Slut på en aktiv vecka

Fredag igen. Med tvättstugebestyr. Handling på konsum. Viktor hemma. Semlor till fikat (mums). Och sånt där...

Sen tänkte jag också nämna att... diskmedlet Yes löddrar verkligen inte alls så bra som det gjorde förr. Då räckte det med några droppar i diskvattnet och man fick lödder som aldrig tog slut, nu får man hälla i rejält och ändå försvinner det i ett nafs. Det är ju fortfarande bra men det går ju åt mer.

Att en legitimation bara gäller i fem år är ju oerhört dåligt. Men det är väl för att få in mer pengar förstås när folk måste ansöka om ny vart femte år.

Och jag kom på för ett tag sen att 20 stycken Panodil kostar lika mycket som 30 gjorde tidigare.

Allt det som jag nu räknat upp innebär påsmugna (nytt ord kanske?) merkostnader för oss konsumenter. Jo för om Yes löddrar dåligt så måste vi köpa nytt oftare, det tar ju slut fortare. Legitimation måste man snart ha om man så bara ska låna en offentlig toalett nånstans (där tog jag i lite men ändå) så då bör man ju ha en aktuell. Vilket jag inte har för närvarande. Och det där med Panodilen är ju bara sanslöst. Man suckar.

Detta om detta. :-) Jag tillät mig att gnälla lite där men ibland behövs en påminnelse om hur saker ändras utan att vi liksom märker, eller tänker på det, förrän långt senare. Att femårig legitimation är kass har jag i och för sig tyckt ända sen det infördes. De som har körkort kan ju använda det som ID längre än så. Orättvist eller? Jora så att... Alla har nämligen inte körkort även om de som bestämmer sånt där tycks tro det.

Veckan är slut och jag med för närvarande. Förmodligen så behöver jag sömn. Jag tror jag drömde om att sova inatt till och med. Jo faktiskt. Drömde också att jag, eller om det var nån annan, skickade in papper till F-kassan och att när jag fick beskedet från dem så stod det med stora bokstäver NEJ DU FÅR INGEN HJÄLP!

Varför jag drömde detta vet jag inte för jag har ju ingen kontakt med F-kassan nu för tiden. Det kan ju berott på att jag läste på RESURS alldeles innan jag stängde av datorn igår kväll. Hm... Tror det var lite Spooks inblandat också i min dröm, såg på några äldre avsnitt under gårdagen. Drömmen var jäkligt rörig kan jag säga. ;-)

Ibland tar man med sig, in i drömmens värld, det man gjort strax innan man somnar men detta var allt lite för mycket tycker jag nog... men så kan det gå. Ibland drömmer man också om sånt man aldrig tänkt på alls. Som för ett tag sen när jag drömde att Ernst Kirchsteiger skulle hjälpa mig att måla och han istället gav mig en puss. ;-) Nåt sånt har jag aldrig funderat på för visst är han snygg och så men nej... såna tankar om honom har jag inte haft. Hehe...

Veckan har varit aktiv men jag är inte trött för att jag varit fler timmar på praktik. Det finns det inget som tyder på. Vissa veckor är jag mer sömnig eller trött i kroppen än annars och den här veckan har jag haft lite mer värk än jag haft på ett tag. Väderomslag är ingen höjdare för min del. Och nu är jag rätt så trött på vintern. Jag vill ha bort snö och is och slippa gå och stirra på marken i jakt på eventuella isfläckar för att försöka undvika att halka och ramla på arslet. Spänner sig gör man ju också. Och jag har inga broddar som de flesta små tanter använt sig av i vinter. :-)

Dags för en kopp kaffe till.

Ha en bra fredag! Kram!

Grattis och kram till Adde (min "gamle" gosse) som fyller år idag! :-)

Nu ska vi se på andra bullar...

Min lördag i bilder... ja jag vet att det är måndag men ändå... Har inte haft tid med bloggning förrän nu. Det började ju med promenad och lite längre fram på dagen ägnade jag mig åt detta...

Förberedelse för bakning.
















Jäsning av bullar. De ser ut att ligga direkt på bordet men det är ett plåtpapper under. ;-)













Klart! :-)

















Och nu till dagens bravader... Praktik idag igen och det känns bra att jag ska testa med tre dagar från och med den här veckan. Hade också möte med min coach idag på morgonen, hon kommer till oss nu istället så slipper jag åka buss och krångla varje gång i och med att bussarna ändrat tider och så, och hon sa att hon kände sig glad av att se att jag trivdes och var glad. :-) Så alla var glada och nöjda.

Det känns som om jag hör till arbetsgruppen nu. Och det verkar också som att jag kommer att få stanna där (vilket jag tycker är toppen) och få mer arbetsuppgifter inte bara från Carina. :-)

Dessutom är jag inte längre rädd för att bli trött eller få mer värk för jag vet att jag nu kan hantera detta. Sen måste jag inte vara i tip-top skick varje gång jag går dit för jag vet också att även om jag är som ett utskitet äppelmos när jag kommer dit så får jag energi när jag är där. Jobbet i sig är ju inte utmattande på det viset som mitt gamla jobb i hemtjänsten/vården var. Och det är som sagt tillåtet att vara lite seg och ur form vissa dagar, ingen blir lidande av det och man kan ta det lite lugnare just den dagen. Jobbar man i hemtjänsten finns inte en lugn stund, man är ständigt på språng och på helspänn för att hinna med allt och inte glömma nåt.

Jo jag har fortfarande värk och jag är fortfarande trött till och från men i och med att jag lite i taget fått känna (och återupptäcka) att jag ändå har ett värde, att jag betyder något och gör en insats så har det stärkt mig såpass mycket att jag oftast endast noterar att jag har värk eller är trött och hänger inte upp mig så mycket på det. Jag lägger ingen energi på att tänka på värken. Om jag har ont och blir extremt trött så tar jag det lite lugnare just då, försöker slappna av och vila. Det brukar hjälpa. Huvudvärken kan fortfarande komma och den är hemsk men det är också en fråga om avslappning för den kommer sig oftast från spänningar i nacken eller axlarna.

För mig har det hjälpt väldigt mycket att använda tankens kraft. Och det är ju vad KBT handlar om till stor del. Även om det tar både tid och energi så är det möjligt att vända det negativa till positivt genom att ändra sina tankar. Men man får ju naturligtvis kämpa lite för att hålla det på rätt spår. Och jag kan erkänna att jag fortfarande har dagar då jag inte mår så bra utan får anstränga mig för att komma ur det. Som tur är så hjälper det mig att må bättre igen.

Nu ska jag gå och diska. Det är inte så roligt men det är ju trevligt när det är gjort. ;-)

Ha en bra dag! Kram!

Vinterland

Foton från min morgonpromenad. Tagna med min telefon. :-)



Det var kallt (-19) men vackert.

Tulpaner och isvindar

Ja så var det fredag igen. Den här veckan har gått väldigt fort. Från och med nästa vecka ska jag göra arbetspraktik tre dagar, två timmar per dag så då kommer jag upp i sex timmar per vecka. Inte illa för en som inte trodde det nånsin skulle vara möjligt. Jag började ju med en timme vilket känns ynkligt nu men det var det inte då. Det var en nog så stor prestation att ens ta sig iväg. Men nu har jag en del planerat framöver just med praktiken. Det ska bli väldigt roligt. :-)

Annars har det varit en aning sorgligt den här veckan. Adde och Erikas farfar gick bort i tisdags och trots att det var väntat, han har varit dålig länge, så är det förstås sorgligt ändå.

För övrigt har veckan varit bra. Nu väntar fika med Viktor. Semlor förstås. Kaffet är redan klart ute i köket. Det enda som fattas är Viktor. :-) Ja han ska ju inte ha kaffe då. Barnen nu för tiden dricker inte kaffe som vi gjorde på min tid *knarrar hon med gammeltantsröst* Jag drack kaffe väldigt tidigt. Vet inte om jag ens hade börjat skolan. Sen var jag ett sånt där barn som gillade fisk, kålpudding och spenatsoppa när vi fick i skolan. Ja inte samtidigt då. HA!

Köpte mig en bukett tulpaner förut när jag var på Konsum. Då känns det lite vårigt liksom. Men det blåser svinkallt ute så det är inte det minsta vårigt. Solen skiner i alla fall, man får vara glad åt det lilla.

Fann den här låten förut och för de som ser på serien House så känner ni säkert igen den. Det är inledningsmusiken och jag tycker den är rätt härlig. Lite meditativ på nåt vis. Man får aldrig höra sången i inledningen dock, endast musiken.

Ha en bra fredag! Kram!





Tänder ett ljus idag för Sven-Eric...

Inte bara till för folk som är kära eller så...

Detta är en hälsning till alla från mig...


Puss å kram på Alla Hjärtans Dag!

Man lär sig nåt nytt om sig själv hela tiden...

Det snöar bedrövligt och har gjort sen imorse och jag har faktiskt varit ute på vift i snövädret.

Jag var in till stan och träffade min psykolog, alltid lika trevligt, och sen träffade jag Erika och vi åt lunch på Åhléns restaurang. I stan var det lite varmare så där var det väldigt slaskigt. Ju närmare hem jag kom förut desto torrare snö. Jag begriper dock inte vad snöröjningsfolket ägnat sig åt idag för jag kom hem runt två och ingen hade varken skottat eller plogat. De höll på vid trappan bakom Konsum när jag gick förbi.

Det var att pulsa hela vägen fram till porten. Någon hade kört en snöslunga så det fanns (bitvis) ett spår att gå i men det var ju rätt smalt och gav ingen plats till möte så att säga. Synd om de tanter och även gubbar som behöver ut och handla och använder rollator... de har det inte lätt idag.

Apropå mötet med min psykolog så berättade jag för henne att det stundvis känns som om jag kört fast. Att den negativa rösten i mig fått övertaget. Hon menade att det ju har hänt väldigt mycket för min del på rätt så kort tid och att det är helt normalt och vanligt att man känner så. På nåt vis så behöver man stanna upp och tänka lite då och då. Man kan ju inte hela tiden gå framåt i samma takt utan det kanske går lite långsammare ett tag framöver.

Förmodligen är det väl jag och min otålighet som spökar. Ja när man suttit fast så länge som jag gjort så blir man ju väldigt glad när det börjar röra på sig. Så minsta lilla som man fastnar igen, av diverse anledningar, så blir man orolig och otålig. För att ramla tillbaka i det där trista tillståndet som man var i tidigare vill man ju inte.

Praktiken går fantastiskt bra, det är min lediga tid som det är vajsing med. Vad jag upptäckt är att jag behöver struktur i form av aktiviteter utanför hemmet. Dessa ger mig mer energi än om jag sitter här på arslet och är ledig hela dagen. Nu måste jag ju vila också men att utöka min praktik med ytterligare en dag tyckte min psykolog var ett bra sätt att testa hur det skulle funka. Att ha ytterligare ett tillfälle utanför hemmets trygga (och i värsta fall trista) vrå kanske kan få mig att komma ännu längre ut och vidga min trygghetszon. För det är så lätt att dra sig tillbaka in i sin ensamhet om man till exempel är trött eller känner sig håglös.

Jag blev riktigt förvånad över att jag kom på att jag behöver "jobba" mer för att må bra! Detta är nåt helt nytt för mig. Men det är ju en stor skillnad på det jag gör nu mot att jobba som undersköterska i hemtjänsten.

Min hjärna behöver stimulans, jag blir väldigt lätt uttråkad och trött när jag inte har nåt att fokusera på och ägna mig åt. Nu kan man ägna sig åt lite allt möjligt även hemma men jag känner ändå på nåt vis att jag måste ut, hemifrån, få lite mer tid på andra ställen för då får jag energi genom de människor jag möter. Varje gång jag varit på praktik så har jag mer energi när jag går därifrån än innan jag gick dit. Och därför blir det mer gjort även hemma efteråt. De dagar jag är ledig orkar jag inte bry mig om så värst mycket. Och visst, jag ska ju naturligtvis vila också och ta det lugnt och så... Men den stimulans jag får av att göra nåt, både med händerna och med huvet, är otroligt viktig för att jag ska må bra.

I synnerhet som jag för ett tag sen inte ens kunde hoppas på att klara av nåt jobb alls mer.

Detta är ett framsteg som jag är väldigt glad över även om det var lite knepigt att inse att det är så det är. :-) Jag som trodde att jag tycker det är så härligt att vara ledig... Jo ibland är det ju skönt med ledighet men den får inte vara för lång för då mår jag inte bra. Rutinerna som följer med en sysselsättning är vad som behövs för att jag ska kunna fungera bra. Så tror jag det är för väldigt många. Men det beror ju naturligtvis på om man tycker om sitt jobb. Om man inte gör det så är det ju en helt annan historia. En historia som jag själv upplevt och var vad som knäckte mig från början...

Sen ska man ju aldrig överdriva. Om man älskar det man jobbar med kan man ju ändå tappa energi och bli sjuk. Det gäller att få till en balans som fungerar bra åt båda hållen, så att man får göra det man vill men sätter gränser och kommer ihåg att vila ibland. Svårt men nödvändigt. Sen att jag har värk innebär ju också en begränsning men den är ändå mindre än den var tidigare. Det är, för mig, lättare att hantera värken om jag har nåt vettigt att ägna mig åt. Vilket ju låter självklart men det kan ändå vara bra att nämna det. Motivation och lust är två bra ingredienser för min del att glömma både värk och annat skräp.

Over and out! :-)

Kram!

Imorgon ska jag köpa såna här... Jag ser fram emot detta. :-)

Fonder för hem åt fruntimmer som datumet gått ut på...

Idag fick jag en specifik uppgift av Carina. Hon ville jag skulle söka efter fonder som var inriktade på ett par speciella funktionshinder och där man kan söka stöd. Jag letade och letade men det var svårt. Jag har ju suttit och letat tidigare inom många olika områden och de som det finns flest av som jag kan se är fonder för de som är drabbade av cancer. Bland annat.

Däremot fann jag nåt som var... ja det var både sorgligt och skrattframkallande och jag tänkte direkt att det där måste jag ju ta med i bloggen. Det var en fond som jag fann på länsstyrelsens sida för stipendier etc. Och kriterierna för att få söka och vad fonden/stiftelsen då ägnar sig åt är följande:

"Ändamål enligt testamente den 17 september 1931"I staden Karlstad skall byggas ett särskilt för ändamålet avpassat ålderdomshem till beredande av bostad mot billig hyra åt ensamma, obemedlade, äldre fruntimmer, företrädesvis sådana, som sett bättre dagar.

"Minnet" får ej byggas i "Funkis" utan i enkel Herrgårdsstil av sten.För hemmets framtida underhåll bör avsättas ett belopp av Tiotusen /10.000/ kronor, varå räntan och överskott av hyresmedel även torde reserveras för samma ändamål."Ändamål permuterat genom beslut av Kammarkollegiet 1989-06-16Fondens avkastning, sedan 10 % lagts till kapitalet, skall delas ut som bidrag till boendekostnader för ensamma, obemedlade äldre kvinnor, boende inom det område, som vid donationstillfället utgjorde Karlstads stad, d v s nuvarande Karlstads Domkyrkoförsamling och Norrstrands församling."

"ensamma, obemedlade, äldre fruntimmer, företrädesvis sådana som sett bättre dagar..."

Det var denna mening som fick mig att både skaka på huvudet och skratta. Att uttrycka sig på det viset är ju lite tokroligt. Detta skrevs ju och instiftades 1931. ;-)

Då kommer ju genast tanken: Har det byggts nåt hus åt tanterna? Det har jag ännu inte luskat reda på. Det finns säkert fortfarande en del obemedlade, äldre fruntimmer som sett bättre dagar och som behöver ett billigt boende. ;-) Summan som finns i stiftelsen är över 2 miljoner...

Ehrm. Jora så att...

Solen skiner idag, det är så vackert men lite skarpt ljus i och med snön. Småfåglarna kvittrar och det är alltid lika härligt varje vår när man börjar höra talgoxarnas envetna trudelutter.

Ha en bra dag! Kramar från ett mindre bemedlat medelålders fruntimmer som förhoppningsvis har en del av sina bättre dagar kvar. ;-)


Bilden lånad från sajten skyltat.se

Å nu tar vi en sång...

Min favoritlåt just nu. Den går varm i min mp3-spelare. :-) Tyvärr blir det alltid lite dålig kvalitet på videon bildmässigt när jag lägger in den här men ibland tycker jag det är roligare att ha den här än länka till youtube.

Snödroppar eller snön som droppar...

Det finns en film som heter Fyra nyanser av brunt. Jag har inte sett den men jag kom att tänka på den filmen imorse för när jag klädde mig upptäckte jag att jag hade väldigt många svarta nyanser på mig. Jag har inte bara fyra utan fem. Till och med sex nyanser om jag tar på mig den tröja som hänger här på stolen. :-) Så kan det gå. Idag ska jag pyssla och greja så jag tog på mig slappokläder, brydde mig liksom inte om vad det blev.

Imorse var det inte regn och blåst, det var snö och blåst. Men det har klarnat upp på sina håll tillfälligt och snön tinar och det droppar på fönsterblecket. Viktor fick stanna hemma idag. Inte för att det var dåligt väder, så mesiga är vi inte :-), nej han började bli krasslig redan igår och idag var han rätt hängig och hostar så han fick vara hemma och vila sig.

Tänkte på det som händer i Egypten. Det var allt ena trista gobbaflanar som inte kan erkänna sig besegrade! De är ju som fästingar; ett helsike att få bort! Och den där Mubarak biter sig ju fast allra mest. Vad jag funderade på och var orolig för när protesterna började var när massakern skulle starta. När folket skulle bli nedmejat och attackerat. Nu gick det ju väldigt lugnt och trots att folk runtom i världen jublade för att militären inte sköt så tänkte jag att det inte kunde vara så värst länge, det där lugnet. Nu var det ju inte militären som började skjuta om jag förstått rätt. Och att han inte vill försvinna därifrån utan hänger sig fast så mycket han kan gör att jag tycker det är fästingvarning på gubben. Måste de verkligen stå ut med eländet ända tills i september? Det är ju nu han ska bort ju.

Att han fått härja i frihet i så många år är ju en stor skandal bara det. Och nu inriktar han och hans anhängare sig på journalister. För att hindra att information kan komma ut förstås. Om jag säger vad jag tycker så blir bloggen svart (och jag vill inte använda fula ord - det ser ju så fult ut) och så kan vi ju inte ha det därför tänker jag låta bli.

I alla fall. Det är fredag och dammsugaren står och väntar på mig i vardagsrummet. Hallen har varit som en stor sandlåda ett tag nu, man drar ju in så mycket bôs, så den har stått framme ett par veckor nu tror jag. Men det är ju ingen som stör sig på det så den får stå där den står och vara lättillgänglig. :-)

Ha en bra dag! Kram!

Här kommer några visa ord från en mycket klok man. :-)

"Det är betydligt mycket bättre att vara medveten om en enda liten brist hos sig själv än om tusen brister hos någon annan. För när bristen finns hos en själv har man möjlighet att rätta till den."
- Dalai Lama

Här har vi den äkta varan, inte den/de som jag syftade på...

Ibland vill jag ryta som ett lejon...

Idag är väglaget bedrövligt och jag måste säga att jag valde den sämsta dagen för att ta mig en tur till apoteket. Det ligger en bit från centrum så det tar ungefär 15-20 minuter kanske att gå härifrån, beroende på väglaget då. Det är pölar stora så man kunde simma i dem och de har is på botten. Inte nog med halkan, man måste se till att hålla sig undan ifall nån bil kan tänkas skvätta ner en. Som tur var klarade jag mig från det men det regnade så jag blev ändå blöt uppifrån så att säga. En verklig kontrast mot igår. Blåser gör det också. Ugh! Men det är inte så kallt, det är väl den enda fördelen. Jag föredrar ändå, som jag sagt förut, en vinter som är kall och regnfri.

Imorgon är det fredag och Viktor åker till sin pappa efter att ha varit hos mig i två veckor den här gången. På grund av hans pappas jobb så var vi tvungna att byta vecka och då blev det så. Det kommer att bli lite konstigt tomt när han åker, så här länge brukar vi ju inte umgås i sträck liksom. Men vi kommer så bra överens så det är aldrig några svårigheter. Vi har det mysigt. :-)

Hörde på radion imorse att Göran Persson tycker att barnbidraget ska höjas. Förmodligen för att det kom rapporter om stor barnfattigdom häromdagen. Men det är ingen vits med en höjning av detta för oss som går på försörjningsstöd för vi får inte behålla en krona av den höjningen. Så länge som barnbidraget räknas som en inkomst så dras den höjningen ändå av från själva stödet. Så det hjälper inte de som är fattigast i alla fall. Det är också en sak som gynnar de som har mer för de behöver inte använda barnbidraget till räkningar eller mat.

Nu ska visst normen för försörjningsstöd höjas har jag hört och om det jag såg stämmer så har den inte höjts sen 1994. Då är det allt på tiden eller hur? Tänk om folks löner skulle stå stilla i så många år... Den skulle höjas på grund av att maten blivit dyrare. PÖH! Det har ju jag sagt hela tiden. Att det måste räknas om i och med att priserna på mat har höjts och fortsätter höjas hela tiden. Normen skulle också höjas på grund av att sånt som internet och liknande skulle räknas in på ett annat sätt. När jag kollade siffrorna så var det inte någon tydlig höjning precis. Men kanske det blir några kronor över till att köpa sig nån liten jumper eller så... ;-)

De kan ju först och främst börja tänka på att INTE räkna barnbidraget som inkomst så kanske det kan bli lite bättre för barnen...

Jag läser ofta idiotkommentarer om just försörjningsstöd på en del tidningars hemsidor (från andra läsare, inte själva skribenterna) och känner som så att den som aldrig behövt söka försörjningsstöd har ingen rätt att uttala sig. Den som inte vet någonting om de normer och regler som gäller ska hålla tyst och kanske ta reda på hur det förhåller sig istället.

Jag tror också att om de som varit utsatta för handläggares tyranniska behandling skulle berätta om allt de fått utstå skulle folk inte tro dem. Nu har jag haft tur som jag också sagt tidigare men det ska inte handla om det när man är sjuk, fattig och utsatt. Man ska känna sig väl bemött oavsett för det är ändå ett helvete att bli så fattig att man måste söka hjälp. Och alla får heller inte hjälp trots att de inga pengar har. Vad ska de göra då?

Nu finns det ju såklart rötägg, som utnyttjar systemet, det finns ju såna överallt. Och precis som sjuka anklagas för att ljuga när de ska ha sjukpenning, anklagas utförsäkrade, sjuka, fattiga för att bara hitta på att de behöver hjälp. "De är bara lata..." Sånt blir jag arg på. Riktigt arg. När ska folk börja använda sina hjärnor till det som de är till för och börja TÄNKA istället för att upprepa saker som nån ogin moderat eller nån med omänsklig uppfattning om sina medmänniskor hävt ur sig gång på gång?

Jag gav min handläggare en varning vid ett tillfälle när hon flera gånger slängde ur sig: Ring om du behöver hjälp. Detta sa hon till mig när hon precis nekat mig ersättning för en hel månad. Jag sa till henne att aldrig säga så till mig mer för det stämde ju inte. Jag behövde hjälp (precis som alla andra månader flera år tillbaka) men hon sa nej och sen klämmer hon i med ett käckt: Men ring om du behöver hjälp!

Sen dess har hon varit lite mer försiktig med att säga så. Det är ju ett hån att få en sån hälsning slängd i ansiktet när man precis fått veta att man inte kan betala sina räkningar den månaden. Och detta på grund av deras oförmåga att bry sig om orsaken till varför man (jag) inte kom på det där extremt viktiga mötet när man (jag) ändå skrev TRE mail till den som var ansvarig och förklarade hur man (jag) mådde.

Hon var dessutom ny som min handläggare då och hade ju kunnat ta telefonkontakt med mig för att få höra min sida av saken innan hon tog sitt beslut. Kort sagt; vi kunde ha rett ut det utan att jag hade behövt klara mig utan pengar en hel månad. Tur att jag är sparsam och att jag hade möjlighet att låna till hyran annars hade jag inte haft det så ordnat som jag har det idag. Då hade jag fått betalningsanmärkningar och legat efter med betalningar på alla mina räkningar. Kanske jag blivit vräkt också vem vet. Den enda månaden som hon nekade mig stöd, på felaktiga grunder, kunde ha stjälpt min tillvaro totalt. Nu överklagade jag ju men inte ens då fick jag rätt just för att hon inte kunde erkänna att de faktiskt gjort fel den gången. Suck.

Socialen är sista instansen när man har det svårt. Då ska man inte behöva höra att man får klara sig bäst man vill en hel månad bara för att man inte orkar gå på ett möte just då. De ansåg, utan att ha brytt sig om att läsa det jag skrev tydligen, att jag inte gjorde allt i min makt för egen försörjning. Och då hade jag ändå genomgått en utredning nyligen där det stod att min arbetsförmåga var noll för närvarande. De hade ju bara kunnat läsa i alla papper som fanns där. Konstigare än så hade det ju inte behövt vara.

Jag är självklart väldigt glad och tacksam att jag äntligen fått hjälp men det har ju tagit tid att komma dit där jag är nu. Jag har varit sjuk sen 2004 och fick ingen hjälp förrän hösten 2009. Då har man gått ner sig rätt djupt i skiten och det tar fruktansvärt lång tid att ta sig upp. Tid som hade kunnat använts bättre om F-kassan hade accepterat den diagnos och rehabplan som läkarna skrev.

Det blev ett lite argsint inlägg idag men jag har såna dagar också. Bara jag får det ur mig så brukar det kännas bättre. Och det är skönt att ryta till lite ibland... man blir ju både arg och frustrerad över hur samhället (och dess medborgare) bara blir hårdare och hårdare. Men jag hoppas det snart blir en ändring.

Just när jag skrev det där så lyste faktiskt solen fram genom molnen. Kan man tänka sig? :-)

Ha en bra dag! Kram!

PÅSKUPPROPET 25/4-2011

Jag fick ett viktigt mail förut från RESURS. Det gäller Påskuppropet som nu planeras och verkar vara fastställt till den 25 april. Nu såg jag inte att någon stad/ort just i närheten av mig skulle delta men det fanns en lista på Facebooksidan vilka ställen det är. Påskuppropet är en protest mot utförsäkringarna. Jag har inte Facebook och i mailet jag fick fanns själva manifestet kopierat så jag lägger in det här. Jag delade upp texten i kortare avsnitt för det blev så kompakt att läsa alltihop i ett stycke.

PÅSKUPPROPET

"Den som blir sjuk i Sverige i dag möts av nya regler och absurda tidsgränser. Handläggare utan medicinsk kunskap fattar beslut, oavsett läkarintyg och hälsotillstånd. Bedömningen sker gent­emot fiktiva jobb; även om man ligger på dödsbädden eller på operationsbordet så kan det tänkas finnas en teoretisk arbetsförmåga...

Vi har fått ett rättsosäkert system i stället för en sjukförsäkring som gick med rejäl vinst.I media ljuger ansvariga politiker om statistiken för sjukskrivningar och förtidspensioneringar, sjuka har med orätt pekats ut som ”fuskare” som inte vill arbeta.

Våra gemensamma sjukförsäkringspengar har fördelats till dem som just nu råkar vara friska och ha arbete, och ännu ett jobbskatteavdrag är på gång, meddelar Göran Hägglund.Jag förstår inte hur svenska folket kan gå med på denna totala nedmontering av välfärdssystemet. Vem vill ha en hundralapp i skatteavdrag i stället för en fungerande sjukförsäkring?

Svår sjukdom kan drabba precis vem som helst. Men intresset för frågan är märkligt nog svalt. Även bland politiker. Jag och andra har kommit med konkreta förslag till förändringar utifrån den tuffa verklighet vi dagligen möter, men får bara intetsägande standardsvar.Ulf Kristersson, som ansvarar för sjukförsäkringsutredningen, är nöjd med reformen; som bäst blir det små justeringar av de allvarligaste felen, tidigast år 2013.

Det är bara det att under tiden blir ännu fler sjuka hemlösa, hamnar i social misär, ja, de till och med dör! Ingen vet exakt hur många självmord utförsäkringarna hittills har orsakat.Många som har fysiska sjukdomar får även psykiska besvär och blir alltså sjukare. Vanligen halveras inkomsten och alla har inte sparade pengar. Valet kan stå mellan att betala hyran eller nödvändiga mediciner.Nya grupper hamnar i en permanent fattigfälla. Barn drabbas genom att föräldrarna drabbas. Någon rehabilitering erbjuds inte. Är detta ett bra system? Jag tycker inte det.

Röda Korset inriktar för första gången sin verksamhet på nödlidande i Sverige, insatser från fler organisationer behövs. Och eftersom den akut nödvändiga förändringen inte kommer att initieras från politiskt håll, då inte ens oppositionen driver frågan längre nu när valet är över, så borde alla som ser vad som händer gå samman och protestera. Hur länge ska vansinnet få pågå? Tusentals är redan drabbade. Utförsäkringarna måste stoppas!

Jag frågar mig var kyrkorna finns i det här och hoppas att alla kristna ska inse hur illa det faktiskt är. Nu, innan det är för sent för ännu fler! Tänk om vi kunde gå före och visa vägen till ett människovänligt samhälle.För vem eller vilka ska annars göra det? Om evangeliet ska klinga trovärdigt mellan kyrkvalven, så krävs tydliga symbolhandlingar offentligt när saker är uppåt väggarna i samhället, särskilt när det rör grupper som är för svaga för att själva protestera mot vad de utsätts för.

Så jag föreslår härmed ett stort landsomfattande ekumeniskt påskupprop. Med krav på omedelbar förändring.ALLA som vill se en förbättring är välkomna att vara med!

Charlotte Thérèse Björnström"

Länk till Facebooksidan.

Länk till listan med städer.

Apropå det där med kyrkorna så vet ju jag redan att kyrkan här där jag bor är väldigt engagerad och som jag också skrev för ett tag sen; de har hjälpt många fler under 2010 än de behövt tidigare år. Och särskilt nu runt jul. Många av de som får hjälp är också oftast människor som får försörjningsstöd (plus att säkert många av dem är just utförsäkrade) men som ändå inte klarar sig.

Trots att det är otroligt tragiskt att det ska behöva bli så här i ett land som Sverige så känns det också väldigt positivt att det finns folk som engagerar sig, protesterar och orkar kämpa för förändring. De som är sjuka orkar nämligen inte det.

Sol ute, sol inne... och så vidare

Vardagsrummet är fullt av sol. :-) Härligt. Blommorna som står därinne är nog glada nu. Och jag med för den delen. Det blåser lite kallt ute idag men det är så härligt med solen. Jag har gjort mina praktiktimmar och känner att jag nog skulle behöva öka på med nån timme snart. Får se hur det blir nästa vecka. Det känns för det mesta som om jag ska gå precis när jag kommit dit och det är ju ett bra tecken.

Hjälpte till hos Lisbeth även idag med att kopiera papper som skulle användas vid inventering av kyrkorna i området. Det krånglade med kopieringsapparaten innan jag skulle börja så hon fick ringa support och det var en så ynka pynka liten detalj att man ju kan ta sig för pannan. Det var en grej som höll fast pappershögen som satt en millimeter fel. Vi hade kollat alla möjliga andra orsaker utom just den. Ibland undrar man ju varför så stora och märkvärdiga apparater ska vara så enormt känsliga. Men allt gick bra sen i alla fall. Ska väl fortsätta hjälpa henne med det där nästa vecka.

Nu blir det kaffe och sen ska jag läsa nyheter på nätet.

Ha en härlig dag! Kram!

Räddaren i nöden!

Igår när jag precis hade bloggat klart och bara skulle lägga in ett ord som fattades så upptäckte jag att det inte gick att skriva bokstaven L. Hm... Mitt tangentbord har varit konstigt redan tidigare för mittenraden på siffrorna till höger har varit ur funktion länge. Men det har ju gått bra i och med att siffrorna i övre raden funkade så det var ju okej. Men igår slutade alltså bokstaven L att funka. Vad göra?

Jag sms-ade Erika och frågade om hon hade nåt gammalt tangentbord liggande hemma hos sig men det hade hon inte. Istället gick hon och köpte ett nytt åt mig innan hon åkte hem från jobbet. Det kostade inte så mycket och ser ut som tangentbordet på en laptop, mindre liksom. Så det kommer ta ett tag innan jag vant mig vid det. Skriver fel mest hela tiden, fel bokstäver. Men jag har i alla fall alla bokstäver och siffror. :-) Erika - räddare i nöden! När hon kom hit med tangentbordet hade hon med klippmaskinen också och vi lyckades fösa en motvillig och långhårig Viktor till en stol och få av honom lite hår. ;-) Han blev så fin. Vilket jag tror att han tyckte själv också men inte ville erkänna i första taget...

Imorse klockan 7.10 stod jag nere i tvättstugan och kände mig som ett fån för det var tvätt i maskinerna och det var cirka en kvart kvar på båda. Vadan detta? Det var väl min tvättid? Jag gick och kollade och jodå det var det. Det gick inte att stänga av maskinerna heller. Jag fick låta mina kassar med tvätt stå kvar, hämtade min tvättkolv och sen spärrade jag dörren till tvättstugan med den, det finns ett sånt hål som man kan sätta den i just av den anledningen. Sen gick jag upp och gjorde frukost, hade ju inte tid att vänta på det där. Men det kändes frustrerande. Nu blev ju allt fördröjt och det är ju tur att jag inte hade så mycket tvätt idag.

Efter frukost gick jag ner igen och då var det klart så jag kunde plocka ur den främmande tvätten. Det var inte så mycket i varje maskin och det såg heller inte ut att vara sån där paniktvätt typ då man måste ha underkläder och strumpor rena för att allt är smutsigt. Det var lite skjortor, handdukar och vanliga dukar.

Efter att jag lagt i min tvätt la jag det andra i en sån där tvättkorg och ställde det utanför tvättstugan och sen spärrade jag dörren igen och sen gick jag därifrån. Nu kan den människa som tvättade få tag i sina grejer men kan inte smyga in och försöka använda exempelvis torktumlaren under min tvättid. Ska väl gå ner snart igen och fixa med min tvätt så då får jag se om nån varit där och tagit reda på grejerna efter sig.

Detta har jag aldrig varit med om förut. Kommer man ner vid sju på morgonen så räknar man ju med att maskinerna ska vara tomma. Har ingen aning om när strömmen slås på på morgonen eller av på kvällen. För brukligt är ju att strömmen slås av i tvättstugan efter sista tvättpasset och slås på strax innan första nästkommande dag. Det ska ju börjas med ett annat system där man ska ha en kod men det är inte igång än. Då kan ingen annan än den som ska tvätta ta sig in under den tid som denne bokat.

Det kan ju ha varit nån som la i tvätt sent igår, maskinerna hann inte klart när strömmen slogs av och när strömmen slogs på imorse så satte det igång av sig själv. Men det är ju ingen ursäkt. Vi har ju cirka fem timmar på oss att tvätta, då borde man allt hinna med sina dukar och skjortor tycker jag väl... ehrm...

Bytte radiostation också igår kväll. Till Mix Megapol för att slippa tramset som blivit på Rix. Inte för att jag är så överförtjust i Adam Alsing och Gry Forsell men ändå. Erika övertygade mig för hon orkar heller inte med Rix och hon sa att det var lugn och ro på Mix, ordentliga nyheter och det ena med det andra.

Har känt länge att jag varit trött på trion på morgnarna och nu har ju kvällarna blivit förstörda också med Gert och hans perversiteter. Han får sitta och bre ut sig mellan 22-02 på natten, folk får ringa in och jag som gillar att somna till musik har fått sluta med det helt för det går inte att sova när varenda idiot i Sverige ska ringa in och prata snusk med Gert. Nej tack. Jag gillar Gert men ibland blir det lite för mycket liksom... Och det finns hur många underliga människor som helst som tydligen vill prata med honom. Oftast låter de berusade också. Vilket de kanske är vem vet och det är ju tragiskt i sig. Men vettiga samtal blir det ju inte, mest en massa blaj.

På kvällen vill jag inte höra på prat utan bara musik och så har det ju varit förut på Rix. Och att Gert får styra sina timmar som han vill är ju helt otroligt för jag minns förr när han jobbade på morgnarna var ju deras chef vansinnig om han gick över gränsen med sitt prat. Man undrar ju vad som hänt. Fast de menar väl att det inte skadar några oskyldiga barn och så om han får sitta på kvällen/natten. Vid ett tillfälle, före jul, gick han till och med ut och sa att det skulle komma ett par dit en kväll och ha sex i studion. Vet inte hur det blev med det för jag kände att det gick liksom för långt. Inte för att jag är pryd så sett men det finns gränser.

Alla kan vi ju inte vara som Regina Lund som ska ge ut en skiva med titeln; Samlagsljud på svenska eller vad tusan det nu var. Hehe...

I alla fall. Detta var lite smått och gott från min lilla värld. Det som händer i den stora världen överlåter jag åt andra att rapportera om idag.

Positivt för dagen: Nytt tangentbord tack vare min räddare Erika. Och jag vaknade upp trevligt imorse till Mix Megapol. Härligt!

Nu ska jag sluta skriva så det inte blir (för den som eventuellt läser här ibland) som för stackars Ross...

Kram!


tl;dr = Too long didn't read