Nu är det bara att vänta...

... på svaret från F-kassan. För nu är utredningen helt klar. Pratade med läkaren förut som då läste upp/berättade vad teamet kommit fram till. Och jag kan säga att äntligen så har någon förstått hur jag mår och vad jag behöver för hjälp att komma vidare. Han sa också att F-kassan faktiskt brukar lyssna på vad de kommer fram till så jag hoppas de gör det i mitt fall också.

Jag önskar bara, så här i efterhand, att detta hade skett för flera år sen. Och önska kan man ju göra...

Efter att F-kassan fått utredningen och tagit beslut om denna (om tre-fyra veckor ungefär) så kommer jag att kallas till ett möte, enligt läkaren. Han räknade upp en hel del åtgärder som behöver sättas in för att hjälpa mig vidare både för min psykiska och fysiska hälsa. Så jag hoppas verkligen att F-kassan lyssnar på detta.

Och man kan ju tycka att om de gjort det de skulle för flera år sen så hade jag nog inte kostat dem denna utredning plus det som nu eventuellt kommer längre fram. För de kunde ha hjälpt mig när jag inte hade så stora problem som jag har nu. Det hade de tjänat på men då sa de bara nej, nej och åter nej, hela tiden. För såna är de ju mot de flesta...

Fattigbloggen är nedlagd, den finns kvar att läsa men det kommer inte in nya inlägg och kommentarer, istället finns det nåt som heter Fattigsidan och som kommer att fortsätta i ungefär samma stil. Detta behövs verkligen. Det är många som har berättelser att dela med sig av eller frågor om hjälp. Eldsjälen Erling hjälper alla som han kan med att tolka lagar eller överklaga eller annat som behövs. :-) Tur att såna som han finns.

Det är dags att deklarera och i år har jag det blättans huset att rapportera om. Jag visste ju om det men ändå. Jag är så vansinnigt dålig på sånt där. Om jag bara orkade läsa igenom och bry mig om vad det stod i anvisningarna så kanske jag skulle fixa det lätt men så fort det gäller siffror så blir min hjärna totalt ointresserad. Om det inte gäller höga siffror på mitt konto för det är väldigt intressant... hehe. Men tyvärr händer det väldigt sällan. Att det kommer in massor då alltså. Lite kommer det ju in dock.

Dagarna ramlar på, örnarna växer och står i.

Mamma örn som ropar på pappa örn. Hon brukar göra det när hon vill bli avlöst. :-)
















Hela familjen. Mamma till höger som spanar och pappa till vänster som förmodligen tar en paus i städandet av boet. Han brukar oftast plocka och städa och se till att det blir ordning. Lite kiv bland barnen...


Kram!