Vad menas med ett värdigt liv?

Vi lever i ett samhälle där vi ständigt misstänks för allt möjligt. Och man är inte oskyldig tills bevis finnes, man döms direkt. Läste nyss om en kvinna som förmodligen blir fråntagen sin sjukpenning på grund av att hon har bloggat. Och då beror det inte enbart på att hon orkat skriva lite om sitt liv varje dag, fast det kommenterades också, utan det hon skrivit om. Läkaren som hade sjukskrivit henne hade luskat reda på att hon minsann orkade lägga ner tid och ork på att skriva långa inlägg på sin blogg plus att hon orkat åka och handla på IKEA vid ett tillfälle.

Nu är det ju så att om man har en sjukdom som kommer i skov så har man bra dagar/perioder och dåliga sådana. Hon hade tydligen också fibromyalgi (utöver några andra besvär enligt artikeln) och eftersom jag vet hur det är att ha detta kan jag säga att ingen dag är den andra lik.

Och om man gör EN jobbig sak EN dag vid ETT tillfälle så får man vila i flera dagar efteråt. Så om då den här läkaren tyckte att hon minsann skulle orka jobba så är det en oändlig skillnad på att göra en ansträngande syssla en dag i lugn och ro med mycket pauser och att gå till ett jobb och göra ansträngande saker varje dag och kanske i en takt som man inte orkar med.

Här finns artikeln.

Och sen är det ju detta med ett drägligt liv. Ett värdigt liv. Sjuka får inte ha ett liv helt enkelt. Om någon är sjuk så får hon/han (enligt vissa tankesätt) inte röra sig alls även om hon/han orkar göra lite vissa dagar. Saker som också kanske kan förbättra tillståndet hos den sjuke. För då kan ju nån få intrycket att denne är för frisk och då är det kört.

Man blir ju mörkrädd av sånt tänk. Om de är så misstänksamma mot den här kvinnan, varför inte göra en utredning där hon får träffa olika människor som var och en gör en bedömning av henne. Då kanske hon kan få den hjälp hon behöver för att bli friskare. Varför går det alltid ut på att sätta dit sjuka människor? Det är aldrig någon som gör nåt för att hjälpa för inte blir hon hjälpt av att bli utpekad som fuskare. Hur ska hon få ordentlig hjälp då? Ingen tror ju på henne.

De stunder som man bloggar kan vara allt från korta till långa och en del dagar inte alls. I alla fall för min del. Jag sitter ofta vid datorn men tar ständigt pauser för att sträcka på mig och göra annat dessemellan. Jag måste ju diska, handla mat, laga mat, städa lite ibland, bädda sängen och så vidare. Räknas det också som att man kan jobba enligt den där läkaren? Man kan bara skaka på huvudet.

Snart får man inte leva nåt liv alls utan ska sitta i en säng, ständigt övervakad av F-kassan genom nån slags kamera, så de kan se om nån fuskar. Usch vad arg jag blir! Hur i helsike ska man bli friskare då om man inte tillåts göra nånting som kan ge livet en guldkant? Vart är världen på väg egentligen? Vi måste få känna vårt värde som människor, det är tillräckligt svårt ändå när man inte orkar så mycket. Man känner sig rätt värdelös när kroppen inte ställer upp på det som tidigare aldrig varit några problem.

Alla dessa kontrollerande människor skulle skämmas. Nästa gång kan det vara de som blir sjuka och fråntas allt värde. För dagens melodi är ju att om man inte kan arbeta så är man ju inget värd. Man ska inte vara alltför självsäker och som jag sagt förut; lite ödmjukhet vore bra.

Ha en bra lördag.

Kram!