Jag har inte skrivit nåt här på länge och det beror på fler orsaker. Den största orsaken är förstås att jag är tröttare än vanligt och inte haft nån geist. Sånt betyder mycket när det är frågan om att skriva.
Jag följer i tidningarna hur läget är i världen. Gläds åt att president Obama redan visat var han står i flera viktiga frågor. Som till exempel att trupperna i Irak ska tas hem inom ett år. Att Guantanamo ska stängas. Att varje stat får tillåtelse att ha striktare regler angående utsläpp från bilar, något som Bush sa nej till hela tiden. Sen läste jag nyligen att han var mycket upprörd över de bankdirektörer som tog ut stora bonusar trots att de fått statligt stöd till att rädda sina banker. Det stod även att staten nu skulle kunna ta tillbaka en del av pengarna. Heja på säger jag!
Här hemma så håller Försäkringskassan fortfarande på och struntar i folk. Människor som är så sjuka att de knappt kan gå ska ut och jobba. Att detta är helt galet fattar ju vem som helst utom läkarna på Försäkringskassan.
Här står om en man som verkligen inte kan stå till hela arbetsmarknadens förfogande. Ändå ska han tydligen vara fullt frisk enligt försäkringsläkaren. Ja vad ska man säga? Varje dag står det ju om nya fall. Försäkringsläkarna måtte vara både blinda och döva så som de bedömer.
Själv har jag andra problem som behöver rättas till. Men detta är jag nekad eftersom ingen tydligen anser att det är nog viktigt att behandla. Så jag får klara mig själv, så är det.
Jag måste finna mig själv och hålla mig kvar. Trots att jag funnit vissa delar av mig då och då har jag aldrig lyckats behålla dem och kunnat sätta ihop dem för att få ett helt jag. De har flugit iväg och gömt sig hela tiden. Och så har jag fått leta igen. Till slut har jag tröttnat på att leta och istället försökt leva med den spillra av mig som var kvar. Det har inte gått så bra. Så nu måste jag finna mig själv och hålla mig kvar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar