Melodifestivalskvalet... nu igen.

”Och om låten blir för tråkig ja då tar jag det kallt
för då byter jag tonart och höjer ett halvt, ja jag höjer ett halvt”

(från Truckdrivingsång ur Macken)

Ja ungefär så tycker jag det är när man lyssnar på bidragen till melodifestivalen. Tonarten höjs och höjs. Ingen låt blir bättre för att tonarten höjs stup i kvarten. Jag har inte sett på deltävlingarna och jag kommer inte heller att se på den stora finalen ikväll. Jag tycker ärligt talat inte att man kan tävla i musik. Det finns alldeles för många olika stilar och smaker. Och jag förstår inte varför låtskrivarna aldrig kan komma på några verkligt bra och annorlunda låtar utan allt låter lika år från år. Och allt låter "melodifestivalsaktigt". Det vill säga som jag tror att de tror att det måste låta för att det ska bli en vinnande låt.

En del låtskrivare kan skriva hur bra låtar som helst när de inte skickar in dem till melodifestivalen. Men så fort det är fråga om denna tävling så får de tydligen spatt i skrivarnerven och gör trista dussinlåtar.

Jag har lyssnat på en del av bidragen i radio och den jag tycker bäst om hittills är BWO:s låt, vad den nu heter... Nåt med "Lay your love on me." Den är mer disco... Det är lite ABBA eller Madonnastil över den. Men så har jag ju alltid varit en discobrud.

För det mesta så tycker jag det mest är en skrikmätartävling. Jag blir alldeles andfådd efter att ha lyssnat på Charlotte Perelli, Sanna Nielsen, Linda Bengtzing, Carola med flera. De tar ju i så man är rädd att de ska förstöra stämbanden eller kissa på sig. I och för sig så finns det undantag. Jag gillar verkligen Sarah Dawn Finer. Nu är hon ju inte med i år (väl?) men jag gillar verkligen hennes röst.

Undrar om Gert Fylkings kampanj för Christer Sjögren kommer att göra nån nytta? Inte för att jag hoppas det precis. Den låten hörde jag nog två sekunder av när jag råkade hamna på kanal ett och sen zappade jag panikslaget vidare den där första deltävlingslördagen. Puh!

Jag kom också just nu att tänka på "Melodifestivalen, varje år", av Galenskaparna där den enda låt som de inte hört alls vinner. "Snart blir det bättre igen" med sångerskan Kokko Danielsson. Juryn sitter i burar, åldersvis, och alla ger tolv poäng till den enda låt de inte hört.

De som är i buren för medelålders röstar på låtar som inte finns med i tävlingen; La Paloma, Drömmen om Elin, Din mun säger nej men dina ögon svarar ja(g), Vid min cittra vill jag kvittra... För att slutligen ge tolvan till "Snart blir det bättre igen".

Vi får aldrig höra låten för den sjungs aldrig.

En höjdare är också kommentaren från en bitter låtskrivare (Lasse Nästanholm) som säger;
"Jag skickade med åtta låtar och dom tog bara med tre av dom och det var mina sämsta låtar. Reglerna måste ändras till nästa år." Då säger programledaren; "Det kanske vore bättre om du skickade in dina bästa låtar nästa år, istället för dom sämsta menar jag, men nu ska vi inte prata mer med dig, nu ska vi ha trevligt."

Här är en av mina favoriter från "Melodifestivalen varje år" ur Himla många program:

Om du vart en möbel

Orust: Anders Eriksson

"Om du vart en möbel hade du gått å sälja,
om du vart en Treo hade du gått å svälja.
Om du vart en Pommac hade du gått å dricka,
om du vart ett vykort hade du gått å skicka.

Men nu är du den du är och jag har fått dig på min hals,
och jag kan inte göra nånting mé dig alls.
Men om du vart en möbel hade jag sålt dig direkt".

En riktig hit eller va? ;-)