Halli hallå!
Jag hade tänkt skriva om nåt kul idag (skrattnödigt kul) men hela dagen har gått och jag har inte kommit på nåt. Bedrövligt eller hur? Men den här dagen har av olika orsaker inte varit så munter. Sen kom jag på att det är 8 mars på lördag och då hade jag visst nåt att säga om det i alla fall... Kanske inte så kul direkt men allt kan ju inte vara roligt heller.
Egentligen vet jag inte om jag är så värst förtjust i det där med internationella dagar hit och dit. Och just på lördag så är det ju internationella kvinnodagen. Varför då? Vad innebär det? Ska jag strunta i att städa den dagen, inte laga nån mat och bjuda mig själv på pizza och två semlor för att fira? Jag älskar nämligen semlor och äter gärna två på en gång, om de inte är för stora. Konsums är lagom stora.
Men varför ska det finnas en särskild kvinnodag? Och har alla män sina egna dagar resten av året? Nej, jag gillar inte detta så värst. Varför ska det behöva införas en dag för alla kvinnor? Kan vi inte bli uppmärksammade ändå? Kan vi inte ha en dag för att uppmärksamma mänskligheten som sådan i så fall? Om vi nu ända ska ha internationella dagar till allt möjligt. En internationell människodag. Då vi alla går ut på gatorna och har fest, är trevliga mot varann oavsett kön och kanske får gratis semlor, eller nåt annat gott?
I somras läste jag Det andra könet av Simone de Beauvoir och det som är mest skrämmande med den boken är att den fortfarande är lika aktuell nu som 1949 när den kom ut första gången. När man läser den boken så får man en tydlig bild av hur kvinnligheten har skapats och hur män och för all del även kvinnor kämpat för att faktiskt hålla kvar den i dess allra mest förnedrande form.
Jo, kvinnligheten som sådan har skapats.
"Man föds inte till kvinna, man blir det. Inget biologiskt, psykiskt eller ekonomiskt öde avgör utformningen av den gestalt som den mänskliga honan får i samhället. Det är civilisationen i dess helhet som formar det mellanting mellan hane och kastrat som kallas kvinnligt. Det är bara via andra som en individ kan konstitueras som den Andre. Om barnet existerade endast för sig självt skulle det inte kunna uppfatta sig som sexuellt differentierat. För flickor och pojkar är kroppen framför allt uttryck för en subjektivitet, det redskap som förmedlar uppfattningen av världen; de tar till sig världen genom ögonen och händerna och inte genom könsdelarna."
ur Det andra könet- Simone de Beauvoir (kapitlet om barndomen)
Det står mycket bra och intressanta saker i den boken kan jag säga.
Kvinnor ska (fortfarande) vara behagande enligt normen. Det är därför vi sliter med att raka våra ben och armhålor och sprejar på oss litervis med parfym, vill ha större bröst om vi har för små, snyggare rumpa, plutigare läppar och så vidare. Visst är det trevligt att vara ren och lukta gott och ha snygga kläder på sig men inte ska en kvinna behöva göra det endast för att behaga. Och nu för tiden, och kanske även tidigare, så gör man det inte endast för männens skull utan för att andra kvinnor ser ner på en och tycker man är äcklig om man t.ex har håriga ben.
Tänk vad bra det vore om det blev modernt med håriga ben. Jag skulle bli väldigt glad för då slapp jag mycket arbete. (jodå den här kvinnosakskvinnan tar också bort hår på benen.. ehrm) När jag såg på Raskens som gick i repris under sommaren så slog mig tanken att kvinnorna i alla fall inte behövde hålla på med sånt trams på den tiden. Nu var det ju mycket annat som de fick tampas med istället förstås men de slapp i alla fall att raka benen. Det var naturligt att kvinnorna hade hår där det faktiskt växer hår på de flesta.
Nåja.
Jag tror inte att en internationell kvinnodag någonsin kommer att förändra normen så lätt. Jag hoppas såklart men jag tror inte att det händer. Vi kan ha möten och demonstrationer och lyssna på talare i det oändliga. Så länge inställningen till det kvinnliga är att vi är till för att vara snygga och sexiga och bekväma att ha i möblerade rum så blir det nog ingen ändring. Både mäns och kvinnors attityder behöver ändras. Vi måste först och främst inse att vi alla är människor. Då kanske nåt kan hända.
Även om det sägs många fina ord på alla manifestationer och det är bra att saker uppmärksammas så hänger allt på attityden. Och något som nötts in i så många generationer ändrar man inte på i brådrasket. Det kommer att ta tid innan männen (i synnerhet) inser att vi kvinnor inte är ett hot utan finns här för att samarbeta.
Efter denna utläggning känns det som om jag hållit tal själv. Ett internationellt kvinnodagstal kanske. ;-)
Tack för idag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar