I alla fall. Allt rullar på som vanligt. Jag är inne i en sån där sockstickarperiod och stickar så fort jag hinner. Sitter här vid datorn och ser på film eller nån serie och stickar och stickar. :-) Det är rätt mysigt. Just nu ser jag på säsong 2 av Fringe i repris. I eftermiddag blir jag ensam för Viktor är hemma från skolan och den här veckan är han ju hos sin pappa. Det hade blivit nån vattenläcka på skolan så de uppmanade eleverna att stanna hemma. Viktor var nog inte nödbedd. ;-) Han kommer ju annars en stund hem till mig tills hans pappa slutat jobbet och hämtar honom. Så då får jag mumsa pepparkakor själv idag till fikat.
För ett tag sen skrev jag om att jag fått låna dvd-n Att välja glädje med Kay Pollack, av min coach, att se på. Det var en ganska intensiv kurs och den var härlig att se men nu har jag även boken som jag läser för närvarande. Köpte en pocket för ett tag sen för att liksom ha den att tillgå för den är väldigt bra. I denna bok finns bland annat en väldigt bra dikt av en okänd författare som jag tänkte lägga in här. Den är tänkvärd om man hela tiden vill skylla sina misstag och allt som är jobbigt på någon/något annat utanför sig själv. Vilket är enormt vanligt. Man tar på sig en offerroll och skyller ifrån sig.
Sen tas det också upp i boken det där fenomenet om bara... Ex: "Allt hade varit bra om bara de andra... Det här projektet skulle flyta smidigt om bara inte han... Mitt lärarjobb skulle vara toppen om bara rektorn... Vi skulle ha det ljuvligt ihop om bara du..." (- citat ur boken).
Och vem känner inte igen sig i det? Sen står det också att "Syftet med projektioner är att befria mig själv från ansvar och skuld."
För det är ju så man gör oftast.
Om att utvecklas
Jag går gatan ner.
Det finns ett djupt hål i trottoaren.
Jag ramlar i.
Jag är förlorad. Jag är hopplös.
Det är inte mitt fel.
Det tar en evighet att finna vägen ut.
Jag går gatan ner.
Det finns ett djupt hål i trottoaren.
Jag låtsas att jag inte ser det.
Jag faller ner igen.
Jag kan inte tro att jag är på samma plats!
Men det är inte mitt fel.
Det tar fortfarande lång tid att komma ut.
Jag går gatan ner.
Det finns ett djupt hål i trottoaren.
Jag ser att det är där.
Jag ramlar fortfarande i; det är en vana.
Mina ögon är öppna.
Jag vet var jag är.
Det är mitt fel.
Jag kommer ur det omedelbart.
Jag går samma gata ner.
Det finns ett djupt hål i trottoaren.
Jag går vid sidan av hålet.
Jag tar en annan gata.
Ha en bra dag! Kram!
4 kommentarer:
Jag är störtförtjust i böcker om personlig utveckling :) Gjorde en snabb googling och den här boken känns som om jag måste skaffa mig. Kan det vara ett julklappstips till andra i ens närhet som man tycker ofta "hamnar fel" i tankarna också tycker du?
Ha det bra!
Som vanligt är jag sen med att svara. :-)
Boken är väldigt bra. Och väldigt enkel. Inga krångliga övningar. En del kanske kan känna sig provocerade av av det han säger. Det är ju så när man ska vända tankarna åt andra håll än de vanliga inkörda.
Att ge boken i julklapp kan ju vara en fin vink till nån som man tycker kunde behöva grunna lite på det ena och det andra. ;-)
Har man fastnat i ett visst "tänk" är det väldigt svårt att komma ur det. Men det går fast då får man ju kanske ägna sig åt att jobba med sina tankar. Vilket kan kännas motigt till att börja med. Men är man motiverad så är ju det en bra drivkraft.
Kram!
Tittade in precis nu och måste kommentera ditt svar. Just den där "vinken" och att folk känner sig provocerade är ju det lurigaste med att ge bort något sådant här. Det går inte att förändra sig, och än mindre någon annan, om man inte tror på konceptet och ger det en chans utan ändå bara ser det som trams och anser sig själv vara ett offer. Jag har en person i min närhet som skulle behöva ta till sig en hel del positivt tänkande, men som du säger, det är inte lätt när folk fastnat i ett visst tänk.
Sedan är det också viktigt att ha rimliga förväntningar på sådant här. Personligen blir jag så otroligt taggad och tror gång på gång när jag läser någon ny bok om personlig utveckling att jag hittat lösningen på alla mina problem. Att jag hokus-pokus skall bli frisk och få lika mycket ork som alla andra friska. Korkat, jag vet, men det känns som om jag aldrig lär mig att inte bli FÖR entusiastisk och då slår det istället tillbaka. Hmmm.... vet du någon bra bok på det temat också? ;)
Ja det är ju svårt det där... att veta om man ska våga ge en vink. Du kan ju ändå alltid försöka, som en rekommendation för att du gillar boken själv eller nåt sånt... ;-) Men om sen personen ifråga läser och tar till sig är ju en annan sak. Hoppas kan man ju alltid. Den enda som man kan förändra är ju sig själv, inte andra.
Ens egna, kanske väldigt höga, förväntningar på tillfrisknande eller på att komma ur negativt tänkande är nog den värsta boven. Det enda jag kan säga är att man måste låta det mogna, ha tålamod.
Det tog ett tag innan jag liksom "fick till det" om jag ska säga det så. Och jag har mina dagar då jag kanske fortfarande känner mig lite låg men de är färre och det är lättare att komma upp igen. Rätt som det var så var det som en lampa tändes ovanför huvet, ungefär som i tecknade filmer. Pling! Och så fattade jag galoppen liksom. Fattade hur och vad jag behövde göra. Egentligen så vet man ju men gör det ändå inte förrän polletten fallit på plats.
När man har en sjukdom som gör att man blir extremt trött av minsta lilla så får man vara snäll mot sig själv och min psykolog säger alltid att jag inte får vara för hård mot mig själv om jag har dagar som är mindre bra. Hon tycker jag ska klappa mig själv på axeln för det jag faktiskt orkar och inte tänka så mycket på det där andra.
För mig är ju stress vad som gör mig sämre. Stress och andras krav och förväntningar. Får jag bara göra saker i min takt så går det bra. Oftast i alla fall.
Och jag kan säga att i den stund man inser att man själv (och ingen annan) kontrollerar sitt liv och att det är ens egna tankar som styr... det är då man är på gång. :-)
Det viktiga är att börja ifrågasätta varför man känner/tänker eller gör på ett visst sätt. Särskilt om det upplevs som nåt som påverkar negativt. Som man mår dåligt av men inte riktigt kan förklara. Men det kan ta tid att klura ut.
Jag har ju även läst en bok som heter Positiv Energi av Judith Orloff som jag också tyckte var bra. Men Kay Pollacks känns mer som en lättare mer handgriplig version och man uppmanas göra vissa övningar. :-)Och att inte gå för fort fram. Den finns ju även på DVD som sagt.
Hoppas du fick den inspiration/info du behövde. :-)Nu har jag nästan skrivit en hel roman. Hehe...
Ha det gôtt! Kram!
Skicka en kommentar