Fattiglapparnas situation

Äntligen uppmärksammas vi socialbidragstagare lite mer. Jag har läst den här bloggen ett par dagar nu och häromkvällen var det även som ämne i programmet Debatt. Jag såg inte programmet dock. Ska väl göra det på SVT-s hemsida snarast. Nog för att den här journalisten inte hinner få uppfattningen om all förnedring och all panik som man hinner få vid långvarigt behov av bidrag, det är för kort tid med en månad, men det är ändå en bra grej, att uppmärksamma folk på hur det är.

Fattigbloggen

När jag läst vad en del har skrivit om sin situation så har jag verkligen uppskattat hur jag har det. En del har det rent ut sagt förjävligt. Man tror inte det är sant att det är så i Sverige år 2009. Även om jag inte heller har det så roligt i fråga om just socialen så har jag det bra. Än så länge ska jag väl säga, sånt kan ändra sig fort. Och att säga till en hjälpsökande människa att man inte kan få hjälp med matkuponger förrän kylskåpet är helt tomt är nog nåt av det mest omänskliga jag hört. Tänk om jag bara har lite ketchup och en förtorkad citron eller nåt sånt... helt otroligt att resonera så.

Sen att det är meningen att man ska leva på t.ex. havregrynsgröt istället för ordentlig mat... Jag har själv varit med om detta resonemang när jag första gången hade kontakt med socialen i min kommun. Hon ville bara upplysa mig om hur socialen tänkte och de tänkte alltså att Viktor kunde äta mat hos sin pappa medan jag kunde leva på yoghurt och müsli. Jag behöver ordentlig mat för att orka leva för egen del och ta hand om Viktor när han är hos mig. Inte kan jag gå runt och få bristsjukdomar och bli ännu svagare på grund av att socialen tycker att jag ska leva på yoghurt och müsli. Och hur länge hade de tänkt att jag skulle göra det egentligen? I flera månader eller? Ja jag säger då det... Som tur var så fick jag inte henne som handläggare.

En del som kommenterar på Fattigbloggen är ju såna som tycker att vi gnäller i onödan, att vi inte har det så tufft som studenter och så vidare. Eller att vi kan söka jobb istället. Men saken är ju den att vi som är för skräpiga för att jobba kanske aldrig har en chans att någonsin kunna leva på nåt annat än just försörjningsstöd. (O hemska tanke!) Och i synnerhet inte nu när F-kassan struntar i de flesta. De som studerar får väl förhoppningsvis ett välbetalt jobb längre fram. De har ju framtiden för sig.

Idag fick jag ett brev från min handläggare på socialen (jo jag fick allt lite pengar häromdagen) där hon ville meddela mig om att ifall jag får sjukbidrag från F-kassan, retroaktivt, så kommer socialen att ta alltihop för mig för jag måste då betala tillbaka allt det jag fått från dem sen i augusti. Vad glad man blir. Snacka om att socialen är en källa av "hjälpsamhet"...

Jo visst har jag väl vetat om detta men jag kommer inte att få nånting kvar utan tvingas ändå att fortsätta söka hjälp eftersom det sjukbidrag jag, i bästa fall, får är väldigt lågt. Så de ger med ena handen och tar med den andra för att sen ge tillbaka pengar till mig igen, för att jag ska ha existensminimum... Och kunde hon inte väntat med att påminna mig om detta tills utredningen är klar åtminstone. Det är ju inte på långa vägar klart om jag får något sjukbidrag alls. Och medan man väntar på att allt ska bli klart så vill man liksom inte bli påmind om mer elände. Det är nog så svårt att hålla humöret uppe som det är ändå.

Apropå skräpig förresten... idag har jag inte orkat nånting. Har inte ens orkat duscha... ännu. Kanske jag orkar det sen.

Kram från en trött en...








Förresten, imorse hörde jag om en person som skulle bli avstängd från a-kassan för att han bloggade i en tidning. Han fick inte betalt för det utan gjorde det helt gratis. Mycket ska man höra innan öronen ramlar av... ;-) Någon som uttalat sig om det menade att bloggande var som att skriva dagbok och det kunde man väl inte bli avstängd från a-kassan för?

Snart finns det nog inte något som förvånar mig i myndighetsgalenskaperna!