Nu har ju jag aldrig tänkt så mycket på snökaos så sett för under tiden som jag jobbade fick man minsann ut och iväg i alla väder oavsett. Glömmer aldrig den morgonen som jag slet för att ta mig fram till dagis med kärran (hade tyvärr ingen pulka) som Viktor satt i när vi plöjde fram genom ett par decimeter blötsnö... ugh! Jag stannade kärran (jag drog den bakom mig för åt andra hållet gick ju absolut inte) när vi knappt kommit halvvägs till dagis och nästan vrålade ut min frustration innan jag ringde ett telefonnummer, dit man kunde ringa när det gällde just snöröjning, och frågade varför ingen plogat vägarna i det området där vi bodde för alla hade faktiskt inte bil. Nåt direkt svar minns jag inte att jag fick. Mer än att de var på väg för att ploga, det hjälpte ju inte mig just då. Ack. För det mesta hade de inte ens plogat tills jag kom hem igen på eftermiddagen...
Och Viktor som var liten som ett knytt satt där i kärran och sa; Men mamma du klarar allting. Och jag svarade honom att den här gången (med blötsnön) visste jag inte om jag skulle göra det. Den gången tog det oss femtio minuter att gå till dagis. Jag var sjösvett och fick stanna där en stund, dricka lite äppeljuice, byta t-shirt (som tur var hade jag en extra med i ryggsäcken), vila lite i väntan på nästa buss.
Oturligt nog hade han endast kunnat få en plats på ett dagis som låg här i centrum medan vi bodde i utkanten. När han var sex år och skulle börja på riktiga förskolan/skolan så blev det närmare. Halva vägen bara. Som tur var. Men den morgonen glömmer jag inte. En annan morgon fick vi gå längs bilvägen för det gick inte ens att gå på gångbanan, det var drivor av snö. Så där gick jag med kärran och halkade runt tillsammans med bilarna. Gissa om jag var arg. Jag tror nog att jag ringde då också och skällde för att de inte kunde ploga så folk kunde ta sig fram. Sen kom jag ju för sent till jobbet i och med att jag missade bussen på grund av att det blev en rejäl omväg och tog tid.
Så nog har man varit med om snökaos alltid... på olika vis.
Letade julsånger häromdagen, ville ha en fin version av Stilla Natt tänkte jag men jag fann den här istället...
Mio min mio - Karin Glenmark
Jag ryser så jag näsan trillar av stolen när jag hör den här och jag har ju också hört Astrid Lindgren själv läsa historien om Mio och hans äventyr. Förresten rollen som Jum-Jum spelades av Christian Bale i filmversionen. :-) Han är bland annat den senaste i raden av Batmans/Bruce Wayne. För den som inte visste vem i hela friden jag talade om. Fast det kanske ingen gör ändå vem vet. Lite trivia så här på onsdagseftermiddagen...
Jag brukar inte lyssna på sån här musik i vanliga fall men när jag hör den här sången med just den här sångerskan blir jag nästan tårögd. Hon har en så fantastisk röst och jag blev hänförd när jag fastnade av en slump vid teven under en konsert som sändes för några år sen. Tonerna kommer ur henne som om det är den enklaste saken i världen. Hon behöver bara öppna munnen så flyter de liksom ut... häftigt... :-)
Sissel Kyrkjebö- Pie Jesu
Ha det bra! Kram!
PS. Har nån börjat skriva önskelistor till tomten än? Det går säkert bra att maila dem till honom också om man inte har nåt tillgängligt papper att skriva på och skicka iväg. Eller om man inte har nåt frimärke. Tomten är ju så modern nu för tiden. ;-) Jag grunnar på vad jag ska skriva på min lista... hm...
Några damer som jag såg på Konsum förut blev lite förgrymmade för de skulle köpa julfrimärken men det fanns inga. Så de fick köpa vanliga frimärken istället. Nog för att de är lite dyrare men jag tycker nog att det är dumt att bli arg på nåt sånt. Eller?
Det är väl onödigt att nästan släppa ut sin *Tyko Jonsson* på konsumpersonalen. (Tyko är pappa till Karl-Bertil Jonsson, om nån, som inte har stenkoll på sina julprogram, undrar...) :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar