Skogen
torsdag 31 mars 2011
tisdag 29 mars 2011
Näe... nu går den där skam på torra land igen...
Höll på att svälja fel och börja hosta alldeles nyss när jag läste insändare på Nya Wermlands Tidningen. Trots att jag inte gillar den tidningen så brukar jag skumma lite på nättidningen och då även insändarna. På Värmlands Folkblad finns det möjligheter att kommentera insändarna, det gör det inte på NWT.
Jo anledningen till att jag höll på att svälja fel var att det var nån med samma namn som jag och som också skrev det precis som jag, utan bindestreck, som uttalade sig om och var positiv till legaliserad prostitution. Jag blev beklämd. Nu finns det ju många som har samma namn som jag men ändå... det kändes inget vidare. Jag är nämligen emot allt vad prostitution heter. I alla former. Men, men... folk måste ju få ha sina åsikter, helt klart.
Min åsikt är väl att sex inte är en mänsklig rättighet utan en slags bonus. En mänsklig rättighet däremot är att kunna röra sig fritt utomhus på kvällen eller när som helst, som kvinna, utan att bli våldtagen t.ex. Och jag tror absolut inte att våldtäkter och andra överfall kommer att minska om det finns legaliserad prostitution. Såna saker har oftast inte alls med sex att göra utan med makt. Och det är en helt annan femma liksom.
Som Simone de Beauvoir sa: Så länge det finns utbud så finns det efterfrågan...
Jag är helt för en kriminalisering av prostitution från båda håll så att säga. Och kanske behöver en del gobbaflanar lära sig att det inte är deras rättighet att använda kvinnor på det viset. Och då ska man inte komma dragandes med att det är världens äldsta yrke. Det fullkomligt ski... erhm... struntar jag i. Att kvinnor i alla tider kunnat utnyttja männens svaghet när det gäller just sex i utbyte mot pengar, trygghet eller status är ju inget nytt. Så jag uppmanar alla gobbar som ens grunnat på sexköp att istället vända ryggen åt detta, ni är väl ändå bättre än så... eller?
Sen kommer en del dragandes med att det finns så många (stackare) som aldrig kommer att få ha sex i sitt liv, handikappade och dylikt... och att det därför behöver legaliseras... mhmmm det är ju inte de som verkar vilja köpa sex. Det är helt vanliga (eller vad man nu ska kalla dem) män som håller på med det. Så det argumentet håller inte liksom. Och som jag sa; sex är ingen mänsklig rättighet. I alla fall inte i mina ögon. Trevligt kan det ju vara med rätt partner dock. :-)
Och jo jag vet att det finns kvinnor som köper sex också. Det är bara inte lika uppmärksammat.
Feministen i mig flammade till på full låga där en stund.
För övrigt har dagen varit lugn. ;-)
Ha det gott! Kram!
Nån som sett såna här än?
Jo anledningen till att jag höll på att svälja fel var att det var nån med samma namn som jag och som också skrev det precis som jag, utan bindestreck, som uttalade sig om och var positiv till legaliserad prostitution. Jag blev beklämd. Nu finns det ju många som har samma namn som jag men ändå... det kändes inget vidare. Jag är nämligen emot allt vad prostitution heter. I alla former. Men, men... folk måste ju få ha sina åsikter, helt klart.
Min åsikt är väl att sex inte är en mänsklig rättighet utan en slags bonus. En mänsklig rättighet däremot är att kunna röra sig fritt utomhus på kvällen eller när som helst, som kvinna, utan att bli våldtagen t.ex. Och jag tror absolut inte att våldtäkter och andra överfall kommer att minska om det finns legaliserad prostitution. Såna saker har oftast inte alls med sex att göra utan med makt. Och det är en helt annan femma liksom.
Som Simone de Beauvoir sa: Så länge det finns utbud så finns det efterfrågan...
Jag är helt för en kriminalisering av prostitution från båda håll så att säga. Och kanske behöver en del gobbaflanar lära sig att det inte är deras rättighet att använda kvinnor på det viset. Och då ska man inte komma dragandes med att det är världens äldsta yrke. Det fullkomligt ski... erhm... struntar jag i. Att kvinnor i alla tider kunnat utnyttja männens svaghet när det gäller just sex i utbyte mot pengar, trygghet eller status är ju inget nytt. Så jag uppmanar alla gobbar som ens grunnat på sexköp att istället vända ryggen åt detta, ni är väl ändå bättre än så... eller?
Sen kommer en del dragandes med att det finns så många (stackare) som aldrig kommer att få ha sex i sitt liv, handikappade och dylikt... och att det därför behöver legaliseras... mhmmm det är ju inte de som verkar vilja köpa sex. Det är helt vanliga (eller vad man nu ska kalla dem) män som håller på med det. Så det argumentet håller inte liksom. Och som jag sa; sex är ingen mänsklig rättighet. I alla fall inte i mina ögon. Trevligt kan det ju vara med rätt partner dock. :-)
Och jo jag vet att det finns kvinnor som köper sex också. Det är bara inte lika uppmärksammat.
Feministen i mig flammade till på full låga där en stund.
För övrigt har dagen varit lugn. ;-)
Ha det gott! Kram!
Nån som sett såna här än?
måndag 28 mars 2011
Bland tandtroll och montrar...
Sitter här och biter ihop över en sån där torksudd som man får hos tandläkaren när man blöder. Jo för jag skulle dit och laga och hålet var i en av mina visdomständer, vilket jag inte hade fattat när jag var på kollen i september, och då sa tandläkaren helt enkelt att det kanske var lika bra att ta bort tanden istället för att laga. Det skulle även bli billigare.
Så nu har jag en tand mindre. Och jag vet att många andra tandläkare och hygienister som jag varit hos har sagt att så fort det blir problem med visdomständerna; ta bort dem. Hålet var rätt stort också fick jag se sen när tanden var ute. Attans tandtroll att gå så hårt åt mina gaddar. Det gick snabbt och enkelt, jag är fortfarande väldigt bedövad i halva munnen så det är lite trångt att svälja. Men det känns bra för nu slipper jag tänka på den där tanden mer. Man har ju liksom ingen användning för dessa visdomständer ändå. Jag tror inte jag blir mindre vis nu när den är borta. ;-) De i undre käken är borta sen länge, de togs bort redan innan de kommit fram.
Tandläkaren frågade om jag ville ha tanden med mig men det ville jag inte. Undrar hur många kronor tandfén skulle lämnat för en visdomstand? Det var en rätt så stor rackare ändå... hehe...
I alla fall, frånsett detta, så är läget bra. Igår fick jag påfyllning i min garnkorg så nu är jag igång med att sticka sockor igen. ;-) Kul!
Tänkte idag lägga in bilder på vår utställning från biblioteket. Jag har ju glömt bort att göra det. Skamligt eller hur? De första två är mina foton från den lilla montern och de andra har Carina tagit.
Ha en bra dag! Kram!
Så nu har jag en tand mindre. Och jag vet att många andra tandläkare och hygienister som jag varit hos har sagt att så fort det blir problem med visdomständerna; ta bort dem. Hålet var rätt stort också fick jag se sen när tanden var ute. Attans tandtroll att gå så hårt åt mina gaddar. Det gick snabbt och enkelt, jag är fortfarande väldigt bedövad i halva munnen så det är lite trångt att svälja. Men det känns bra för nu slipper jag tänka på den där tanden mer. Man har ju liksom ingen användning för dessa visdomständer ändå. Jag tror inte jag blir mindre vis nu när den är borta. ;-) De i undre käken är borta sen länge, de togs bort redan innan de kommit fram.
Tandläkaren frågade om jag ville ha tanden med mig men det ville jag inte. Undrar hur många kronor tandfén skulle lämnat för en visdomstand? Det var en rätt så stor rackare ändå... hehe...
I alla fall, frånsett detta, så är läget bra. Igår fick jag påfyllning i min garnkorg så nu är jag igång med att sticka sockor igen. ;-) Kul!
Tänkte idag lägga in bilder på vår utställning från biblioteket. Jag har ju glömt bort att göra det. Skamligt eller hur? De första två är mina foton från den lilla montern och de andra har Carina tagit.
Ha en bra dag! Kram!
måndag 21 mars 2011
Filmtajm! Ja jag hade dålig fantasi när det gällde rubrik idag...
Efter en trevlig helg med både promenad och mycket film så har jag varit på möte med min coach och idag var även min handläggare från socialen med. Ett väldigt trevligt möte och jag kände ingen animositet gentemot henne som jag känt förut. Vi satt där och pratade och skrattade och drack te och jag kände, trots min trötthet som hängt i ett par dagar nu, att det var toppen att finnas till.
Det känner jag alltsomoftast nu för tiden. Att det är härligt att finnas till. Och att jag är stolt och glad över att vara jag. :-) Inte så dumt.
Sen har jag gått mest hela helgen och sjungit på låtar av Johnny Cash efter att jag såg på filmen Walk the line. Det är ju rent skamligt att jag inte sett denna fantastiska film tidigare men så är det. Ibland tar det tid innan man kommer sig för liksom. Jag tycker för övrigt att Joaquin Phoenix sjunger bättre än Cash himself. Ja faktiskt så tycker jag det. Och Reese Witherspoon sjunger bra hon med. En gnutta bättre än originalet hon också om jag nu får vara så ofin. För jag lyssnade på dem på youtube efter filmen nämligen.
Jag kan väl inte säga att jag nånsin tyckt om Johnny Cash låtar, de har alltid känts väldigt deprimerande och nu vet jag ju lite varför det var så. Det var mycket jag inte visste om den mannen och som jag inte hade en aning om. Några av låtarna har jag ju hört sen jag var liten. Titellåten förstås och även Ring of fire. Som skrevs av June Carter vilket var rätt kul att få veta. :-) Och nu har jag som sagt gått och sjungit på de där sångerna rätt mycket sen jag såg filmen.
Lägger in låten Walk the line här i två versioner, så får den som vill lyssna och jämföra. På lattjo liksom. Man måste ju inte, man får göra precis som man vill . ;-) Här kommer versionen från filmen...
Och originalet. :-) Jag fann en live-version som Johnny Cash gjorde när han var endast 23 men den var så svajig och hade så dålig bildkvalitet så jag tog den här istället. Den är liksom i samma stil som den från filmen. Endast bilder ihop med låten.
Ha det bra! Kram!
Det känner jag alltsomoftast nu för tiden. Att det är härligt att finnas till. Och att jag är stolt och glad över att vara jag. :-) Inte så dumt.
Sen har jag gått mest hela helgen och sjungit på låtar av Johnny Cash efter att jag såg på filmen Walk the line. Det är ju rent skamligt att jag inte sett denna fantastiska film tidigare men så är det. Ibland tar det tid innan man kommer sig för liksom. Jag tycker för övrigt att Joaquin Phoenix sjunger bättre än Cash himself. Ja faktiskt så tycker jag det. Och Reese Witherspoon sjunger bra hon med. En gnutta bättre än originalet hon också om jag nu får vara så ofin. För jag lyssnade på dem på youtube efter filmen nämligen.
Jag kan väl inte säga att jag nånsin tyckt om Johnny Cash låtar, de har alltid känts väldigt deprimerande och nu vet jag ju lite varför det var så. Det var mycket jag inte visste om den mannen och som jag inte hade en aning om. Några av låtarna har jag ju hört sen jag var liten. Titellåten förstås och även Ring of fire. Som skrevs av June Carter vilket var rätt kul att få veta. :-) Och nu har jag som sagt gått och sjungit på de där sångerna rätt mycket sen jag såg filmen.
Lägger in låten Walk the line här i två versioner, så får den som vill lyssna och jämföra. På lattjo liksom. Man måste ju inte, man får göra precis som man vill . ;-) Här kommer versionen från filmen...
Och originalet. :-) Jag fann en live-version som Johnny Cash gjorde när han var endast 23 men den var så svajig och hade så dålig bildkvalitet så jag tog den här istället. Den är liksom i samma stil som den från filmen. Endast bilder ihop med låten.
Ha det bra! Kram!
fredag 18 mars 2011
Bland blommor och gamla biblar...
Denna syn mötte mig imorse när jag gick fram till vardagsrumsfönstret. Jag brukar kalla den här blomman för "Kålrotspotatis" från ett avsnitt av Nalle Puh där Kanin har en växt som blommar endast en kort stund vart femtonde år eller hur det är. Och han sköter denna växt så noga för att få se den blomma. Och när den väl slår ut blir han så till sig att han knappt vet hur han ska klara av det. Den blommar i några sekunder har jag för mig. ;-)Min egen "kålrotspotatis" blommar bara under en enda dag och doftar väldigt gott. Den doftar inte starkt utan sådär lite lagom så man vill stå och sniffa en stund.
Jag kommer inte ihåg vad den heter men jag har många såna här för de växer snabbt och blir stora med blanka klargröna smala blad. Fick en stickling för väldigt längesen av en väldigt gammal tant som hade hela sitt vardagsrum fullt av såna blommor, stora som bara den. Hennes verkade aldrig blomma, hon sa heller inte att de kunde blomma så jag blev snopen den dag då det plötsligt blev knopp i en av mina.
Idag har jag varit i arkivet bland gamla dammiga böcker och grejat. Det låter kanske tråkigt men det var det absolut inte. Gamla biblar från bland annat 1700-talet som var så fina och så svårlästa att det måste ha tagit flera år att läsa igenom dem. En del av dem var stora läderinbundna böcker med särskilda lås på. Jag dammade alltså av dessa och flyttade runt och täckte över dem med plast så de inte skulle behöva bli dammiga på det sättet igen. Fann faktiskt ett brev i en av böckerna också. Det var skrivet 1872 tyckte jag det stod men det var så sirliga bokstäver att jag hade behövt förstoringsglas och rejäl lampa för att kunna tyda det. Texten hade ju bleknat betydligt också vilket gjorde det ännu svårare.
Så jag hade en väldigt trevlig förmiddag tillsammans med Lisbeth och alla dammiga böcker. :-)
Och nu så har jag fikat och ätit semla med Viktor. Han var så arg när han kom hem för han hade halkat förstås och skrapat i sitt ena knä. Så han var ilsken så det nästan rök om honom och han sa till mig att jag kunde väl försöka få nån att göra nåt åt denna isen. Han menade att jag skulle skälla på vägverket/kommunen och säga till dem att få bort all denna is. Han har höga tankar om mig om han tror att det skulle hjälpa men jag förstår honom. Den här vintern har varit besvärlig när det gäller all is på vägen.
Själv tyckte jag inte det var så svårt att ta sig fram idag som jag först trodde. Nog för att man får se sig för var man sätter ner fötterna men det gick lättare än väntat.
Här är fler av mina växter. Tog ett foto på lattjo bara. Min paraplyaralia vill nog väldigt gärna bli omplanterad tror jag...Avslutar med Green Day. Adde hade med den här videon på sin blogg för ganska längesen och nu snodde jag den för jag får sån gåshud när jag hör den här versionen att det är inte klokt. Ljudet i bôtt! ;-)
Ha nu en härlig fredag! Kram!
torsdag 17 mars 2011
Apropå kärnkraftsolyckor och det där med informationen om dylikt...
Vår älskade Tage Danielsson i den klassiska sannolikhetsmonologen. Kunde inte låta bli att lägga in den.
En massa möten...
Eftersom jag inte tjôtat om Påskuppropet på några dagar så tyckte jag att det var dags igen. :-)
Jo idag har vi haft ett första arbetsmöte angående just påskuppropet som vi då kommer att ordna här på vår väldigt lilla ort. :-) Vi blev bara fyra stycken i vår lilla arbetsgrupp men det är rätt så lagom ändå. Så nu är det namnlistor som ska ut på byn och så småningom affischer och närmare planering om programmet på själva uppropet. Vi ska vara i folkets hus eller Kulturhuset som det blivit omdöpt till nu på senare tid. Så jag återkommer väl med jämna mellanrum och rapporterar om vad vi håller på med. Det ska bli väldigt intressant att se om vi får hit mycket folk. Detta med utförsäkring kan ju hända vem som helst så man behöver ju inte vara utförsäkrad just nu för att delta i detta, det hoppas jag ju att folk förstår.
I alla fall.
Var på möte/samtal igår med rektorn för särskolan och det var ett trevligt möte och ingen av de barn/ungdomar som har autism/Aspergers kommer att bli utplacerade i vanlig klass. De kommer att få gå kvar i särskolan men måste från och med höstterminen studera utifrån den vanliga läroplanen, inte särskolans. Och för Viktors del blir det ett mastodontjobb. Men sen har han också möjligheten att få gå kvar ett par år till om det skulle behövas. Detta beror ju på vilken slags gymnasieutbildning han väljer längre fram. Vad som också kom fram var att gymnasieskolan ska utforma ett slags IV- program som är anpassat för autistiska elever. Där har ju Viktor fördelen att när det är hans tur att välja till gymnasiet så har just detta program varit igång i nästan ett helt läsår och vi vet lite om hur det funkar. Mer möten och info om detta blir det under våren.
Ute lyser solen för närvarande men jag hörde förut, jag har inte själv kollat nån väderrapport, att det ska bli snö igen imorgon. BUUU! Jag vill inte ha mer snö nu, nu vill jag ha vår! Är så nöjd på vintern och halkan.
Fast egentligen ska man väl inte gnälla, vi bor ju inte i Japan i alla fall. Eller Libyen... Där vore nog en sån sak som lite snö nåt de skulle välkomna om de slapp allt annat elände. Men man är ju sig själv närmast eller hur de säger. Man ser de egna problemen som störst i alla fall. Jag ser inte snö som ett problem så sett men jag vill bara inte ha mer av det just nu. Faktiskt.
Apropå ingenting så är min restgarnssjal klar. Så här blev den. :-)
Nu blir det ju inte så bra bilder med min telefon men den syns ju i alla fall. Färgglad och trevlig. ;-)
Passar ju bra om det blir mer snö och man ska sitta här och det blir lite ruggigt.
Men nu har jag ju inget garn kvar alls tyvärr. Det var inte bara restgarner utan även nystan med garn som inte kunde användas till sockor, det var liksom för tunt.
Jag får väl vänta på påfyllning från nåt håll. ;-)
Ha det gott! Kram!
Jo idag har vi haft ett första arbetsmöte angående just påskuppropet som vi då kommer att ordna här på vår väldigt lilla ort. :-) Vi blev bara fyra stycken i vår lilla arbetsgrupp men det är rätt så lagom ändå. Så nu är det namnlistor som ska ut på byn och så småningom affischer och närmare planering om programmet på själva uppropet. Vi ska vara i folkets hus eller Kulturhuset som det blivit omdöpt till nu på senare tid. Så jag återkommer väl med jämna mellanrum och rapporterar om vad vi håller på med. Det ska bli väldigt intressant att se om vi får hit mycket folk. Detta med utförsäkring kan ju hända vem som helst så man behöver ju inte vara utförsäkrad just nu för att delta i detta, det hoppas jag ju att folk förstår.
I alla fall.
Var på möte/samtal igår med rektorn för särskolan och det var ett trevligt möte och ingen av de barn/ungdomar som har autism/Aspergers kommer att bli utplacerade i vanlig klass. De kommer att få gå kvar i särskolan men måste från och med höstterminen studera utifrån den vanliga läroplanen, inte särskolans. Och för Viktors del blir det ett mastodontjobb. Men sen har han också möjligheten att få gå kvar ett par år till om det skulle behövas. Detta beror ju på vilken slags gymnasieutbildning han väljer längre fram. Vad som också kom fram var att gymnasieskolan ska utforma ett slags IV- program som är anpassat för autistiska elever. Där har ju Viktor fördelen att när det är hans tur att välja till gymnasiet så har just detta program varit igång i nästan ett helt läsår och vi vet lite om hur det funkar. Mer möten och info om detta blir det under våren.
Ute lyser solen för närvarande men jag hörde förut, jag har inte själv kollat nån väderrapport, att det ska bli snö igen imorgon. BUUU! Jag vill inte ha mer snö nu, nu vill jag ha vår! Är så nöjd på vintern och halkan.
Fast egentligen ska man väl inte gnälla, vi bor ju inte i Japan i alla fall. Eller Libyen... Där vore nog en sån sak som lite snö nåt de skulle välkomna om de slapp allt annat elände. Men man är ju sig själv närmast eller hur de säger. Man ser de egna problemen som störst i alla fall. Jag ser inte snö som ett problem så sett men jag vill bara inte ha mer av det just nu. Faktiskt.
Apropå ingenting så är min restgarnssjal klar. Så här blev den. :-)
Nu blir det ju inte så bra bilder med min telefon men den syns ju i alla fall. Färgglad och trevlig. ;-)Passar ju bra om det blir mer snö och man ska sitta här och det blir lite ruggigt.
Men nu har jag ju inget garn kvar alls tyvärr. Det var inte bara restgarner utan även nystan med garn som inte kunde användas till sockor, det var liksom för tunt.
Jag får väl vänta på påfyllning från nåt håll. ;-)
Ha det gott! Kram!
måndag 14 mars 2011
Med ny frisyr i väntan på bussen...
Jag återkom aldrig under helgen för att skriva nåt här. Jag har nämligen varit helt upptagen med att se på Milleniumtrilogin. Jodå alla tre. Och ja jag vet att jag är sen men det blir så för mig ibland. Jag hänger inte på såna där hypade saker direkt, ibland måste de mogna. :-) Och jösses vilka bra filmer! Det enda jag sett av dem tidigare är en del av ett avsnitt när filmerna visades i SVT som en serie.
Inte begriper jag varför de måste göras om i amerikansk version (än så länge endast den första såvitt jag vet) för vad ska dessa amerikaner kunna göra bättre egentligen? Daniel Craig som ränner omkring och låtsas att han är svensk journalist. Förresten han är inte amerikan, han är engelsman. Men ändå... Han kan inte göra den rollen bättre än Mikael Nyqvist, det finns inte en chans. Och Noomi Rapace är ju helt fantastisk. Funderar på att läsa böckerna, vilket man kanske inte ska göra i efterhand men ändå. Det kanske är bättre än före, vem vet. Ibland läser man en bok och blir rejält besviken när man ser filmen för en del viktiga saker kanske är borta, sånt som är vitalt för historien. Det är rejäla tegelstenar dock så det får nog vänta lite. Var till bibblan och kollade, det hann jag också med förut innan bussen kom. Om filmerna varit en sådär 20 år kanske, då hade jag förstått om man ville göra en ny version men de är ju så nya... jag fattar inte det där alls.
Just nu läser jag en annan tegelsten. Ja förutom den där moral och sedelärande boken av den där gubben Stall från USA, och det går lite trögt med den det måste erkännas. Wives and daughters av Elizabeth Gaskell uppskattningsvis utgiven 1866, jag har inte lyckats se exakt årtal på den. Den är skriven på den sortens engelska som de talade då. Men det är så fantastiskt väl beskrivet, och faktiskt inte alls svårförståeligt och det är lätt att föreställa sig hur det ser ut och hur folk är klädda. :-)
Har nån mer än jag tänkt på hur det kommer sig att man blir så extremt ful så fort man sätter sig i en sån där friserstol på en frisersalong? Eller det kanske bara är jag som blir det... Jag är aldrig så ful som när jag sitter i en sån. UGH! Jag hade så mycket tid att spendera idag när jag skulle vänta på bussen hem, jag var en mil hemifrån för att genomgå lite underredsbehandling eller hur man nu ska säga. :-) Jag var nämligen och fick min hormonspiral bytt. I alla fall, jag hade några timmar att vänta och då gick jag till en frissa och frågade om hon hade tid att klippa mig på drop in. Och det hade hon. Så nu har jag en ny vårfrisyr. Jag blev väldigt nöjd. Men som sagt... varför ser man ut som ett skrälle så fort man slår sig ner i en sån där stol? Tur att man inte har såna speglar eller sånt ljus hemmavid för då skulle man aldrig våga gå ut av oro för att skrämma slag på folk. HA!
Det blev ingen innebandy i lördags. Min syster ringde mig på fredag kväll och berättade en mycket inlevelsefull historia om när hon halkade och drattade på arslet med en vedsäck i vardera handen strax utanför deras garage. Hon hade ont i precis hela kroppen, bula i bakhuvudet också antagligen, så hon behövde vila sig. Plus att hon hade massor att göra hemma också... De andra fick åka utan henne och då kände jag att jag också kunde hoppa över matchen.
Jag ägnade mig åt att städa lite, vilket behövdes. Så då fick ju jag nåt vettigt gjort också. Och som sagt, helgen gick i filmens tecken. Tur att man kan ladda hem... ehrm... jora så att.
Nu är det en tur till Konsum som står på dagordningen. Tråkigt men nödvändigt om man vill ha nåt i skåpen när man blir hungrig.
Ha en bra dag! Kram!
Inte begriper jag varför de måste göras om i amerikansk version (än så länge endast den första såvitt jag vet) för vad ska dessa amerikaner kunna göra bättre egentligen? Daniel Craig som ränner omkring och låtsas att han är svensk journalist. Förresten han är inte amerikan, han är engelsman. Men ändå... Han kan inte göra den rollen bättre än Mikael Nyqvist, det finns inte en chans. Och Noomi Rapace är ju helt fantastisk. Funderar på att läsa böckerna, vilket man kanske inte ska göra i efterhand men ändå. Det kanske är bättre än före, vem vet. Ibland läser man en bok och blir rejält besviken när man ser filmen för en del viktiga saker kanske är borta, sånt som är vitalt för historien. Det är rejäla tegelstenar dock så det får nog vänta lite. Var till bibblan och kollade, det hann jag också med förut innan bussen kom. Om filmerna varit en sådär 20 år kanske, då hade jag förstått om man ville göra en ny version men de är ju så nya... jag fattar inte det där alls.
Just nu läser jag en annan tegelsten. Ja förutom den där moral och sedelärande boken av den där gubben Stall från USA, och det går lite trögt med den det måste erkännas. Wives and daughters av Elizabeth Gaskell uppskattningsvis utgiven 1866, jag har inte lyckats se exakt årtal på den. Den är skriven på den sortens engelska som de talade då. Men det är så fantastiskt väl beskrivet, och faktiskt inte alls svårförståeligt och det är lätt att föreställa sig hur det ser ut och hur folk är klädda. :-)
Har nån mer än jag tänkt på hur det kommer sig att man blir så extremt ful så fort man sätter sig i en sån där friserstol på en frisersalong? Eller det kanske bara är jag som blir det... Jag är aldrig så ful som när jag sitter i en sån. UGH! Jag hade så mycket tid att spendera idag när jag skulle vänta på bussen hem, jag var en mil hemifrån för att genomgå lite underredsbehandling eller hur man nu ska säga. :-) Jag var nämligen och fick min hormonspiral bytt. I alla fall, jag hade några timmar att vänta och då gick jag till en frissa och frågade om hon hade tid att klippa mig på drop in. Och det hade hon. Så nu har jag en ny vårfrisyr. Jag blev väldigt nöjd. Men som sagt... varför ser man ut som ett skrälle så fort man slår sig ner i en sån där stol? Tur att man inte har såna speglar eller sånt ljus hemmavid för då skulle man aldrig våga gå ut av oro för att skrämma slag på folk. HA!
Det blev ingen innebandy i lördags. Min syster ringde mig på fredag kväll och berättade en mycket inlevelsefull historia om när hon halkade och drattade på arslet med en vedsäck i vardera handen strax utanför deras garage. Hon hade ont i precis hela kroppen, bula i bakhuvudet också antagligen, så hon behövde vila sig. Plus att hon hade massor att göra hemma också... De andra fick åka utan henne och då kände jag att jag också kunde hoppa över matchen.
Jag ägnade mig åt att städa lite, vilket behövdes. Så då fick ju jag nåt vettigt gjort också. Och som sagt, helgen gick i filmens tecken. Tur att man kan ladda hem... ehrm... jora så att.
Nu är det en tur till Konsum som står på dagordningen. Tråkigt men nödvändigt om man vill ha nåt i skåpen när man blir hungrig.
Ha en bra dag! Kram!
fredag 11 mars 2011
Fredag igen... jösses vad fort det går!
Så är den här veckan snart slut och det har varit mycket på gång för min del. Har bara varit helledig en enda dag. Nästa vecka innehåller nästan lika mycket. Men det känns bra även om det ibland blir lite lätt rörigt i huvet. Så nu ska jag försöka slappa en del i helgen. Fast imorgon ska jag nog upp tidigt ändå, det är innebandy på gång igen. :-)
Till veckan ska jag på möte med en rektor på skolan angående de nya regler som gäller för särskolan från och med juli (tror jag) 2011 som kommer att påverka Viktor. Om ett barn endast har diagnosen autism eller Aspergers så får denne inte gå i särskolan längre. Det stolpskott som kommit med detta förslag skulle jag vilja träffa och ha ett snack med.
Endast de barn som har en utvecklingsstörning får gå på särskolan. Om nu anledningen är för att en del barn felaktigt placerats i särskolan utan vare sig diagnos eller utredning så kan de väl inte behöva straffa hela landet om det är några få skolor som har gjort så. Så är inte fallet i den här kommunen vad jag vet. Viktor fick sin diagnos när han var sju år och gick, trots mitt tjat om extra stöd till honom, i vanlig klass tills vårterminen i femman och det var en plåga varenda dag att få iväg stackarn. Plus att varje dag innehöll mycket bråk och ilska och väldigt lite skolarbete. Till slut så fattade de andra också att det inte gick att ha det så här och han fick äntligen testa särskolan.
Vad jag hoppas är att han ska få gå färdig grundskolan i lugn och ro, han har ju bara nian kvar, utan att behöva ändra hela sin tillvaro för det kommer inte att gå. Han kommer inte att gå till skolan alls i så fall. Och det har fungerat så bra sen han började på särskolan. Han har utvecklats enormt. Nåt som jag inte tror varit möjligt om han tvingats gå kvar i sin vanliga klass. Och förresten, jag hade haft magsår av allt elände som alltid hände varenda dag. Och det var verkligen varenda dag. Sen han började särskolan har det hänt så sällan att man nästan glömt av hur det var tidigare. Frågan är också om vi kanske måste kontakta BUP igen för råd och hjälp om det blir krångel. Vi får väl se. Men lite bekymrad är man ju. Han är en så go, trygg och harmonisk kille nu för tiden (han är ju tonåring också till på köpet - det kunde ju vara jobbigt bara på grund av det) så jag vill inte se att allt detta blir förstört.
Nu vet jag att rektorn för just den här avdelningen är väldigt bra. Hon har känt Viktor sen han började dagis och verkar väldigt mån om de elever hon har hand om. Jag tror inte hon kommer att låta Viktor bli lidande om hon kan hindra det. Men det återstår att se. Jag sa till Viktors pappa, när vi pratades vid igår angående detta, att jag ställer mig på skolgården med ett plakat och ropar och protesterar om de tvingar Viktor att börja vanlig klass igen. Ja jag ställer mig bredvid, sa han då. Så nåt är vi i alla fall överens om. ;-)
Det är fredag idag och jag skulle ju köpt semlor förut när jag var på Konsum. Men det blev inte så. Anledningen var dels att jag inte hade skrivit upp det på lappen, (jag är bedrövligt glömsk) dels så träffade jag på min farmor där inne, blev liksom distraherad, och fick hjälpa henne läsa på förpackningar, när jag nu ändå var där, för hon har fel på gula fläcken så hon ser knappt nåt. Men handlar gör hon oftast själv. Hon är 87 och skriver inte upp på nån lapp det hon ska ha, för det ser hon ändå inte att läsa, utan har sin lista i huvet. Sånt är imponerande tycker jag.
Som tur var blev inte Viktor besviken på semmelbristen, han tyckte det var helt okej när jag berättade vad som hade hänt. Han tog ett par bullar istället. :-) Jag önskar de sålde semlor med laktosfri grädde för min mage blir inte så glad av den vanliga grädden. Den brukar bli väldigt brölig och besvärlig en stund efter att jag ätit min semla. Trist men sant.
Nu tar jag helg. Återkommer kanske imorgon och skriver en skvätt då med. För det finns en hel del i huvet på mig som vill ut. Hehe...
Ha en toppenfredag! Kram!
PS. Jag håller fortfarande på och läser den där boken om vad gossar bör veta... den är väldigt omständlig och jag begriper inte hur någon kan säga så mycket men med så lite innehåll... Om det var på detta viset amerikaner fostrades förr så förstår jag med ens väldigt mycket... ;-) Mer om detta när boken är helt utläst. DS
Till veckan ska jag på möte med en rektor på skolan angående de nya regler som gäller för särskolan från och med juli (tror jag) 2011 som kommer att påverka Viktor. Om ett barn endast har diagnosen autism eller Aspergers så får denne inte gå i särskolan längre. Det stolpskott som kommit med detta förslag skulle jag vilja träffa och ha ett snack med.
Endast de barn som har en utvecklingsstörning får gå på särskolan. Om nu anledningen är för att en del barn felaktigt placerats i särskolan utan vare sig diagnos eller utredning så kan de väl inte behöva straffa hela landet om det är några få skolor som har gjort så. Så är inte fallet i den här kommunen vad jag vet. Viktor fick sin diagnos när han var sju år och gick, trots mitt tjat om extra stöd till honom, i vanlig klass tills vårterminen i femman och det var en plåga varenda dag att få iväg stackarn. Plus att varje dag innehöll mycket bråk och ilska och väldigt lite skolarbete. Till slut så fattade de andra också att det inte gick att ha det så här och han fick äntligen testa särskolan.
Vad jag hoppas är att han ska få gå färdig grundskolan i lugn och ro, han har ju bara nian kvar, utan att behöva ändra hela sin tillvaro för det kommer inte att gå. Han kommer inte att gå till skolan alls i så fall. Och det har fungerat så bra sen han började på särskolan. Han har utvecklats enormt. Nåt som jag inte tror varit möjligt om han tvingats gå kvar i sin vanliga klass. Och förresten, jag hade haft magsår av allt elände som alltid hände varenda dag. Och det var verkligen varenda dag. Sen han började särskolan har det hänt så sällan att man nästan glömt av hur det var tidigare. Frågan är också om vi kanske måste kontakta BUP igen för råd och hjälp om det blir krångel. Vi får väl se. Men lite bekymrad är man ju. Han är en så go, trygg och harmonisk kille nu för tiden (han är ju tonåring också till på köpet - det kunde ju vara jobbigt bara på grund av det) så jag vill inte se att allt detta blir förstört.
Nu vet jag att rektorn för just den här avdelningen är väldigt bra. Hon har känt Viktor sen han började dagis och verkar väldigt mån om de elever hon har hand om. Jag tror inte hon kommer att låta Viktor bli lidande om hon kan hindra det. Men det återstår att se. Jag sa till Viktors pappa, när vi pratades vid igår angående detta, att jag ställer mig på skolgården med ett plakat och ropar och protesterar om de tvingar Viktor att börja vanlig klass igen. Ja jag ställer mig bredvid, sa han då. Så nåt är vi i alla fall överens om. ;-)
Det är fredag idag och jag skulle ju köpt semlor förut när jag var på Konsum. Men det blev inte så. Anledningen var dels att jag inte hade skrivit upp det på lappen, (jag är bedrövligt glömsk) dels så träffade jag på min farmor där inne, blev liksom distraherad, och fick hjälpa henne läsa på förpackningar, när jag nu ändå var där, för hon har fel på gula fläcken så hon ser knappt nåt. Men handlar gör hon oftast själv. Hon är 87 och skriver inte upp på nån lapp det hon ska ha, för det ser hon ändå inte att läsa, utan har sin lista i huvet. Sånt är imponerande tycker jag.
Som tur var blev inte Viktor besviken på semmelbristen, han tyckte det var helt okej när jag berättade vad som hade hänt. Han tog ett par bullar istället. :-) Jag önskar de sålde semlor med laktosfri grädde för min mage blir inte så glad av den vanliga grädden. Den brukar bli väldigt brölig och besvärlig en stund efter att jag ätit min semla. Trist men sant.
Nu tar jag helg. Återkommer kanske imorgon och skriver en skvätt då med. För det finns en hel del i huvet på mig som vill ut. Hehe...
Ha en toppenfredag! Kram!
PS. Jag håller fortfarande på och läser den där boken om vad gossar bör veta... den är väldigt omständlig och jag begriper inte hur någon kan säga så mycket men med så lite innehåll... Om det var på detta viset amerikaner fostrades förr så förstår jag med ens väldigt mycket... ;-) Mer om detta när boken är helt utläst. DS
tisdag 8 mars 2011
PÅSKUPPROP del 2
Idag var det någon som ringde till Carina och föreslog att vi skulle ha ett lokalt påskupprop här på orten i och med att det är många som inte tar sig till Karlstad. Och i och med att det är på annandag påsk så går ju inte bussarna som de brukar heller.
Sagt och gjort. Vi började planera inför detta. Jag tyckte också det var väldigt bra för jag är ju i den situationen att jag har svårt att ta mig nånstans på grund av att jag inte har varken bil eller körkort.
Så idag tänkte jag återigen lägga in länkarna till de ställen där man kan läsa om påskuppropet.
och RESURS startsida.
Uppropet är inte bundet till något politiskt parti. Det finns en del (surgubbar) som tror att det är det nämligen. Men det är det inte. ;-)
Ha en fortsatt bra dag! Kram!
torsdag 3 mars 2011
Nästan så stark som Pippi Långstrump... vilken härlig känsla!
Häromdagen kände jag en väldigt härlig känsla. Det var nåt nytt för mig att känna så här. För även om jag levt så tidigare så var det väldigt längesen som jag faktiskt orkade med det utan att bli extremt trött och nästan falla omkull. Att alltså kunna ha nåt slags arbete och även orka med att ha en väldigt trevlig fritid.
Den här veckan är det ju sportlov och Viktor är hos mig. Men trots det så planerade jag in praktik, tre dagar, även denna vecka. För jag måste försöka leva ett någorlunda normalt liv. Jag vill det. Och jag behöver även träna på att lämna honom ensam då och då för att kunna ha ett eget liv liksom. Jag vet ju numer att han klarar sig utmärkt ensam och han är ju så pass gammal att han tycker det är rätt skönt också. När han var yngre ville han inte vara ensam, han blev skraj då.
Detta har inneburit att när jag kommit hem efter praktiken så har det varit dags för lunch vilket jag då satt igång med omgående. Utan att behöva vila innan. I tisdags gick jag även till Konsum och handlade innan jag gick hem och började med maten. Jag kan ju tillägga att när jag är ensam hemma så lägger jag ju inte ner mig så värst när det gäller maten utan tar nåt lättvindigt, det är annat när Viktor är hemma.
Idag var jag på praktiken tidigare, vi skulle haft ett personalmöte som tyvärr blev inställt, men jag tyckte ändå jag kunde gå dit en timme tidigare än vanligt. När jag kom hem skulle jag fixa med sortering av tvätt för jag hade bokat tvättstugan vid tolv. Och sen gjorde jag mat. Allt detta utan att känna mig totalt dränerad. Och nu är även tvätten hängd och tvättstugan städad och klar.
Så känslan jag hade häromdagen var att jag äntligen kände mig som om jag deltog i livet på riktigt för en gångs skull. Jag kände mig "normal" vad nu det är egentligen... :-) Jag har värk i kroppen, skulle vilja skruva av mig både händer och ben och lägga bort, önskar jag hade reserver i garderoben, men jag känner ingen mental trötthet. Ingen sån där hemsk sjukdomskänsla som ju kan trilla över en när man minst anar det. Jag vet också att jag när som helst kan drabbas av sån men det viktiga är att jag också fått uppleva just dessa dagar då jag faktiskt känt mig som om jag klarar ALLT. Jag kan ALLT, ALLT, ALLT! Som Pippi Långstrump säger. :-)
Bara detta kan ju göra att sjukdomskänslan kommer av sig. Åtminstone blir den inte lika stark och kommer den så tar jag det inte så hårt, vilar och tillåter mig att känna mig som en påse nötter den tid det tar för det att gå över.
Fast efter att jag hängt tvätten och vattnat blommor så kände jag att nu är det nog snart dags för hjärnfrys och då satte jag mig här och slappnade av. "Hjärnfryset" försvann direkt. Minns inte om jag skrivit om det här men när jag blir stressad eller uppe i varv så känns det i hjärnan som när man äter glass alldeles för fort. Jag får "hjärnfrys". Och det enda som hjälper då är att släppa allt och försöka slappna av för annars står man där med en hemsk migrän efter ett tag. Och det vill man ju inte ha.
Så om en stund så kan jag nog sätta igång med nåt igen. Eventuellt göra sockerkaka eller så. Eller kanske gå till Konsum för det börjar bli lite tomt i skåpen. Och ikväll anländer ju vår egen Bill Clinton aka (also known as) Adde. :-)
Försökte ta lite bilder från det jag gjorde idag på praktiken. Vet inte om de blev så bra men...
Lamineringsapparaten in action. Jag hade burit upp den tillfälligt i och med att jag hade alla mina papper där uppe. Annars står den nere hos Lisbeth. Och jo det är faktiskt ett pingisbord därinne. Jag har ett stort "kontor". Hehe...
Här ligger en hög med historiska bilder som jag klippt och klistrat och som jag sedan laminerat för att de ska kunna användas i minneslådorna.
Här är hörnan där jag sitter när jag jobbar och grejar. Väldigt mysigt. Solen skiner in och det blir varmt och gôtt.
:-)
Ha en bra dag! Kram!
PS. På min numer återfunna fritid (ja jag tyckte inte jag hade nån förut i och med att jag var hemma för jämnan, allt var ju ledig tid liksom) förutom att läsa en bok om vad gossar bör veta så stickar jag en sjal av alla restgarner som är över efter att jag stickat sockor. Det gick inte att göra fler sockor så jag gör alltså en sjal av resterna. Jag lovar att lägga in en bild på den när den är klar.
;-)
Den här veckan är det ju sportlov och Viktor är hos mig. Men trots det så planerade jag in praktik, tre dagar, även denna vecka. För jag måste försöka leva ett någorlunda normalt liv. Jag vill det. Och jag behöver även träna på att lämna honom ensam då och då för att kunna ha ett eget liv liksom. Jag vet ju numer att han klarar sig utmärkt ensam och han är ju så pass gammal att han tycker det är rätt skönt också. När han var yngre ville han inte vara ensam, han blev skraj då.
Detta har inneburit att när jag kommit hem efter praktiken så har det varit dags för lunch vilket jag då satt igång med omgående. Utan att behöva vila innan. I tisdags gick jag även till Konsum och handlade innan jag gick hem och började med maten. Jag kan ju tillägga att när jag är ensam hemma så lägger jag ju inte ner mig så värst när det gäller maten utan tar nåt lättvindigt, det är annat när Viktor är hemma.
Idag var jag på praktiken tidigare, vi skulle haft ett personalmöte som tyvärr blev inställt, men jag tyckte ändå jag kunde gå dit en timme tidigare än vanligt. När jag kom hem skulle jag fixa med sortering av tvätt för jag hade bokat tvättstugan vid tolv. Och sen gjorde jag mat. Allt detta utan att känna mig totalt dränerad. Och nu är även tvätten hängd och tvättstugan städad och klar.
Så känslan jag hade häromdagen var att jag äntligen kände mig som om jag deltog i livet på riktigt för en gångs skull. Jag kände mig "normal" vad nu det är egentligen... :-) Jag har värk i kroppen, skulle vilja skruva av mig både händer och ben och lägga bort, önskar jag hade reserver i garderoben, men jag känner ingen mental trötthet. Ingen sån där hemsk sjukdomskänsla som ju kan trilla över en när man minst anar det. Jag vet också att jag när som helst kan drabbas av sån men det viktiga är att jag också fått uppleva just dessa dagar då jag faktiskt känt mig som om jag klarar ALLT. Jag kan ALLT, ALLT, ALLT! Som Pippi Långstrump säger. :-)
Bara detta kan ju göra att sjukdomskänslan kommer av sig. Åtminstone blir den inte lika stark och kommer den så tar jag det inte så hårt, vilar och tillåter mig att känna mig som en påse nötter den tid det tar för det att gå över.
Fast efter att jag hängt tvätten och vattnat blommor så kände jag att nu är det nog snart dags för hjärnfrys och då satte jag mig här och slappnade av. "Hjärnfryset" försvann direkt. Minns inte om jag skrivit om det här men när jag blir stressad eller uppe i varv så känns det i hjärnan som när man äter glass alldeles för fort. Jag får "hjärnfrys". Och det enda som hjälper då är att släppa allt och försöka slappna av för annars står man där med en hemsk migrän efter ett tag. Och det vill man ju inte ha.
Så om en stund så kan jag nog sätta igång med nåt igen. Eventuellt göra sockerkaka eller så. Eller kanske gå till Konsum för det börjar bli lite tomt i skåpen. Och ikväll anländer ju vår egen Bill Clinton aka (also known as) Adde. :-)
Försökte ta lite bilder från det jag gjorde idag på praktiken. Vet inte om de blev så bra men...
Lamineringsapparaten in action. Jag hade burit upp den tillfälligt i och med att jag hade alla mina papper där uppe. Annars står den nere hos Lisbeth. Och jo det är faktiskt ett pingisbord därinne. Jag har ett stort "kontor". Hehe...
Här ligger en hög med historiska bilder som jag klippt och klistrat och som jag sedan laminerat för att de ska kunna användas i minneslådorna.
Här är hörnan där jag sitter när jag jobbar och grejar. Väldigt mysigt. Solen skiner in och det blir varmt och gôtt.:-)
Ha en bra dag! Kram!
PS. På min numer återfunna fritid (ja jag tyckte inte jag hade nån förut i och med att jag var hemma för jämnan, allt var ju ledig tid liksom) förutom att läsa en bok om vad gossar bör veta så stickar jag en sjal av alla restgarner som är över efter att jag stickat sockor. Det gick inte att göra fler sockor så jag gör alltså en sjal av resterna. Jag lovar att lägga in en bild på den när den är klar.
;-)
tisdag 1 mars 2011
Viktiga saker för gossar...
Idag var jag och Carina på biblioteket för att plocka bort vår utställning. Sen fick jag fullt upp med att sortera ordning på grejerna i och med att vi tagit lite ur varje låda. Det var också några nya saker som jag skulle registrera och lägga ner. Bland annat en bok som Carina fått tag på och som jag faktiskt tog mig friheten att låna med mig hem för jag ska läsa den. Så här ser den ut och är skriven i slutet av 1800-talet av en karl som hette Sylvanus Stall (teologie doktor) och var amerikan. Översättning är gjord av en Hjalmar Selldén (medicine doktor) runt 1903.
Jag kan ju skriva en mer utförlig beskrivning av innehållet när jag läst den. Men jag kan ju redan nu tala om vad första delen handlar om...
FÖRSTA DELEN.
"Guds afsikt med att begåfva växter, djur och människor med fortplantningsorgan."
Det ni! :-)
Den där Sylvanus har även skrivit böcker som heter: "Hvad en gift man bör veta", "Hvad en ung man bör veta" och "Hvad en medelålders man bör veta"
Boken tillägnas:
"De tusentals gossar hvilkas ärliga frågor angående lifvets och tillvarons upphof förtjäna ett sådant sanningsenligt, insiktsfullt och tillfredsställande svar, som kan rädda dem från okunnighet, sätta dem i stånd att undvika lasten och bevara dem för hemliga och offentliga synder."
Ha en bra tisdag! Kram!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)