Snövärk?

Tänk att ibland går veckorna så fort att man häpnar. Och den här veckan har innehållit både bra och jobbiga delar. I måndags var jag iväg på massage för första gången på väldigt länge. Det var i början av juni senast. Och jag var verkligen i behov av massage men jösses vad jag fick träningsvärk efteråt. Och sen var det ju snön... som anlände på tisdag kväll. Varje år i samband med att det är snö på gång så blir jag rejält dålig. Får värk och känner mig sjuk. Onsdagen var extremt jobbig kroppsligt sett men mitt humör var det inget fel på. :-) Vissa stunder trodde jag ärligt talat att jag hade en äkta influensa på gång men var samtidigt medveten om att det nog var fibron som anföll i all sin kraft.

Vilket det också var för igår mådde jag bra igen. Fortfarande stel och med träningsvärk men annars som vanligt. Var på arbetspraktik i två timmar och bestämde att nästa vecka skulle vi utöka till ännu en dag med två timmar. :-) Det finns rätt mycket att pyssla med nu och det är viktigt för mig att det finns det. Annars är det ju ingen vits med mer tid. Jag måste känna att jag har nåt att göra när jag är där.

Carina hade också lite senare på dagen (hon mailade glatt nyheten till mig) fått klartecken från biblioteket angående montrar som vi ska ställa upp våra minnesgrejer i. De är bokade från den 1 december till den 1 januari. Det ska bli väldigt roligt och spännande att liksom föra ut det vi har till omvärlden. Sen hoppas vi ju också på att få in mer grejer förstås.

Boken som jag nämnde för ett tag sen som handlade om validationsmetoden är jättebra. Den rekommenderar jag varmt; Möta närstående med demens - en guide till validationsmetoden av Vicki De Klerk-Rubin.

Idag har jag varit och träffat min coach. Som är väldigt nöjd och glad för min skull att det går bra med allt. Innan dess var jag hos en barnmorska och gjorde cellprovstagning. Att klättra upp i en sån där gynstol och ligga där fullkomligt utlämnad är det värsta jag vet. Mycket värre än att gå till tandläkaren. UGH! Men nu är det gjort för den här gången. Nu får man bara vänta på svaret på provet. Men jag är inte orolig. Varför ska man gå omkring och oroa sig innan man vet om det finns nåt att oroa sig för? ;-)

Idag är det blaskigt ute och inte alls roligt att klafsa omkring i. Snön hade kunnat vänta tills i december om den nödvändigtvis skulle komma alls. Det var lite för tidigt nu och då blir det ju oftast så här. Fattas bara att det fryser på också så blir vi alla som Bambi på is. :-)

Eller som en kompis till Adde sa när de var små och skulle åka skridskor: Usch vad halt det var på isen.

Ha en härlig fredag! Kram!