Träden talar om att det är höst...

Lyssnar just nu på Det sjungande trädet, en skiva av och med Mauro Scocco med enbart pianomusik. Så fort jag hör på den skivan så är jag tillbaka till utställningen och kvällen för vernissagen. :-) Jag är tillbaka i kyrkan och den där fantastiska (magiska) stämning som vi hade då. När man lyssnar på den skivan blir, i alla fall jag, väldigt lugn inombords. Rekommenderar den varmt. Detta var alltså den musik som hördes under hela kvällen. Min absoluta favorit är en melodi som heter Stella. Det gör både gôtt och ont i mig när jag hör den. Och jag ryser sådär härligt. Om man inte kan få tag på skivan (jag köpte den på CDON rätt billigt) så finns den nog säkert på Spotify.

För den som inte märkt det (ja sånt vet man ju aldrig) så är hösten verkligen här. Ute blåser det rejält, löven far omkring åt alla håll. Man kanske inte precis kan säga att träden sjunger idag, de ropar liksom, på sitt eget vis. Eller de sjunger i så fall väldigt högt. På det viset talar de om att nu är det höst, nu släpper de ifrån sig alla dessa fantastiskt färgade löv som hamnar på marken och blir till en färgsprakande matta. Sen ligger de där och väntar på att nån energisk person ska kratta ihop dem till en hög för att de strax därpå börjar virvla omkring igen... :-) Retfullt eller?

Jag tycker faktiskt om hösten. Nog för att jag gillar sommaren men den har så många trista krav som man känner av även om man försöker låta bli. Och i och med att vi har så kort sommar, jo den är ju kort även om värmen hållit i sig rätt länge i år, så är det så mycket man vill hinna med under dessa få månader av värme. Det bästa vore väl om man kunde skita i vad alla andra tycker och tror att man måste göra på sommaren och ägna sig åt det man själv vill, spelar ingen roll vad det är. Även om det finns många som tycker att man ska sitta ute och grilla när man själv helst sitter i soffan och glor på en film, så ska man ju göra det man själv blir glad av. Utan att få dåligt samvete för det. Oavsett väderlek. Eller hur?

Hösten är mys och tända ljus. Jag har ljuslyktor överallt där jag kan ställa dem. I och med att sommarkvällar ofta är väldigt ljusa får man ingen användning för ljuslyktor på samma vis. Det blir inte samma stämning. Visst gillar jag sommarkvällar också. Utan mygg. Och utan folk som röker överallt. Många upplevelser på sommaren har blivit förstörda av cigarettrök tyvärr. Om någon forskare kunde forska fram cigaretter som doftar blommor eller så då kanske jag kunde stå ut att få in det i vardagsrummet eller sovrummet. Men den stank som nu blir är INTE trevlig.

Solen lyser och det är en alldeles klarblå himmel. Det är så vackert nu med alla färger. Man får passa på att njuta för som jag sa förut; träden släpper ifrån sig det mesta av de löv som hängt kvar fram tills nu.

Idag hade vi personalmöte på morgonen. I sockenstugan med den nye kyrkoherden tillika chef. Han är en glad och rätt härlig snubbe som använder en del roliga uttryck. Jag har idag lärt mig ett alldeles nytt uttryck. Om man vill säga att man kan sätta igång med till exempel ett möte eller vad det nu är så kan man säga att "nu behöver vi väl inte vänta längre, det är väl bara att dynga på?" :-) Jora så att...

Ha en bra höstdag. Kram!































Bilderna är från hösten 2005.