Ute på uppdrag, dock ej hemligt

Nyss hemkommen från ett specialuppdrag som jag haft idag sitter jag här och känner jag mig lätt urlakad. Men det var väldigt lyckat och roligt.

Jag har nämligen varit ute på mitt allra första diktuppdrag. :-) Eller uppdrag överhuvudtaget sen jag började min praktik. Alldeles själv, utan Carina.

För några veckor sen fick jag en förfrågan från en gammal bekant och körsångarpolare från förr (Gunilla) som jobbar inom församlingen (övre Ullerud) om att vara med och prata om diktandet och även ta med minneslådorna. Så idag var det dags. Detta var mellan 14-18 (öppet hus) men vi blev klara lite tidigare i och med att de som kom var där rätt tidigt. Det blev en hel del prat, särskilt om minneslådornas innehåll. Det var mycket uppskattat att få kolla på alla sakerna. Det var både gamla och unga besökare. Dock ej så många, rätt så lagom faktiskt. Jag läste upp några av mina dikter och jag hade tagit med en bok (som jag snodde i Carinas bokhylla) av Gunnar Ehne som heter Natta va full å stjärner. Gunilla hade en bok med dikter av Victor Klarström, en khâr (karl) ifrå bygda. :-)

Så vi pratade, läste dikter, återupplevde minnen och fikade. Men nu är jag väldigt trött. Det är ju inte bara den fysiska ansträngningen av att vara med på sånt för mig utan det är tröttande överhuvudtaget att ha folk omkring sig. Även om det är fantastiskt roligt så är det tröttande, för huvet liksom. Sen är jag ju så fruktansvärt ovan vid att göra såna här saker och det gör ju sitt till. Jag har alltid gillat att läsa högt och har aldrig haft problem att göra det så sett men när det gäller att läsa ens egna dikter så blir det genast lite mer svårt. Andras dikter har man ju lite avstånd till på nåt vis.

Jag kommer nog att somna gott ikväll. ;-)

Nu kommer nästa utmaning; födelsedagsfesten på måndag nästa vecka. Imorgon ska jag plocka ordning i minneslådorna igen för att sen välja ut vad vi ska ha med tills på måndag.

Nästa vecka (efter allt kalaseri) ska jag och Carina ha en dag som vi kallar för: unna-dig-själv-dag. Sånt behöver man ibland. Ett eventuellt besök på museet och lunch på stan var på förslag från Carina. Det låter kul tycker jag. :-) Vi får se vad det blir.

Nu blir det i alla fall smörgås och te som jag ska dricka ur min Lejonkungenmugg. När varmvattnet kommer i så syns Mufasa. :-)

Jo det är faktiskt min alldeles egen mugg, fick den i födelsedagspresent en gång i tiden. Det är högst ovanligt att någon annan än jag dricker ur den.

Kram!

















Kolla! Där är han! :-)