http://www.e24.se/pengar24/dinekonomi/familjeekonomi/artikel_476221.e24
Sen är det ju såklart bra att folk som verkligen orkar jobba kommer ut på arbetsmarknaden igen. Det är bara det att arbetsgivarna förmodligen inte är så pigga på att anställa nån som varit borta från allt vad arbetsliv heter i många år. Det krävs återanpassning och träning för att komma in i det där igen. Vilket också kommer att kosta både pengar och tid. Och så länge det finns friska människor så anställs inga som är hel eller halvskräpiga.
Att det finns folk som har sjukpension men som ändå jobbar obehindrat med både det ena och det andra är ju fel. Detta slår ju tillbaka på de som faktiskt inte klarar att jobba alls men som nu kanske blir fråntagen ersättning. Och när jag menar jobb så syftar jag på rätt fysiskt ansträngande jobb. Inte hobbyverksamheter som man kanske gör i sin egen takt för att det är kul. Trots skräpighet måste man ju få ha lite roligt.
Sen kan man ju undra hur de fortfarande kan sitta och säga att sjuktalet sjunker och folk blir friskare när det bara är fråga om att ersättningarna dras in.
Genom FRIS (försäkringstagarnas rätt i samhället) hemsida fick jag igår läsa att äntligen kanske det finns ett ljus i tunneln för min del. Det stod om en kvinna som fått rätt i regeringsrätten och som verkade ha samma problem som jag har.
http://www.fris.at/news.php
Scrolla ner till Dom i regeringsrätten och läs den som vill. Jag fick i alla fall mer hopp när jag såg detta. För jag har det precis så men ingen vill lyssna på det örat.
Från det ena till det andra kan man säga.
Jag följer med stort intresse programmen, på TV4+, med mannen som talar med hundar; Cesar Millan. I synnerhet nu när vi har fått Isac i familjen. :-)
Idag finns en kort artikel i SvD om en hemsk olycka på ett tåg med en sk kamphund som ställt till det. Jag blev så ledsen när jag läste om hur ägaren till den ihjälbitna hunden chockad fick sitta med sin döda vovve i famnen resten av resan. Och hur reagerade egentligen ägaren till pitbullen? Han klev visst av tåget nånstans men vad hände sen?
I sina träningar använder Cesar Millan en mycket lugn och fin hund, just en pitbull, som heter Daddy. Denna hund lär andra hundar att bete sig som hundar. Har man en hund, vilken sort det än är ska man nog vara väldigt lyhörd för hundens humör. Och man får inte förmänskliga hunden, detta poängterar Cesar ofta. Hundar är inte människor, de är hundar och när man ser honom ta hand om helt omöjliga fall, så förstår man att det går att lära hundar precis allt. Om man är lyhörd, har tålamod och är bestämd. Jag vill uppmana alla som har hundar med mycket dominanta drag att gå en kurs för att lära sig att hantera detta beteende.
Så kanske vi kan få slippa sånt här. :-(
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1271403.svd
Här är Cesar och Daddy. Sicket par va? ;-)
2 kommentarer:
Åh fy vad hemskt det där med hunden. Vad skulle man göra om något sånt hände? Förmodligen skulle man bli handlingsförlamad av chocken. Men usch, jag vill inte ens tänka på det.
Ja det är svårt att föreställa sig nåt så hemskt. Hade det varit en mycket större hund hade den kanske klarat sig. När det står terrier så tänker man ju på en liten skrutt.
Och sen undrar man ju om ägaren till pitbullen kanske själv irriterade sig på den andra hunden och överförde detta till sin hund. Efter allt man fått veta genom att se på Cesar så fattar man ju vad lätt det är att ställa till det bara genom att vara på dåligt humör när man går ut med sin vovve.
Skicka en kommentar