Det känns som om tiden rusar iväg...

Jag skulle faktiskt skrivit igår för även om jag var trött så var jag ingen nötpåse i nåt hörn. Men tiden går liksom ifrån mig, jag har saker att göra och rätt som det är så är det sängdags. Och jag gör ju inte nånting särskilt snabbt... Men jag är glad om det jag ska göra blir gjort, det spelar ingen roll hur lång tid det tar.

Inatt sov jag så gott att jag hade ont i huvet när jag vaknade. Det kanske låter konstigt men när jag sover för tungt och för mycket så har jag ofta ont i huvet. Men jag sov så himla bra... Vilket inte är så vanligt. Och det gjorde även Isac. Vilket är mer vanligt. ;-) Vid ett tillfälle, tidigt i morse, kom han och la sitt vackra huvud på mig, liksom för att kolla om jag var vaken. Men jag låtsades att jag inte var det och då gick han och la sig på sitt täcke igen och somnade om. Och det gjorde jag med.

Tiden har flugit fram och nu är det snart kvällen. Det snöar ute. :-( Man blir lite ledsen i ansiktet av det.

Gårdagen gick väldigt bra när jag träffade två stycken av de som ska utvärdera min hälsa och sen sammanfatta den för F-kassans räkning. (Det blir nog en rätt stor räkning förresten för det är många som jag ska träffa)

Jag blev frågad en massa saker, fick göra små test både med att räkna (som inte gick så bra, jag är kass på matte) och en liten praktisk övning för att arbetsterapeuten skulle se hur min kropp reagerade. Sen fick jag skriva ner min livssituation ur socialt perspektiv. De var så trevliga och sympatiska båda två och de bemötte mig med respekt och värme. Så det kändes väldigt bra. Nästa vecka ska jag träffa en psykolog.

Isac och jag åkte buss från stan igår och han var väldigt orolig och rastlös. Saknade väl matte förstås. Han "sjöng" i stort sett hela vägen. En kille som satt i närheten hade en iPod eller mp3-spelare eller nåt och ju mer Isac sjöng desto högre hördes musiken, trots att han hade såna där öronpluggar. ;-) Det var varmt i bussen och ett par andra vovvar åkte med en bit och det gjorde ju inte saken bättre. Men han var duktig ändå tycker jag. När vi kom hem var vi väldigt trötta både han och jag. Och när Viktor hade blivit hämtad för dagen av sin pappa så la vi oss och tog en tupplur tillsammans. Det var inte dumt.

Om jag sitter för länge vid datorn så kommer Isac och talar om för mig när det är nog. Han lägger en tass på min arm. Eller också försöker han kliva upp i mitt knä. :-) Just nu ligger han hoprullad på sitt täcke. Mysigt.



Kram!