I alla fall.
Läste en intressant debattartikel på SVT idag. Den handlar om feminismen. Lägger in en länk här.
http://www.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=35188&a=1148193&lid=puff_1148242&lpos=lasmer
Jag måste säga att jag håller med den här Zanna Milton-Nääs. Vi kvinnor har väldigt mycket fördomar och det bästa vi kan göra är att reda ut dem innan vi ger oss på annat.
Jag skrev ju lite om kvinnlighet i samband med internationella kvinnodagen och tog då med några rader ut boken "Det andra könet" av Simone de Beauvoir där hon säger att vi inte föds till kvinnor, vi blir det.
Det är ju så, man gör det som funkar. Tills det inte funkar längre för då börjar man gnälla på just det faktum att man inte får den uppmärksamhet och resultat som man fått tidigare. Om man upphöjs till skyarna och sätts på piedestal t.ex. för sitt köns skull är ju inte detta en direkt rättvis roll man får.
Och det är ju när vissa saker inte funkar som det börjar funderas och kanske man börjar leta efter väldigt drastiska metoder för att få sin vilja fram. Kanske mer utmanande kläder, mer smink, mer tips om hur man flirtar och förför i varenda tidning som finns. Man lär sig att manipulera på ett sätt som jag aldrig begripit vitsen med. Och de som blir manipulerade låter detta hända för att de innerst inne förmodligen tycker om att bli lurade. Eller?
Hur framställs kvinnor nu för tiden och hur har det varit tidigare? Hur framställs män nu för tiden och hur har det varit tidigare?
Dags att börja grunna på det, om man nu inte gjort det förut. Och när man börjar tänka på det så slås man av att kvinnor oftast sett sig själva som offer och då blir man ju ett offer. Samtidigt så är det svårt att lära gamla hundar sitta. Det vill säga vissa män. Och även vissa kvinnor måste jag tillägga. För det är oftast kvinnor som intalar andra kvinnor att de är offer, att de inte är lika mycket värda som män, att de inte klarar vissa saker, att de aldrig kommer att lyckas, att de får nöja sig med att bli gifta och få barn. Detta är enligt många det enda som verkligen ska betyda något för en kvinna.
Vi är olika fysiskt sett och det är ju naturligtvis acceptabelt. Men att någon skulle vara mindre värd på grund av vilket kön den tillhör är ju helt galet.
På SVT-s forum finns det en kvinna i 50-årsåldern som då fött 5 barn och hon tycker tydligen att kvinnor är bättre funtade än män till att ta hand om barn. Det finns fler än hon som tycker så. Sen finns det de som tycker att männen väl kan vara hemma med barnen när de är små om de vill. Men de förutsätter att kvinnorna ska vilja det utan vidare. Och ser ner på de kvinnor som kanske hellre vill jobba.
När jag var yngre var jag väldigt kategorisk i min inställning till vissa saker men med tiden har jag lärt mig att omvärdera en hel del av detta. Man lär sig ju med tiden och upplever olika saker. Visserligen så tycker jag kanske att det vore bättre om barn fick vara hemma längre innan de kanske börjar på dagis eller att det vore bra med färre barn i grupperna på dagis så att personalen verkligen orkar ta hand om dem.
Men det spelar ingen som helst roll vem som stannar hemma och tar hand om barnen.
Någon (en kvinna) ondgjorde sig också över att en nybliven mamma hade tagit med sitt barn till ett möte på jobbet och satt och ammade under detta möte. Inställningen var i det fallet att om man inte kan stanna hemma och ta hand om sitt barn ska man inget ha. Men barnet led ju inte, barnet fick ju närheten till mamman och blev dessutom matad. Det gick ingen nöd på barnet. I Afrika bär de sina barn på ryggen och de är med överallt. Ska de också kanske stanna inne i hyddan hela dagen då? De arbetar ute i solen, på fälten, hämtar vatten och så vidare. Ska då inte en duktig yrkeskvinna här i Sverige kunna ta med sitt barn och amma barnet på jobbet? Och när barnet inte ammas lika ofta, ja då kan ju pappan ta hand om det. För amningen är ju inte bara viktig ur närhetsperspektivet utan även ur näringssynpunkt. Bröstmjölk är det bästa man kan få. I de fall då mamman inte ammar alls kan ju pappan ta över direkt om det då är mamman som jobbar. Det viktigaste är ju samarbete. Man är ju faktiskt två som blir föräldrar.
Och varför säger man alltid, eller ofta i alla fall, att mannen är "barnvakt" till sina egna barn. Det säger man aldrig att kvinnan är. Bara en sån sak. Man kan inte vara barnvakt till sina egna barn. I så fall ska det sägas så i båda fallen.
Om det ska bli så att männen ska utnyttja sin föräldraledighet så måste lönerna och ersättningen jämställas. Kvinnor tjänar oftast mindre, de kanske har halv eller deltidsjobb inom låglönesektorn och därför blir det de som stannar hemma för man förlorar minst på detta. Höj ersättningen så att papporna inte förlorar halva lönen eller jämställ lönerna bättre. Då kommer vi att få fler pappor som stannar hemma med sina barn vilket barnen verkligen behöver. För jag tror nämligen att papporna vill ta hand om sina barn. Men det ska inte vara lagar som tvingar eller andra regler som ska ändras för att få dem att ta ut mer föräldraledighet. Det är ju ersättningen det hänger på. Det är den som måste jämställas mellan föräldrarna. Inte antalet dagar som var och en då måste ta ut. Det är ju också en fråga om att överleva.
Är inte det i jämställdhetens anda? Eller är det bara i min anda kanske...
Hoppsan! Klockan närmar sig 13. Dags för lite mat... Och "verktygen" är redan framlagda ser jag. :-)
Ät gott och må gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar