Det var så trevligt och fantastiskt god mat. Jag har ätit sånt jag aldrig nånsin sett på nåt julbord tidigare. Prövat sillsorter som jag inte visste fanns. Men för att citera Lisbeth "Jag har inte ätit så mycket att jag behöver sitta vid köksbordet inatt med samarin". :-)
När vi kom dit så blev vi hänvisade en trappa upp för att ta lite glögg och pepparkakor. Där satt vi och tölade både länge och väl innan en av serveringspersonalen kom upp och sa nåt om att vi kunde komma ner. Då blev vi placerade vid ett stort ovalt bord där vi rymdes allihop vilket var väldigt mysigt tyckte jag.
Vi fick tala om vad vi ville ha att dricka och sen fick vi gå och börja hämta mat. Och det märkliga var att man inte behövde ta med sig den redan använda tallriken till nästa omgång utan den blev hämtad och så fick man ta en helt ren. Som husmor och ständig diskare så tänkte jag ju genast; vilket slöseri med kärle (porslin). :-) Och det var det inte bara jag som tyckte. Men det var ju inte vårt problem, vi hade ju fullt upp med själva maten så vi bekymrade oss inte så värst länge.
Vi åt och hade väldigt trevligt en lång stund. Sen kunde vi gå upp på andra våningen igen för att ta te eller kaffe och godis och kakor. Vilken höjdarkväll!
Vi fick alla en present med oss från kyrkoherden innan vi åkte hem. En stor julkram och en låda med ätbart. :-) Det var sånt som äts på julen. Viktor har redan ätit av den choklad som var med, han fick "provsmaka" (ehrm) ett par runda chokladbitar från Lindt. Han blev alldeles lyrisk när han fick chokladen i munnen. "Å detta var ju mörk choklad!" utropade han och mumsade på.
Jag som aldrig nånsin varit på nåt liknande julbordsevenemang njöt extra mycket. Och jag är så glad att jag följde med, att jag orkade och vågade det. Det där med sociala sammanhang är ju och har varit lite svårt för mig fram tills nu. Men den här gången så kunde jag slappna av och bara ha trevligt och njuta av maten. Det känns som en stor framgång och en seger för mig och av sånt växer man flera meter. ;-) Jag tror också att det beror mycket på att jag känner mig trygg i gruppen, sånt gör väldigt mycket. Och jag kan lugnt säga att trevligare människor att jobba ihop med finns inte. Jag trivs så otroligt bra.
Medan jag satt där vid det stora ovala bordet och såg mig omkring på väggarna med sina målningar av olika herrar till häst och alla lampetter med levande ljus, tänkte jag på hur många gånger det dukats till fest där. Tänk för många, många år sen, när de satt där de fina damerna och herrarna och åt både länge och väl. Jag menar tänk... Jag som har så lätt att fantisera ihop saker föreställde mig en massa sånt medan jag åt och tuggade.
Och imorgon är det en ny dag.
Här finns Dömle Herrgård
Vi satt inne i alkoven som syns till höger. Hur mysigt som helst. :-) Och nej det är inte jag som tagit fotot, det hämtade jag från nätet.
Så mycket snö är det inte nu. Men lite vitt har vi på marken.Ha det gôtt! Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar