Spindelnätskonstverk och tonåringsfasoner

Kylig morgon idag igen (+7 grader) men det kändes friskt och härligt. Det var väldigt dimmigt när jag drog från persiennerna vid sjutiden. Eller dammigt som Viktor sa när han var liten. :-) Han har ju lite rätt för det ser dammigt ut också. Spindelnäten syntes väldigt tydligt i och med att det var så fuktigt i luften. De är som små konstverk en del nät. Det finns ju inga mygg nu utan man kan gå i lugn och ro i skogen och filosofera utan att ständigt behöva slå omkring sig eller dra upp tröjhuvan för att slippa få eländena i öronen hela tiden.

Viktor vill inte att vi följs åt till skolan längre. Han har kommit till det stadiet att han inte vill behöva förklara för andra (som alltid är nyfikna och ifrågasätter förstås även om de inte har med det att göra) varför han har morsan med sig till skolan. :-) Någon hade visst gjort det för ett tag sen. Nu är det ju så enkelt att vi följs endast åt fram till skolan, sen går ju jag bortåt skogen. Men han vill ändå inte. Så jag bråkar inte med honom, han kommer säkert över det där så småningom. Istället har jag passat på att slänga skräp både igår och idag och då hamnar jag på andra sidan ändå liksom. Det finns ju gångvägar att välja på så det är ju inga problem. ;-)

Hösten innebär ju inte bara kall luft utan det startas ju en massa teveserier också som man kan sitta och mysa när man tittar på. Jag har några favoriter som jag tänkte nämna snabbt.

Grey's Anatomy är en av mina absoluta favoriter för manuset till dessa avsnitt är så otroligt bra. Så bra dialog så man sitter hänförd varje avsnitt. Jag fattar inte att de kan hålla det så fräscht hela tiden i och med att serien gått så länge. Oftast kan det bli lite avslaget till slut. Men denna står sig otroligt bra.

House är en serie som jag ser på mest för att jag gillar Hugh Laurie. :-) Hans brittiskt ironiska sätt att leverera sina repliker funkar även om han har amerikansk accent. Den kör ju på i samma stil som den alltid gjort men det är även karaktärernas privatliv som är intressant och jag vill gärna veta vad som händer i doktor Gregory House's liv framöver.

Fringe är en av mina nyaste favoritserier. Den är mer som science fiction. Man måste ha rätt bra fantasi när man ser på denna och det har jag. :-) Påminner på ett vis, fast ändå inte, om Arkiv X. Den är gjord så att även om det är helt fantastiska och omöjliga saker som händer så känns det som om det faktiskt kunde hända ändå...

Spooks förstås. Den brittiska agentserien. Jag vet inte exakt datum för när säsongen börjar men det blir nån gång nu under hösten. Den här serien går ju som jag sagt tidigare inte på de vanliga kanalerna, tror kanal 9 ska sända säsong 8 snart eller om de redan gör det. Men den kanalen har inte jag. Däremot har jag ju en dator... *ser mig lite vaksamt omkring* Ehrm... jag brukar ju ladda ner avsnitten och se på dem på det viset. För att vara ärlig så gör jag nog så med de flesta av serierna. Annars får man vänta så länge innan man får se nya avsnitt. Och jag är inte bra på att vänta. Det är jag alldeles för otålig för.

Jag har som sagt inget emot hösten. Det är lite mysigt nästan när man får tända mer ljus och smålampor och vira in sig i en gosig filt och dricka te i soffan. Sommaren är oftast fylld med så mycket förväntningar. Man ska göra så mycket på sommaren, utomhus, och hinna med att njuta av värmen den lilla tid som det är varmt.

När hösten kommer så är det mer avslappnat. Vintern däremot är jag väl inte så glad i. Jag ser ju inte fram emot den precis. Fast jag brukar vänja mig rätt snabbt vid att klä på mig en massa lager kläder. Men jag kan inte säga att jag har nån favoritårstid, jag tycker de är rätt okej allihop. :-) Det är ju viktigt att göra det bästa man kan med det som finns så att säga. Gilla läget.

Det var allt jag hade för tillfället. ;-) Ha en bra dag! Kram!

Höstluft och mopedavgaser påminner mig om...

...när jag var 14. :-) Det var friskt ute imorse och jag önskar jag hade virat nåt runt halsen för jag är väldigt frusen just där. Men det gick bra ändå. Blev omkörd av en mopedist, därav rubriken, och varje gång detta händer när luften är sådär kall så påminner det mig om när jag var 14 och skulle gå till skolan. Plus en del annat som jag inte tänker ta upp här och nu, hehe...

Igår fick jag ett mail från RESURS och jag gick in och läste på en del länkar som fanns med. Det handlade om sjukförsäkringen förstås och när jag gick in och läste kommentarer som fanns på en sida, av sådana som då ska kalla sig läkare, blev jag mer och mer irriterad och beklämd.

Det är inte konstigt att vi som drabbas av sjukdomar som t.ex Fibromyalgi blir behandlade med sånt förakt när läkare rent ut säger att dessa diagnoser är "nonsensdiagnoser". Att sådana läkare ens får arbeta med att ta hand om folk gör mig ledsen. Anledningarna till att man blir sjuk är ju hur många som helst och ingen sjukdom ska avfärdas med att kallas för "nonsens". Plus att det tydligen finns en uppfattning även hos Socialstyrelsen att man blir frisk från Fibro efter sisådär en 2-3 månader. Jaså, det var nytt för mig. Hur gör man då? Om någon kommit på ett botemedel för denna sjukdom så är det ju dags för Nobelpriset eller hur?

Det är ju heller inte så konstigt att man som drabbad av denna sjukdom till slut även hamnar i svår depression i och med den behandling man får.

Sjukförsäkringen är något som borde vara en mycket stor valfråga. För mig kommer den i absoluta toppen, före arbetslöshetsproblemen. Hur ska folk kunna jobba om de inte får möjligheter att bli friska först? Om nån politiker har nåt svar på det så lyssnar jag gärna och kan även tänka mig att förklara (för denne politiker) varför deras uppfattningar oftast inte går ihop med verkligheten.

Den är en försäkring och inget bidrag. Tänk om politikerna (och även andra hjärntvättade filurer) kunde fatta det. Man betalar ju (via skatt) medan man jobbar för att kunna få pengar om/när man blir sjuk. Ja jag blev så upprörd av dessa kommentarer i samband med den artikel det gällde att jag undrade hur dumma folk egentligen är. Nog för att man inte alltid kan ha samma åsikter om saker men ibland så måste man se hur verkligheten ser ut. Denna nya reform fungerar inte i verkligheten.

Jag hoppas verkligen att någon stoppar eländet och det snart. Artikeln jag läste lägger jag in här.

Dagens Medicin - Attityden mot sjuka är farlig.

Men för att tala om nåt trevligare. :-) Ibland måste man ju ha lite roligt också. Häromdagen fick jag ett infall att leta upp en gammal film på nätet (och *host*ladda hem*host*) från 1987 som heter The Principal med James Belushi i huvudrollen (Rektorns lag på svenska). Första gången jag såg denna film var på teve nån gång i slutet på 80-talet eller kanske början av 90-talet jag minns inte. Alldeles i början av filmen spelas en låt som jag gillade skarpt men jag kunde inte lista ut hur jag skulle få tag på den. Jag missade sluttexterna första gången och trots att jag haft den inspelad på video så har jag ändå inte lyckats få tag på den. Texterna i slutet syntes nämligen dåligt, kvaliteten på videobandet var inte den bästa, så jag uppfattade inte vem som sjöng den. Jag orkade inte leta då, hade ingen dator och internet heller på den tiden. Jag började faktiskt inte sitta och surfa på nätet förrän slutet på 90-talet... jora så att... Man är ju lite sen. Men det har jag tagit igen med råge sen dess.

Igår fick jag tag på låten via lite detektivarbete. :-) Tänk vad en sån liten grej kan göra en glad. I alla fall blev jag väldigt glad och nöjd. För nu kan jag lyssna på den när jag vill.

Filmen i sig är en av mina favoriter och jag har sett den ett antal gånger. :-) Belushi är grym (på ett bra vis) som rektor på en väldigt stökig skola. Men som sagt... låten tog tag i mig och jag kan nog inte säga hur många gånger jag spolade tillbaka videobandet för att höra den. Och man får ju inte höra hela låten ordentligt. Jag fann den även på Youtube. Det är dit jag är på väg med mitt kringelkrokande prat. ;-) Låten slutar väldigt abrupt och tydligen ska den göra det. Så det är inte nåt fel liksom. Nu ska jag njuta av den en stund... lite rock så här på morgonen. :-)

John Waite - Woman's Touch

Ha en bra dag! Kram!

Imorgon tänkte jag prata lite om teveserier bland annat... Nu drar det ju snart igång med höstens säsonger. Och jag har några favoriter som jag följer.

Om jag kommer ihåg alltså. Minnet är bra men kort.














(bilden lånad från boden.se.)

Höstterminen har börjat

Nu är jag här igen! :-) Jag har en ny skärm, en platt, till datorn vilket gör att det är en stor fröjd att sitta här. Nog för att det alltid varit roligt men har man en bra skärm blir det ju desto trevligare. Den är bättre för ögonen. Den är ju inte direkt ny förresten, det är Erikas gamla för hon har köpt sig en ny. En större och flashigare.

Skolstart idag och för övrigt tillbaka i rutiner och annat. Viktor var inte lika negativ till skolstarten den här gången som han brukar. Nog för att han gnällde lite i morse men han var ovanligt glad tycker jag. Han slutade visserligen sin första skoldag redan runt elva på förmiddagen, imorgon är det full dag som vanligt.

Jag har varit och haft min första session med psykologen efter semestern och hon ger mig alltid så mycket energi och hopp att jag skulle behöva ha henne att prata med minst en gång i månaden för resten av mitt liv tror jag. Hehe... När jag riskerar att falla tillbaka i stresskänslor och annat bôs så får hon mig alltid tillbaka på rätt spår igen. Det är jag väldigt tacksam för. Hon är toppen.

Förra veckan var jag och träffade min coach igen efter sommaruppehållet och de håller på och letar efter lämplig arbetspraktik för mig nu under hösten. Min psykolog har försökt dra ut på de sessioner som är kvar för att jag ska hinna börja med nånting. Det är ju lättare att kunna lösa problem om de dyker upp under själva praktiken om hon kan finnas med parallellt.

Det som fick mig att få ännu mer hopp för min framtid var när jag läste en sak som jag fick av psykologen och som heter; Från utmattning till balans - ett befrielsearbete i vardagen (Olle Hallgren). Det var som om det kunde varit skrivet av och om mig själv med undantag för vissa detaljer. Och det handlade inte det minsta om fibromyalgi utan om utbrändhet. Utmattningsdepression.

Allt stämde på mig. Så den psykolog som jag träffade förra året i samband med den stora och kostsamma utredningen, som F-kassan ändå struntade i, hade ju helt rätt i när han sa att jag fortfarande befann mig i denna utmattningsdepression eftersom ingen brytt sig om att se just den biten. Jag fattade det ju inte själv heller. Därför så kände jag ett stort hopp för en utmattningsdepression kan man komma ur till slut. Man kan återfå kraften att orka med ett arbete. Och min fibromyalgi finns liksom där alltid men är en sak för sig själv. Om utmattningen försvinner så kommer jag förmodligen orka med min fibro på ett helt annat sätt.

Ibland är det så skönt med sådana insikter. Man blir så glad. För även om jag har en hel massa jobb med mig själv framför mig en låååång tid framöver så har jag ändå hoppet om att jag ska fixa det. För det svåraste för mig att acceptera och hantera är ju just min utmattning och min orkeslöshet.

Jag har färre dåliga dagar nu per månad än jag haft tidigare. Förr kunde jag räkna de bra dagarna på ena handens fingrar, nu är det de dåliga dagarna jag kan räkna på det viset. Vilket tyder på att jag lyckats ladda upp en viss del energi ändå trots att jag faktiskt inte varit i direkt vila hela tiden. Jag har varit ovanligt aktiv fysiskt ända sedan före flytten i våras. Nog för att vissa grejer krävt mer av mig än jag någonsin trott jag skulle orka så har jag fixat det utan att bli så dålig efteråt som jag blev tidigare. Den molande värken finns kvar, träningsvärken som finns där utan att jag tränat, isandet i nackmuskler och axlar som jag kan känna bara jag lyfter en penna, värk i händer och fötter... men jag har på nåt vis lärt mig hantera det. Jag tvingas vila och låta saker vänta. Och jag ser till att inte må dåligt för att det inte blir nåt gjort på en dag eller två.

Jag har också insett att om jag inte rör på mig så blir jag enormt stel och får mer värk än när jag faktiskt anstränger mig lite och jobbar med kroppen. Och ibland är det en kraftansträngning att tvinga sig att röra sig, det tar emot, men om jag inte gör det så blir jag ännu slöare och tröttare och då tappar jag sugen. Men jag måste ju vila också. Så det är en balansgång. :-)

Det är snart val också. Hoppas innerligt att folk inte röstar bort i stôll och går på alla dumheter som hittas på strax innan valet. Jag brukar aldrig lyssna på debatterna i teve, det är så jobbigt och jag blir bara irriterad och stressad. Istället så är det ju hur politikerna betett sig under de senaste åren som jag tänker tillbaka på. Hur de hanterat vissa saker.

Att vi måste få en ny regering ser jag som självklart. Nu tror inte jag att det blir så perfekt med de andra jepparna heller men på nåt vis hoppas jag att inte alla tänker bara på sig själva och sina egna plånböcker. För just den där egoistiska inställningen har ju fått styra med alla skattesänkningar och indragna sjukersättningar. Det bästa vore ju om de kunde tänka på att vem som helst kan bli sjuk eller skadad. Ingen är skyddad från sånt bara för att man är frisk och har ett jobb just nu, idag. Vem som helst kan drabbas. Men på nåt vis så verkar det som om vissa tror att de är odödliga och aldrig kommer att bli sjuka och i behov av annan ersättning.

Att få sjuka, utslitna och av olika anledningar tillfälligt utmattade människor att känna sig som om de är parasiter som helst skulle elimineras är väl inte värdigt ett demokratiskt och modernt samhälle? Alla har vi lika värde och rätt att leva. Lägger in en länk här som jag fick av RESURS för ett tag sen. Det finns en del att läsa om just sjukförsäkringsregler även på RESURS hemsida

Nyhetsverket

I och med att jag älskar augustimånen, jag har tyvärr inte sett den än i all sin glans det är ju alltid mulet (grrr..) och jag har missat att kolla när det inte varit mulet, så tänkte jag ta en repris från förra året.

Månsken i augusti - Lena Philipsson

Lyssna och njut av fina bilder. :-)

Kram!