Skolstart idag och för övrigt tillbaka i rutiner och annat. Viktor var inte lika negativ till skolstarten den här gången som han brukar. Nog för att han gnällde lite i morse men han var ovanligt glad tycker jag. Han slutade visserligen sin första skoldag redan runt elva på förmiddagen, imorgon är det full dag som vanligt.
Jag har varit och haft min första session med psykologen efter semestern och hon ger mig alltid så mycket energi och hopp att jag skulle behöva ha henne att prata med minst en gång i månaden för resten av mitt liv tror jag. Hehe... När jag riskerar att falla tillbaka i stresskänslor och annat bôs så får hon mig alltid tillbaka på rätt spår igen. Det är jag väldigt tacksam för. Hon är toppen.
Förra veckan var jag och träffade min coach igen efter sommaruppehållet och de håller på och letar efter lämplig arbetspraktik för mig nu under hösten. Min psykolog har försökt dra ut på de sessioner som är kvar för att jag ska hinna börja med nånting. Det är ju lättare att kunna lösa problem om de dyker upp under själva praktiken om hon kan finnas med parallellt.
Det som fick mig att få ännu mer hopp för min framtid var när jag läste en sak som jag fick av psykologen och som heter; Från utmattning till balans - ett befrielsearbete i vardagen (Olle Hallgren). Det var som om det kunde varit skrivet av och om mig själv med undantag för vissa detaljer. Och det handlade inte det minsta om fibromyalgi utan om utbrändhet. Utmattningsdepression.
Allt stämde på mig. Så den psykolog som jag träffade förra året i samband med den stora och kostsamma utredningen, som F-kassan ändå struntade i, hade ju helt rätt i när han sa att jag fortfarande befann mig i denna utmattningsdepression eftersom ingen brytt sig om att se just den biten. Jag fattade det ju inte själv heller. Därför så kände jag ett stort hopp för en utmattningsdepression kan man komma ur till slut. Man kan återfå kraften att orka med ett arbete. Och min fibromyalgi finns liksom där alltid men är en sak för sig själv. Om utmattningen försvinner så kommer jag förmodligen orka med min fibro på ett helt annat sätt.
Ibland är det så skönt med sådana insikter. Man blir så glad. För även om jag har en hel massa jobb med mig själv framför mig en låååång tid framöver så har jag ändå hoppet om att jag ska fixa det. För det svåraste för mig att acceptera och hantera är ju just min utmattning och min orkeslöshet.
Jag har färre dåliga dagar nu per månad än jag haft tidigare. Förr kunde jag räkna de bra dagarna på ena handens fingrar, nu är det de dåliga dagarna jag kan räkna på det viset. Vilket tyder på att jag lyckats ladda upp en viss del energi ändå trots att jag faktiskt inte varit i direkt vila hela tiden. Jag har varit ovanligt aktiv fysiskt ända sedan före flytten i våras. Nog för att vissa grejer krävt mer av mig än jag någonsin trott jag skulle orka så har jag fixat det utan att bli så dålig efteråt som jag blev tidigare. Den molande värken finns kvar, träningsvärken som finns där utan att jag tränat, isandet i nackmuskler och axlar som jag kan känna bara jag lyfter en penna, värk i händer och fötter... men jag har på nåt vis lärt mig hantera det. Jag tvingas vila och låta saker vänta. Och jag ser till att inte må dåligt för att det inte blir nåt gjort på en dag eller två.
Jag har också insett att om jag inte rör på mig så blir jag enormt stel och får mer värk än när jag faktiskt anstränger mig lite och jobbar med kroppen. Och ibland är det en kraftansträngning att tvinga sig att röra sig, det tar emot, men om jag inte gör det så blir jag ännu slöare och tröttare och då tappar jag sugen. Men jag måste ju vila också. Så det är en balansgång. :-)
Det är snart val också. Hoppas innerligt att folk inte röstar bort i stôll och går på alla dumheter som hittas på strax innan valet. Jag brukar aldrig lyssna på debatterna i teve, det är så jobbigt och jag blir bara irriterad och stressad. Istället så är det ju hur politikerna betett sig under de senaste åren som jag tänker tillbaka på. Hur de hanterat vissa saker.
Att vi måste få en ny regering ser jag som självklart. Nu tror inte jag att det blir så perfekt med de andra jepparna heller men på nåt vis hoppas jag att inte alla tänker bara på sig själva och sina egna plånböcker. För just den där egoistiska inställningen har ju fått styra med alla skattesänkningar och indragna sjukersättningar. Det bästa vore ju om de kunde tänka på att vem som helst kan bli sjuk eller skadad. Ingen är skyddad från sånt bara för att man är frisk och har ett jobb just nu, idag. Vem som helst kan drabbas. Men på nåt vis så verkar det som om vissa tror att de är odödliga och aldrig kommer att bli sjuka och i behov av annan ersättning.
Att få sjuka, utslitna och av olika anledningar tillfälligt utmattade människor att känna sig som om de är parasiter som helst skulle elimineras är väl inte värdigt ett demokratiskt och modernt samhälle? Alla har vi lika värde och rätt att leva. Lägger in en länk här som jag fick av RESURS för ett tag sen. Det finns en del att läsa om just sjukförsäkringsregler även på RESURS hemsida
Nyhetsverket
I och med att jag älskar augustimånen, jag har tyvärr inte sett den än i all sin glans det är ju alltid mulet (grrr..) och jag har missat att kolla när det inte varit mulet, så tänkte jag ta en repris från förra året.
Månsken i augusti - Lena Philipsson
Lyssna och njut av fina bilder. :-)
Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar