Idag har jag haft en skruv lös...

Efter att ha suttit och pillat med en skruv i glasögonen, vad äckligt små de är, så har jag äntligen fått i den och glasögonen är okej igen. Jag skulle skölja av dem och putsa dem nyss, de är ju alltid fläckiga, och upptäckte då att översta skruven på höger sida av bågen var borta! Jag har dubbelskruvar, en uppe på bågen och en på undersidan. Panik! Jag menar hur i hela friden ska man kunna hitta en så liten skruv? Om man trampar på den så känns den ju som en smula liksom och inte tänker man på att det kan vara en skruv. Och jag har ingen optiker i närheten så då får man vara sin egen reparatör.

Jag fick lov att ta en skruv från mina gamla glasögon för att leta efter den jag tappat var ju ingen idé. Och jag som ser så dåligt (utan glasögon) när det gäller småttiga saker och som har stora problem med motoriken i händerna, jag får ju kramp väldigt lätt också... ja det var ju en bedrift kan jag säga. HA! Det var som när jag ska sy och försöka få i tråden i nålen... nålen blundar hela tiden. ;-)

Nåväl. Nu är det gjort i alla fall. Dagens Svåra Uppgift. Nåt svårare än så hoppas jag inte det blir. Fast det vet man ju aldrig.

Jag brukar gå in och kolla statistik för bloggen och nu blev jag nästan lite skraj när jag märkte att konsumentverket har en sån där mediebevakning eller vad det stod. Hm... Så det är kanske bäst jag skriver sanningen och inget annat än sanningen den dag min "avhandling" är klar.

Jag satt under helgen och kollade på den matsedel som var i en länk från konsumentupplysningen. Det var matsedel för fyra veckor och där var förslag på lunch och middag. Även frukost förresten och vad man "får" äta som mellanmål och sånt. På matsedeln fanns mat som jag aldrig ätit och aldrig kommer att äta och om jag skulle köpa hem varorna skulle jag bli ruinerad för det är inte direkt billig mat. Inte vad jag kan se. Och det såg mer ut som taget från en restaurang (en mindre exklusiv dock) eller ett vårdboende eller så. Inte en skola, inte vår skola i alla fall, för den har mat som jag hellre skulle äta än det som föreslogs här.

Undrar om den där matsedeln uppdateras? Och vem har tid och ork att laga sån mat? Detta är ju också en undran och fundering som jag har. Jag tror inte ens att friska människor har lust med detta. Fast det vet ju inte jag nåt om i och med att jag inte gillade matlagning ens när jag var ung och frisk. Om jag skulle äta sån mat varje dag skulle jag behöva anställa en kock och om jag kunde göra det så vore det ju inte nåt problem med min ekonomi och då skulle ju allt vara frid och fröjd. :-) Jag har tänkt lägga in matsedeln framöver, en vecka i taget så ni får se vad de ger exempel på vad man kan äta varje dag under fyra veckor. Men det får bli längre fram. Med noggranna hänvisningar till konsumentverket/konsumentupplysningen. (Måste ju försöka vara noga med källhänvisningar i det fallet... ehrm.)

Det stod inget om kostnader för varorna som ingick i matsedeln vilket jag ju ville ha för att kunna jämföra. Förmodligen går det inte att ha en lista med priser i och med att just matpriserna har gått upp rejält den senaste tiden. Men nåt exempel ville jag ju ha. Var man ska handla bra och billigt och så.

Och säg mig den sjuke, utförsäkrade, deppige, trötte som orkar tänka på att laga två mål mat om dagen. Som orkar åka till affären och ha en lång lista på bra och nyttig mat, som har ett konto med tillräckligt mycket pengar på för att kunna köpa denna mat. Jag är väldigt nyfiken om det finns någon person i denna grupp av människor som orkar tänka på nåt annat än att endast få i sig nåt ätbart så denne slipper gå hungrig. Som struntar fullkomligt i om det är vinägrett till salladen utan bara häver i sig en tallrik makaroner med ketchup utan en endaste grönsak (som kanske inte ens har grönsaker hemma) bara för att få i sig nåt..

Det är ju också tips om att göra lite mer mat när man lagar så det kan användas till matlåda att äta dagen därpå. Jodå. Det fattar man ju. Det blir ju naturligtvis billigare. Och jag förstår också att detta gäller friska, arbetsföra människor som inte har ett enda bekymmer i världen när det gäller orken och möjligheten att fixa sig mat. De måste ju utgå från en frisk, arbetsför människa i sina beräkningar. Men det finns ju även andra grupper i samhället som också behöver mat. Men som kanske inte kan passas in i just den mallen. Dessa blir det genast lite svårare för.

Men jag återkommer med siffror så fort jag fått ordning på det. Det kan ju vara kul att se deras uträkningar och sedan jämföra med siffrorna för försörjningsstödet. Jag har inte kommit dit än i min väldigt ovetenskapliga undersökning. :-)

Sen måste ju alla siffror förnyas varje år, vilket jag inte tror görs. Åtminstone ändras inget när det gäller försörjningsstöd för där har ju alldeles nyss en höjning av stödet gjorts. Den första sedan slutet av 90-talet eller vad det nu var. Då jag fick en ökning med 135 kronor per månad. Jag minns att jag berättade det för Lisbeth som undrade vad jag skulle göra med så mycket pengar.

Nåt att ta ett sånt där Joakim von Anka- dopp i kanske.

Hoppas att inte nån glömt ställa om klockan under helgen förresten. För i så fall blev det väl en aning knepigt imorse. ;-)

Ha nu en bra dag i galenskapens värld. Njut av höstlov och vad det än månde vara. Jag ska snart börja tänka på lunch. Eller lunch förresten, det är både lunch och middag i kombination för när Viktor inte är hos mig så äter jag bara ett lagat mål mat om dagen. Lagat och lagat kan man ju kanske diskutera. Undrar varför Varma Koppen inte stod på den där matsedeln...

Kram!

Utvandring ur kyrkan och ett trist uttryck i radio

Det var inte så farligt med Viktors ilska igår när han kom hem. Han var på rätt bra humör faktiskt. Och vi pratade om det som hänt och han lovade mig att inte göra om det, att inte gå ifrån en lektion på det viset igen. Vi får väl hoppas att han håller det. Han tyckte inte det skulle ses som skolk i och med att han satt och jobbade i klassrummet istället men han gick ju ifrån den lektion som han egentligen hade...

Viktor är hämtad nu, han ska vara hos sin pappa en vecka, och här sitter jag i höstmörkret omgiven av ljuslyktor med tända värmeljus.

Idag kom det in folk på pastorsexpeditionen som tänkte gå ur kyrkan. Och det gick ju bra förstås. Det fylldes i papper och sånt. Både Lisbeth och jag tror att för det mesta handlar det om pengar. Skattepengar. Folk vill inte betala till kyrkan. Nu är det väl inte många som är direkt religiösa men en del vill kanske ändå ha en kyrkobegravning och är man inte med i kyrkan så kostar det väldigt mycket om man ska ha präst och allt annat. Många av de anhöriga till äldre som gått ur kyrkan vet inte om det och de blir kanske lite snopna när det planeras för begravning och så får de veta att deras gamla släkting inte var medlem i kyrkan längre. Så det kan ju krångla till sig liksom. Så nu för tiden kollas detta upp mer noga, efter vad jag förstår, så att folk vet hur de ska göra.

Nåt som jag hellre skulle vilja gå ur är den påtvingade tevelicensbetalningen. Men den går det inte att komma ifrån för om man låter bli att betala den så får man kronofogden på sig. Och om man avanmäler sin teve, för att man kanske aldrig använder den, så kollar de upp en med jämna mellanrum. Man blir aldrig fri från den. För även om teven bara står där i vardagsrummet och samlar damm så måste man betala. För att man har en teve liksom. En del vill ju att det ska läggas på skatten och det kanske vore det bästa för då blev det väl bara några ynka ören för varje medborgare. Och ingen kunde smita ifrån. Men, men...

Jag har delat upp min avgift per månad istället för jag klarar inte en så stor summa på en gång var tredje månad. Det funkar bättre nu, förr fick jag alltid påminnelser i och med att jag väntade i det längsta med betalningen just för att min kassa helt enkelt inte skulle räcka till den avgiften. Jag inväntade nästa månads bidrag innan jag kanske kunde betala men till slut insåg jag att det inte funkade så jag gick in på Radiotjänsts hemsida och ändrade till månadsfaktura istället. Man får dela upp endast en faktura i taget så det gäller att komma ihåg det var tredje månad. Nu fixar jag betalningarna och har inte fått någon påminnelse alls.

Apropå teve så tänkte jag också nämna nåt om radio... är det nån mer än jag som lagt märke till att folk ofta använder ordet JAJAMEN så fort de ska vara med i radio? Kanske inte bara i radio förresten. Särskilt i olika tävlingar. På Rix Fm har de en tävling varje morgon som heter RIX-kampen (eller hur de nu skriver det) och väldigt många av de tävlande svarar hela tiden med ordet jajamen. eller ibland också jajamensan.

- Har du det bra där borta i (här får man själv infoga ort)?
- Jajamen!

- Vad gör du?
- Är på väg till jobbet.
- Vad jobbar du med?
- Jag är snickare (målare/förskollärare/ etc)
- Trivs du med det?
- Jajamen!

- Är du redo att tävla?
- Jajamen(san)!

Detta är ju kanske inte exakt hur ett samtal förlöper men i stort sett. Det kan förekomma fler inslag av jajamen än vad jag tog med här faktiskt. Nån som förstår vad jag menar? Och om ni nu inombords tänker jajamen... ehrm... ja då så... Hehe... ;-)

Sen har jag också förundrats över att alla som ringer in till dessa tävlingar är på väg till eller är på plats på sina jobb. Om man ska utgå från alla dessa människor så existerar det inte en enda person som är arbetslös i Sverige. Inte en enda gång har någon ringt in som är arbetslös, sjukskriven eller hemma av andra orsaker. En gång ringde en man in till en tävling, det var när jag fortfarande lyssnade på Mix Megapol, och jag tror faktiskt att han var pappaledig. Annars är det folk som är på sitt jobb eller på väg dit som ringer.

Det borde ju istället vara så att de som INTE har ett jobb skulle ringa in för det är ju de som behöver vinna nåt. Pengar eller filmer eller vad det nu är som delas ut. Men aldrig är det en enda av dessa som ringer in. Inte är det nån som ringer in och när de frågar vad denne gör säger; jag är sjukskriven eller jag är arbetslös och på väg till arbetsförmedlingen för att söka jobb hela dagen eller nåt sånt. Fast sånt kanske man inte vill tala om i radio... Jag tycker däremot det vore bra för statistiken. Men det är ju jag det. :-)

Anledningen till att jag själv inte ringer och tävlar beror på att jag inte gillar att ringa nånstans överhuvudtaget. :-) Annars kanske jag skulle göra det.

Ha det gôtt! Kram!

Vrånghet på gång

Fick nyss samtal från skolan om att Viktor vrängt till sig idag. Han ville inte spela basket på idrotten, han var ombytt och allt, och bestämde då att nee jag tänker inte ens vara kvar i gympasalen. Han gick helt enkelt därifrån och tillbaka till klassrummet istället. Vilket innebar att det ses som skolk. Trots att han satt och jobbade med engelska istället.

Jag förstod ju hur Viktor tänkte och jag förstår också hur lärarna tänkte. Men att förklara detta för Viktor är inte lätt. Jag tror nämligen att nu har han börjat bli den där trotsiga tonåringen som vi varit förskonade ifrån än så länge. Han ser också att en del av hans klasskompisar beter sig illa och menar att då kan väl jag också... Här hemma är det ingen större fara i alla fall. Men förmodligen kommer han att vara arg som ett bi på skolan och hela surven när han anländer om en stund.

För övrigt läste jag i VF imorse att det varit inbrott på Konsum IGEN! Någon hade slagit sönder en ruta och stulit cigaretter. Tjuven hade tagit ett brunnslock och slängt genom rutan. Kanske var det samma tjuv som senast, han har väl kanske rökt upp det han tog sist. Men det stod inget om att nåt annat var stulet. Men hallå! Har man inte råd att köpa cigg så är det nog dags att lägga av med rökandet. Eller?

Apropå rökande förresten... Kampanj nästa kanske?

Nu tror jag att jag behöver lite kaffe. :-)

Ha det gôtt! Kram!

Kanske en avhandling på gång...

För ett tag sedan mailade jag till socialdepartementet och frågade hur de fick fram de siffror som försörjningsstödet baseras på. Jag fick efter någon vecka ett mycket vänligt svar att detta var det konsumentverket som räknade ut.

Då mailade jag till, vad jag trodde var konsumentverket men som tydligen var konsumentupplysningen i Karlstad. Det var så många olika adresser att det var knöligt att veta vem som gällde så jag chansade på en. Tog den som var närmast till hands.

Jag fick ett vänligt svar då också även om jag inte fick några direkta svar på de frågor jag ställt i mitt mail. Hon skickade en del länkar där jag då kan gå in och läsa om hur de tar fram dessa siffror och även exempel på matkassar som då används. Jag har inte orkat bry mig om att läsa vad som står i dessa länkar än för dels måste jag verkligen anstränga mig för att inte bara bli upprörd över hur tanklöst de räknar och dels så brukar det vara alldeles för mycket text med alldeles för lite innehåll. Och ibland heller inte direkt lätt att begripa för vanligt folk.

Sedan störde jag mig på tipsen om att jag skulle gå in på nån länk och läsa hur man ytterligare kunde sänka sina matkostnader. VAFALLS? Jag skrev ju att jag levde på försörjningsstöd och att jag inte var intresserad av varken matlagning eller att köpa billigaste varianten av allt. Billigast är faktiskt inte alltid bäst. Vad är det jag ska dra in på? Ska jag kanske köpa färre äpplen och mer blodpudding? Hm...

Det är just sånt där som jag blir upprörd över. Måste jag köpa den billigaste ketchupen, de billigaste fiskpinnarna och börja äta linser och bönor bara för att sänka mina matkostnader ytterligare? Jag vill ju faktiskt att maten ska vara god också, inte bara mättande. Sen är jag ingen matlagare. Rent ut sagt så avskyr jag att laga mat vilket innebär att jag gör så lite ansträngningar som möjligt när det är dags för denna aktivitet. Så enkelt som det kan bli ska det vara. Jag vill heller inte ränna omkring i alla möjliga affärer för att få tag på den allra billigaste maten för att sen stå hemma och eventuellt göra storkok och frysa in och vara duktig. Så duktig orkar jag inte vara.

Det har jag förresten aldrig orkat. Inte ens när jag var ung och frisk. Och jag har inte möjlighet att ta mig till de billigaste affärerna heller, de ligger tre mil härifrån. Jag skrev också i mitt mail att det går inte att köpa storpack av nåt när man har försörjningsstöd, vilket också gör att allt man handlar blir dyrare. Man har helt enkelt inte råd med storpack för då räcker inte pengarna till andra varor.

Så sådana kommentarer och hurtfriska råd betackar jag mig för.

Men jag tänkte som så att när jag väl läst det där, gått igenom deras förslag på matkassar så ska jag eventuellt gå till Konsum, kanske också Ica, och jämföra. Carina sa en gång att en matkasse här i nån av affärerna är dubbelt så dyr som en från Willys. Eftersom maten inte kostar likadant på alla ställen i landet så är det orättvist att beräkningen av summan till matkostnader är lika överallt.

Nu är summan för försörjningsstöd inte lika överallt för den delen. Den är lägre här i kommunen eller det kanske gäller hela Värmland, vad vet jag. Enligt riksnormen ska jag ha flera hundralappar mer i månaden än jag får. Och då har jag ändå dragit av en tusenlapp för att Viktor bor varannan vecka. Den här gången fick jag väldigt lite. Nog för att jag är van att aldrig få så mycket men nu var det ett par hundra mindre än vanligt. Vad detta beror på vet jag inte och jag har ännu inte orkat fråga min socialsekreterare. Man får mindre när månaden är kortare. Och nu är det ju november det gäller som bara har 30 dagar vilket innebär färre kronor i bidrag.

Nåja. Jag ska väl forska i detta med siffror och matkassar så fort jag får ork. För jag tänker inte släppa detta förrän jag får svar på mina frågor. Och min socialsekreterare sa ju till mig en gång att jag inte skulle vända mig till henne med allt jag ville veta utan gå högre upp. Jojo... det ämnar jag göra. ;-) Vänta bara...

Efter att ha gnällt lite om pengar (som är ett vanligt gnällämne i alla fall för fattigt folk) så finns det väl andra saker som kanske kan sprida lite glädje får vi hoppas. :-) Men tråkigt nog så finns det alldeles för många som brottas med fattigdomen varenda dag. Och många har det ju mycket värre än vad jag har.

Pengar är nog det ämne som gör mig både upprörd och ledsen i och med att det är så fruktansvärt dåligt fördelat i världen. Hörde på nyheterna i morse att Gaddafi (eller hur man nu stavar det) hade varit den allra rikaste mannen i världen. Ingen hade väl tidigare vetat om hur mycket pengar han hade men nu visste de tydligen det. Det var många, många miljarder det... ujuj... Nu har han ingen nytta av de pengarna. För man kan ingenting ta med sig dit man går som nån sjunger om. Och det är ju för bedrövligt att en enda gubbe kan samla på sig så mycket när så stora delar av världen är i ekonomisk kris och när barnfattigdomen bara ökar. Suck.

Ha det bra i galenskapens värld! Kram!

Här kommer nåt som gör en glad! :-)

Att känna sig värdefull

Tänk vad tiden går fort ändå. Det har ju gått flera dagar sen jag skrev här senast. Vad håller jag på med egentligen när jag inget märker av tiden som går? ;-) Det är ju redan torsdag ju... ja jag vet ju att tiden inte går fortare så sett, det bara känns så.

Jag tänkte förut på hur jag ordnat med min tillvaro och hur det ändrat sig under det senaste året. Det är ju drygt ett år sen jag började med praktik. För mig är det väldigt viktigt att ha rutiner. Inte sådär extremt organiserade men rutiner som jag kan följa varje dag. Och det är viktigt för mig att jag har det för att kunna skilja på vardag och helg. Arbete och ledighet. Känna att jag till viss del är tillbaka i det liv som jag aldrig trodde jag skulle komma tillbaka till; yrkeslivet. De senaste veckorna har jag varit rätt så trött och det kan ju bero på att det varit mer aktivitet än jag var van tidigare. Under hösten har jag ökat på min praktik med fyra dagar/två timmar per dag. Och det är skönt att ha en dag då jag är helt ledig. Jag behöver det. Så jag vet inte när det är dags att lägga på den femte dagen. Eller kanske någon extra timme på de andra dagarna. Det får vi se. Men förmodligen kör vi så här året ut i alla fall.

Har man varit sjuk och arbetsoförmögen länge så kommer man ju ifrån rutinerna. Känslan som jag har nu när jag vet att jag ska iväg på praktik är den att det är mitt jobb. Jag går upp på morgonen med en speciell uppgift att göra. Och det känns meningsfullt och bra. Inte stressigt eller obehagligt. Ingen blir lidande om jag kommer för sent (vilket är ovanligt för min del) eller om jag är extra trött nån dag eller har extra mycket värk så jag kanske inte orkar så mycket.

Minns väldigt väl hur det var när jag inte ens orkade duscha utan att bli helt slut. Nu går allt av bara farten. Nog för att jag kan vara fruktansvärt trött vissa dagar men jag kommer ändå igång och iväg liksom. Det kanske tar lite extra tid ibland och jag kanske är lite ur form men iväg kommer jag.

En extra påminnelse vill jag utdela till folk som tror att det är lata människor som får utmattningsdepression och fibromyalgi - så är inte fallet. (Om ni nu är så dumma att ni fortfarande går och tror det.) De som drabbas av detta är människor som är högpresterande och som tänker på andra mycket mer än sig själva. Och vi (för jag ingår ju där) är väldigt noga med att göra rätt för oss. Sen jag började min praktik har jag varit där alla dagar som jag skulle vara där. I mer eller mindre bra skick. Och min längtan efter att kunna försörja mig själv nån gång i framtiden har inte försvunnit, den har ju snarare förstärkts nu när jag fått hjälp.

Tänk om de som bestämmer och avslår sjukersättningar och rehabiliteringar, och menar att man inte ens är sjuk till en fjärdedel fast intygen säger annat, kunde fatta det. Läste igår om att F-kassan blivit uppläxade för att de varit alldeles för hårda i sina bedömningar. Äntligen!

Här är artikeln

Karlstads stift (svenska kyrkan) har stiftsfest i Säffle i helgen. Det börjar redan imorgon, fredag, förresten. Så utställningen är på väg dit. Den laminerade då alltså. Collaget har jag hållit på med idag, det är inte riktigt klart än men blir det nog imorgon, så det hinner vi nog inte få med tillsammans med dikterna under helgen. Originalversionen av utställningen är enligt uppgift i Kil. Carina pratade på om vi skulle tillverka ytterligare en laminerad version för att kunna sprida den ännu mer. Och det är ju lättare att göra en till nu när jag vet hur jag ska ha den. Fast jag får nog fotografera av collaget för att se hur jag knåpat ihop det för jag glömmer så fort. :-)

Annika Östberg kommer att medverka på stiftsfesten. Bland många andra intressanta personer. Spännande.

Länk till Svenska kyrkan stiftsfestinfo

Apropå det senaste rabaldret med utvisningar av dementa små tanter så är ju det förjäkligt rent ut sagt. Att de inte skulle få stanna här där de har sin familj som tar hand om dem bara för att de inte är till nytta i samhället. Nehe... men minister Billström blir ju också gammal en gång. Och i så fall väldigt onyttig. Vad ska de göra med honom då? Ska alla gamla skickas nån annanstans kanske så de försvinner och dumhuvepolitikerna slipper räkna in äldrevården i budgeten? Jäkla klappträn! Ja jag blir så arg!

Jobblinjen kan ju inte användas överallt. Vi har ju alltid haft ett samhälle där sjuka, friska, gamla och unga levt tillsammans och det är ju ingen skillnad nu. ALLA måste vi ju få finnas. Jag får rysningar ibland när jag tänker på att en del verkar vilja skapa ett elitsamhälle genom att utrota vissa grupper och jag tänker inte gå in på vem jag i första hand tänker på som ville göra nåt liknande en gång för inte alltför längesen... usch.

När jag var in och läste på RESURS för några dagar sen så fann jag några klipp med Palme, som någon hade hittat på Youtube, och jag måste säga att vi behöver bli påminda om hur han var. Hur han talade och hur han fullkomligt krossade de andra gubbarna med sitt sätt att uttrycka sig. Inte undra på att jag var så förtjust i honom. :-) Han och Anna Lindh var mina favoriter och hon fick ju heller inte vara kvar i den här världen. Nu vete tusan hur det ska gå med socialdemokratin. Jag tycker att det är en fröjd att höra honom tala. Som sagt; vi behöver påminnas om både det ena och det andra.

Ha en bra dag! Kram!

Söndag med pizza och "bergsbestigning"

Efter ytterligare en trevlig eftermiddag, idag med Erika och Isac, så sitter jag här och känner mig nöjd och trött på ett sånt där härligt vis. :-) Har fått låna Erikas digitalkamera så idag har jag fotat en del. Vi var ute på promenad förut, jag klättrade stelbent i vårt väldigt lilla berg här intill. Ja vi kom överens om, jag och Erika, att man nog inte kan kalla det för en kulle för det är väldigt bergigt och rejält brant. Vi var uppe där de skjuter raketer på valborg. Och jag kände mig väldigt... ja... ovig liksom, vilket väl är milt uttryckt. Erika skrattade och fick ge mig en hjälpande hand vid ett tillfälle för att dra mig upp. Mina skor fick liksom inte fäste. Säger vi. :-) Ehrm... Det var lite lättare att gå ner faktiskt.

I alla fall. Det har varit en fantastiskt vacker höstdag, njutbar temperatur och solen har lyst från en klarblå himmel. Erika kom hit vid lunchtid och vi beställde pizza. Sen var jag tvungen att göra klart i tvättstugan innan vi kunde gå ut på promenad, jag tvättar ju på söndagar. Och efter promenaden gick vi hem och drack kaffe och åt blåbärsmuffins.

Så jag kan verkligen säga att det har varit en härlig dag. :-)

Och förresten... kollade på SVT:s TV-tablå förut och ikväll klockan 21.30 börjar serien Mad Dogs sändas på ettan. Vilket sammanträffande! Så det kan bli.

Här kommer lite bilder från vår promenad.

Första bilden är utsikt över Forstjärn där raketerna speglar sig i vattnet på valborg. På andra sidan där borta brukar allt folket stå och vara förväntansfulla och även fulla på annat sätt är ju en del.




































Ha det bra! Kram!

En trevlig eftermiddag

Jag har nyss kommit hem från ett ganska långt besök hos min farmor. :-) Sist jag var hos henne lovade jag att nästa gång jag kom dit skulle jag ha med mig en äppelpaj och det hade jag idag. Äppelpaj med vaniljsås. Detta var väldigt uppskattat kan jag säga och vi har haft en väldigt trevlig och rolig eftermiddag hon och jag. :-)

Rolig är inte nåt man kan kalla gårdagskvällen precis... Jag kan säga så här att när man har fibromyalgi så finns det en hel del saker i kroppen som kan vränga till sig och krångla. Magen bland annat. Utan nån anledning alls kan magen bli väldigt upprörd. Det är inte ofta jag råkar ut för detta och jag är väldigt tacksam för att det än så länge bara hänt när jag varit hemma. Jag fick sån magknip att jag fick tillbringa i stort sett hela kvällen på toa. Så det blev inga chips igår utan de får jag ta idag istället. :-) För idag är allt precis som vanligt igen.

Jag vet att man inte ska men man gör det ändå... alltså... eh... man... (viskar försiktigt) laddar hem saker från nätet. Och jag har ju mina favoriter som jag ser på. Grey's Anatomy är en serie som är så fantastiskt bra säsong efter säsong. Jag blir lika fascinerad när en ny säsong börjar och det är så jäkla bra fortfarande! Fantastiskt manus. Fantastiska skådisar. Fringe har också en ny säsong som börjat och jag såg det senaste avsnittet tidigare idag. Spännande är bara förnamnet. Spooks sista säsong är precis lika bra som de övriga nio säsongerna.

Jag rekommenderar också en engelsk serie på fyra avsnitt som heter Mad Dogs. För den som inte sett eller hört talas om serien så handlar den om fyra helt vanliga engelska (inte så unga) män som åker till Mallorca för att hälsa på en kompis som de har där och som blivit väldigt rik på nånting som jag inte tror att de helt och fullt vet vad det är. Han har en flott villa och det är hur tjusigt som helst. De har det rätt så trevligt tills saker inte är så trevliga längre så att säga. De hamnar i situationer som vanliga människor inte brukar hamna i. Det är så intressant att se hur de förvandlas och hur de hanterar detta som händer. I rollerna finns bland annat John Simm och Philip Glenister från Life on Mars. Det kommer en säsong två också. Säsong ett slutade på ett sätt som var rätt så överraskande... ;-)

Min farmor visade mig förresten på en kaktus hon har som blommar nåt så otroligt. Hon sa att det var den hon fick av mig för ett par år sen. Tog bilder med telefonen för den var så fin. Nu blir ju aldrig bilderna så bra med mobilen men ändå... kunde inte låta bli. Lägger in en av dem i alla fall.

Ha det gôtt! Kram!

Rubrikpanik!

Kom inte på nån bra rubrik idag och jag har grunnat så det knakat i hôvvet. ;-)

De senaste två dagarna har kännetecknats av värk. Och jag kan väl tillägga att det var mer som VÄRK liksom... med stora bokstäver. Men det är ju min mindre trevliga kompis Fibro som lägger sig i och stör med jämna mellanrum som sagt. Och nu har det varit kallt, jag har gått och huttrat och spänt musklerna. Då är det kört direkt. Vilket bevisar att mycket av min inre stress, som ofta fick mig att gå och vara spänd mest hela tiden, har släppt betydligt eftersom jag nu för tiden inte har så kraftig värk som förr. Förutom nu då, i och med kylan. Så det gäller verkligen att pälsa på sig rejält.

Igår eftermiddag var det stormöte. Det var jag och Carina, min coach, socialsekreteraren och den arbetskonsulent som nu ska ta över där min coach avslutat. För nu är jag inte längre inskriven i nåt projekt, den tiden gick ut i somras, så nu är det endast kommunen som är ansvarig för mig. Och som ska se till att jag rehabiliteras tillbaka till ett eventuellt jobb framöver. Nu får jag som tur var stanna där jag är i och med att det funkar så bra och för att jag kommit såpass långt med timmar och så. På ett år har det hänt mycket. Det är faktiskt så jag är förvånad själv. Och glad förstås.

Arbetskonsulenten är jättemysig och har bra inställning till det här med praktikplatser och varför man ska ut och testa sig själv. Att man hela tiden måste kunna styra själv när det gäller hur mycket man ska pröva. Och att också våga testa sig, våga pressa sig lite, för att se hur mycket man faktiskt orkar.

Det är ju viktigt att man känner en mening med det man gör. Att vara på en praktikplats endast för att komma upp i ett visst antal timmar är ju inte kul. Man måste ju ha uppgifter som känns meningsfulla, att man fyller en funktion på arbetsplatsen. Så är det ju.

Från det ena till det andra...

Det skrivs och sägs mycket om en viss socialdemokrat nu för tiden... och jo jag har väl en uppfattning om det hela jag med. Samtidigt som jag tycker att vi är ju alla människor och gör fel ibland så måste ju till viss del just folk som hamnar inom politiken tänka lite extra på vad de gör. Förr eller senare blir de ju granskade.

Och jag har den uppfattningen att de ska bete sig lite som föräldrar ska inför sina barn. Föregå med gott exempel. För precis som barn måste kunna lita på sina föräldrar så måste folket kunna lita på att politikerna faktiskt inte bara pratar skräp utan står för det de säger. Och inte säger en sak men gör en annan. Detta med hans privata ekonomiska dilemma är dock inte mitt enda problem med just herr Juholt.

När jag såg hans första maj-tal så var jag så upplyft och tänkte att nu äntligen kommer nåt att hända. Nu kommer det en opposition som heter duga. Nästan som på Palmes tid. :-) Men när saker läckte ut om skuggbudgeten blev jag rejält besviken på hur de tänkt sig den. Så jag kan säga att jag är nog mest besviken på honom i detta fallet. Som om allt det han stod och pratade om på första maj inte var värt ett dugg. Suck.

Nåja vi får väl se hur det går. Gudrun Schyman anser att han kommer att klara sig helskinnad ur detta på grund av att han är man. Och jag kan nog tycka att hon har en poäng där. Tänk hur länge som Mona Sahlin fått den där uschla Tobleronen slängd efter sig. Den glömde minsann inte folk även om många gubbar fifflar med mycket större saker än en chokladbit och lite blöjor. Hon hade väl parkeringsböter också har jag för mig. Men ändå...

Här är Gudrun Schymans artikel på SVT

Om nån är intresserad. :-)

Jag satt och letade efter låten Friday on my mind med Easybits, jag har haft med den en gång förut men tänkte ta repris för det är ju fredag. Fann då en version med Gary Moore, som förresten gick bort tidigare i år 59 år gammal, men såg i detsamma en annan låt som jag verkligen gillar med honom som jag lägger in här istället. Så nu blir det mjosik. :-)

Ha en bra fredag. Kram!

Träden talar om att det är höst...

Lyssnar just nu på Det sjungande trädet, en skiva av och med Mauro Scocco med enbart pianomusik. Så fort jag hör på den skivan så är jag tillbaka till utställningen och kvällen för vernissagen. :-) Jag är tillbaka i kyrkan och den där fantastiska (magiska) stämning som vi hade då. När man lyssnar på den skivan blir, i alla fall jag, väldigt lugn inombords. Rekommenderar den varmt. Detta var alltså den musik som hördes under hela kvällen. Min absoluta favorit är en melodi som heter Stella. Det gör både gôtt och ont i mig när jag hör den. Och jag ryser sådär härligt. Om man inte kan få tag på skivan (jag köpte den på CDON rätt billigt) så finns den nog säkert på Spotify.

För den som inte märkt det (ja sånt vet man ju aldrig) så är hösten verkligen här. Ute blåser det rejält, löven far omkring åt alla håll. Man kanske inte precis kan säga att träden sjunger idag, de ropar liksom, på sitt eget vis. Eller de sjunger i så fall väldigt högt. På det viset talar de om att nu är det höst, nu släpper de ifrån sig alla dessa fantastiskt färgade löv som hamnar på marken och blir till en färgsprakande matta. Sen ligger de där och väntar på att nån energisk person ska kratta ihop dem till en hög för att de strax därpå börjar virvla omkring igen... :-) Retfullt eller?

Jag tycker faktiskt om hösten. Nog för att jag gillar sommaren men den har så många trista krav som man känner av även om man försöker låta bli. Och i och med att vi har så kort sommar, jo den är ju kort även om värmen hållit i sig rätt länge i år, så är det så mycket man vill hinna med under dessa få månader av värme. Det bästa vore väl om man kunde skita i vad alla andra tycker och tror att man måste göra på sommaren och ägna sig åt det man själv vill, spelar ingen roll vad det är. Även om det finns många som tycker att man ska sitta ute och grilla när man själv helst sitter i soffan och glor på en film, så ska man ju göra det man själv blir glad av. Utan att få dåligt samvete för det. Oavsett väderlek. Eller hur?

Hösten är mys och tända ljus. Jag har ljuslyktor överallt där jag kan ställa dem. I och med att sommarkvällar ofta är väldigt ljusa får man ingen användning för ljuslyktor på samma vis. Det blir inte samma stämning. Visst gillar jag sommarkvällar också. Utan mygg. Och utan folk som röker överallt. Många upplevelser på sommaren har blivit förstörda av cigarettrök tyvärr. Om någon forskare kunde forska fram cigaretter som doftar blommor eller så då kanske jag kunde stå ut att få in det i vardagsrummet eller sovrummet. Men den stank som nu blir är INTE trevlig.

Solen lyser och det är en alldeles klarblå himmel. Det är så vackert nu med alla färger. Man får passa på att njuta för som jag sa förut; träden släpper ifrån sig det mesta av de löv som hängt kvar fram tills nu.

Idag hade vi personalmöte på morgonen. I sockenstugan med den nye kyrkoherden tillika chef. Han är en glad och rätt härlig snubbe som använder en del roliga uttryck. Jag har idag lärt mig ett alldeles nytt uttryck. Om man vill säga att man kan sätta igång med till exempel ett möte eller vad det nu är så kan man säga att "nu behöver vi väl inte vänta längre, det är väl bara att dynga på?" :-) Jora så att...

Ha en bra höstdag. Kram!































Bilderna är från hösten 2005.

Måndag med liten dikt och (självplågande men ändå rolig) nostalgi

Så var det måndag igen. En måndag som känns lite sömnig måste jag säga. Det har inte blivit så mycket gjort idag men ibland har man ju såna dagar. Helgen däremot var ju rätt så välfylld med aktivitet, Isac var ju här på lördag och sov över tills igår och igår kom Erika för att hämta honom och stannade ett tag. Viktor blev klippt och han blev så fin. :-) Jag rände i tvättstugan igår eftermiddag också. Så det var fulltecknat liksom. Kanske därför jag är extra sliten idag.

Idag fick det mesta ligga nere när det gäller laminering och sånt för Carinas dator hade kraschat så vi kunde inte skriva ut nånting. Så det blev ändrade planer men det gjorde inte så mycket.

Läste bland annat i en pärm med dikter och jag fann en (bland många) som jag tycker är bra. Den är skriven av Ann-Kristin Åklint och finns med i en diktbok som heter Skymningspendlaren.

Omvänt

Jobbet hemligt hemlikt
hemmet hemligt jobbigt
avkopplande arbetsliv
hektiskt hemliv
semester är mammaledighet
mammaledighet är mammaarbetstid
arbete är fritid
fridtid
tid för tankefrid

Ann-Kristin Åklint

Det där med mammaledighet som är mammaarbetstid är väldigt träffande tycker jag. ;-)

Satt här och letade på Youtube efter nåt som hade med måndag att göra, för jag är lite seg i huvudets kola idag och ville ha nåt lättsamt att glo på. Hittade då ett klipp som heter "Nostalgi från Äntligen Måndag". Nostalgin syftar på hur SVT var under 80-talet, vad som visades i teve i våra två kanaler helt enkelt.

Äntligen Måndag är en programserie som visades 94-95, och som jag inte har sett alls, med Fredde Granberg, Peter Settman och Kajsa Thoor som programledare. Visste inte ens att programmet fanns förrän alldeles nyss. Ljudet är väldigt lågt men det är lika bra när man hör den musik som faktiskt framfördes under 80-talet i SVT. (GAAH!) :-)

Kläder, humor, musik med mera. Det var ju så här och hur i hela friden stod man ut? Men det fanns ju inte så mycket att jämföra med... men det är allt så man skäms lite å andras vägnar. Ibland när jag ser på foton från den tiden så blir jag lite lätt förtvivlad. Hur man såg ut!

Hoppas att ingen blir alltför deprimerad av denna tripp. :-) Ha det gôtt. Kram!

Hundvaktslördag

Idag blev jag och Viktor hundvakter sådär bara tvärt för Erika skulle på vift. Vovven får stanna över natten också. Han var lite orolig strax efter att hon gått men han är så duktig nu för tiden och lugnar sig fort. När han var yngre var han så ledsen att han till och med ylade till och från och vissa gånger gick det inte över förrän han fick gå ut på en promenad. Det finns inget som tar bort en vovves bekymmer som en riktigt bra promenad med mycket nytt att nosa på. :-)

Viktor har läst ut en maffig bok som heter Isöhäxan skriven av Henrik Larsson. Det här är andra boken i fantasy-trilogin Blodsarvet. Detta är böcker som är så spännande så man kan inte lägga dem ifrån sig, säger Viktor. Visst är det härligt med såna böcker! Så här ser omslaget ut.


















Apropå bok så har jag ju totalt glömt att tala om hur den där boken var som handlade om "Hvad en gosse bör veta". Boken jag läste tidigare i år, minns inte ens när, och som vi har i minneslådorna. Där skulle då alla gossar få reda på hur man bäst tar vara på sig i livet. Det avsnitt som handlade om fortplantning var väldigt luddigt. Det var mest tal om djurens värld som han då försökte jämföra med människans och då blir det ju lite galet ändå. Visst kan man se likheter när det gäller däggdjur men hallå... Och det var ingen förklaring hur det faktiskt gick till när själva barnet blev till. Med spermier och ägg och sånt. Sånt är ju inga konstigheter utan det går att beskriva rent kliniskt om man vill men inte ens det gjordes. Så där fanns det många frågetecken som om jag varit en liten gosse på den tiden nog hade velat räta ut.

När jag kollade upp Sylvanus Stall så var han ju också en känd moralpredikant. Det vill säga förmodligen en sådan man som tyckte att allt var snusk. I alla fall det mesta. ;-) Och då kan det ju bli lite svårt att förklara fortplantningsakten ens i klinisk version. Och gossar skulle heller naturligtvis inte under några som helst omständigheter ägna sig åt "självbefläckelse" som det kallades. Det var många råd om att hålla sig ren för att undvika "retning". Såhär såg han ut förresten herr Stall.



















Jag tror inte nån gosse som läste denna bok blev så särskilt mycket klokare och förstod sig på det där med livets uppkomst. Folk sa ju att barn kom med storken länge. ;-) Eller som i Raskens där tanten som hjälpte Ida med förlossningarna sa till syskonen att hon hittat bäbisen i ett dike. Då undrade ju en av pojkarna varför hon nödvändigtvis skulle ta med sig alla barn hon hittade i diken hem till dem...

Ha en bra lördag. Bjuder här på lite lördagsgodis. :-) Kram!

Denna gång vet jag faktiskt vem Nobelpristagaren är

När jag fick läsa att Tomas Tranströmer fått Nobelpriset i litteratur så kände jag att "det var ju roligt" och den lite svala reaktionen betyder inte att jag tycker att Nobelpriset är som en 25-kronorsvinst på Triss eller så. Nej det är bara mitt vanliga sätt att reagera på sånt där. :-)

När jag pluggade litteraturvetenskap, i slutet av 90-talet, så blev alltid alla lärare/lektorer alldeles glansiga i ögonen så fort Tranströmer kom upp i diskussionen. Och de prisade honom ständigt. Men på den tiden kunde jag inte riktigt uppskatta det han skrev. Tyckte att det han skrev ibland var lite svårt att liksom ta till sig.

Så imorse tog jag fram mitt ex av Svensk Dikt som jag använde under studierna. En tjock bok full med svenska poeter och diktare och som är fullklottrad på sina ställen med sånt där "klokt" som kom fram i analyserna. Jag har alltid haft svårt att analysera dikter. För mig så går de endera rakt in i mitt innersta och stannar där eller också fattar jag inte ett smack. Och det spelar ibland ingen roll hur mycket jag får förklarat för mig att "såhär tänkte han och detta är en metafor för det och det..." Jag sitter där i alla fall och tänker att "så kanske diktaren inte alls tänkte det är nog bara du som gör det".

Jag fann dock en dikt av Tranströmer som jag hade gjort en liten stjärna vid. Vilket då innebär att jag tyckte mycket om den då när jag läste den första gången och detsamma gjorde jag nu. Här kommer den.

Minnena ser mig

En junimorgon då det är för tidigt
att vakna men för sent att somna om

Jag måste ut i grönskan som är fullsatt
av minnen, och de följer mig med blicken.

De syns inte, de smälter helt ihop
med bakgrunden, som kameleonter.

De är så nära att jag hör dem andas
fast fågelsången är bedövande.

Tomas Tranströmer

Den här dikten fann mig liksom. :-) Inte tvärtom.

Sen har vi ju den fantastiskt duktige och väldigt omtyckte Steve Jobs som gick bort häromdagen. Honom har jag ingen direkt uppfattning om så sett men jag läste ett citat av honom nånstans (förmodligen The Maddow Blog) och jag tyckte det var så in i baljan bra att jag lägger in det här.

"Your time is limited, so don't waste it living someone else's life. Don't be trapped by dogma — which is living with the results of other people's thinking. Don't let the noise of others' opinions drown out your own inner voice. And most important, have the courage to follow your heart and intuition. They somehow already know what you truly want to become. Everything else is secondary." - Steve Jobs

WORD!
Som de säger på en del forum när de gillar och håller med till hundra procent om vad som skrivits i ett inlägg. :-) Jag brukar försöka låta bli att skriva svengelska eller blanda in engelska ord men ibland så går det inte att låta bli.

Ha en bra fredag! Kram!

Vy från mitt köksfönster i förra lägenheten. Ibland saknar jag faktiskt utsikten. Men det är också det enda...

Hjärnsläpp - syftar inte bara på att jag är trött...

Lyssnade på RIX imorse och blev beklämd. Ola Lustig har varje vecka en utmaning som han ska genomföra. Den här veckan var det att endera läsa högt i radio ur scientologernas bibel eller hemliga skrift, vad de nu än kallar den, eller cykla enhjuling mellan Djursholm-Danvikstull. Folk kunde gå in på hemsidan och rösta om vilket de tyckte var mest intressant. Det lutade åt läsningen. Och det kan man ju tycka är oförargligt. (Den finns tydligen att läsa på Wikileaks.)

Men. I morse berättade de om hur gårdagen hade tett sig. Redaktionen hade fått ta emot mordhot om Ola genomförde detta på fredag. Mordhot! Jag vet inte om jag ens har ord att beskriva hur fruktansvärt överdrivet detta beteende från scientologerna är. Men det säger ju allt. Och jag kanske inte ska kommentera detta mer heller för man vet ju aldrig...

Ola hade efter detta ingen lust att genomföra någon utmaning alls för han blev väldigt uppskakad och kände att det fick vara med alltihop den här veckan. Jag förstår honom. Han sa också att det ju inte bara var han som blev hotad utan andra på redaktionen som hade familj och han tyckte det var så bedrövligt. Jag håller med. Ruskigt. Vad står det egentligen i denna skrift som absolut inte får komma ut eller läsas av oss vanliga?

För min del har dagen varit som vanligt. Jag har jobbat på med lamineringen och det är en hel del klippa och klistra och så. Jag blir kanske klar imorgon med själva dikterna. Sen blir det till att klura ut hur vi ska göra en ny version av collaget...

Och nu tog jag slut helt och hållet så jag återkommer när jag har laddat mig igen. :-)

Lägger in den här bilden bara för att jag tycker den är så häftig.

Saturnus... tjusig eller hur?

Stor invigning av ny apparat och ett glatt besked

Igår kom jag underfund med att Blogger infört ett skräppostfilter till kommentarerna. Det var säkert längesen men jag är ju ibland rätt sen med att upptäcka sånt där som händer på Blogger. Nu får jag så sällan kommentarer (det får gärna ändras - ni som läser; skriv gärna nåt ibland om andan faller på) :-) så jag har inte tänkt på att kolla där.

Jag hade några få kommentarer som hamnat i skräpfiltret. Det var ett par stycken som jag inte fattade varför de hamnat där och som jag godkände, för de var ju inte konstiga på nåt vis, men sen var det några som jag var glad åt att de hade hamnat där. Men jag kan säga att från och med nu så kommer jag att kolla där ofta så om nu någon händelsevis skickar en kommentar och den inte blir publicerad så är det på gång. Om det inte är nåt väldigt ofint som skrivits förstås men såna läsare har jag väl inte eller? ;-)

Det var jag som fick packa upp och inviga den nya lamineringsmaskinen. Och resultatet blev väldigt bra. Jag fick prova mig fram och till slut, när jag kom upp i det näst högsta (näst varmaste) läget på maskinen så blev lamineringen bra. Det var såpass tjock papp så det behövdes mer värme än vanligt.

Så här ser den ut. Nu blev det lite väl ljust så den syns knappt.
















Solen lyste in och gav extra blänk åt det hela. :-)

















För övrigt så kan jag säga att Carina berättade att vi fått ja från en viktig person som ska skriva förordet i den bok som ska innehålla dikterna från utställningen. :-) Det kändes som ett stort glädjeskutt i magen. Jag brukar aldrig ta ut nåt i förskott och detta hade jag heller inte några jättestora förhoppningar på men det gick alltså bra. :-) Jo hoppas kan man ju men man ska ju inte anta att det blir som man vill innan man får besked. Inte ta nåt för givet.

När allt är klart, när boken är på gång så kan jag tala om mer detaljer. Ni ser! Jag tar fortfarande inte ut nåt i förskott! Hehe...

Och idag skaffade jag mig ett eget Rosa Bandet- märke.

Nu ska jag ta mig lite kaffe. :-)

Ha det bra! Kram!

Glöm inte bort att kramas

Så var det måndag igen och jag kom på imorse, när jag lyssnade på radion och blev påmind, att det är den rosa månaden: oktober. Så jag la snabbt in en stor och synlig länk till cancerfondens insamling till forskningen om bröstcancer. Tänkte själv köpa en sån där rosa krumelur på Konsum förut, för jag har faktiskt ingen, men jag såg dem inte förrän jag hade betalat och kön var alldeles för lång för att jag skulle ha lust att ställa mig i den igen. Jag köper imorgon.

Det är också internationella barndagen idag. Det är väldigt mycket uppmaningar att vi ska skänka summor för att hjälpa barn i andra länder och det är naturligtvis bra. Men vi får heller inte glömma alla de barn som finns i vår närhet men som inte har någon som bryr sig om dem. För de finns även om de kanske inte alltid syns. Vi som är vuxna måste vara deras beskyddare, det får vi inte glömma. Och då menar jag inte att de ska få materiell uppmärksamhet sånt har väldigt liten betydelse. Det är kärlek som de inte kan vara utan. Och kärlek kan man aldrig få för mycket av. Att bry sig om är det viktigaste av allt. Mat och kläder är viktigt men kärlek är liksom kärnan i det hela.


Funderade häromdagen över sopsortering. Jo det är allt nåt att fundera på. :-) I mina ögon ter det sig väldigt märkligt att stå och skölja ur mjölk/fil/yoghurtförpackningar för att vara miljövänlig och slänga dem i rätt holk. Tänk på allt vatten man slösar bort. Det är väl inte direkt miljövänligt att stå där och blaska? Eller? Vi ska ju spara på vattnet, vi ska ha energisnålare och vattensparande diskmaskiner och tvättmaskiner, duscha med stril och allt vad det är. Och inte duscha för länge och så. Men vi ska stå och skölja och skölja och skölja ur våra förpackningar tills de blir rena... På nåt vis så går det inte ihop för mig... undrar hur de tänkt där...


Igår började jag sticka sockor utifrån ett nytt mönster. Det var jättekul! Det är tubsockor och det var lite knöligt innan jag kom in i det hela men sen satt jag och stickade så febrilt att jag fick tvinga mig att sluta. Nacken och axlarna sa ifrån... nä de skrek åt mig att lägga av. ;-) Vilket var trist för jag hade säkert kunnat göra klart sockan på en gång om jag inte fått ont. Det var ju så mycket enklare än vanliga sockor när man väl kom in mönstret. Jag gör just nu minsta storleken för att testa men nästa gång blir det en större version. :-)

Så här ser den ut för närvarande.

















Den nya lamineringsmaskinen levererades idag (av en snygg budbärare som gjorde en del av damerna därborta mer än lovligt i gasen, hehe) men den kom så sent så det var dags för mig att gå hem. Kanske jag inte nämnt det förut men vi ska göra en alternativ utställning så att det finns två stycken som lånas ut. En där dikterna är uppklistrade på svart papp (själva originalet som nu är på vift nånstans) och en där de är laminerade för annan slags upphängning. Detta är vad jag håller på med just nu när det gäller utställningen. För övrigt är det lite allt möjligt att pyssla med. Utskick av olika slag och snart ska vi också skicka inbjudningarna till vår stora födelsedagsfest som vi ska ha den 7 november.

Som rubriken uppmanar... glöm inte bort att kramas. Det var nån som sa till mig en gång att man ska kramas minst tio gånger om dagen för att må bra.

Och nu får ni en av mig också, dock en cybervariant men ändå. KRAM! :-)

Hej på Mârten!

Denna helg är det marknad i Arvika. Och som jag skrev förra året så ska man säga som i rubriken när man möter folk man känner. Eller man kan ju säga det ändå, det gör nog inget. :-) Hoppas nu att alla som åker till Arvika, och även Arvikaborna förstås, har en kul marknadshelg. Mycket kålsoppa, popcorn och sockervadd och sånt. Och lite karuseller också. Och att de gör fynd i de olika stånd som står uppställda över hela centrum.

Läste på VF:s hemsida att tidigt imorse hade det varit inbrott på Konsum här. Det var en desperat typ som slagit sönder en av glasdörrarna i entrén och snott med sig cigaretter och även postförsändelser. En lite konstig kombination kan man tycka. Var han bara röksugen och tog några paket i förbifarten? Konsum har ju tagit över postens roll med att lämna ut och ta emot paket och sånt. Så jag undrar hur de kunder känner sig som nu inte får sina paket.

Min teori till varför det är så många rån och inbrott är att vi lever i extra desperata tider. Väldigt många har inte pengar till det mest nödvändiga. De går ut och rånar istället för de behöver ju ha både kläder och annat. Klädaffärer har blivit rånade på vinterjackor och liknande. Ja jag kan ju säga att lever man på existensminimum så finns det inte pengar till riktiga vinterkläder och skor. Man satsar på mat först och främst. Mat och hyra (om man i alla fall har en bostad) går först. Sen är det andra räkningar och allra sist, eller inte alls, kommer kläder och skor. Blir folk desperata så gör de desperata saker. Inte för att jag skulle ge mig ut och råna i första taget men jag kan förstå att det finns de som gör det.

Så är det. Jag har också suttit och sett på fredagens sändning av The Rachel Maddow Show på nätet där man får veta en del om hur det står till i det stora landet "over there".

Det togs upp att under Obamas styre har jättemånga terrorister blivit eliminerade, nåt som republikanerna i stort sett inte alls trodde honom om före han blev vald till president. De stod till och med och hånade honom lite för det. Så nu har de väl fått se vad han går för... de är förmodligen inte nöjda ändå för de måste ju alltid gnälla om nånting så de hittar väl på nåt annat rätt snabbt.

Sen handlade det om hur republikanerna (väldigt många av dem) egentligen vill införa kristna sharialagar i USA och att de gömmer sig bakom politiska syften för att lyckas bli invalda - men att deras agenda egentligen handlar om religion. Han som pratade om det hoppades att amerikanska folket skulle vakna upp och begripa detta innan det var för sent.

Sen håller en del stater på med att försvåra möjligheten att rösta. För annars kan ju alldeles för många rösta och det går ju inte för sig. De kan ju rösta "fel" nämligen och det är ju ajabaja.

Och så amerikanernas stora och viktiga ämne... jag tror banne mig att det är det viktigaste ämnet i deras liv... VAPEN. Många av dem är livrädda för att Obama ska ta ifrån dem rätten att bära vapen, rätten att äga vapen och rätten att då få försvara sig. Jösses! Och nån gubbe menade att Obama håller på med att ta ifrån dem deras vapen genom att inte ta ifrån dem deras vapen. Och vad menade han med det? Jo att presidenten hade nåt lurt för sig i smyg och att rätt som det var skulle det komma en bestämmelse och överraska folket om att de inte längre fick ha vapen hemma i skåpet eller under kudden eller var de nu lägger dem...

I Ohio finns det nu uppenbarligen en bestämmelse om att man får bära ett dolt handeldvapen inne på barer MEN då får man inte ta sig en drink. Nehe... hur har de tänkt detta ska funka? Och vem kollar den som kommer in och säger att denne får lägga ifrån sig sitt vapen om det ska drickas? Och om det inte kan kollas; vem kan ta vapnet ifrån en person som struntat i detta och druckit och blivit full och sen blir arg och börjar vifta med sitt vapen och kanske till och med skjuter vilt omkring sig? Och varför ska man ha ett vapen med sig när man går till en bar/går ut för att ha roligt? Vad har man för tanke då liksom...

Nåt att grunna på eller hur?

Ha en bra lördag och jag hoppas att var och en som är på Arvika-Mârten är...


















KRAM!