Nyårshälsning

Idag tänkte jag bara önska ett riktigt...


Gott Nytt År!












2011 innebar en hel del förändringar i mitt liv, väldigt positiva sådana, och jag ser fram emot det nya året med tillförsikt. :-) Positiva tankar och en optimistisk inställning är vad som gäller.

Varma kramar till er alla!

Julhälsning

Vill passa på att önska God Jul till alla som eventuellt läser denna blogg, medvetet eller av misstag spelar ingen roll - det är ju bra oavsett menar jag... :-)

Dagen har varit rätt seg. Idag har tiden gått men inte jag. HA! Men ibland måste man ha såna dagar också. Jag och Adde var och handlade det sista inför julen förut. Han anlände igår kväll till Viktors stora glädje. Adde har stått vid köksbordet och slagit in julklappar en lång stund och ingen fick gå dit ut då. Det är ju sådär smygaktigt och lurigt på jul. :-) Och det är ju det som är roligt. Så nu ligger det en ansenlig hög med klappar under granen, med ett och samma omslagspapper på...

Tänkte också bjuda på det nya julevangeliet som då Claes Eriksson kommer att läsa upp för oss. Lite Farbror Frej blir det också. ;-)




God Jul!

Konsten att ha roligt nästan jämt

Idag har det varit en fullkomligt galen dag på pastorsexpeditionen. Så mycket skratt och stolleprov! Men så roligt. :-) Jag skrattade så jag nästan fick huvudvärk. Fast i och för sig; det är ofta som vi skrattar oss halvt fördärvade faktiskt.

Jag skulle sitta och leta efter och skriva in dikter i ett dokument inför vårens må-bra-dag som vi ska ha. Jag hade lagt in en del på min lilla datatraveler = ett flyttbart usb-minne, för jag hittade inte de dikter som jag antar att Carina lagt in nånstans och då tänkte jag att då tar jag med dem från min dator och lägger in dem via usb-minnet. Hon har nämligen inte varit där varken igår eller idag. Så jag kunde inte fråga menar jag. ;-)

Sen blev det nåt tjorv för Windows hade gjort uppdateringar och ville starta om datorn och jag fick ständiga påminnelser. Så till slut stängde jag ner allt och lät datorn starta om. Men tyvärr så satt usb-minnet kvar i datorn... Förmodligen så blev det nåt vajsing då. Jag har ingen aning. Så efter mycket letande och grunnande och prövande så fick jag ge upp. Det får vara tills efter helgerna. Det är ju ingen sprillans ny dator heller men den funkar ju hjälpligt. Jag tror inte det är nåt allvarligt fel men vad vet jag?

Både igår och idag stannade jag och åt lunch, nåt som jag vanligtvis inte brukar göra, och det var också väldigt trevligt. Det är ju nåt som jag inte orkade i början, det brukade bli för rörigt i huvet på mig och jag kunde inte slappna av. Nu för tiden känns det ibland lite trist att gå hem för att äta lunch. Så jag kanske mer och mer kommer att ta med matlåda och äta där. :-) Detta är också bra träning för min del. För det första att ens komma ihåg att fixa matlåda och sen faktiskt längta efter att sitta där tillsammans med de andra och äta. Sånt var knappt ens tänkbart för ett år sen.

Det var massor av goa julkramar innan jag gick hem. Och förmodligen så går jag dit en skvätt till veckan, jag är nämligen ledig ett tag nu, för jag vill nog dit och töla lite igen med bland annat Lisbeth. Och kolla om det finns nån choklad kvar, vi fick en hel säck med olika sorter i julklapp idag. Hehe...

Trots en hel del mat i kylen så lyckades jag inte få ihop nån vidare middag idag. Det fick bli pannkakor. Men det är inte helt fel. :-)

Här ligger det en hög med pankisar som en arbetskamrat, från förr i tiden, kallade dem. ;-)











Nu blir det frågesport.



Kram!

Julbord på Dömle Herrgård - en höjdarkväll!

Nyss hemkommen från ett fantastiskt julbord på Dömle Herrgård sitter jag här i pyjamas redan. Ja det var så skönt att liksom slappa till sig. Inte bara för att släppa ut magen, som egentligen inte satt så trångt, utan för att det var skönt att få på sig myskläder.

Det var så trevligt och fantastiskt god mat. Jag har ätit sånt jag aldrig nånsin sett på nåt julbord tidigare. Prövat sillsorter som jag inte visste fanns. Men för att citera Lisbeth "Jag har inte ätit så mycket att jag behöver sitta vid köksbordet inatt med samarin". :-)

När vi kom dit så blev vi hänvisade en trappa upp för att ta lite glögg och pepparkakor. Där satt vi och tölade både länge och väl innan en av serveringspersonalen kom upp och sa nåt om att vi kunde komma ner. Då blev vi placerade vid ett stort ovalt bord där vi rymdes allihop vilket var väldigt mysigt tyckte jag.

Vi fick tala om vad vi ville ha att dricka och sen fick vi gå och börja hämta mat. Och det märkliga var att man inte behövde ta med sig den redan använda tallriken till nästa omgång utan den blev hämtad och så fick man ta en helt ren. Som husmor och ständig diskare så tänkte jag ju genast; vilket slöseri med kärle (porslin). :-) Och det var det inte bara jag som tyckte. Men det var ju inte vårt problem, vi hade ju fullt upp med själva maten så vi bekymrade oss inte så värst länge.

Vi åt och hade väldigt trevligt en lång stund. Sen kunde vi gå upp på andra våningen igen för att ta te eller kaffe och godis och kakor. Vilken höjdarkväll!

Vi fick alla en present med oss från kyrkoherden innan vi åkte hem. En stor julkram och en låda med ätbart. :-) Det var sånt som äts på julen. Viktor har redan ätit av den choklad som var med, han fick "provsmaka" (ehrm) ett par runda chokladbitar från Lindt. Han blev alldeles lyrisk när han fick chokladen i munnen. "Å detta var ju mörk choklad!" utropade han och mumsade på.

Jag som aldrig nånsin varit på nåt liknande julbordsevenemang njöt extra mycket. Och jag är så glad att jag följde med, att jag orkade och vågade det. Det där med sociala sammanhang är ju och har varit lite svårt för mig fram tills nu. Men den här gången så kunde jag slappna av och bara ha trevligt och njuta av maten. Det känns som en stor framgång och en seger för mig och av sånt växer man flera meter. ;-) Jag tror också att det beror mycket på att jag känner mig trygg i gruppen, sånt gör väldigt mycket. Och jag kan lugnt säga att trevligare människor att jobba ihop med finns inte. Jag trivs så otroligt bra.

Medan jag satt där vid det stora ovala bordet och såg mig omkring på väggarna med sina målningar av olika herrar till häst och alla lampetter med levande ljus, tänkte jag på hur många gånger det dukats till fest där. Tänk för många, många år sen, när de satt där de fina damerna och herrarna och åt både länge och väl. Jag menar tänk... Jag som har så lätt att fantisera ihop saker föreställde mig en massa sånt medan jag åt och tuggade.

Och imorgon är det en ny dag.

Här finns Dömle Herrgård

Vi satt inne i alkoven som syns till höger. Hur mysigt som helst. :-) Och nej det är inte jag som tagit fotot, det hämtade jag från nätet.








Så mycket snö är det inte nu. Men lite vitt har vi på marken.

Ha det gôtt! Kram!

Söndagspizza och bloggkrångel

Fjärde advent idag.

Jag försökte lägga in bilder från gårdagen, då jag byggde mig en gran, men blogger bråkade med mig så det får vara, orkar inte krångla med det där mer nu.

Erika kom hit förut och vi beställde pizza (hon bjöd oss på det) och det var så in i baljan gott! Jag har tvättat som vanligt men nästa söndag ska jag inte vara i tvättstugan för då är det ju juldagen. Faktiskt. Tänk nu är det snart julafton. Ujuj! :-)







Såhär blev granen när den blev klar i alla fall...

















Bakning var också nåt jag ägnade mig åt igår. :-)


Nu är jag så trött efter allt pulande med att försöka få in bilderna i rätt ordning och det ena med det andra att jag får skriva mer imorgon eller så.

Kram!

Produktivt planeringsmöte

Idag har det varit möte med Ingrid från Sensus angående diktboken som vi planerar att göra. Vi träffades för inte så längesen och pratade om vilka förlag och tryckerier som kanske kunde tänkas vara intresserade och så vidare. Idag pratade vi om och planerade hur boken skulle se ut, layout, antal sidor och om det skulle vara bilder och sånt.

Nu har vi en färdig mall över hur vi vill att boken ska se ut. Det känns bra. Så det börjar röra på sig. Det är SÅ spännande! :-) Vi gick också igenom vilka målgrupper som boken vänder sig till.

Så dagen har varit bra. Men nu är jag så trött både i kropp och huvud. Det lär nog inte bli så mycket gjort under kvällen tror jag.

För ett tag sen läste jag ju en bok som heter "Människor helt utan betydelse", skriven av Johan Kling, och den är så bra. Huvudpersonens tankar och känslor skildras precis som det är. All osäkerhet, alla negativa tankar man har. Oron över om den man är ihop med kanske inte vill vara ihop med en utan kanske träffar nån annan. Att man inte är värd att ha det bra och så vidare. På nåt vis känner man ju igen sig och man vill som läsare inte tappa hoppet om att allt ska ordna sig för det skulle ju kännas visset om allt som han går omkring och tror (och som han antar ska gå åt helsefyr) blir sant.

Baksidans text lyder så här:

"Det är sommar i Stockholm 1998 och Magnus är inte direkt hett eftertraktad i sitt jobb som frilansande redaktör i film- och tv-branschen. Han rör sig som en insekt på de solstekta trottoarerna under en vandring mellan det ena mötet mer förödmjukande än det andra. Hela tiden väntar han på ett telefonsamtal som aldrig vill komma.

Människor helt utan betydelse är en vemodig berättelse ur Stockholms medievärld och ett mikroskopiskt utforskande av vad som rör sig i huvudet på en person under en dag."

Den är förmodligen väldigt tidstypisk om hur det var i slutet av 90-talet i just den värld (media) han befinner sig. Jag tyckte den var bra.


En av de gamla dagistomtarna hälsar oss välkomna till fika (tomten bakom har brödet och den som sitter ner mal kaffe). :-) Tror det är en av Erikas men är inte helt säker. Och såklart att alla gamla tomtar måste fram varje jul.

Kram!

Ett 15-årigt nobelpris och en spanande vovve

Mitt eget nobelpris, Viktor, fyllde 15 igår och jag hoppas han blev rejält firad hos sin pappa. Vi firade ju honom i förväg redan förra lördagen fast vi hade ingen tårta dock. :-)

Den här helgen har jag verkligen känt mig trött och sliten. Och även om jag gillar min praktik väldigt mycket så ser jag fram emot ledigheten över jul och nyår. Förra året blev jag lite otålig innan jag fick börja igen men i år känns det som att jag kommer att njuta av att vara ledig. Jag har jobbat flitigt så jag känner mig nöjd. :-)

Igår var jag hundvakt, Erika skulle in till stan en sväng och kämpa sig fram i de folkfyllda affärerna, så Isac var här under eftermiddagen. Efter ovädret som var i fredags med snö och regn så hade det förstås frusit på, vad annars, och även om det är sandat så finns det vissa fläckar där det är fullkomligt livsfarligt att gå. Vi hamnade på ett sånt ställe jag och Isac när vi tog en promenad. Han såg ut som Bambi på is medan jag stod en bit ifrån och skrattade åt hans tappra försök att gå. Han gjorde sig inte illa som tur var och till slut satte han sig ner. Väntade på att jag skulle sluta skratta och börja gå. Vi fick gå vid sidan av, i snökanten, för att komma vidare. Och det var minsann inte lätt att gå en runda för det var ju inte sandat överallt bara vissa stråk.


På spaning efter matte som rymt. Nej hon har ju bara gått till bussen...











Idag är det tredje advent och jag har varit i tvättstugan som jag brukar på söndagar. Idag var det kämpigt på grund av att jag är så fruktansvärt trött. Men jag hade inte så mycket tvätt så det blev inte så långvarigt. Tur det.















Och nu sitter jag här, har druckit en kopp te, ser på Supernatural och stickar sockor. :-) Ska återvända till bröderna Winchesters äventyr och deras märkliga upplevelser. Ha det gôtt. Kram!

Istappar utan is och en ängelkula

I tisdags hade vi pysselkväll på pastorsexpeditionen med julmat, vi bytte julklappar och sen var det pyssel då alltså. Jag pysslade ihop ett par istappar i pärlor, det var rätt kul faktiskt. Lite pillrigt och jag fick kramp i fingrarna när jag skulle få på de minsta pärlorna på tråden men det var kul.







Jag har hängt dem på gardinstången i vardagsrummet. Kanske jag skulle ha dem längre ner för då faller ljuset på dem bättre. Jag får se om jag kanske flyttar på dem eller sätter i en extra lång tråd.

Snö har det ju kommit också till Viktors stora glädje och där är vi oense. Även om han inte gillar när det blir halkigt så vill han ha snö men det ena brukar ju liksom ge det andra. För det ska ju alltid smälta lite och sen frysa, sen kanske det regnar lite också och sen fryser det på igen... och så vidare. Det är ju just detta jag inte gillar med vintern. För man vet ju inte om man överhuvudtaget kan ta sig fram dit man ska. Inte kul.

Jag har suttit och räknat på det där med konsumentverkets siffror och de siffror som socialen använder i sina beräkningar och jag blev lite mör i hjärnan av det men jag tänkte försöka skriva upp de iakttagelser jag gjort så småningom. Som jag kan se just nu är det också svårt att jämföra för en del av de poster som de tar upp på konsumentverket är inte riktigt lika de som socialen har. Vid en snabb koll, om jag nu fått ihop det rätt så ska man enligt konsumentverket ha runt 800-900 kronor mer varje månad än vad man får från socialen. Sen borde ju konsumentverket förnya sina siffror varje år i takt med prisökningar och sånt vilket de tydligen inte bryr sig om att göra. Jag har utgått från siffror som gäller en vuxen och ett barn som är tonåring. Men som sagt; det kommer så fort hjärnan orkar ta sig an detta en runda till. För det går runt i huvet efter en tripp in i dessa beräkningar det kan jag säga.

Jag tycker det är väldigt intressant nämligen. Sen är det ju det faktum att barnbidraget räknas som inkomst. Detta som alla som har barn får även de som aldrig använder det utan sparar det på ett konto åt sina barn som de får senare. Jag har funderat på att mailbomba socialdepartementet angående just detta och att de ska låta bli att räkna med det som inkomst när man söker försörjningsstöd. Dessa kronor ska gå enbart till barnet och inte till nåt annat för då kanske man kan köpa kläder själv till sin unge och låta denne få möjlighet att kanske åka nånstans, gå på bio eller så. Alla föräldrar som har barn får barnbidrag men vi som går på försörjningsstöd får inte det för det räknas in i den summa som vi ska få från kommunen. De räknar alltså av 1050 varje månad för det ser de som inkomst. Jag tycker vi ska få detta utöver normens beräkning. Precis som alla andra föräldrar som får detta utöver sin lön. För tänk om det skulle räknas av en tusenlapp på folks löner varje månad bara för att de ju fått barnbidrag. Det skulle de nog inte tycka om eller hur?

Nåja. Såhär såg den julklapp ut som jag hade i det paket jag fick i tisdags. Så söt! :-) Min egen lilla julgransängel.














Här fick jag till ett blänk från solen som kikade in tidigare idag. Som om ängeln liksom skickar ut ljus från sitt hjärta.

Kram på er!

Politiken då och nu

Här kommer ett klipp med en sång, eller rättare sagt en rap, med Galenskaparna från serien Tornado (1993) som faktiskt är väldigt aktuellt även i dag. Borgarnas politik är ständigt lika trist och går ut på att suga ut allt det där som gynnar oss som inte har det så fett. Ljudkvaliteten är väl inte den bästa i klippet och det inleds med lite prat i koloniträdgården. Jag har då aldrig hört talas om såna växter som de diskuterar här. ;-)

Bättre sent än aldrig

Har idag suttit och pillat med ett par nya årtal som vi ska ha med i nästa omgång/häfte med texter och sånger inför födelsedagsfesten. Jag tar mer än gärna hand om det där med skrivandet och joxandet och nu går det ju bra för Carina har fått ordning på sin nya dator så då kan jag använda den gamla. :-)

Nu kan jag äntligen visa, för den som vill se, hur jag var klädd på höstens kalas. Jag skulle haft ett glittrande pannband med fjädrar men det blev inte så. Det satt lite konstigt och såg inte så bra ut som det blev, men det finns ju kvar till nåt annat tillfälle.

Så här kommer några extra bilder från festen, sent omsider. Det är ju snart en månad sen.

Här har vi Eva-Mi som Selma Lagerlöf och på fotot nedan är hon återigen Zarah som sjunger om syrsor. Den här festen var ju en liten repris på förra men den gick ju mycket bättre kändes det som. Förra var mer som ett genrep.

Och längst ner står en 20-talsversion av mig. ;-)

Bagarmästare Blom

Andra advent idag. :-)

Gårdagen ägnades åt bak. Ja det blev både mjuk pepparkaka och lussebullar. Som vi glatt glufsade i oss till eftermiddagsfikat. Den första kakan jag gjorde blev lite väl stekt om jag säger så. Och det var inte mitt fel för jag hade ställt in ugnen på det gradantal som stod i kokboken. Men nu använder jag mig oftast av Kajsas Kokbok från forntiden så det kan ju ha berott på det. När jag kollade i en nyare kokbok stod det mycket lägre temperatur där. Det slutade med att jag fick göra en till och grädda den på vanlig kaktemperatur. Då blev det bra.

Erika och Isac kom hit en stund och vi hade ett litet minikalas för Viktor som fyller 15 nästa lördag men eftersom han inte är hemma här hos mig då så passade vi på att fira honom nu. Han fick lite presenter å så... Den sista Harry Potter-filmen (som han naturligtvis såg på på stört) och bland annat en bok som han nog snart har läst ut. Han läser och läser...


Förberedelser inför kakbak. Jag fick leta bland mina former för att hitta en som var stor nog. Det behövs en rätt stor form till just mjuk pepparkaka.
























Fikatajm!












Ha en fortsatt bra söndag! Häj!

Insändare i VF angående skolan

Vid en snabbläsning av VF på nätet (ska snart iväg på praktik) så fann jag denna helt fantastiska insändare som jag bara måste vidarebefordra här och nu genom att länka. Jag kände det som om jag ville ställa mig upp och applådera denna unga kloka människa som skrivit den.

Här är länken till insändaren

Läs och begrunda.

Bland tomtar och Mumintroll

Lite tafflig rubrik kanske men jag fick sitta så himla länge och grunna innan jag tänkte att nu får det vara bra med rubrikknåpandet och klämde till med den här, att det är ett under att det blev nån alls. :-) Tomtarna lyser med sin frånvaro just i detta inlägg nämligen...

Idag har jag lagt in en länk genom bilden av lövet som går till utställningens sida på Facebook som då är en öppen sida. Och det är nog det närmaste jag någonsin kommer just detta forum. Det är Carina som gjort en speciell sida åt utställningen eftersom det var några från Påskuppropets Facebooksida som efterfrågade det.

Jag har dock inget med sidan att göra för egen del, den får Carina sköta. :-)

Den här veckan började dramatiskt för Viktor. Hans pappa fick åka in akut till sjukhuset i måndags, han trodde det var en hjärtinfarkt på gång vilket det lyckligtvis inte var men han fick ligga kvar för observation ett par dar för hans blodtryck var väldigt högt bland annat. Så Viktor kom hem tillbaka till mig, det var hans pappa-vecka nu nämligen. Han har själv varit lite krasslig (feber och halsont) pojkvaskern men idag gick han till skolan i alla fall.

Trots att han säkert funderat och oroat sig för sin pappa har han varit på gott humör. Vi har ju pratat om det en hel del också. Och jag har den inställningen att det inte hjälper någon om man oroar sig. Det är bättre att försöka ägna sig åt det man brukar istället. Ingen blir ju hjälpt av att man sitter och vrider sina händer och oroar ihjäl sig. Den sjuke blir ju inte friskare och själv kan man ju också bli sjuk av oron om det vill sig illa. Nej man ska inte ta ut eländet i förskott för då kan man ju tvingas uppleva det två gånger liksom. OM det vill sig illa. Plus att Viktors pappa hört av sig så ofta han kunnat för att tala om för Viktor hur läget var.

I alla fall. Jag satte in ett par stora bilder i ramar idag som Carina skulle ha på sitt rum. En bild av Muminmamman och en av Snusmumriken. Hon älskar Mumintrollen och deras vänner (och vem gör inte det) och det blev så fint inne på hennes rum med dessa två tavlor. När jag letade på nätet fann jag inte exakt just de bilderna men det finns ju andra. :-)



Så här sitter jag ju själv ofta...











Gänget.










Snusmumriken på väg.



Ha det bra! Kram!

Ett tänt ljus och ett stryktips

Idag är det ju första advent och jag hade faktiskt fått i ordning så jag kunde tända första ljuset imorse när jag åt frukost. :-)

Så här ser min adventsljusstake ut. Den är fylld med stenar istället för mossa eller bomull. Dels är det väldigt praktiskt för det börja ju inte brinna i den och dels älskar jag stenar så det är min alldeles egen komposition liksom. Fast det kanske är fler än jag som använder stenar, vad vet jag.



Erika och Isac kom på besök en sväng (trevligt) och jag har varit i tvättstugan som jag brukar på söndagarna (inte lika trevligt men ändå rätt okej).

Eventuellt väntar en stund vid strykbrädan senare och då kanske jag tar lite hjälp av bröderna Winchester från Supernatural. :-) Häromdagen när jag stod och strök gardiner, som inte är det roligaste man kan göra, så hämtade jag datorn och ställde den framför mig på diskbänken och såg på ett avsnitt av Supernatural. Jag är inne på säsong tre nu. När den gick första gången på SVT såg jag första säsongen och tyckte väl kanske inte den var så värst bra men ändå, den hade nåt som gjorde att jag faktiskt ville se den. Men sen blev det ändå inte att jag fortsatte titta. Konstiga sändningstider och jag vete tusan vilken kanal den hamnade på. Den försvann från min radar liksom.

Och visserligen kanske inte varje avsnitt håller toppkvalitet, det beror ju på vad man jämför med och jag tänkte att hur i hela friden kan man hitta nåt att fylla avsnitten med i SJU säsonger?! Ja det är sant. Den är inne på sjunde säsongen nu. Men den blir mer humoristisk efter ett tag och det blir både roligt och spännande. (Och ibland blir det ganska äckligt så man ska nog helst inte äta när man ser på den...) Så visst... men ändå. Sju säsonger, det är rätt länge.

Dean och Sam ser lite fundersamma ut. :-)

Ha det gôtt! Kram!

Traditioner som visar en skvätt dubbelmoral hos de som vill ha dem

När man hamnar i en värld där man inte trodde man någonsin skulle hamna och faktiskt trivs utomordentligt bra så kan man lättare se saker utifrån flera olika synvinklar. Jag pratar då om min praktikplats förstås. :-) Jag hade väl aldrig trott jag skulle hamna på en arbetsplats där jag skulle umgås med så många präster och delta i en hel del verksamheter som har med kyrkan att göra. Nog för att jag var med i kören i många år men det var ju då i min ungdoms dar, nu är ju nu... liksom.

När det gäller skolan och det ganska nya (i alla fall här) traditionella adventsfirandet i kyrkan så har jag fått bevis på så mycket dubbelmoral från både skola och föräldrar de senaste dagarna att jag nästan tappade hakan i golvet när jag fick höra detaljerna.

De senaste åren, ja jag vet ju bara hur det varit sedan Viktor började skolan, har det varit samling i kyrkan på morgonen fredagen innan första advent. Varför nu någon kommit på detta är för mig lite märkligt för när jag gick i skolan var vi inte till kyrkan och firade detta. Kyrkan ligger också väldigt avigt till, en bra bit från skolan, så det blir ju lite trist att gå dit.

Däremot fick vi gärna ta med oss ett litet ljus att ha på bänken som vi då tände på fredagarna före varje adventssöndag. Som jag minns. Eller om vi använde ljusen varje morgon under just de veckorna det minns jag inte riktigt. Jag kommer heller inte ihåg vad vi gjorde när vi tände ljusen men jag har inget minne av att vi sjöng en psalm eller bad en bön eller nåt sånt. Vi kanske bara hade lite mys med pepparkakor och detta var ju ovanligt i sig i klassrummet på den tiden. Nu pratar jag om låg och mellanstadiet här. På högstadiet gjorde vi inget alls i anslutning till första advent.

På lågstadiet hade jag en extremt religiös fröken som var mycket noga med advent och alltingenhären och vi fick tillverka våra egna adventsljusstakar i lera och måla och stå i. Min målade jag rosa och vit (inte direkt julfärger men detta kanske var en omedveten protest gentemot allt det religiösa från min sida, hehe) och hade glitter på. Tjusig värre kan ni tro. Den var gjord för fyra små julgransljus. Den såg ut som en rosa/vit minilimpa med ljus i. ;-)

Nu har alltså någon eller några föräldrar bestämt sagt ifrån att nåt prat om gud och sånt får bara inte förekomma varken vid detta firande eller vid avslutningen på sommaren. Men hallåååå!

När nu ändå skolan bestämt att advent ska firas, i kyrkan, eventuellt också med en präst inblandad, så tycker jag nog att folk får acceptera att det talas om Jesus åtminstone. Är det inte därför vi firar advent? Betyder inte just ordet advent i väntan på? Och då menas det väl i väntan på Jesu födelse? (Hörde plötsligt Tage Danielssons röst i huvudet när han läser om Karl-Bertil Jonssons jul...)

Ja jag kanske inte ens behöver förklara hur konstigt detta blir. Vore det inte bättre för alla om avslutningar och eventuellt adventsfirande kunde hållas i gympasalen som det gjordes när jag gick i skolan? Det blir ju alldeles för mycket att ta hänsyn till ändå så detta vore ju det bästa.

Ingen kyrka, ingen präst, bara rektorn som önskar barnen/ungdomarna en trevlig sommar, när det gäller avslutningen då. Och på advent... jaa.. ska man verkligen fira advent i kyrkan om man ändå inte tror? Ska man överhuvudtaget blanda in adventsfirandet i skolan om man känner på det viset? Jag har sagt många gånger att jag inte är troende och det står jag för. Men jag respekterar de som är det. De får ju ha sin uppfattning om de vill och de får respektera min.

Nåt som jag däremot anser vara väldigt viktigt är vår tro på varandra. Den är ju desto viktigare. Att vi inte ska sluta bry oss om varandra och ta hand om varandra. Om jag säger att jag tror på energier och på kärlek och till och med på folk runt omkring mig så vill jag inte sätta nåt namn på det jag tror på. Inte kalla det för att det är nån gud som jag måste tacka hela tiden och be om förlåtelse till. Jag kan ju vara tacksam ändå, vilket jag kan visa min medmänniskor på olika sätt.

Har jag gjort nåt dumt mot någon människa så ber jag denne om att förlåta mig. Det är väl ändå det allra viktigaste. Sen så får man ju också försöka bemöta andra på ett sätt som man själv vill bli bemött. Och om nån troende nu kanske menar att detta är just att vara kristen/troende ja då får väl denne säga det då. :-) Jag sätter ändå inte nån etikett på mig som troende för det är jag inte. Inte i den religiösa bemärkelsen.

Jag kan också säga att jag nog aldrig haft så roligt på en arbetsplats som jag har nu. Det säger väl ändå en del eller hur? ;-) Jag möter ständigt människor som är så härliga, glada och väldigt omtänksamma att detta faktiskt har förstärkt min tro på mänskligheten rejält. Den var ju rätt svag under den period då jag mådde som sämst och aldrig fick nån hjälp från de håll där hjälpen skulle behövt komma.

Men vilken tur att sånt kan ändra sig. :-)

Julbelysningen har hängts upp tvärs över vägen och på de små träden i centrum och imorse blev jag faktiskt glad när jag i det disiga novembermörkret fick se alla små lampor. Inne på gården har granen satts upp. Så lite julstämning har börjat spridas över vårt lilla samhälle. :-)

Detta är vad jag ser från mitt fönster just nu. :-)

Ha det gôtt! Kram!

(När jag tog fotot var klockan runt fyra på em. Det blir mörkt fort.)












Här kommer en liten bonusgrej. Apropå det där med tro. Letade länge efter en bra version, där man även kan se sångaren själv, men orkade inte leta mer utan tog den med bäst ljudkvalitet. Och att Rosa Pantern står där och ser vilsen ut kan ju symbolisera hur man kan känna sig då och då. :-)

En tom boll, en ny ljuslykta och en amaryllis...

Jag måste säga att jag för närvarande känner mig helt tom i bollen. :-) Detta kanske inte förvånar mina närmaste men ändå... så det kanske inte blir så väldigt lång utläggning idag.

Igår var jag in till stan där jag mötte upp med Carina i bibliotekshuset och vi satte upp utställningen på fönstren i biblioteket, vid avdelningen där man kan sitta och lyssna på skivor bland annat. Så nu ska den sitta där i två veckor.

Det är också dags att börja ordna inför vårens födelsedagsfest. Jo det är sant. För de vi firar börjar ju fylla redan i januari så det gäller att ha listorna klara och gratulationshälsningarna utskrivna. Det blir några nya årtal den här gången vilket är roligt. Sen funderade vi ju på att ändra konceptet men jag tycker nog vi kan hålla kvar själva tidsresan och lägga till nytt och dra ifrån nåt som inte behöver vara med. Så jag satt idag och kollade in (på nätet) vad som hände under 1922 och 1927. :-) Väntar fortfarande på foton från Carina, från festen den sjunde november, men så fort jag får dem ska jag lägga in några av dem här.

Här är min allra senaste ljuslykta. Jo den ska se sådär lite sned ut. Den är gjord så. Det är smide.

Sen kan jag ju erkänna att jag faktiskt köpte några röda ljuslyktor på Konsum förut också. För 9.90 styck. Jag borde väl inte köpa sånt men kunde inte låta bli när det var så billigt. Och hör och häpna, när Viktor fick se dem så frågade han om inte han kunde få ha dem i sitt rum. För han ville också ha mysigt menade han. Så när jag ska adventspynta till helgen så ska jag komma ihåg att ställa in några ljuslyktor även hos honom.

Han gillar advent och när det blir pyntat för när stjärnan kommer upp i hans fönster så har han den tänd även på natten för den lyser så fint bakom de röda gardinerna, som han drar för så det ska bli extra mysigt.


Nu när jag fortfarande har Erikas kamera till låns (säg till om du vill ha den tillbaka gumman!) kommer jag förmodligen fotografera en del av myset och lägga in här. För att få sprida lite julstämning. :-) För mig är det stämningen som är viktigast på advent och jul. Jag är ju inte troende så allt det där kristna med Jesus och så betyder ju inte så mycket för min del men just julstämningen är så härlig. Varm på nåt vis. Och då väljer jag såklart bort den stress som folk har inför julen med vilka julklappar de ska köpa och så. Jag väljer pepparkakor, lussebullar, glögg, tända ljus och ljuslyktor och mys vid köksbordet en kulen vinterkväll. Eller hela högen, jag och mina stora ungar och vovven, utspridda på olika sittplatser i vardagsrummet för att se nåt på teve ätandes choklad eller kanske twist. Mysigt.

Jag har inte köpt julklappar på säkert fem år nu och det är ju inget jag valt att sluta göra. Det finns helt enkelt inga pengar till sånt. Och då blir det ju en avstressande effekt när man faktiskt tar till sig just detta och förstår att man slipper köpa julklappar och inte behöver känna sig skuldmedveten för det. Det går ju inte att göra så mycket åt det liksom. Man slipper ränna på stan i sista minuten för att det fattas nånting som man ska köpa åt en viss person.

Jag fixar maten och julstämningen för övrigt med pynt och sånt och så får de andra stå för julklapparna, om de har lust.

Jag har en amaryllis... Som jag fick i present när jag var i övre Ullerud på diktuppläsning i början av månaden. :-)

Den är heeeeelt underbart vacker.



























Ha det gôtt i novembermörkret. Tänd gärna ett ljus och mys en stund. Kram!

Äntligen fredag!

Inte så att jag tycker att den här veckan varit extra jobbig men det är allt bra skönt när man varit på Konsum och fredagshandlat och får byta om till fulbyxorna och slappa. Och det är skönt att veta att när klockan blir sju imorgon bitti så får man ligga kvar och gona sig i goa sängen ett tag till. :-)

Idag har jag gjort klart version nummer tre av utställningen och på måndag förmiddag kommer jag och Carina vara på plats i biblioteket i Karlstad för att sätta upp den där. Den ska sitta uppe i ett par veckor sa hon så då finns det möjlighet för fler folk än bara de som bor häromkring att se och läsa den.

Carina pratade på att vi kanske ska göra ytterligare en version, en som är som den förra, eftersom det finns förfrågningar från andra delar av landet och det kan bli långa sträckor och då tar det tid innan vi får dem tillbaka. Så det blir alltså eventuellt fyra stycken versioner av utställningen. Jösses!

Det var lite tjorvigt att få ihop allt så det blev klart idag men det gick. :-) Det blir en ny variant av utställning för varje gång för å ena sidan är det svårt att få den precis likadan som den första och å andra sidan kan det faktiskt vara kul med versioner som är olika. Då finns det större möjligheter för de som bokar den att välja den som passar bäst till deras lokal.

Så just nu vet jag att en version är i Forshaga, och är kvar åtminstone en månad av vad jag förstod, och en ska alltså till Karlstads bibliotek på måndag. Var själva originalutställningen är vet jag inte. Det är ju Sensus och Bilda som har hand om bokningarna, vi fixar ju "bara" materialet. ;-)

Många är de som söker upp kyrkan nu vid den här tiden på året för att få hjälp. Det närmar sig jul och folk har det fattigt hemma. En del säger att pengar inte är allt men det är nog folk som aldrig varit utan som säger sånt.

Det sägs också att man inte blir lycklig av pengar. Jag kan säga att jag skulle bli jäkligt lycklig!

Som sagt var...

Avslutar med några värmländska tankar.

"Sôm tia ha blett nu
så ska ja säj dej
att dä ä inte
värst mycka ti kvar
förrn dä inte
ä nôa ti"

Stig Berg ur Fôlkprat 3

"Sola ho skiner
på anner sia jola
Å iblann skiner ho
på hitsia

Tocken ä dä
i live mä"

Stig Berg ur Fôlkprat 2

Ha en mysig fredag!



Kanske en julgransaspirant. För framtida jular då menar jag. Den har ju en del växande att klara av först. :-)

Några ord på vägen

Tips för tankspridda:

Ställ inte tuben med handkräm och tuben med ansiktskräm bredvid varann i badrumsskåpet. Risken finns att du tar fel och det är inget vidare med handkräm i ansiktet...

Kom också ihåg att blöta håret innan du tar en stor klick med schampo i handen...

Kolla noga att det är honung du är på väg att ha i teet så det inte är äppelmos...

Och sen tänkte jag på det där jag läste igår om årets julklapp. Om jag skulle få en matkasse levererad som present så hoppas jag även att den som skickat den kommer hit och lagar maten också. Hehe... ;-)


Och en sak till. Det är skamligt av Estrella att inte längre tillverka dessa chips. Jag vill ha tillbaka dem! NU!







Det var allt jag hade för idag. Kram!







PS: Bloggen betedde sig lite underligt medan jag höll på att skriva inlägget och det postade iväg sig själv utan vidare. Och jag fick ett felmeddelande så jag fick göra om alltihop en gång till. Så det berodde inte på mig om det fanns ett namnlöst inlägg under en kort stund om nu nån händelsevis såg det. :-)

Kanske jag är mångalen...

Månen, foto taget för några minuter sen av mig stående i öppningen till min franska balkong i köket. :-)

Jag blev så lycklig över att jag äntligen hade en kamera att föreviga ögonblicket med så jag vill dela med mig. Har jag sagt att jag är alldeles betagen i månen? Tror jag nämnt det några gånger förut... ;-)

Kram!

Söndagspromenad i november

Sittandes här på min stol som vanligt denna höstmörka och sömniga söndag märkte jag att det plötsligt blev lite ljusare runtomkring mig. Hoppsan! SOLEN!

Jag samlade ihop min lite halvsega lekamen och fick på mig tröjor och allt som behövdes, tog med kameran den här gången och gick iväg ut. Man får nämligen vara en snabb rackare om man ska hinna med att vara ute i ljuset i november. Molnen flög undan och släppte fram solen och det var så vackert. Det var inte helt klart, molnen ville inte så gärna flytta på sig, de försökte flyga tillbaka och tjockna till, men ändå. Det var så mycket ljusare än innan. :-) Och man ska ju ta vara på allt ljus man kan få så här års.

Passade också på att ta bättre foton på myrstacken med svampen. Den sitter där som en liten skorsten ovanpå stacken. Man kan ju också säga att den svamp som är däruppe har bättre utsikt än kompisen som växer nedanför till höger i bild. Hehe...





























































Ha en bra söndagskväll! Kram!

"Myrsvamp" - kanske en ny sort?

Den här dagen har verkligen varit mörk och dyster. Vädermässigt då alltså. Själv har jag inte varit dyster alls. Lite värk (den där vanliga som alltid är med mig) och ont i höger axel och höger sida av nacken och huvet annars är det bra. Jag får lätt ont i höger sida för det är ju den sida som blir mest ansträngd när jag sitter vid datorn bland annat. Jag är vänsterhänt men har lärt mig hantera datorn och musen som en högerhänt.

Tog mig faktiskt en promenad på förmiddagen i grådasket och jag hade från början tänkt ta med kameran men det blev inte så. Jag kände inte för det. Men det var synd för när jag kom in i skogen så var det ett rätt härligt ljus därinne bland träden. Sen fann jag en annan sak som var lite kul så jag tog ett foto med mobilen, jag var ju tvungen bara. :-)

En svamp i en myrstack! Mitt uppe på stacken växte det en svamp. Det är nåt jag aldrig sett förut så jag var ju tvungen att ta en bild.

Om jag tar en promenad imorgon ska jag ta med kameran för även om det känns grått och tråkigt så var det inte alls det inne bland träden. Dessa underbara träd...










Denna bild tog jag den där dagen då jag och Erika var ute och klättrade i berg. :-)









Ha en go lördag. Kram! :-)

Fredagen med alla elvor

Idag är det ett märkligt datum. 11-11-11. Woooooo.... *spökljud* Hörde på radion imorse att många tydligen tänker gifta sig som idag. Ja det kan ju vara kul att ha ett sånt datum som bröllopsdag. :-)

Själv har jag varit i Forshaga en stund på förmiddagen tillsammans med Carina och satt upp utställningen inne i ett s.k andaktsrum i församlingshemmet. Där passade den perfekt. Vi satte den på väggarna, fäste med häftmassa, och det blev jättebra. Där inne kan folk sitta ner en stund och liksom få vara ifred när de läser/har läst. Den kommer att finnas kvar där en hel månad och kanske längre, det beror på. Och i och med att just denna version är tänkt att användas den 21 november, då inne i bibliotekshuset i Karlstad (det blev inget i *måndags tydligen för det var nån miss i planerandet) så måste jag göra ytterligare en för att det inte ska bli krångligt. Så det blir min uppgift nästa vecka. Carina undrade om jag verkligen skulle hinna det och visst gör jag det. Kanske jag får göra lite övertid men det får väl ordna sig. Så på tisdag börjar jag med det och är förhoppningsvis klar på fredag nästa vecka. Så det blir till att dra igång skrivaren, pappersskäraren och lamineringsapparaten igen och ha limstiftet i högsta hugg. Hej och hå!

*I måndags, den 7/11, var det en föreläsning på biblioteket och initiativtagaren till årets Påskupprop (Charlotte Therese Björnström) skulle visst vara där och utställningen skulle stå där i samband med detta. Men det blev nån miss och utställningen kom inte upp. Nu var där bara 15 pers (!) så det var ju tur att varken jag eller Carina släpade oss dit efter den stora festen vi hade på eftermiddagen. För vad skulle vi gjort då menar jag? Utan utställningen var det ju ingen vits. Temat var människovärde och man undrar ju hur bevänt det är med folks uppfattning om detta när det dyker upp så få på ett sånt evenemang. Den 21 november kommer Johan Bonander som är präst och brandman och som ska tala om "människans okränkbarhet när allt vacklar" och även där kunde tydligen utställningen passa in. Detta är den andra temakvällen av tre på biblioteket i Karlstad. Tiden är 19.15 och det är gratis.

Det fantastiska är att jag inte tycker det ska bli jobbigt att starta om och göra ytterligare en variant av den laminerade versionen av utställningen. Det är ju så roligt att den bokas och hamnar lite överallt.

Veckan har gått väldigt fort och jag är allt lite trött men inte så där helt urtappad på kraft som jag kan vara. Vissa perioder är som sagt bättre än andra och just nu har jag en sån bra period. Gissa om det känns härligt!

Nu kommer här en liten debatt om trevlighet.



Ha en toppenhärlig (och trevlig) fredag med mycket mys och chips eller vad som helst som är gott.

Kram!

Vrånghet på gång del 2 och en dag på museet

Fick höra av Viktor förut att det strulat på jympan nu igen. Suck. Han hade gett förslag själv på att få ta en promenad, men hade säkert tjurat intensivt en stund innan, och till slut hade han fått gå iväg då. Men det satt tydligen hårt inne att han skulle få göra nåt annat.

Nu vet jag att i läroplanen står det att man ska utföra vissa idrotter för att kunna få betyg men hallå! Detta är ju elever med speciella behov vilket innebär att dessa elever också oftast är väldigt speciella. Det viktigaste, som jag ser det, är väl att han rör på sig. Det spelar väl ingen roll vad han gör om det ger resultat ändå. Och om han hellre tar en lång promenad istället för att spela innebandy så kan det väl vara lika bra? Men i skolan så måste man så mycket hela tiden bara för att. Och visst förstår jag att det måste finnas regler och olika påhitt att följa men ibland bör man också kunna tänka utanför den där fyrkantiga saken som väldigt många hamnar i.

Viktor avskyr det mesta som handlar om sport och lagsporter är inte alls hans grej. Så det måste ju finnas nåt annat han kan göra som ger lika bra motion som just lagsporter. För varför måste han tvingas till lagsporter när han inte har varken intresse eller sinnelag för det? Han älskar ju att simma, det är ju nåt han är väldigt bra på. Skulle han då inte kunna få simma ytterligare en dag istället? Han har extra simning på tisdagar och sen är det gemensamt bad på onsdagar men varför skulle inte han kunna få träna simning även på torsdagar? Motion får han ju och som sagt; han älskar att dyka och simma. Som sagt; är inte det allra viktigaste ändå att han faktiskt rör på sig?

Själv har jag tillbringat dagen tillsammans med Carina inne i stan på museet. Det var våran Unna-dig-själv-dag. Vi gick runt och tittade på utställningar både historiska och av målningar och konstverk. Det var helt fantastiskt. Vi åt även lunch där och sen gick vi till Panduro och kollade på snygga papper. Vi har lite nya idéer på gång när det gäller dikter. :-) Blomsterhandeln är inblandad i det den här gången. Mer om detta kommer längre fram när det blir aktuellt. Det blir väl nån gång framme i vår. Men vi måste ju planera och greja nu så allt är klart då. Det är ju bra att ha tid på sig för lite experiment och så.

Lägger in en länk här till museets fasta utställningar.

Utställningen Jag Herulen var så häftig. Höstsalongen var också fantastisk. Med en del konstverk står man där och tänker... hm... jaha... och vad är nu detta? Vad känns detta som? En del känns bara jobbiga. Och med en del så känner man att ÅH vad fint för det rör vid nåt inom en och det känns alldeles varmt liksom. Och en del blir ju man bara glad av. Både kanske av färgerna och formen. Och det är roligt att se att precis allt som man kan tänka sig faktiskt kan användas för att göra roliga och vackra saker/tavlor av. Är inte det toppen?! :-)

Imorgon ska vi till Forshaga och hjälpa till att fixa med utställningen där. Den här veckan har verkligen varit fulltecknad. Och jag känner mig rätt så trött men förmodligen så har jag en sån period nu att jag orkar mer och då tänker jag minsann njuta av det, delta och hänga i så länge jag känner att det går. Jag får väl vila under helgen. Så här aktiv brukar jag inte kunna vara och samtidigt ha tankarna i behåll. Hjärnan brukar liksom bli utbränd rätt snabbt.

Igår kväll så hade jag dock lite svårt med bokstäver och ord för när jag och Viktor satt och pratade om dinosaurier och jag skulle säga nåt om Mammuten (jag älskar Mammutar) så kallade jag den (hur otroligt det än låter så sa jag faktiskt detta) Snokhäst. Viktor tittade på mig med en min som jag inte ens kan beskriva och sen skrattade vi gott åt det. Jag skrattade åt det långt efteråt faktiskt. Ja jag är lättroad. HA! Antagligen hade jag koncentrerat mig tillräckligt under dagen på allt prat som försiggick då att allt tog slut på kvällen. Vi kan ju skylla på det i alla fall... ehrm.

Kolla! En Snokhäst! ;-)



Ha det gott! Kram!

Lövblåsning och en pratig onsdag

Nu blåser de löv här ute. Det låter väldigt mycket men det är rätt kul att titta på. :-) Lövblåsarna själva har ju öronkåpor på sig så de behöver ju inte lyssna på oljudet.

Jag har nyss kommit hem från en förlängd dag på praktiken. På förmiddagen hade vi möte med arbetskonsulenten och hon hade en del saker att ta upp som gäller min framtid. Hon var dock väldigt noga med att poängtera att detta låg långt fram i framtiden om jag säger så. Men att det var bra att tänka på redan nu så det fanns med i ens planering inför resten av tillvaron. Arbetsmässigt sett då. Fast allt hänger ju ihop. Mår man bra på och med sitt jobb så brukar resten av tillvaron också gå rätt bra. Så det måste kunna kombineras och då får man ha med det i planeringen för att försöka ordna sig ett värdigt och drägligt liv trots sjukdom och annat bôs.

Och jag har inte det minsta dåligt samvete för att jag erkände att jag helst inte vill behöva vända mig varken till F-kassan eller arbetsförmedlingen även om hon menade på att det var bra att använda sig av de fördelar som finns när och om man ska bli anställd. Att arbetsgivaren får pengar för att anställa så att det inte kostar denne så mycket. Och att jag då hade lättare för att få en anställning på 50 %. Men för mig innebär kontakt med dessa båda ställen en hel massa krav på mig som människa och ifrågasättanden av mig och de besvär jag har så jag är ännu lite tveksam. Måste nog komma upp i fler timmar än 8 i veckan först innan jag orkar tänka på det.

Hon sa också att om jag får ett arbete skulle jag kunna söka permanent sjukersättning för de procent som jag inte kan jobba. Om jag t.ex får ett jobb på 50 % och kan söka ersättning för 50. Jag sa till henne att det nog inte finns någon på F-kassan som kommer att godkänna min diagnos och hon sa att jag behöver ha nytt läkarintyg för detta. Suck. Så fort såna där saker dras upp så kommer den där gamla jobbiga känslan tillbaka igen. Av att vara misstrodd och dåligt bemött. Jag vet mycket väl att det inte behöver bli så nu igen men känslan har väldigt lätt att hitta tillbaka till mig för ett ögonblick. Och även om hon sa att jag kanske måste göra det som är jobbigt för att det i slutänden ska bli till nåt bra är jag lite tveksam till det.

Jag tänker inte gå till en läkare och tvinga mig själv att släppa allt det friska (igen) och gräva ner mig i min sjukdom bara för att få ett intyg på att jag har fibromyalgi och att detta gör att jag har en nedsatt arbetsförmåga. Jag ska bli trodd och lyssnad på och undersökt utifrån hur jag faktiskt mår nu och hur sjukdomen kan påverka mig och mitt eventuella arbete. Inget annat. Ska man verkligen alltid behöva spela teater för att bli trodd? Bara att få det tipset tycker jag visar på hur fel det har blivit när det gäller sjukvård och intyg.

Jag är stolt över att jag har kommit dit där jag är idag. Stolt över mig själv. Och ingen ska få ta det ifrån mig nu när jag äntligen känner så här. Oavsett om det anses behövas för att det ska bli bättre sen. Nix nej! Men vi får väl se hur det blir. Vi måste ha en slags planering i alla fall att visa upp för min socialsekreterare vid nästa möte.

Efter lunch blev jag intervjuad, som jag nämnde om igår. Vi ska träffas igen på fredag för då ska vi (jag och Carina) hjälpa till med tips om upphängning av utställningen då den ska sättas upp i Forshaga. Jag har ju inte sett lokalen alls förut så jag behöver ju dit och titta först innan jag kan ge tips. Och hon (diakonen) var mån om att dikterna kom till sin rätt. Jag ska egentligen vara ledig på fredag men vad gör man inte för konsten och kulturen! Då får jag väl också tillfälle att läsa igenom sammanställningen av intervjun och kolla av att det jag sa faktiskt var det jag sa. Hehe! Ja just det hon nämnde nåt om att ta en bild också, hon hade glömt ta med kamera idag. Då får man väl försöka visa sin vackra sida, var nu den sitter. ;-)

Vi pratade också lite om minneslådorna för hon ville veta vad jag startade med för slags arbete när jag började min praktik. Detta kom sig såklart av att vi pratade om hur jag hade mått när jag fick min praktikplats och hur jag mår nu och vad detta gjort för mig och min självkänsla. Vi pratade också om hur det kan gå till när jag skriver en dikt. Och jag sa att det kan vara en känsla, en tanke jag får när t.ex. borstar tänderna, lagar mat eller gör nåt annat sånt där vanligt och som jag måste skriva ner genast för om jag väntar tappar jag bort den. Eller också kan det vara en känsla som dyker upp genom att man tänker på något speciellt eller ser ett foto som inspirerar. Det kan skapas dikter på många olika vis. Alla sätt är bra tycker jag.

Hon frågade nämligen om jag var en sån person som liksom värkte fram mina dikter och det gör jag verkligen inte. Nog för att jag kan få kämpa lite om jag ska skriva födelsedagsverser eller andra rim men inte annars. Orden kommer till mig och om de inte gör det så släpper jag hjärnan fri en stund så den får vila och så kan det kanske dyka upp nåt bra senare. Så är det för mig.

Ha det gôtt! Kram!














PS. Om det är nån som undrar hur min ovetenskapliga undersökning går så kan jag säga att jag jobbar på den i tysthet. Den är snart klar att redovisas. :-) Om nån nu skulle undra menar jag...

Ömma fötter och sand i huvet

Konstigt. Ibland när jag är som tröttast och undrar hur i hela friden jag ska orka med så får jag liksom kraft nånstans ifrån och allt går bra ändå. Det är inte alltid det blir så men idag var en sån dag. Och då får man vara väldigt tacksam.

Lite öm och ledbruten från gårdagens jippo stapplade jag runt med värkande fötter idag. Skulle varit ledig (efter allt kalasjippo igår) men kände att jag ville ordna till minneslådorna, som var extremt röriga efter att jag använt en massa grejer och sen lagt ner det huller om bladder, så jag gjorde upp med Carina om att komma som vanligt på förmiddagen.

Orken har kommit och gått i omgångar för imorse var det rätt okej, sen när klockan var runt elva då höll jag på att ramla av stolen av trötthet. Och huvet kändes som om det var fullt av sand. Sen runt tolv så släppte det lite. Jag gick hem och åt lunch. Och det kändes rätt bra. Men en stund efter att jag ätit kom den där sandsäcken tillbaka i huvet.

Min farmor fyllde 88 år i söndags men jag var aldrig hos henne då, ringde henne frampå kvällen när jag var klar i tvättstugan, och grattade via telefon men idag skulle jag gå dit. Först skulle jag till biblioteket och lämna tillbaka den där boken som Viktor läst ut för längesen. Den som heter "Isöhäxan" och är skriven av Henrik Larsson. Då passade jag på att leta upp en bok som Carina tipsade mig om för ett tag sen och som jag visste fanns på bibblan här. "Människor helt utan betydelse" heter den. Skriven av Johan Kling. Låter väl som en otroligt rolig bok... ;-) Jag återkommer till den när jag läst den.

Fixade mig ett eget lånekort också, tidigare har jag lånat på Viktors men nu har jag ett eget. Jag har blivit stor tös förstår ni... med eget lånekort och allt... hehe. Och pinkod så jag kan låna böcker utan att nån personal behövs, via en speciell apparat. Jag vet att detta system funnits länge men jag lånar ju väldigt sällan böcker så jag har inte brytt mig tidigare.

Mina fötter, som värkte som attans, fick bära mig både dit och till Konsum. Jag skulle ju ha med nåt till farmor och nu hade orken återvänt. Och hela tiden jag var hos farmor så kände jag mig pigg och det var roligt att prata med henne. Hon hade inte mått så bra idag, hade fått ta Alvedon för hon hade värk i sina ben och hon hade vilat en stund. Kände sig lite vissen. Men sånt är ju i högst grad tillåtet när man kommit upp i en såpass hög ålder. Hon är i farten ändå rätt mycket och nåt som förvånar mig, och gör mig glad också naturligtvis, är att hon bakar och lagar mat själv och grejar fortfarande. Trots att hon ser väldigt dåligt. Den damen ger inte upp i första taget. Hon kunde ju ta matdistribution, vilket hon gjort några gånger förr och särskilt för några år sen då min farfar nyss gått bort, men hon tycker bäst om att laga själv. Så länge hon orkar så gör hon det.

Det som är roligt med våra träffar är att vi kan prata om allt. Och då menar jag allt. Ibland blir hon rörd och lite tårögd när hon pratar om min farfar eller om jag berättar nåt för henne som hon blir känslomässigt tagen av. Och vi skrattar mycket. Hon orkar fortfarande engagera sig i sånt som händer ute i världen och följer med i nyheterna. Hon är en strong tant min farmor. :-)

Jag ska väl erkänna också att jag faktiskt "dopade" mig lite innan jag gick iväg efter lunch. Jag tog en halv Treo för att jag inte skulle få sån där trötthetshuvudvärk som jag kan få när jag är väldigt trött och mätt. Brukar försöka undvika dessa tabletter men de är så bra mot huvudvärk. Och jag tog ju bara en halv. Men jag känner mig fortfarande klar i knoppen så den hjälpte mig liksom över kanten om man så säger. ;-) För nu har den ju för längesen gått ur kroppen.

Imorgon kommer en annan församlings diakon för att göra en liten intervju med mig. Forshaga ska sätta upp utställningen den här veckan (eller hämta den i alla fall efter vad jag förstår) och diakonen ville prata med mig och ha med detta i nåt som heter Församlingsbladet som då har presstopp på fredag. Så efter lunch imorgon kommer hon till pastorsexpeditionen för att prata med mig. Jag har ju träffat henne förut i andra sammanhang så vi är lite bekanta redan.

De e mycke nu! :-)

För andra dagen i rad har Viktor kommit hem till en tom lägenhet, vilket är rätt ovanligt. Och när jag sa till honom förut att jag inte vet om jag är hemma imorgon heller så tittade han på mig och sa "men herregud!" Han har lite svårt att smälta att hans morsa helt plötsligt har så mycket för sig att hon inte ens kan vara hemma när han kommer från skolan. Han har ju blivit van att jag är det. Och det brukar jag ju vara, det är inte ofta jag är ute på vift. Väldigt sällan skulle jag vilja säga.

Återkommer förmodligen imorgon, kanske med fler bilder från födelsedagsfesten. :-)

Med värkande fötter och en ovanligt normalt trött hjärna ska jag nu gå och diska. Over and out!

Kram!

Kalasmåndag

Idag, under eftermiddagen, har vi haft födelsedagsfest och nu börjar det kännas i kroppen. Att stå och gå i flera timmar, i extremt obekväma men dock snygga skor, känns rejält i fötterna kan jag säga. Och även i benen förstås.

Det blev väldigt lyckat även denna gång och nu hade vi ju gjort det en gång tidigare så det kändes mycket mer avslappnat och roligt. Jag hade fullt upp med att hålla ordning på mitt väldigt långa "halsband". Ja jag skriver det inom citationstecken för det var inte ett halsband egentligen. Det var en julgransdekoration bestående av silverpärlor. Som jag då knöt ihop och virade runt halsen flera varv.

Bilder av denna skapelse kommer så fort jag får det skickat till mig. Det var Carina som fotade mig och jag fotade henne. :-) Jag använde inte det paljettbeströdda pannband, med ett par fjädrar i, som jag också hade med, det kändes som om det inte behövdes. Det fick bli rejält med gelé i håret och sen försökte jag göra små lockar som låg framåt runt ansiktet och i pannan. Som tur var hade damerna kort hår på 20-talet. Det var ju då de började klippa av sig sina långa lockar. Pannbandet kan man ju använda vid nåt annat tillfälle.

Vi fick äta rätt sen middag idag, jag och Viktor, men det var lättvindigt så det var okej. Och Carina skickade med tårta så att även Viktor skulle få lite kalas. Väldigt gulligt gjort tycker jag. Och Viktor är väldigt nöjd och glad för detta förstås.

Här har vi samlats (i ett förrådsrum) och går igenom manuset/programmet en stund innan vi ska börja. Eva-Mi har Selma-klänningen på sig men har inte tagit på peruken ännu.

Mer foton kommer längre fram.

Kram!

Ute på uppdrag, dock ej hemligt

Nyss hemkommen från ett specialuppdrag som jag haft idag sitter jag här och känner jag mig lätt urlakad. Men det var väldigt lyckat och roligt.

Jag har nämligen varit ute på mitt allra första diktuppdrag. :-) Eller uppdrag överhuvudtaget sen jag började min praktik. Alldeles själv, utan Carina.

För några veckor sen fick jag en förfrågan från en gammal bekant och körsångarpolare från förr (Gunilla) som jobbar inom församlingen (övre Ullerud) om att vara med och prata om diktandet och även ta med minneslådorna. Så idag var det dags. Detta var mellan 14-18 (öppet hus) men vi blev klara lite tidigare i och med att de som kom var där rätt tidigt. Det blev en hel del prat, särskilt om minneslådornas innehåll. Det var mycket uppskattat att få kolla på alla sakerna. Det var både gamla och unga besökare. Dock ej så många, rätt så lagom faktiskt. Jag läste upp några av mina dikter och jag hade tagit med en bok (som jag snodde i Carinas bokhylla) av Gunnar Ehne som heter Natta va full å stjärner. Gunilla hade en bok med dikter av Victor Klarström, en khâr (karl) ifrå bygda. :-)

Så vi pratade, läste dikter, återupplevde minnen och fikade. Men nu är jag väldigt trött. Det är ju inte bara den fysiska ansträngningen av att vara med på sånt för mig utan det är tröttande överhuvudtaget att ha folk omkring sig. Även om det är fantastiskt roligt så är det tröttande, för huvet liksom. Sen är jag ju så fruktansvärt ovan vid att göra såna här saker och det gör ju sitt till. Jag har alltid gillat att läsa högt och har aldrig haft problem att göra det så sett men när det gäller att läsa ens egna dikter så blir det genast lite mer svårt. Andras dikter har man ju lite avstånd till på nåt vis.

Jag kommer nog att somna gott ikväll. ;-)

Nu kommer nästa utmaning; födelsedagsfesten på måndag nästa vecka. Imorgon ska jag plocka ordning i minneslådorna igen för att sen välja ut vad vi ska ha med tills på måndag.

Nästa vecka (efter allt kalaseri) ska jag och Carina ha en dag som vi kallar för: unna-dig-själv-dag. Sånt behöver man ibland. Ett eventuellt besök på museet och lunch på stan var på förslag från Carina. Det låter kul tycker jag. :-) Vi får se vad det blir.

Nu blir det i alla fall smörgås och te som jag ska dricka ur min Lejonkungenmugg. När varmvattnet kommer i så syns Mufasa. :-)

Jo det är faktiskt min alldeles egen mugg, fick den i födelsedagspresent en gång i tiden. Det är högst ovanligt att någon annan än jag dricker ur den.

Kram!

















Kolla! Där är han! :-)