"Att vara eller inte vara... det är frågan"

I gårdagens VF var det en artikel om en av mina lärare som jag hade när jag läste Litteraturvetenskap på universitetet för längesen. :-) Han är väldigt speciell och jag gillade honom skarpt. Hans föreläsningar var väldigt spännande för han berättade så levande om de böcker, historier och författare som vi skulle studera. Men om man var väldigt trött så kunde det bli svårt att hålla sig vaken trots att det var spännande för han har en varm, mörk och lite brummande röst som kan vara sövande om man inte passar sig.

Den gången som han hade suttit uppe på natten och läst nån students dissertationsuppsats och han skulle prata om Oidipus med oss glömmer jag inte. Medan han står där och pratar på som vanligt så rätt som det är så säger han: "Och när Oidipus dödade sin mor och gifte sig med sin far... (han märker att det börjar fnissas ute i salen) eh... vad sa jag nu?"

Han skrattade hjärtligt när han fattade vad han sagt och berättade då om den där uppsatsen som han varit tvungen att läsa på natten. :-)

Han berättade också ibland om sina resor till Grekland och sina besök på just de platser som vi läste om i litteraturen. Han kunde recitera ur olika verk på grekiska också, vilket det står om i artikeln.

Den allra första föreläsning jag var på där han föreläste handlade om Hamlet. Det var en fantastisk upplevelse. Han berättade så levande att jag klarade min första tenta utan att ens ha läst boken/pjäsen. Jag lyckades inte få tag på den på biblioteket nämligen.

Som sagt; jag gillade honom verkligen. En fantastisk lärare och omtänksam människa för han var aldrig omöjlig när man behövde hjälp av olika slag. Inte bara sånt som gällde att få tag på litteratur eller stöd inför skrivande av texter. Jag höll på med en uppsats som drog ut på tiden och när jag skulle plugga terminen därpå så skulle jag inte få nåt från CSN om jag inte hade fem poäng till eller nåt sånt. Då fick jag skicka in det jag skrivit (ungefär halva) och han bedömde det och jag fick de poäng som behövdes av honom så att det ordnade sig.

Hans kännetecken när han kom lufsande i korridorerna var den enorma nyckelknippa som han hade i ett långt band runt halsen och som klirrade för varje steg. Ibland var han lite mer uppklädd än vanligt. Det vill säga då hade han oftast en väl använd blazer/kostym eller så och en vit skjorta kanske men jag minns inte att han nånsin hade slips. Om han var så pass uppklädd så hade det förmodligen varit ett viktigt möte av nåt slag. ;-) Med nån höjdare. Och då kanske han var tvungen att vara lite extra "proper". Annars var det slitna brallor och säckig t-shirt som gällde.

Och skamligt nog kan jag säga att den där uppsatsen aldrig blev färdig. Ack. Det blev för mycket annat som tog min tid. Det där som kallas för livet tog liksom över rejält där ett tag. Och uppsatsen kunde verkligen ha blivit bra. Fast det kan man ju alltid säga om sånt som inte är klart. ;-)

Här är artikeln om honom - Torsten Rönnerstrand.

Nu fick han en liten hyllning av mig också ihop med artikeln. :-)

Dagen idag har varit lite sömnig men det beror antagligen mest på vädret. Det har varit mörkt som i en säck sen igår... ugh! Det regnade rejält imorse när jag gick iväg för att "jobba" lite igen. Var kvar i drygt två timmar och sorterade papper och satte i en pärm och kollade i en kartong med julsaker som skulle till den loppis som de har i församlingshemmet men som vi kunde få plocka ur det vi behövde först. Jag hittade bland annat en del gammaldags julkort, glitter, glögglas och lite mer saker som skulle kunna väcka minnen så då la vi till det i den låda som vi har till olika högtider. Sen fanns där en tomte på surfbräda men det tyckte jag väl inte var så julaktigt. Haha! Den såg för bedrövlig ut. Inget som jag skulle vilja ha precis.

Och nu till nåt helt annat...

Göstas hjärna - ur revyn Cyklar med Galenskaparna och After Shave från 1985.

Ha en fortsatt bra dag. Kram!