Tröttheten var så kompakt förut att jag tvingades ta en liten paus och lägga mig och "läsa" lite. Det vill säga jag somnade med boken på magen. När jag sedan vaknade av att min elvaåring drog näven i soffan av ilska för att det blev nåt tjorv i hans tevespel så var jag i alla fall en aning piggare. Sonen fortsatte med sitt ilskna gnölande och sa med grinfärdig röst att jag inte fattade hur det var när jag tyckte att han fick lugna sig lite. Men till slut hoppade väl Turtlarna i spelet som han ville eller vad det nu var de gjorde. För han blev lugn och ropade till slut; Nu klarade jag det!
Det var då för väl.
Den här veckan har innehållit lite andra saker än mina veckor brukar. Därför känns det som om den gått väldigt snabbt. Det har kommit en ny medlem till vår familj. En busig, charmig och fullkomligt ljuvlig åtta månaders hundpojke med namnet Isac. Sånt händer inte varje vecka. Ja han bor ju inte hos mig då utan hos min dotter. Och jag känner mig nästan lite som om jag blivit mormor. Ja det låter väl dumt men det är väldigt roligt och mysigt med den lille vovven. Det var kärlek från första ögonkastet. I alla fall från min sida. Jag vet ju inte hur han känner. Blöta pussar får man ändå. Pussar som han delar ut med största glädje och ibland nafsar han lite i hakan på en också.
Jag var hundvakt i tisdags eftermiddag och när vi gick ut på kisspromenad så var det nog faktiskt mer han som var ute och gick med mig än tvärtom. Han är en stark rackare och mina armar kändes lite klena. För att inte tala om träningsvärken jag har haft resten av veckan. :-) Men så småningom så lär han sig ju att gå fint. Han är ju så ung än. Och nyfiken och busig. Tänkte jaga en flock med kråkor när vi var ute.
Tisdagskvällen slutade med pizza och det var nog den godaste pizza jag ätit. En mycket trevlig dag.
Och nu sitter jag här med tröttheten svidande i ögonen iklädd myskläder för att snart sätta mig i soffan och mysa med elvaåringen som nu gett upp försöken att kämpa i Turtlarnas värld och istället äter på ett äpple och ser på Cartoon Network. Jag vet att jag förmodligen kommer att somna, i smyg, när vi ser på (tecknade) Fantastic Four med hans täcke över oss. Det brukar jag göra och han brukar aldrig märka nåt. För jag har blivit lite av en expert på att svara honom även om jag sover. Det är nog en sån där grej som föräldrar lär sig. Antar jag. Att sova med ena ögat och att svara på tilltal även om man sover. :-)
Snark!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar