Tänk vad tiden går fort ändå. Det har ju gått flera dagar sen jag skrev här senast. Vad håller jag på med egentligen när jag inget märker av tiden som går? ;-) Det är ju redan torsdag ju... ja jag vet ju att tiden inte går fortare så sett, det bara känns så.
Jag tänkte förut på hur jag ordnat med min tillvaro och hur det ändrat sig under det senaste året. Det är ju drygt ett år sen jag började med praktik. För mig är det väldigt viktigt att ha rutiner. Inte sådär extremt organiserade men rutiner som jag kan följa varje dag. Och det är viktigt för mig att jag har det för att kunna skilja på vardag och helg. Arbete och ledighet. Känna att jag till viss del är tillbaka i det liv som jag aldrig trodde jag skulle komma tillbaka till; yrkeslivet. De senaste veckorna har jag varit rätt så trött och det kan ju bero på att det varit mer aktivitet än jag var van tidigare. Under hösten har jag ökat på min praktik med fyra dagar/två timmar per dag. Och det är skönt att ha en dag då jag är helt ledig. Jag behöver det. Så jag vet inte när det är dags att lägga på den femte dagen. Eller kanske någon extra timme på de andra dagarna. Det får vi se. Men förmodligen kör vi så här året ut i alla fall.
Har man varit sjuk och arbetsoförmögen länge så kommer man ju ifrån rutinerna. Känslan som jag har nu när jag vet att jag ska iväg på praktik är den att det är mitt jobb. Jag går upp på morgonen med en speciell uppgift att göra. Och det känns meningsfullt och bra. Inte stressigt eller obehagligt. Ingen blir lidande om jag kommer för sent (vilket är ovanligt för min del) eller om jag är extra trött nån dag eller har extra mycket värk så jag kanske inte orkar så mycket.
Minns väldigt väl hur det var när jag inte ens orkade duscha utan att bli helt slut. Nu går allt av bara farten. Nog för att jag kan vara fruktansvärt trött vissa dagar men jag kommer ändå igång och iväg liksom. Det kanske tar lite extra tid ibland och jag kanske är lite ur form men iväg kommer jag.
En extra påminnelse vill jag utdela till folk som tror att det är lata människor som får utmattningsdepression och fibromyalgi - så är inte fallet. (Om ni nu är så dumma att ni fortfarande går och tror det.) De som drabbas av detta är människor som är högpresterande och som tänker på andra mycket mer än sig själva. Och vi (för jag ingår ju där) är väldigt noga med att göra rätt för oss. Sen jag började min praktik har jag varit där alla dagar som jag skulle vara där. I mer eller mindre bra skick. Och min längtan efter att kunna försörja mig själv nån gång i framtiden har inte försvunnit, den har ju snarare förstärkts nu när jag fått hjälp.
Tänk om de som bestämmer och avslår sjukersättningar och rehabiliteringar, och menar att man inte ens är sjuk till en fjärdedel fast intygen säger annat, kunde fatta det. Läste igår om att F-kassan blivit uppläxade för att de varit alldeles för hårda i sina bedömningar. Äntligen!
Här är artikeln
Karlstads stift (svenska kyrkan) har stiftsfest i Säffle i helgen. Det börjar redan imorgon, fredag, förresten. Så utställningen är på väg dit. Den laminerade då alltså. Collaget har jag hållit på med idag, det är inte riktigt klart än men blir det nog imorgon, så det hinner vi nog inte få med tillsammans med dikterna under helgen. Originalversionen av utställningen är enligt uppgift i Kil. Carina pratade på om vi skulle tillverka ytterligare en laminerad version för att kunna sprida den ännu mer. Och det är ju lättare att göra en till nu när jag vet hur jag ska ha den. Fast jag får nog fotografera av collaget för att se hur jag knåpat ihop det för jag glömmer så fort. :-)
Annika Östberg kommer att medverka på stiftsfesten. Bland många andra intressanta personer. Spännande.
Länk till Svenska kyrkan stiftsfestinfo
Apropå det senaste rabaldret med utvisningar av dementa små tanter så är ju det förjäkligt rent ut sagt. Att de inte skulle få stanna här där de har sin familj som tar hand om dem bara för att de inte är till nytta i samhället. Nehe... men minister Billström blir ju också gammal en gång. Och i så fall väldigt onyttig. Vad ska de göra med honom då? Ska alla gamla skickas nån annanstans kanske så de försvinner och dumhuvepolitikerna slipper räkna in äldrevården i budgeten? Jäkla klappträn! Ja jag blir så arg!
Jobblinjen kan ju inte användas överallt. Vi har ju alltid haft ett samhälle där sjuka, friska, gamla och unga levt tillsammans och det är ju ingen skillnad nu. ALLA måste vi ju få finnas. Jag får rysningar ibland när jag tänker på att en del verkar vilja skapa ett elitsamhälle genom att utrota vissa grupper och jag tänker inte gå in på vem jag i första hand tänker på som ville göra nåt liknande en gång för inte alltför längesen... usch.
När jag var in och läste på RESURS för några dagar sen så fann jag några klipp med Palme, som någon hade hittat på Youtube, och jag måste säga att vi behöver bli påminda om hur han var. Hur han talade och hur han fullkomligt krossade de andra gubbarna med sitt sätt att uttrycka sig. Inte undra på att jag var så förtjust i honom. :-) Han och Anna Lindh var mina favoriter och hon fick ju heller inte vara kvar i den här världen. Nu vete tusan hur det ska gå med socialdemokratin. Jag tycker att det är en fröjd att höra honom tala. Som sagt; vi behöver påminnas om både det ena och det andra.
Ha en bra dag! Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar