kan glo på. Jag bryr mig inte ett skvatt om ifall Charlotte Perelli vinner eller kommer sist. Jag brukar bli irriterad på Viktor när han ibland slänger ur sig "vem bryr sig" i alla möjliga situationer. Men nu är det verkligen befogat. Vem bryr sig?

Det finns ju viktigare saker att ägna sig åt. Och detta PR-jippo de hållit på med de senaste veckorna. Jösses vilket slöseri på både pengar och energi. Fast har de roligt de små liven så får de väl hållas. Fast finns det inte risk för överexponering? Jag menar man blir ju trött om man ständigt ser ett och samma ansikte på löpsedlarna hela tiden oavsett vem det är.

Och jag måste säga att jag är lite trött på Charlotte Perelli nu. Trött på låten också som de kör en gång i kvarten i radio. Hon må vara en mycket trevlig människa, jag är ändå trött på att ständigt mötas av hennes breda leende, kraftiga ögonmake-up och fruktansvärt långa naglar. Det hör väl ihop med glitter och glamour förstås och då ska det väl va så... ursäkta mig för att jag rackar ner på vårt stora schlagerhelgon...

Själv är jag varken glittrig eller glamourös... ;-) Men det känns rätt okej ändå.

Det här med melodifestivalen är nästan lika viktigt som sport. Kolla bara på detta.

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_1274733.svd

"vi var taggade och laddade..." Låter som inför en fotbollsmatch tycker jag.

Men har man sett på maken! Nu fick hon ju publicitet genom mig också. Nä fy... ;-) hehe...

Nåja. Nu ska jag för alltid lämna detta ämne. Jag tänker inte ta upp det mer. I alla fall tror jag inte det.

Detta tyckte jag var lite oroväckande.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_1271947.svd

Där behöver inte bovar och banditer skynda sig minsann. Och jag som trodde att poliser överallt behövde vara vältränade. Dessa måtte bara sitta i sina polisbilar och röka och äta... hm... Och detta problem finns lite överallt. Jag har sett på serien Cops ibland, på kanal 6, det är oftast rätt fetlagda poliser från amerikanska södern. De har vissa problem med att ränna efter bovarna. Deras uniformer stramar väldigt. Och dessutom använder de nog också skyddsväst under. Jag vet inte hur det är ställt med de svenska poliserna dock. De jag sett i teve verkar inte så feta. Fast man kan ha dålig kondition ändå.

Kolla in detta... Darth Vader gjord av sand. Behövs ingen ljussabel där inte. Det är bara att putta till och blåsa bort honom. :-)

http://www.svd.se/nyheter/bildspecial/resor/artikel_1274289.svd










"Livet består av småstunder som det är viktigt att kunna njuta av".

En liten stund med Karin Boye...

I rörelse

Den mätta dagen, den är aldrig störst.

Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -

men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,

där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,

blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.

Oändligt är vårt stora äventyr.

Av tvång

Jag är en fattigdomens präst

och ska väl så förbli.

Den inget har kan våga mest,

till dåd och tanke fri.

Jag hör den onda röstens hån:

"Du gör ju dygd av nöd.

Vad har väl du att avstå från?

Men om du hade bröd?"

Ja, det är sant, att jag har stått

och tiggt vid lyckans dörr

och gråtit när jag inget fått

och allt var tomt som förr.

Ja, det är sant, att allt är tvång.

Men blir det mindre värt?

En mening finns i all vår sång:

att göra ödet kärt.

Jag misstror...

Jag tror på dem som bor i en gård

och bryter mark.

De tar sin kraft ur närande jord,

och de gör jorden stark.

Jag misstror dem som söker i nöd

ett fjärran hem.

De gläder så få, och bara sin art.

Men jag är en av dem.

Förr stryker nog som herrelös hund

min svultna själ

misstänksamt skygg kring bommade hus

och fryser ynkligt ihjäl,

än länkas fast att vakta sin gård

i ärligt kall

och höja mot hemlöst vandringspack

ett övertygelsens skall.

Jag ser dem dra över hed och myr

som drömmen vill.

Jag vet jag är blod av deras blod.

Vad tjänar jag då till?

Jag vill möta...

Rustad, rak och pansarsluten

gick jag fram --

men av skräck var brynjan gjuten

och av skam.

Jag vill kasta mina vapen,

svärd och sköld.

All den hårda fiendskapen

var min köld.

Jag har sett de torra fröna

gro till slut.

Jag har sett det ljusa gröna

vecklas ut.

Mäktigt är det späda livet

mer än järn,

fram ur jordens hjärta drivet

utan värn.

Våren gryr i vinterns trakter,

där jag frös.

Jag vill möta livets makter

vapenlös.

Karin Boye, ur diktsamlingen "Härdarna" 1927

www.karinboye.se

Man får aldrig sluta hoppas på en ljusning.

Som vanligt varje morgon så ögnar jag igenom en del tidningars web sidor och idag fann jag nyheter från F-kassan som jag väl visserligen förstått skulle komma men detta kommer att bli dödsstöten för många.

http://www.e24.se/pengar24/dinekonomi/familjeekonomi/artikel_476221.e24

Sen är det ju såklart bra att folk som verkligen orkar jobba kommer ut på arbetsmarknaden igen. Det är bara det att arbetsgivarna förmodligen inte är så pigga på att anställa nån som varit borta från allt vad arbetsliv heter i många år. Det krävs återanpassning och träning för att komma in i det där igen. Vilket också kommer att kosta både pengar och tid. Och så länge det finns friska människor så anställs inga som är hel eller halvskräpiga.

Att det finns folk som har sjukpension men som ändå jobbar obehindrat med både det ena och det andra är ju fel. Detta slår ju tillbaka på de som faktiskt inte klarar att jobba alls men som nu kanske blir fråntagen ersättning. Och när jag menar jobb så syftar jag på rätt fysiskt ansträngande jobb. Inte hobbyverksamheter som man kanske gör i sin egen takt för att det är kul. Trots skräpighet måste man ju få ha lite roligt.

Sen kan man ju undra hur de fortfarande kan sitta och säga att sjuktalet sjunker och folk blir friskare när det bara är fråga om att ersättningarna dras in.

Genom FRIS (försäkringstagarnas rätt i samhället) hemsida fick jag igår läsa att äntligen kanske det finns ett ljus i tunneln för min del. Det stod om en kvinna som fått rätt i regeringsrätten och som verkade ha samma problem som jag har.

http://www.fris.at/news.php

Scrolla ner till Dom i regeringsrätten och läs den som vill. Jag fick i alla fall mer hopp när jag såg detta. För jag har det precis så men ingen vill lyssna på det örat.

Från det ena till det andra kan man säga.

Jag följer med stort intresse programmen, på TV4+, med mannen som talar med hundar; Cesar Millan. I synnerhet nu när vi har fått Isac i familjen. :-)

Idag finns en kort artikel i SvD om en hemsk olycka på ett tåg med en sk kamphund som ställt till det. Jag blev så ledsen när jag läste om hur ägaren till den ihjälbitna hunden chockad fick sitta med sin döda vovve i famnen resten av resan. Och hur reagerade egentligen ägaren till pitbullen? Han klev visst av tåget nånstans men vad hände sen?

I sina träningar använder Cesar Millan en mycket lugn och fin hund, just en pitbull, som heter Daddy. Denna hund lär andra hundar att bete sig som hundar. Har man en hund, vilken sort det än är ska man nog vara väldigt lyhörd för hundens humör. Och man får inte förmänskliga hunden, detta poängterar Cesar ofta. Hundar är inte människor, de är hundar och när man ser honom ta hand om helt omöjliga fall, så förstår man att det går att lära hundar precis allt. Om man är lyhörd, har tålamod och är bestämd. Jag vill uppmana alla som har hundar med mycket dominanta drag att gå en kurs för att lära sig att hantera detta beteende.

Så kanske vi kan få slippa sånt här. :-(

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1271403.svd


Här är Cesar och Daddy. Sicket par va? ;-)

Att vara å inte, å vara å hur...

Fortfarande har inte rånarna åkt fast. Vid närmare eftertanke så har jag inget minne av att andra som rånat banker eller värdetransporter åkt fast. Men jag litar inte på mitt minne. Det är bra men kort kan jag säga.

I alla fall.

Läste en intressant debattartikel på SVT idag. Den handlar om feminismen. Lägger in en länk här.

http://www.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=35188&a=1148193&lid=puff_1148242&lpos=lasmer

Jag måste säga att jag håller med den här Zanna Milton-Nääs. Vi kvinnor har väldigt mycket fördomar och det bästa vi kan göra är att reda ut dem innan vi ger oss på annat.

Jag skrev ju lite om kvinnlighet i samband med internationella kvinnodagen och tog då med några rader ut boken "Det andra könet" av Simone de Beauvoir där hon säger att vi inte föds till kvinnor, vi blir det.

Det är ju så, man gör det som funkar. Tills det inte funkar längre för då börjar man gnälla på just det faktum att man inte får den uppmärksamhet och resultat som man fått tidigare. Om man upphöjs till skyarna och sätts på piedestal t.ex. för sitt köns skull är ju inte detta en direkt rättvis roll man får.

Och det är ju när vissa saker inte funkar som det börjar funderas och kanske man börjar leta efter väldigt drastiska metoder för att få sin vilja fram. Kanske mer utmanande kläder, mer smink, mer tips om hur man flirtar och förför i varenda tidning som finns. Man lär sig att manipulera på ett sätt som jag aldrig begripit vitsen med. Och de som blir manipulerade låter detta hända för att de innerst inne förmodligen tycker om att bli lurade. Eller?

Hur framställs kvinnor nu för tiden och hur har det varit tidigare? Hur framställs män nu för tiden och hur har det varit tidigare?

Dags att börja grunna på det, om man nu inte gjort det förut. Och när man börjar tänka på det så slås man av att kvinnor oftast sett sig själva som offer och då blir man ju ett offer. Samtidigt så är det svårt att lära gamla hundar sitta. Det vill säga vissa män. Och även vissa kvinnor måste jag tillägga. För det är oftast kvinnor som intalar andra kvinnor att de är offer, att de inte är lika mycket värda som män, att de inte klarar vissa saker, att de aldrig kommer att lyckas, att de får nöja sig med att bli gifta och få barn. Detta är enligt många det enda som verkligen ska betyda något för en kvinna.

Vi är olika fysiskt sett och det är ju naturligtvis acceptabelt. Men att någon skulle vara mindre värd på grund av vilket kön den tillhör är ju helt galet.

På SVT-s forum finns det en kvinna i 50-årsåldern som då fött 5 barn och hon tycker tydligen att kvinnor är bättre funtade än män till att ta hand om barn. Det finns fler än hon som tycker så. Sen finns det de som tycker att männen väl kan vara hemma med barnen när de är små om de vill. Men de förutsätter att kvinnorna ska vilja det utan vidare. Och ser ner på de kvinnor som kanske hellre vill jobba.

När jag var yngre var jag väldigt kategorisk i min inställning till vissa saker men med tiden har jag lärt mig att omvärdera en hel del av detta. Man lär sig ju med tiden och upplever olika saker. Visserligen så tycker jag kanske att det vore bättre om barn fick vara hemma längre innan de kanske börjar på dagis eller att det vore bra med färre barn i grupperna på dagis så att personalen verkligen orkar ta hand om dem.

Men det spelar ingen som helst roll vem som stannar hemma och tar hand om barnen.

Någon (en kvinna) ondgjorde sig också över att en nybliven mamma hade tagit med sitt barn till ett möte på jobbet och satt och ammade under detta möte. Inställningen var i det fallet att om man inte kan stanna hemma och ta hand om sitt barn ska man inget ha. Men barnet led ju inte, barnet fick ju närheten till mamman och blev dessutom matad. Det gick ingen nöd på barnet. I Afrika bär de sina barn på ryggen och de är med överallt. Ska de också kanske stanna inne i hyddan hela dagen då? De arbetar ute i solen, på fälten, hämtar vatten och så vidare. Ska då inte en duktig yrkeskvinna här i Sverige kunna ta med sitt barn och amma barnet på jobbet? Och när barnet inte ammas lika ofta, ja då kan ju pappan ta hand om det. För amningen är ju inte bara viktig ur närhetsperspektivet utan även ur näringssynpunkt. Bröstmjölk är det bästa man kan få. I de fall då mamman inte ammar alls kan ju pappan ta över direkt om det då är mamman som jobbar. Det viktigaste är ju samarbete. Man är ju faktiskt två som blir föräldrar.

Och varför säger man alltid, eller ofta i alla fall, att mannen är "barnvakt" till sina egna barn. Det säger man aldrig att kvinnan är. Bara en sån sak. Man kan inte vara barnvakt till sina egna barn. I så fall ska det sägas så i båda fallen.

Om det ska bli så att männen ska utnyttja sin föräldraledighet så måste lönerna och ersättningen jämställas. Kvinnor tjänar oftast mindre, de kanske har halv eller deltidsjobb inom låglönesektorn och därför blir det de som stannar hemma för man förlorar minst på detta. Höj ersättningen så att papporna inte förlorar halva lönen eller jämställ lönerna bättre. Då kommer vi att få fler pappor som stannar hemma med sina barn vilket barnen verkligen behöver. För jag tror nämligen att papporna vill ta hand om sina barn. Men det ska inte vara lagar som tvingar eller andra regler som ska ändras för att få dem att ta ut mer föräldraledighet. Det är ju ersättningen det hänger på. Det är den som måste jämställas mellan föräldrarna. Inte antalet dagar som var och en då måste ta ut. Det är ju också en fråga om att överleva.

Är inte det i jämställdhetens anda? Eller är det bara i min anda kanske...

Hoppsan! Klockan närmar sig 13. Dags för lite mat... Och "verktygen" är redan framlagda ser jag. :-)



Ät gott och må gott!

Här händer det saker minsann...

Stora rubriker gör gällande att det skett ett dubbelrån mot bankerna i Charlottenberg. Det finns med på de flesta nättidningar och jag såg det allra först på SVT-s hemsida strax efter att det hänt imorse.

Vilka är nu dessa rånare som utförde en så, efter vad det verkar, välplanerad kupp? Är det månne en organiserad liga eller ett gäng frustrerade människor som inte fått hjälp från F-kassan, inte har rätt till a-kassa och har varit arbetslösa alldeles för länge och sett på en amerikansk film för mycket? Ja, vem vet?

På ett vis så kan jag förstå folk som begår rån. På ett vis kan jag det inte alls. De kanske kämpat i motvind lite för länge med pengar och annat och ser till slut ingen annan utväg än att bli kriminella. Men sen finns det ju som sagt organiserade brottslingar som utför såna här saker som ett jobb vilket som helst. Det ena är ju inte bättre än det andra.

Vad jag inte kan förstå med rånare är hur de kan se sig själva så jäkla speciella att just de har rätt att ta allas våra pengar på detta sätt. Det stör mig oerhört. Jag vill väl också ha mer pengar! Jag vill väl också kunna köpa mig ett fint hus nånstans där det är varmare och trevligare att bo.

Jag vill väl också detta... Jag tycker också att det är skit att aldrig ha pengar. Men jag utför inte rån på banker. Inte på andra ställen heller för den delen.

Det står i SvD om vittnen som sett att folk som varit ute på promenad med sina hundar i närheten av banken under rånet blivit hotade med k-pist. Att folk gömt sig inne i en livsmedelsaffär under rånet. Ja jag säger då det. Lilla Charlottenberg var rena vilda västern imorse.

Nu hoppas jag bara att polisen är såpass kluriga att de får fast rånarna. För det skulle ju vara väldigt intressant att veta vad detta är för några jeppar. Det måste ju finnas några spår tycker man.

Men kanske det är poliser som tröttnat på sina låga löner och dåliga ledning som bestämt sig för att nu får det vara nog, nu rånar vi en bank eller två och sen sticker vi nån annanstans. Och i så fall kan det nog bli svårt att få tag på dem.

Spekulationerna kan bli hur tokiga som helst men det är samtidigt intressant att fundera och spekulera.

Leif G.W Persson har ju sagt upp sig från polisen för han vill inte vara med i "apspelet" längre som han sa.

Men han kan väl ändå inte ha nåt med detta att göra. Va?

Och inte tror jag att det är några som vill leka Robin Hood heller. Det skulle jag däremot vara mycket positiv till. :-) Men det är ju bara en utopi, det där med att ta från de rika och ge till de fattiga. Sånt finns bara i sagornas värld. I verkligheten är det tvärtom, vilket vi får uppleva dagligen. I verkligheten finns det nog inte en jäkel som tänker på nån annan än sig själv.

Och de som verkligen bryr sig om andra ger av sin kärlek för de flesta av dem är nämligen fattiga. Åtminstone på pengar. De är desto rikare på annat vis.

















"Om jag hade pengar... Rabadibadabadabadabadibadabadej... "


Fortsättning följer... ja inte på sången utan på historien om rånet förstås... ;-)

En hundvakt som blir vaktad...

Inatt har jag blivit vaktad samtidigt som jag själv vaktade. Isac har varit hos oss över natten, för första gången. Och om det var något litet "misstänkt" ljud som han hörde så vaktade han oss och gav ifrån sig ett "moff" och vid ett par tillfällen var det ett dovt men rejält skall. Sista gången han skällde till var när Viktor gick på toa vid femtiden imorse. Det är inte lätt att vara en så vaken och alert vovve. Nu var det som tur var inte alltför många misstänkta ljud som han tvingades varna oss för så det gick rätt bra.

Just nu ligger han och vilar på golvet och lyfter bara lite på huvudet om jag gör nåt som låter intressant. Vi var på en väldigt lång promenad nu på morgonen så att han skulle få nosa, kissa ordentligt och bajsa. Jag är helt slut men det känns rätt skönt också. Mina våta skor och strumpor är på tork i badrummet för det har ju regnat en del sen igår så det var rätt blött. Vi gick långt och vi gick på en smal stig i skogen så om han fått några fästingar nu så är det mitt fel... ;-) Hoppas att matte ursäktar mig för det i så fall...

Det var så härligt. Det är ett intensivt fågelliv där vi vandrade (Isac var kopplad förstås, fattas bara annat) och det var ljuvligt att lyssna på alla fåglar som sjöng.

Man blir glad, mår bra och blir uppmärksam på naturen när man är ute med en hund.

Nu är ju denne herr Bus väldigt nyfiken. Den mest nyfikna hund jag träffat tror jag. Allt är intressant, allt ska spanas in och kommer det en annan hund så fokuserar han all sin energi på detta. Han blir längre, smalare och lyfter huvudet så högt han kan och stirrar nyfiket på den andra hunden. Liksom för att se vad den tänker göra. Det är fullt sjå att få gå vidare. Men till slut så... om man rafsar lite i fickan, för då tror han att det är godis på gång. Då kanske han kan släppa den andra hunden med blicken. Vi mötte en äldre herre med en rätt stor, och för övrigt lika nyfiken, hund. Han var en bit bort och hade också lite problem att få med sig sin vovve. Då sa han; ibland borde man ha hjul på dem!

Så sant! :-)

Viktor var rätt trött idag när han klev upp, extra tidigt förstås, men glad som en lärka. Isac har den effekten. Och i eftermiddag kanske han blir ännu gladare för då kanske hans nya tevespel kommit. Det går i perioder med olika intressen för nu har han gått tillbaka till Star Wars igen så det var ett sånt spel han beställde.

Jag känner verkligen att jag har en kropp just nu. Det vill säga det gör väldigt ont i den. Men jag står ut med det för det var så härligt att gå den där långa promenaden med Isac. Vila får jag väl göra när han åker hem igen.































Här var vi och gick fast idag var det mulet, blött och faktiskt ännu mer växtlighet än på dessa bilder. Någon gång på våren så klipps kanterna längs stigen, detta har inte gjorts än så det var en mycket smal stig. Och blöt. Men mysig. :-)

Ha en bra dag alla! :-)

Kram från vandraren

Jo jag satt här och grunnade lite...

Varför är det alltid så svårt att få potatismoset varmt i mikron? Och hur kommer det sig att det alltid kliar på näsan (eller i öronen) när man är blöt om händerna?

Nåt att fundera på...

Hörde för ett tag sen att om man använder för mycket sånt där munskölj så kan man få ont i magen. Inte för att man sväljer munsköljet (om det inte sker av misstag då...) utan för att de bakterier som man tar bort från munnen är såna som behövs nere i magen. Och när magen inte får dem så blir inte magen glad, om jag säger så. Så det är att välja, dålig andedräkt eller dålig mage...

Fast om man bara använder munskölj då och då så kanske det inte är så farligt. Provade Listerine för ett tag sen och trodde att både tänder och tandkött skulle förintas totalt. Läpparna var bedövade tjugo minuter efter att jag spottat ut. Alla bakterier måste blivit totalt bortbrända av detta medel. Måste vara oerhört effektivt så starkt som det är. Så jag använder det inte alltför ofta.

Egentligen har jag inte ett dugg att skriva om idag. Bara lite om vardagens små funderingar. Och nu känns det som om jag är klar med dem för tillfället.

Jag har en liten bok som heter Tänkvärt av Gunnel & Kjell Svärd och här kommer nu några tänkvärda saker.

"Det avgörande är inte hur gammal du är utan hur du är gammal".

"Det man söker har man ofta inom sig så därför spelar det mindre roll var man bor."

"Bär inte på framtidens bekymmer, för då får du genomlida dem två gånger. Bär inte på gårdagens bördor, för de hör gårdagen till."

"Det är inte många som vet hur bra de har det - däremot hur bra andra har det."

"Även ett långt liv är kort."

Och här är min favorit;

"Tag dig samman och gör något onyttigt."

Kram på er! :-)

Börja om från början... börja om på nytt...

Som rubriken antyder så måste jag börja om från början i min kamp mot Försäkringskassan. Åter har de bevisat att de inte förstår någonting om hur jag mår. De anser fortfarande att jag är hur frisk som helst och att jag kan ta ett jobb vilket som helst. De skjuter ansvaret över till Arbetsfömedlingen och vill inte befatta sig med mitt problem alls. Och även om Arbetsförmedlingen säger att vi har inga jobb som passar så verkar det som om personerna på F-kassan har blivit fullständigt döva. Efter så lång tid av negativ respons så har jag börjat misstänka att de har ett personligt agg till mig. Att det i min mapp finns en röd varningstext som alla nya handläggare måste läsa innan de beslutar nåt. Där står det kanske: Varning! Denna kvinna ska aldrig någonsin få hjälp. Hon ljuger om sina besvär. Hänvisa henne genast till Af oavsett vad personalen på Af säger.

Det känns onekligen deppigt. Mitt sista hopp sattes till den arbetsprövning jag gjorde förra året. Den skulle bevisa för F-kassan hur dålig jag faktiskt är. Min handläggare på AF sa att vi i stort sett var tvungna att göra detta (arbetsprövningen) för att visa dem (F-kassan). För då hade vi gjort allt vi kunde. Men det hjälpte ju ändå inte.

Nej jag vill inte tänka på det där just nu men jag var ju tvungen att liksom nämna det ändå.

Sakta men säkert blir mitt hus tömt på grejer. Jag var där förut och tog emot sotaren som skulle dit och rafsa i skorstenen. Gräset har växt så det är inte klokt men jag kan ju inte klippa det. Inte när det blivit så långt, jag som bara har en handjagare, det orkar jag inte nu. Det kommer att behövas en lie för att få ner det när nye ägaren flyttar in. :-) Men jag bor där ju inte så jag känner inte att jag kan ta ansvar för trädgården.

Idag blåser det kallt men solen skiner i alla fall så det är ju skönt.

Har läst nyheter på webben och det är en salig blandning som vanligt. Våldtäkter, bilolyckor, vilt slagsmål mitt på blanka dagen med stort polispådrag, positiva ishockeyresultat och den där svenske fotbollsmålvakten som släppte in 8 mål! Ojojoj... Det var en sån där webbfråga om ifall vi var oroliga inför fotbolls-VM eller vad det nu stod. Nu när han varit så "dålig" och släppt in så många mål. Jag tror inte att jag bryr mig så värst mycket om det...

Apropå en annan sak... Det strejkas ju hej vilt bland sjuksköterskorna och en del som tror sig veta bäst (jodå det finns en och annan sån) säger och tycker att de ska säga upp sig och börja jobba inom privatvården istället. Där kan de få bra löner, sägs det. Det har ju också debatterats hit och dit om vad som funkar bäst, offentlig eller privat vård och om det är rättvist att de som har mycket pengar kan köpa sig bättre vård. Här kommer nu ett inslag från en debatt som trots sin humoristiska framtoning har mycket sanning i sig. :-)

http://www.youtube.com/watch?v=GNUF4KRpTkY

Ha det gôtt därute i våren.


Här sitter älsklingen Isac och njuter av sol och vatten. Ute på vift med matte förstås. :-)

Eländes elände... och annat smått och gott...

Jag läser nyheterna på nätet och det är en salig blandning. Allt från åsikter om varför man ska sända Englas begravning till KU-förhör med Fredrik Reinfeldt och rapporter från förhören med den där gubben i Österrike som skaffade familj med sin dotter nere i källaren.

Angående Engla och begravningen så tycker jag inte den ska sändas i teve. Nog för att mamman verkat så samlad och tacksam för allas hjälp men nej, jag tycker inte den ska visas. De som vill kan ju gå till kyrkan och delta men de behöver inte ha detta i teve. Sen har någon påstått att det kan bli nån slags reklamkampanj för mammans kursgård (new age) och jag undrar ju vad den där fonden ska gå till... Ja inte vet jag hur det är tänkt men underligt är det. Dessutom sägs det ju också vara familjens egen önskan att visa detta i teve. Hm... nåja...

Fredrik Reinfeldt i förhör hos KU... hm... där skulle ju hans statssekreterare suttit också häromdagen men avböjde och valde att svara på frågorna skriftligt... Vad är nu detta för nonsens? Politiker som återigen inte kan stå upp för uppenbara dumheter som de gjort. Det finns ju på bild till och med. Skäms hon så för sitt beteende så att hon verkligen inte kan stå för det? Man undrar ju. Har man ett så viktigt jobb så måste man informeras om sitt ansvar och sedan försöka leva upp till det. Efter allt gnäll på Lars Danielsson efter tsunami-katastrofen så tycker man ju att borgarna skulle skött sig exemplariskt när de fick chansen att visa vad de går för men inte då...

Och den där historien i Österrike... den är för bedrövlig för att ens kommenteras. Ja kära nån... *rys*

Ibland känns det som om det behövs en paus i allt elände. Det räcker och blir över för tillfället.


Sköt om er och bry er om varandra. Njut av solen och värmen och sitt inte inne och glo på teve. ;-)

Kram från soldyrkaren












solbilden är från smhi.se

Frukost

Tjipp!

Idag ska jag prata om frukost men inte vilken frukost som helst utan min frukost.

Ja det där var ett försök till lite Alsterlindskt stuk på det hela.

Apropå frukost alltså. Från att ha växt upp på te och konsumlimpa så har jag på äldre dar börjat äta havregrynsgröt vilket gör att jag är mätt längre och magen mår bra. Genom att ha lagat gröt i mängder till pensionärer genom åren så tänkte jag till slut att det var dags att själv smaka på den frukost jag bjöd dem på. Och det gjorde jag. Det är nog kanske 7-8 år sen jag började med gröt som frukost. Jag har gjort lite avstickare ibland med flingor och fil eller mjölk men alltid återkommit till gröten.

Jag trodde aldrig att jag skulle tycka om att äta havregrynsgröt men det var mycket godare än jag kunde föreställa mig. Sen ändrar man sig ju med åren, vissa saker som man inte tyckte om när man var yngre smakar gott senare i livet. Och med hemgjort äppelmos blir gröten väldigt god. Lingonsylt känns lite fattigt kanske. Jag brukar använda jordgubbssylt mest. Lättsockrad. Och efter gröten tar jag en kopp kaffe, ibland ett glas juice och kanske en smörgås ibland eller digestivekex med smör och ost. Sen klarar jag mig en stund på det.

Frukost är viktigt och man bör ju äta lite innan man ger sig i kast med dagens bravader. Om man försover sig t.ex. och inte hinner äta så vet man ju hur det känns innan man kan få tag i nånting att stoppa i sig.

Om det går så ska man absolut försöka äta frukosten i lugn och ro.

Jag har ätit många slags frukostar i mina dar, både små frukostar och stora, och måste säga att det nog är det viktigaste målet på dagen för mig. Jag är också vrålhungrig varje morgon, vilket ibland är vad som driver mig att gå upp. Fast när jag vaknar vid fyratiden av att magen skriker så brukar jag försöka somna om. ;-)

















Imorgon ska jag på möte på Arbetsförmedlingen då jag kommer att få veta om jag måste bli ett socialfall för resten av mitt liv eller om F-kassan är beredd att faktiskt ställa upp och se till att hjälpa så att jag får ett drägligt liv. Då gäller det att ladda med en rejäl frukost. Så jag orkar ta emot beskedet som kommer att forma resten av mitt liv.

Det låter dramatiskt och det är det också.

Kram från grötfia.

Bluffmakare finns det gott om.

När jag satt och läste på nättidningarna för en stund sen så skrevs det om att nu hade bluffakturorna börjat dyka upp. Fakturor på saker man inte beställt. Det var Nya Wermlandstidningen som hade fått en låda med väldigt dyra lysrör från nåt tvivelaktigt företag med ett namn ingen hade hört talas om. De hade inte beställt dessa lysrör. Ibland får ju också folk fakturor på saker som de varken beställt eller fått levererade. Och det brukar ta en evighet att få ordning på det.

Då kom jag att tänka på en nätaffär med hälsokost som jag beställde lite grejer från för ett par år sen. Inte för att jag blev drabbad av en bluffaktura, tvärtom, och det var mycket märkligt alltihop.

Jag beställde i början av mars 2006 produkter av tea tree oil bland annat. Det var inte många grejer men jag förväntade mig leverans inom ett par veckor. Inget hände förutom att de inte kunde leverera några varor om de inte fick mer uppgifter om mig. Men jag behövde inte betala förrän jag fått mina varor. Jag gav dem de uppgifter de ville ha. Inget hände. Jag mailade och frågade när mina varor skulle komma. Fick ett automatiskt svar att det var semester på företaget och lite med personal (detta var i mars/april) men att de skulle svara så fort de kunde. Jag fick ett svar nästan direkt efter detta, där en man, vet ej om han var chefen eller vad han var, som sa att jodå varorna skulle levereras så fort som möjligt. I slutet på månaden, som då hade hunnit bli april 2006.

Det gick ytterligare ett par veckor. Jag mailade kundtjänst igen. Samma procedur och samma karl som svarade att när han kollade med lagret så hade de sänt varorna och att jag snart skulle få dem. Men jag fick ju inga varor! Efter åtskilliga mail från min sida så skrev jag ett där jag tog tillbaka beställningen. Detta var förmodligen så långt fram som i juni/juli. Jag skrev att jag inte ville ha varorna, att jag skulle köpa dem någon annanstans. Jag tänkte att kanske skulle de skicka grejerna nu... men sen dess har jag inte hört nånting alls. Ingen ursäkt, ingenting. Och det är alltså två år sen nu.

Och nu, idag, när jag kollade så finns företaget fortfarande ute på nätet. Det ser hur verkligt och bra ut som helst men utifrån min erfarenhet så finns det inget företag för de verkar ju inte ha några produkter att leverera. Ingen service överhuvudtaget. Sen att samma text står där man kan ta kontakt med dem är heller inte trovärdigt. "just nu har vi begränsade möjligheter att svara i telefon." Förmodligen finns det ingen personal överhuvudtaget.

Jag fick en bild i mina tankar av en ensam man i 40-årsåldern med en aning sliten kostym och ful slips (tänk er en yngre Kjell Bergqvist eller liknande) som sitter i något slags stort garage, ett lysrör i taket, ett skrivbord med en telefon och en dator. Sen inget mer. Inga varor, inget att sälja. Hemsidan är tjusig. Jag tänker inte länka till den, för det är den verkligen inte förtjänt av, men den som vill kan skriva in Scandinavian hälsokost på Google eller så. Så hittar man dit.

Om någon någonsin handlat av detta företag skulle det var intressant att veta hur det gick till. Det finns (ännu) inga bedömningar av deras varor på nätet vilket jag kan förstå om ingen har lyckats handla av dem. Deras hemsida är med i alla sökningar som har med hälsokost att göra och de är rätt billiga på vissa grejer. Vilket också gjorde att jag beställde just dessa produkter som jag nämnde eftersom de är rätt dyra i vanliga hälsokostaffärer.

Det bästa är nog att köpa tea tree oil direkt från landet "down under". För det är ju ändå därifrån det kommer. ;-)
















Och kolla här...












Vilket härligt namn på en tandkräm va?








Ha en trevlig dag och glöm inte borsta tänderna! :-)

Varför måste man hela tiden?

Utfärdar härmed en liten gnällvarning allra först. Så att eventuella läsare är inställda och beredda.

Ack alla dessa måsten som ska göras. Det finns alldeles för många. Tänk om man fick bestämma själv vad som var nödvändigt eller inte och sen leva utifrån detta. Istället så ska man göra sånt som andra bestämt från tidernas begynnelse. Nej nu kanske jag var lite orättvis men jag tycker nog att vissa saker kunde man få slippa.

Sen är det ju så att en del måsten är rätt bra också. För annars skulle det bli så rörigt om man inte gjorde dem. Diska; det blir snyggt i köket och man får rena tallrikar att lägga mat på. Bädda; det blir trevligare att vistas i sovrummet plus mycket trevligare att gå och lägga sig på kvällen än om sängen är en röra. Städa; det är inte trevligt när dammråttorna är större än verkliga råttor och far runt i draget när man öppnar både fönster och dörrar. Allergisk kan man bli av damm också. Tvätta; kläderna blir rena och man får lite mer att välja på när man ska klä sig. Laga mat; är visserligen det allra tråkigaste som jag gör varje dag men äta bör man annars dör man. Nu dör man ju ändå men man behöver ju inte skynda på det genom att svälta sig.

Detta är ju också mer personliga måsten som man ska göra för sin egen trevnads skull.

Resten av alla måsten kunde man väl få slippa. Det räcker väl med det jag nyss nämnt? Eller det kanske bara är jag som känner så för att jag är så vaaaansinnigt trött.

Jag gick upp rätt tidigt imorse och tvingade mig in i duschen för om jag inte gjort det så hade jag nog inte varit klar varken med det ena eller det andra än. Sen åt jag frukost och läste på nätet samtidigt. Man ska ju inte sitta vid datorn och äta läste jag om häromdagen, det var ohygieniskt och man kunde bli sjuk av det, men jag städade ordentligt på tangentbordet igår så det är nog ingen fara. Dessutom så är det bara mina egna bassilusker så det går nog bra... Det är väl bara när jag spiller gröt på musmattan som jag kan tycka att det är lite dumt... ehrm... Men det var rätt längesen jag gjorde det.

Kroppen är som fylld av tung, blöt sand idag. Och hur ska man då orka röra sig? Igår kväll, när klockan var runt 22 då dammtorkade jag så tyst jag kunde i ett av rummen för jag var som piggast just då. Det tar hela dagen innan min kropp är uppmjukad och jag känner mig rätt så pigg och då ska jag lägga mig och sova och bli stel som ett kylskåp igen.

Ibland önskar jag att jag inte behövde lägga mig utan kunde vara uppe och greja och kanske sova en skvätt när jag blev trött. För att sen fortsätta greja. Och att affärerna kunde vara öppna dygnet runt för att såna som hade samma slags problem som jag skulle kunna hinna få både lust och ork att gå och handla. Tänk att få göra det när man faktiskt orkar tänka på vad man ska ha. Istället för att skynda sig så fort man kan hela tiden, kanske strunta i hälften av varorna som behövs för att man inte orkar gå runt utan bara vill hem och sätta sig och vila.

Fast nu är jag ju förstås egoistisk. Men jag skulle till och med kunna tänka mig nåt slags arbete på kvällstid för på dagen orkar jag inte göra så värst mycket om jag inte uppbådar alla mina krafter. Och om det gick ihop med allt det andra i privatlivet men det gör det ju inte. Jag skulle bara kunna jobba varannan vecka för inte vill jag vara borta på kvällsjobb när Viktor är hemma.

Det finns andra måsten också. Sociala. Jag blir väldigt osocial när jag är trött, vilket ju är för det mesta, så jag har lite svårt med det där. Så att till exempel tvingas gå till ett jobb när man är så trött och osocial funkar ju inte. Om man inte jobbar i ensamhet förstås. Och tillåts ta en tupplur på jobbet. ;-)

Ibland blir jag trött bara av att borsta tänderna på morgonen. Jag har sagt många gånger att jag kan stå ut med värken som jag har i kroppen, det är tröttheten som tar kål på mig. Att aldrig någonsin få vakna på morgonen och känna sig utvilad och pigg. Det är rätt svårt att acceptera.

Man måste så mycket hela tiden... Det finns som sagt en del måsten som är bra men sen finns det vissa som inte är det.

Och nu måste jag faktiskt gå ut i köket och fixa köttfärsbiffar. Over and out från gnällstugan. Ät gott och lev gott. Må gott.

"Dä ska va gôtt å leva annars kan dä kvetta.
Fint å leva annars kan dä kvetta.
Lätt å leva annars kan dä kvetta.
Spring inte runt å vela.
Då sabbar du det hela.
Spring inte runt å veva.
Dä ska va gôtt, gôtt, gôtt, gôôôôtt å levaaaa..."

"Jag vill ha ett hus vid havet".

Jag vill ha ett hus vid havet
där jag kan se på alla båtarna
som lägger till
Jag vill ha ett hus vid havet
där jag kan höra alla måsarna
och göra som jag vill

Och varje morgon
innan solen värmt mitt tak
ska jag ligga där och lyssna
efter vågorna

Jag vill ha ett hus vid havet
där jag kan höra alla måsarna
och göra som jag vill

Marie Fredriksson

Vad är det för dag idag, egentligen?

Idag är det fredag. Jag måste hela tiden intala mig detta. För på onsdag kändes det som lördag och igår var det torsdag fast dubbelsöndag - på nåt vis. Både 1:a maj och kristi himmelsfärds dag. Men ändå kändes det som fredag igår för Viktor for till sin pappa en dag i förväg. Så idag borde det vara lördag, fast ändå måndag men det är alltså fredag. Det är så rörigt så jag blir alldeles snurrig när jag börjar tänka på det.

Det är alltså fredag. Ordning och reda. Fast inga pengar på freda' precis. Jag betalade mina räkningar häromdagen och det blev inte mycket kvar på kontot efter det. Suck.

Igår kollade jag in det mycket glesa demonstrationståg som gick förbi. Jag bor granne med Folkets Hus där de skulle samlas och ha vårtal, underhållning, saft och bullar och sånt hemtrevligt blandat med de eventuella ropen som skulle skalla. När jag såg och hörde musikkåren komma gående så blev jag lös i näsan och fick snyta mig lite.

Jag vet inte varför jag påverkades så starkt av detta, om det var själva Internationalen eller Arbetets söner som gjorde mig rörd. Det är pampigt när musikkåren klämmer i med dem tycker jag. Eller om det kanske var minnen från min barndom när jag var hos min farmor och satt i det öppna fönstret, och kände vårluften, och såg på de stiliga musikanterna i deras uniformer när de tågade förbi utanför, stannade och spelade en stund och sen tågade vidare.

Men som gammal SSU-are så kanske det också var ungdomsminnen som smög fram. Från när man stod där på det lilla torget tillsammans med sina kompisar i SSU, iförd palestinasjal (ja det var ju så modernt i slutet på 70-talet) och höll varandras händer högt i luften och sjöng Internationalen, efter att först ha delat ut flygblad om nåt viktigt utanför konsum, och verkligen kände gemenskap. Solidaritet. Och en kamplust som inte var av denna världen. Med tiden lägger man av med den där kampen. Kanske för att man får prioritera annorlunda. Andra saker tar ens energi och man blir lite trött. Tycker kanske att det känns hopplöst att ens försöka engagera sig. Men det är lite tragiskt för jag tror nämligen att om vi alla kunde hålla kvar vår kampglöd från ungdomen så skulle samhället se helt annorlunda ut. Nu blir det mest att man sköter sig själv och skiter i andra. Den mentaliteten är väldigt utbredd.

Kanske jag blev lite ledsen, när jag hörde musikkåren och såg fanorna, över att bli påmind om att jag tappat min politiska glöd.

Jag kanske kämpar men inte genom att gå med plakat och demonstrera på stan och engagera mig i viktiga saker. I mitt privatliv har jag fört en väldigt ojämn kamp mot Försäkringskassan i flera år nu men samtidigt så har jag haft i bakhuvudet att om jag kan få myndigheter att fatta vad jag säger så kanske det kan hjälpa fler som har samma problem men som inte når fram förbi alla byråkratiska regler. Nån gång måste det ju bli en ändring och det är vad jag nu kämpar för. Fast ibland känns det lite trögt och ensamt. Jäkligt trögt.

I programmet Debatt i SVT häromdagen pratade de om pensionerna och att de är så låga plus att det är så hög skatt på dem. Jag såg inte själva programmet men däremot de sms som skickades in eftersom dessa visas i samband med forumet på SVT-s hemsida.

Det var några kommentarer om att studenter har det ännu mer svårt. Än just pensionärerna då. Och det är ju sant i vissa fall men samtidigt får man ju också tänka så här att en student har ju hela livet framför sig med alla möjligheter i världen att få en bra lön. Eller lön överhuvudtaget. Och kan därigenom påverka sin ekonomi i framtiden. Efter utbildningen så finns det förhoppningsvis jobb av något slag. En pensionär har redan jobbat klart och har ingen möjlighet att påverka sin inkomst mer. Så jag tycker nog att det är orättvist att ens jämföra dessa grupper. De har helt andra förutsättningar.

Och det är heller inte alla studenter som aldrig har pengar. En del jobbar lite då och då och får in lite extra. Man får inte dra alla över en kam. Det finns alltid variationer. Nu menar jag inte att studenter ska behöva arbeta medan de studerar, för det tycker jag inte. Läser man på heltid ska man se det som just ett heltidsarbete och då finns inte så mycket ork och tid för annat. Att behöva jobba för att få lite mer pengar än studielånet innebär ju att man blir tröttare och kanske inte orkar plugga som man ska. Det kan innebära omtentor och annat tråkigt. Och man kanske aldrig blir riktigt klar med sina studier.

Detta om detta.

I USA håller de på med sina presidentvalskandidatsomröstningar. (Jösses vilket ord jag fick till där!) Jag har inte följt detta så himla noga men jag kan ju säga att det vore lika intressant med en färgad, lite yngre man som president som det vore med en kvinna. Mycket spännande. Om den nuvarande presidenten kan man ju inte säga att han är bättre än ingenting för det skulle nog faktiskt vara bättre med ingenting än med honom.

Fru Clinton är nog bra som presidentkandidat men hon är inte lika intressant att lyssna på som sin man, det är nog nåt med karisman där kanske... Synd för det vore som sagt trevligt och intressant med en kvinna som president. En färgad kvinna i sina bästa år vore väl det ultimata kanske. Men en sån kandidat finns ju inte med nu.

Jag vill helst inte se ännu en övermogen herre på den posten. En del säger ju att den där McCain ligger bra till. (Han har varit i flottan, deltagit i Vietnamkriget, blev till och med krigsfånge en sväng med mera med mera och ännu mer därtill... Han har hunnit med en del den gubben. Jag gick in på hans hemsida en skvätt för att kolla lite. Man kan donera till hans kampanj via denna hemsida. Nej, nej det tänker jag verkligen inte göra, ingen behöver vara orolig.) Gamla gubbar har oftast inte nåt nytt att komma med. Han måste ju kunna tillföra något bra till ett land som verkligen behöver nya krafter och nya ideer. Och inga fler invasioner av länder som klarar sig bättre utan USA: s inblandning tack. Och det behövs förslag som inte endast gynnar de som redan är rika. Som också för övrigt har blivit Sveriges melodi på senare tid. Att det ska gynna rika alltså.

Jag har saknat Bill Clinton ända sen han försvann. Nu gör han ju annat nyttigt arbete men mer i det tysta liksom. Han är nog den ende president som jag följt och intresserat mig för. Såg hela hans "installation" till president på teve när det begav sig. Såg när han och frun mot alla säkerhetsföreskrifter klev ur bilen och gick längs vägen och tog emot folkets jubel. Han känns så äkta på nåt vis, vilket är mycket ovanligt när det gäller en del amerikaner. Och kanske i synnerhet politiker, av alla sorter, oavsett nationalitet.

Nog för att han bar sig urbota dumt åt med det där fruntimret, och varför i hela friden trodde han att han kunde ljuga om det och komma undan? Men jag orkar bortse från den blundern. Han borde naturligtvis erkänt direkt, det hade nog stärkt hans position och folkets förtroende, istället blånekade han tills han överbevisades och var så illa tvungen att erkänna. Sånt stärker inte folks förtroende, hur skulle de kunna lita på honom sen? Om han ljög om detta lilla, vad kunde han tänkas ljuga om mer? Och tänk att göra sånt där. Nej men usch och fy! Sånt gör man ju bara inte! (?) Så kanske tankarna gick i dubbelmoralens förlovade land.

Men det var så mycket annat som var positivt med hans politik och hans sätt att styra USA. Jag hade också gärna sett Al Gore som president. Varför får inte vettiga människor en chans? Att avsätta en president för att han haft en "kärlekssaksaffär", för att använda ett lite roligt ord, med någon är visst större skäl än att avsätta en president som ställer till krig helt i onödan. Och som är så dum så man gråter. Han må vara en utomordentlig människa privat, en toppenmake och far men president skulle han aldrig ha blivit. Undrar om amerikanska folket blev hypnotiserade när de inte bara en utan två gånger röstade fram denna karln!?

Jag har både tänkt det och sagt det rent ut att om Clinton varit president, eller för all del Al Gore, 2001 så hade det inte kommit några flygplan och kört in i World Trade Center. Men det är ju bara min åsikt och uppfattning. Den attityd Bush hade och har uppmanar ju nästan terrorister att hålla på som de gör.

Men jag är ju ingen expert. Jag snappar bara upp lite från olika håll. Och man är ju inte dummare än att man kan bilda sig en egen uppfattning om saker och ting. Och det måste man ju få göra utan att folk idiotförklarar en för det.

Mona Sahlin vårtalade i Göteborg på 1:a maj och lovade att återställa a-kassan om de vinner valet 2010. Det är ett bra löfte. Att som nuvarande regering anse att det är ett bidrag kan ju få en att undra hur de har uppfattat just begreppet bidrag. A-kassan är ju pengar som de som jobbat betalat in under hela sin yrkesverksamma tid, en slags försäkring som man ska kunna använda om man blir arbetslös. Alla är heller inte anslutna till a-kassan utan kanske endast facket. Visst bidrar det till min försörjning men jag måste ju vara på hugget och söka jobb hela tiden, vissa kriterier krävs för att få a-kassa. Bidrag får man om man inte klarar sig alls ekonomiskt, som till exempel om man inte har rätt till a-kassa eller sjukpenning. Men a-kassan är inte ett bidrag. Detta har de fått bakom alla sina fötter, Littorin och company.

Lika lite som den vanliga ålderspensionen är ett bidrag. Det är utdelning på redan tjänade och skattade pengar efter ett helt liv i arbete men som beskattas ytterligare en gång. Väldigt högt dessutom.

Jag tycker också att det är märkligt att barnbidrag räknas som en inkomst så fort man ska söka andra bidrag. Det är ju också ett bidrag och borde räknas utöver allt annat. Som en extra summa som ska komma barnen tillgodo. Men som det är nu så får ju de fattigaste föräldrarna aldrig möjlighet att använda pengarna till barnen utan får istället så fort det blir den 20:e varje månad, betala en räkning t.ex. som de ligger efter med sen förra månaden. Där talar jag av egen erfarenhet. Så det är inget ljug.

Medan en del som har det bra ställt kan sätta undan barnbidraget på ett speciellt sparkonto varje månad så att ungen har en nätt summa sparad vid fyllda 16.

Det är nämligen då barnbidraget övergår till att vara studiebidrag vilket innebär att denna "inkomstkälla" försvinner från alla de fattiga, kanske ensamstående, föräldrarnas konton.

Så jag tror faktiskt jag håller med Maud Olofsson om att det ska vara behovsprövat och det är nog det enda jag är överens med henne om. ;-) Detta har jag funderat på ända sedan jag själv var liten och det då utbetalades var tredje månad. När jag var i tolvårsåldern fick jag börja att ta hand om det själv eftersom jag visat att jag kunde hantera pengar och då var barnbidraget nånting på 600:- Var tredje månad. Detta var runt 1976 men ändå. Runt 200 kronor i månaden skulle man klara sig på alltså. Det blev inte mycket över om man behövde skor, byxor eller annat. Jag minns inte vad kläder kostade på den tiden men så himla billiga har jag inget minne av att de var. Jag kommer i alla fall ihåg att en tidning som jag brukade köpa varje vecka när jag var 13 år kostade 5.95. Och jag tyckte det var dyrt.

Kanske den fattigdom som jag fick se och uppleva på nära håll var det som fick mig engagerad i politik när jag var tonåring, vem vet. Synd bara att jag inte orkade fortsätta när jag blev äldre.

Men jag kan väl komma igen, kanske.

Upp till kamp alla som lagt undan sin kämpaglöd i en säck i garderoben. Det är dags att vakna till nu!




Bilden tagen från Värmlands Folkblad