Det bor nog en liten vädergumma i mig

I år har jag inte skrivit nåt om "våra" örnar. Det beror på att det örnpar som vi brukar följa har bytt boplats. De har alltså byggt sitt bo någon annanstans, i ett träd på privat mark, och ägaren var inte så glad i att ha folk rännande på hans ägor. Jag tror mest det var fråga om grindar som kunde glömma att stängas och att de egna djuren han hade kunde bli störda av envetna örnskådare. Men synd är det. Nu finns det ju andra örnar och andra bon också som man kan kolla på om man vill.

Hancock Wildlife Channel Live Cameras

Förra gången som örnparet bytte boplats så blåste deras gamla bo bort i en storm det året, mitt under ruvningsperioden tror jag, så kanske de kände på sig att det inte var bra att bo där just den säsongen. Man vet aldrig. Kanske det är samma sak nu. Det återstår att se. Det är lite trist att inte kunna följa dem och deras ungar, de är så duktiga i att ta hand om dem.

Idag har jag huvudvärk och jag skyller det på vädrets totala vändning (det ska ju bli snö men det vill jag inte riktigt låtsas om) för jag mår aldrig bra av så tvära kast. Varje gång på vintern när första snön kommer så brukar jag må pyton strax innan. Det blir atmosfäriska störningar i min hjärna liksom. :-)

Ingen glömd mjölkliter idag, trots att jag fick handla mat utan min minneslista för den hade jag glömt hemma. Ett par saker som var med på den listan glömde jag men det viktigaste kom med i alla fall. Chips till exempel. ;-)

Min trötthet följer mig fortfarande men det är lite bättre än förra veckan. Och jag ska försöka vila och ha mysigt under helgen för att samla kraft. Jag har varit väldigt dålig med att kommunicera med folk. Det blir ju så. Man gör det man måste och sen räcker det. Även om man vill så funkar det inte, man orkar inte hälsa på folk och sitta och prata. Det är ju sånt som tar mer kraft från mig än städning så jag måste låta bli just den grejen. För att få energi till annat.

Nåja. Fredag är det och det är ledigt igen. Jag har haft rätt mycket ledigt den här veckan, både måndag och tisdag, och det var skönt. Fyrverkeriet såg jag på inifrån i måndags, jag bor så nära, och det var otroligt tjusigt även om jag stod inne. Stora vackra raketer lyste upp himlen ovanför Konsum. Det verkade vara fler riktigt stora i år mot annars. För första gången på väldigt länge så var inte Viktor hos mig på valborg annars hade jag ju naturligtvis gått ut, han brukar inte vilja missa raketerna. Det gjorde han inte heller, han var där med sin pappa den här gången.

Och på tisdagen stod jag och såg första maj-tåget gå förbi. Det är nåt konstigt med mig och musikkåren, jag tror jag sagt det förut, för jag börjar alltid gråta när jag hör och ser dem komma spelande. Vad det beror på har jag inte lyckats klura ut. Kanske det är nåt barndomsminne som kommer fram eller också är det nåt annat. Jag har ingen aning och det känns oerhört larvigt att stå där med tårarna rinnande nerför kinderna när musikkårens trummor virvlar fram de där typiska takterna som man hört så många gånger och den här gången, när tåget gick förbi, så var det Arbetets Söner som de spelade. När de inte spelade så trummades det bara i marschtakt. Som tur var så grät jag aldrig de få gånger jag själv var med i första maj-tåget. ;-) Det var ju tur! Men jag har blivit mer känslig med åldern.

Jag har inte lyssnat på några talare från den dagen heller. Förra året lyssnade jag ju på Håkan Juholt och blev ganska så besviken på hur fortsättningen blev så i år orkade jag inte bry mig så mycket. Man kan ju se och höra dem i efterskott om man vill.

Nu ska jag sluta babbla och önska alla en trevlig fredag. Kram! :-)

Den här sorten ska vi knapra i oss ikväll. Mums!
















Och så blir det lite musik...