När det gäller skolan och det ganska nya (i alla fall här) traditionella adventsfirandet i kyrkan så har jag fått bevis på så mycket dubbelmoral från både skola och föräldrar de senaste dagarna att jag nästan tappade hakan i golvet när jag fick höra detaljerna.
De senaste åren, ja jag vet ju bara hur det varit sedan Viktor började skolan, har det varit samling i kyrkan på morgonen fredagen innan första advent. Varför nu någon kommit på detta är för mig lite märkligt för när jag gick i skolan var vi inte till kyrkan och firade detta. Kyrkan ligger också väldigt avigt till, en bra bit från skolan, så det blir ju lite trist att gå dit.
Däremot fick vi gärna ta med oss ett litet ljus att ha på bänken som vi då tände på fredagarna före varje adventssöndag. Som jag minns. Eller om vi använde ljusen varje morgon under just de veckorna det minns jag inte riktigt. Jag kommer heller inte ihåg vad vi gjorde när vi tände ljusen men jag har inget minne av att vi sjöng en psalm eller bad en bön eller nåt sånt. Vi kanske bara hade lite mys med pepparkakor och detta var ju ovanligt i sig i klassrummet på den tiden. Nu pratar jag om låg och mellanstadiet här. På högstadiet gjorde vi inget alls i anslutning till första advent.
På lågstadiet hade jag en extremt religiös fröken som var mycket noga med advent och alltingenhären och vi fick tillverka våra egna adventsljusstakar i lera och måla och stå i. Min målade jag rosa och vit (inte direkt julfärger men detta kanske var en omedveten protest gentemot allt det religiösa från min sida, hehe) och hade glitter på. Tjusig värre kan ni tro. Den var gjord för fyra små julgransljus. Den såg ut som en rosa/vit minilimpa med ljus i. ;-)
Nu har alltså någon eller några föräldrar bestämt sagt ifrån att nåt prat om gud och sånt får bara inte förekomma varken vid detta firande eller vid avslutningen på sommaren. Men hallåååå!
När nu ändå skolan bestämt att advent ska firas, i kyrkan, eventuellt också med en präst inblandad, så tycker jag nog att folk får acceptera att det talas om Jesus åtminstone. Är det inte därför vi firar advent? Betyder inte just ordet advent i väntan på? Och då menas det väl i väntan på Jesu födelse? (Hörde plötsligt Tage Danielssons röst i huvudet när han läser om Karl-Bertil Jonssons jul...)
Ja jag kanske inte ens behöver förklara hur konstigt detta blir. Vore det inte bättre för alla om avslutningar och eventuellt adventsfirande kunde hållas i gympasalen som det gjordes när jag gick i skolan? Det blir ju alldeles för mycket att ta hänsyn till ändå så detta vore ju det bästa.
Ingen kyrka, ingen präst, bara rektorn som önskar barnen/ungdomarna en trevlig sommar, när det gäller avslutningen då. Och på advent... jaa.. ska man verkligen fira advent i kyrkan om man ändå inte tror? Ska man överhuvudtaget blanda in adventsfirandet i skolan om man känner på det viset? Jag har sagt många gånger att jag inte är troende och det står jag för. Men jag respekterar de som är det. De får ju ha sin uppfattning om de vill och de får respektera min.
Nåt som jag däremot anser vara väldigt viktigt är vår tro på varandra. Den är ju desto viktigare. Att vi inte ska sluta bry oss om varandra och ta hand om varandra. Om jag säger att jag tror på energier och på kärlek och till och med på folk runt omkring mig så vill jag inte sätta nåt namn på det jag tror på. Inte kalla det för att det är nån gud som jag måste tacka hela tiden och be om förlåtelse till. Jag kan ju vara tacksam ändå, vilket jag kan visa min medmänniskor på olika sätt.
Har jag gjort nåt dumt mot någon människa så ber jag denne om att förlåta mig. Det är väl ändå det allra viktigaste. Sen så får man ju också försöka bemöta andra på ett sätt som man själv vill bli bemött. Och om nån troende nu kanske menar att detta är just att vara kristen/troende ja då får väl denne säga det då. :-) Jag sätter ändå inte nån etikett på mig som troende för det är jag inte. Inte i den religiösa bemärkelsen.
Jag kan också säga att jag nog aldrig haft så roligt på en arbetsplats som jag har nu. Det säger väl ändå en del eller hur? ;-) Jag möter ständigt människor som är så härliga, glada och väldigt omtänksamma att detta faktiskt har förstärkt min tro på mänskligheten rejält. Den var ju rätt svag under den period då jag mådde som sämst och aldrig fick nån hjälp från de håll där hjälpen skulle behövt komma.
Men vilken tur att sånt kan ändra sig. :-)
Julbelysningen har hängts upp tvärs över vägen och på de små träden i centrum och imorse blev jag faktiskt glad när jag i det disiga novembermörkret fick se alla små lampor. Inne på gården har granen satts upp. Så lite julstämning har börjat spridas över vårt lilla samhälle. :-)
Detta är vad jag ser från mitt fönster just nu. :-)Ha det gôtt! Kram!
(När jag tog fotot var klockan runt fyra på em. Det blir mörkt fort.)
Här kommer en liten bonusgrej. Apropå det där med tro. Letade länge efter en bra version, där man även kan se sångaren själv, men orkade inte leta mer utan tog den med bäst ljudkvalitet. Och att Rosa Pantern står där och ser vilsen ut kan ju symbolisera hur man kan känna sig då och då. :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar