Nostalgitripp

Igår blev jag nostalgisk och letade fram dvd-n med Saltkråkan, de första avsnitten. :-) Jag ville verkligen se på det och krypa upp i soffan med te och smörgås. Det var så mysigt. Härligt att se farbror Melker måla både stenar, fönster och buskar bara för att en geting störde honom. Eller när han gjorde "vattenledning" in i köket och det slutade med att han fick vrida många liter vatten ur mattorna och torka golvet.

Jag tröttnar aldrig att se på den här serien. Och varje gång så önskar jag att jag hade en sån där ö att åka till på sommaren. Och även vintern förresten, det är mysigt när de firar jul också.

Här är han i full fart farbror Melker. :-)












Ute i nyhetsvärlden är det förresten stora protester mot vilka låtskrivare som får vara med i melodifestivalen. Enligt uppgifter så är det två stora skivbolag som gynnas. Jaja, det är väl klart att de försöker sko sig på detta... Granskningsnämnden hade fått in anmälningar i mängder på lite av varje men detta var alltså en av dem.

Igår var det internationella kvinnodagen och jag såg (idag på SVT play) på Agenda där det diskuterades om feminismen går bakåt istället för framåt. Att en del som kanske egentligen vill vara feminister inte vill det nu när det förknippas med F! (feministiskt initiativ) Många kopplar också alltid ihop både partiet och feminismen med lesbiska manshatare vilket är helt fel. Det finns säkert även sådana men de är ju inte i majoritet.

Det är svårt att säga hur det påverkas. Jag tycker nog att på nåt vis så blir det en skränig debatt. Kvinnor har alltid haft svårt att få sina åsikter och synpunkter tagna på allvar och därför skriker de alldeles för högt och gällt nu. Ingen orkar lyssna. Tyvärr. Jag tror att vi måste börja med andra metoder för att få till den jämlikhet/jämställdhet som vi vill ha.

Jag kan tänka mig att just för att kvinnor fått stå tillbaka så länge så blir det lite väl mycket aggression över det hela. Och jag har full förståelse för det men det verkar ju inte funka så bra.

Och ibland så tror jag också att folk i allmänhet har tappat gnistan till att kämpa. Många (tror jag) tänker att den där jämställdhetskampen får "någon annan" sköta.

Vi måste ändra vårt tänk, våra attityder. Det har jag tjôtat om förut och jag tror inte det går att säga det nog många gånger. För det är precis vad som behövs. Normer och attityder behöver ändras. Så gott vi kan måste vi försöka uppmuntra varandra att gå utanför könstänkandet där vi ständigt fastnar. Våra tankar är fast i de spår som de varit i i många generationer. Och det går inte att ändra allt på en gång, det är det aldrig nåt som gör, men lite i taget går. Och då kanske vi till slut är vid målet.

Och även om jag tycker att det absolut inte var bättre förr så vill jag ibland ändå sjunka ner i Astrid Lindgrens berättelse om människorna på Saltkråkan. För även om vissa saker är rätt så tidstypiska (hur folk uppförde sig och klädde sig) så finns ändå hennes rätt så öppna syn på tillvaron med i det hela. Hon var en klok tant den där Astrid. :-)