Måndag igen

Ja så börjar en ny vecka som ligger framför en som en enda lång räcka av timmar. Det känns så ibland. En del dagar bra, andra mindre bra. Det gäller att försöka göra det bästa av dem.

I lördags hade jag världens fest. Jädrar vilket drag!

Nej det hade jag inte. Det enda drag som fanns här hemma var det som kom från fönstren. Men man kan ju alltid drömma.

Lördagen var lugn. Handlade lite på konsum. Läste tidningen. Löste korsord. Satt vid datorn. Åt mat. Fikade och åt semla. Såg på teve. Åt lite till. Såg på teve igen. Åt chips.

Detta liknar mer ett utdrag ur en kos dagbok än en lördag för en kvinna i sina bästa år.

Men det jag gjorde var ändå rätt trevligt. Det var avslappnat och kravlöst. Ingen tjatade på mig om att laga mat eller något annat heller för den delen. Jag fick ägna mig åt saker i lugn och ro. Det är heller inte så dumt. Min yngsta son bor ju varannan vecka så nu har jag några dagar att varva ner och ladda innan han kommer hem igen. Då är det Cartoon Network som gäller på teven igen. Inget annat.

Såg på en film rätt tidigt på lördagskvällen. "Can't buy me love" från 1987. Där fick man verkligen återuppleva 80-talet från modets värsta sida. Att man ens kunde tänka på att klä sig i dessa hemska kläder! Axelvaddar och mönstrat så man blir vindögd. Flickorna såg ut som tanter med pumps och kjol. Och vilka frisyrer! Jag minns att jag såg filmen första gången i början av 90-talet tror jag och filmen är ju rätt kul om man inte tittar alltför mycket på kläderna och frisyrerna. Kräkvarning! Jag vill inte tänka på mitt eget permanentade burr till hår och mina skrikiga tröjor och byxor på den tiden... *rys* Och man tyckte ju att det var snyggt...

Historien går ut på att en nörd (Patrick Dempsey) blir en häftig typ bara för att han umgås med skolans häftigaste tjej (Amanda Peterson) som han betalar 1000 dollar för detta, hon behöver pengar för hon har förstört sin mors (hiskeliga) mockadräkt och måste köpa en ny. Då blir han kompis med de häftiga killarna som är helt tomma i huvet allihop.

Detta var en kort men kärnfull sammanfattning av stora delar av handlingen.

Sensmoralen blir ju slutligen att det är insidan som räknas. För det går ju åt helsike med den falska coolheten. Fast filmen får ändå ett lyckligt slut om jag säger så. Det roligaste med filmen, när jag såg den då för längesen och även nu, var huvudrollsinnehavaren. Så charmig och rolig. Även när hans rollfigur är odräglig vilket han ju naturligtvis blir eftersom han inte riktigt kan hantera det där med att vara en nörd som plötsligt blir cool.

Han är fortfarande charmig, nåt så in i baljan.

Jag sa ju för några dagar sen att min favoritserie just nu är Grey's Anatomy. Han är ju med där. I sin roll allmänt kallad dr McDreamy. Det var en slags dokumentär om honom innan filmen. Och jösses vad den karln har många talanger. Värre än Martin Timell eller vem i hela friden man nu ska jämföra honom med... nä Timell ligger i lä alltså... En helt annan division. Håhjaja... :-) Jag kan inte ens räkna upp allt som den här mannen kan. Både yrkesmässigt och för övrigt. Det kanske är lättare att säga vad han inte kan. Eller vad han inte gjort. Fast det vet ju inte jag förstås. Vad vet jag? (För att koppla till det där med en kos dagbok så kan jag ju citera Kråkan i Mamma Mu- berättelserna när han alltid säger; Vad vet en ko?) Men jag blev rätt imponerad. Och överraskad. Tappade nästan fjärrkontrollen. Sånt är alltid kul. Ja inte att tappa fjärrkontrollen då.

Jora, så att...

Nej men alltså liksom att... ehrm...

Ska försöka gå vidare, lämna McDreamy och berätta lite mer om min fantastiskt "dragiga" helg.

Fast egentligen så var det väl inte så mycket mer.

Söndagen hade samma drag som lördagen. Det vill säga inget. Det regnade spik ute och sådant väder gör mig trött och lite sur. Lika sur som gräsmattorna härute.

Nu vill jag ha sol och värme och vår och sippor i skogen och kvidevitt i träden. Sen vore det ju inte fel om man fick tag på en sån där McDreamy också. ;-)

Imorgon ska jag vakta en busig hund. Det ska bli kul!

Muuu!

Veckans boktips! Självkänsla nu! av Mia Törnblom.