Jag missade bussen hem vid elva, efter jag hade varit på möte med min coach och min handläggare från socialen, och blev kvar i en och en halv timme och visste inte vad jag skulle ta mig till på en så tråkig plats. Ugh! Jag gick till banken och bytte sån där bank-på-internet-dosa för min gamla var så dålig nu att jag knappt kunde se siffrorna och de senaste gångerna har det varit en ren lyckträff om jag fått in rätt siffra och kunnat logga in. Det är ju inte lätt när man ska gissa sig fram. Som tur var hade jag varit förutseende och lagt ner dosan i väskan innan jag åkte, ifall jag skulle hinna fixa det idag.
Sen gick jag på Konsum och handlade lite. Skillnaden på Konsum där och Konsum här är att där finns det mycket mer att välja på. De har inga hyllor som står tomma. Däremot så har de inte alltid det man tror att de ska ha. Konsums eget sortiment på vissa varor till exempel och som är mycket billigare än andra märken. Men jag fick lov att köpa det som fanns ändå annars hade jag blivit utan.
Mötet... ja vi skulle liksom ha en slags uppföljning i och med att jag varit inskriven i projektet i drygt ett år och att jag nu börjat med arbetspraktik. När jag träffade min handläggare sist var jag en mycket deppig och arg människa. Och jag hade mycket värk och var enormt trött. Jag hade nog kunnat be vem som helst dra åt skogen vid det tillfället. Nu gjorde jag ju inte det men det var nära. Så arg var jag då.
I alla fall, mötet var trevligt och hon tyckte jag hade kommit långt på min väg tillbaka ur eländet. Men jag tycker fortfarande det går långsamt. Fast det blir ju säkert annorlunda för folk som står utanför och tittar på. Allt tar ju en sån tid. Men det måste det tydligen få göra så jag får väl lugna mig. :-) Och vara nöjd med resultatet.
När jag såg att jag missat bussen så gick jag som sagt och uträttade ärenden men sen orkade jag ju inte stå och frysa och vänta på bussen i en hel timme utan jag gick tillbaka till huset där min coach sitter. När hon fick syn på mig, jag satte mig på ett annat ställe för att inte störa, så sa hon att jag kunde sitta inne hos henne istället tills jag behövde gå iväg. Så då fick vi en extra stund till trevligt prat eftersom hon inte var upptagen med annat just den timmen. Där hade jag tur.
Solen skiner och det är en härlig höstdag, man blir bländad av alla vackra färger. Det var som ett fyrverkeri längs vägen när jag åkte iväg imorse. Tjusigt.
Satt och lyssnade på en hög gymnasiepojkar (de satt bredvid och bakom mig) som också var med på bussen imorse som pratade om en kille som visst kunde äta nåt kopiöst. Han gjorde bland annat kladdkakor och åt upp dem direkt, slevade i sig hela alltet utan att fråga om nån mer ville ha. De spekulerade i om han kunde äta två pizzor efter varann och någon sa att han rullar nog ihop dem bara och trycker dem i sig. Vid det här laget visste jag inte om jag skulle visa dem att jag var fruktansvärt full i skratt så jag tittade ut genom fönstret och log lite för mig själv.
Det var en ingående diskussion om den här killen och allt han kunde äta. Och en av dem sa till en annan "Om du åt lika mycket som han skulle du dö!" De hade varit på kinarestaurang och de andra orkade bara äta en och en halv portion (man kan nästan äta ihjäl sig på kinarestauranger för man får så mycket mat) och den här killen han åt tre och såg ut att vilja ha mer men skämdes nog för att äta mer. Hehe..
Samtalsämnen en måndag morgon. :-) De började med att prata om vem av dem som var starkast. Den ena av killarna sa att "Du har inte en chans mot mig vettu". Han som satt bakom mig (och som varit och tränat och hade ont överallt) svarade att "jag är inte lika stor och tjock som du och så har du ju din ölmage" Han menade att han var för spinkig för att kunna vinna över den andra om de skulle brottas eller vad de nu skulle göra. Tävla i nåt. Och kompisen tog inte illa upp för kommentaren om ölmagen. Däremot så rättade han den andre och sa att han inte var tjock han var bred.
Det var väldigt roligt att sitta där och lyssna. :-)
Inne i vardagsrummet nyss var det fruktflugefest i ett glas. Ja när Viktor tar ett äpple så tar han oftast ett glas mjölk till och sen lägger han in skrotten i ett hushållspapper och kör ner det i det tomma glaset. Det gjorde han igår kväll och hade glömt ta ut det i köket sen. Det var massor med fruktflugor i glaset med skrotten. BLÄ! Jag tog ett annat glas och ställde över som ett lock så nu kan de få festa bäst de vill de jäklarna! Det låter väl grymt med det är SÅ äckligt med fruktflugor. Och hur kan de bli så många bara på en natt? Hur gör de?
Det är så man ryser. Brrr...
Ha en bra dag! Kram!
Äpplen utan fruktflugor. :-)
och apropå flugor...
"Time flies like an arrow. Fruit flies like a banana". - Groucho Marx
2 kommentarer:
Jag väntar tålmodigt på den där äppelpajen. Jag kanske ska komma och skära äpplena så kan du göra degen.
Då får du nog bidra med nya äppelpäppel för de andra är inte kvar. :-)
Skicka en kommentar