Det har gått ett tag sen sist. Det är väl inte så mycket som hänt men det känns som om jag blivit många år äldre på bara ett par år. Faktiskt. Och det har inte så mycket att göra med denna trista pandemi som vi lever i och med. Fibron har blivit värre tyvärr men jag hänger i och kämpar. Man får inte ge upp.
Jag har många gånger under dessa två år tänkt börja blogga igen men jag har inte orkat fokusera. Tänker väl försöka göra det så småningom för jag älskar att skriva och har alltid en massa ord inom mig. Och om man går och bär på tunga tankar så kan det kännas väldigt bra att få skriva ner det man tänker på. Det brukar lätta. Eller knåpa ihop en dikt till exempel.
Jag hade också tänkt göra en sån där vitaminfasta igen men det har inte blivit av än. Det tar i alla fall 10 dar innan man är klar med den så man måste passa på när det inte finns nåt annat som behöver göras. Om jag skulle hitta ett jobb och kanske måste iväg på jobbintervju. Vilket känns väldigt osannolikt men man kan aldrig veta.
Jag har en hel drös med ämnen (huvet fullt!) som jag vill skriva om så jag ska väl försöka samla ihop mig och sätta igång. Ha det gôtt!
😊💓
