Imorgon är det fredag och Viktor åker till sin pappa efter att ha varit hos mig i två veckor den här gången. På grund av hans pappas jobb så var vi tvungna att byta vecka och då blev det så. Det kommer att bli lite konstigt tomt när han åker, så här länge brukar vi ju inte umgås i sträck liksom. Men vi kommer så bra överens så det är aldrig några svårigheter. Vi har det mysigt. :-)
Hörde på radion imorse att Göran Persson tycker att barnbidraget ska höjas. Förmodligen för att det kom rapporter om stor barnfattigdom häromdagen. Men det är ingen vits med en höjning av detta för oss som går på försörjningsstöd för vi får inte behålla en krona av den höjningen. Så länge som barnbidraget räknas som en inkomst så dras den höjningen ändå av från själva stödet. Så det hjälper inte de som är fattigast i alla fall. Det är också en sak som gynnar de som har mer för de behöver inte använda barnbidraget till räkningar eller mat.
Nu ska visst normen för försörjningsstöd höjas har jag hört och om det jag såg stämmer så har den inte höjts sen 1994. Då är det allt på tiden eller hur? Tänk om folks löner skulle stå stilla i så många år... Den skulle höjas på grund av att maten blivit dyrare. PÖH! Det har ju jag sagt hela tiden. Att det måste räknas om i och med att priserna på mat har höjts och fortsätter höjas hela tiden. Normen skulle också höjas på grund av att sånt som internet och liknande skulle räknas in på ett annat sätt. När jag kollade siffrorna så var det inte någon tydlig höjning precis. Men kanske det blir några kronor över till att köpa sig nån liten jumper eller så... ;-)
De kan ju först och främst börja tänka på att INTE räkna barnbidraget som inkomst så kanske det kan bli lite bättre för barnen...
Jag läser ofta idiotkommentarer om just försörjningsstöd på en del tidningars hemsidor (från andra läsare, inte själva skribenterna) och känner som så att den som aldrig behövt söka försörjningsstöd har ingen rätt att uttala sig. Den som inte vet någonting om de normer och regler som gäller ska hålla tyst och kanske ta reda på hur det förhåller sig istället.
Jag tror också att om de som varit utsatta för handläggares tyranniska behandling skulle berätta om allt de fått utstå skulle folk inte tro dem. Nu har jag haft tur som jag också sagt tidigare men det ska inte handla om det när man är sjuk, fattig och utsatt. Man ska känna sig väl bemött oavsett för det är ändå ett helvete att bli så fattig att man måste söka hjälp. Och alla får heller inte hjälp trots att de inga pengar har. Vad ska de göra då?
Nu finns det ju såklart rötägg, som utnyttjar systemet, det finns ju såna överallt. Och precis som sjuka anklagas för att ljuga när de ska ha sjukpenning, anklagas utförsäkrade, sjuka, fattiga för att bara hitta på att de behöver hjälp. "De är bara lata..." Sånt blir jag arg på. Riktigt arg. När ska folk börja använda sina hjärnor till det som de är till för och börja TÄNKA istället för att upprepa saker som nån ogin moderat eller nån med omänsklig uppfattning om sina medmänniskor hävt ur sig gång på gång?
Jag gav min handläggare en varning vid ett tillfälle när hon flera gånger slängde ur sig: Ring om du behöver hjälp. Detta sa hon till mig när hon precis nekat mig ersättning för en hel månad. Jag sa till henne att aldrig säga så till mig mer för det stämde ju inte. Jag behövde hjälp (precis som alla andra månader flera år tillbaka) men hon sa nej och sen klämmer hon i med ett käckt: Men ring om du behöver hjälp!
Sen dess har hon varit lite mer försiktig med att säga så. Det är ju ett hån att få en sån hälsning slängd i ansiktet när man precis fått veta att man inte kan betala sina räkningar den månaden. Och detta på grund av deras oförmåga att bry sig om orsaken till varför man (jag) inte kom på det där extremt viktiga mötet när man (jag) ändå skrev TRE mail till den som var ansvarig och förklarade hur man (jag) mådde.
Hon var dessutom ny som min handläggare då och hade ju kunnat ta telefonkontakt med mig för att få höra min sida av saken innan hon tog sitt beslut. Kort sagt; vi kunde ha rett ut det utan att jag hade behövt klara mig utan pengar en hel månad. Tur att jag är sparsam och att jag hade möjlighet att låna till hyran annars hade jag inte haft det så ordnat som jag har det idag. Då hade jag fått betalningsanmärkningar och legat efter med betalningar på alla mina räkningar. Kanske jag blivit vräkt också vem vet. Den enda månaden som hon nekade mig stöd, på felaktiga grunder, kunde ha stjälpt min tillvaro totalt. Nu överklagade jag ju men inte ens då fick jag rätt just för att hon inte kunde erkänna att de faktiskt gjort fel den gången. Suck.
Socialen är sista instansen när man har det svårt. Då ska man inte behöva höra att man får klara sig bäst man vill en hel månad bara för att man inte orkar gå på ett möte just då. De ansåg, utan att ha brytt sig om att läsa det jag skrev tydligen, att jag inte gjorde allt i min makt för egen försörjning. Och då hade jag ändå genomgått en utredning nyligen där det stod att min arbetsförmåga var noll för närvarande. De hade ju bara kunnat läsa i alla papper som fanns där. Konstigare än så hade det ju inte behövt vara.
Jag är självklart väldigt glad och tacksam att jag äntligen fått hjälp men det har ju tagit tid att komma dit där jag är nu. Jag har varit sjuk sen 2004 och fick ingen hjälp förrän hösten 2009. Då har man gått ner sig rätt djupt i skiten och det tar fruktansvärt lång tid att ta sig upp. Tid som hade kunnat använts bättre om F-kassan hade accepterat den diagnos och rehabplan som läkarna skrev.
Det blev ett lite argsint inlägg idag men jag har såna dagar också. Bara jag får det ur mig så brukar det kännas bättre. Och det är skönt att ryta till lite ibland... man blir ju både arg och frustrerad över hur samhället (och dess medborgare) bara blir hårdare och hårdare. Men jag hoppas det snart blir en ändring.
Just när jag skrev det där så lyste faktiskt solen fram genom molnen. Kan man tänka sig? :-)
Ha en bra dag! Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar