Utvecklingssamtal och sånt där "vuxenprat"...

Ja jag måste säga att utvecklingssamtal när man inte riktigt har fokus på samma saker kan bli rätt så frustrerande. Och då menar jag alltså när föräldrarna inte har det... suck. Vi har aldrig varit direkt överens när det gäller nånting men i fråga om Viktor måste vi ju försöka ändå. Viktors pappa har den äldre generationens sätt att tänka, han är fostrad så, att barn ska vara på ett visst sätt, helst som han vill då. Medan jag är mer en "flummig" typ (förmodligen ses jag som lite hippie så där...) som fokuserar/lyssnar mer på barnet och de behov som kan tänkas komma efterhand. Inte att barnet nödvändigtvis måste passas in i en mall. Vilket också blir svårt för Viktors del eftersom han är väldigt långt ifrån alla mallar som finns. Alla "normala" mallar då kanske ska tilläggas. Han passar ju in i normen för Aspergers. Det är ju vad vi har att jobba med så att säga. Han är som en av de där trekantiga klossarna som vissa tycks vilja trycka ner i ett runt hål.

Hur som helst. Det var skönt när det var över. Tjatet (eller uppmaningen kanske jag ska säga) om att Viktor behöver ha mer aktiviteter utanför hemmet var igång igen. Jag har aldrig tyckt om planerade fritidsaktiviteter för jag är av den åsikten att skolan är tillräckligt planerad och när man kommer hem ska man få vara ledig. Inte vill jag tvinga nån att börja spela tennis, fotboll eller annat. Jag vill inte ens tvinga nån att gå till biblioteket trots att det alltid varit mitt favoritställe. Boknörd som jag är.

Ett barn som börjar dagis tidigt blir direkt van vid planerade aktiviteter och kräver nästan att ha det så hemma också. Gnäller så fort inget händer, kan inte hitta på egna saker på egen hand. Detta följer upp i skolan och fritids. Så vill inte jag ha det. På helgen ska man få göra det man har lust med för då är man ledig. Använda sin fantasi och leka med det man vill. Vill man sitta och rota i soffan halva dagen och se på film så ska man få göra det. Hur ska man annars kunna skilja vardagen från helgen? Enligt vissa ska man ha en massa saker för sig på helgen. Utanför hemmet då. Det är så jag blir trött bara av att tänka på det. Det kan väl vara okej någon gång ibland men inte varje helg...

För övrigt har det väl ute i världen, den stora alltså, handlat mycket om svininfluensan. Det är inte klokt så mycket sjukdomar det finns. Och det är inte så konstigt att en del virus muterar, vi har ju så mycket medicin som tar kål på dem och då måste de ju ändra sig för att leva vidare. Men ruskigt är det.

Ytterligare saker som hänt som kanske inte är av så stor vikt men ändå...

Det har varit prisutdelningar på den prestigefyllda brittiska BAFTA-galan, i söndags tror jag det var för den som är intresserad. :-) British Academy of Film and Television Arts, om man ska vara noga. Och det ska man ju. Min favvoserie Spooks var nominerad men istället så blev det Kenneth Branaghs version av Wallander som vann i den kategorin. VAFALLS! Ja jag säger då det. Då går allt skam på torra land när sånt händer. :-)

Och så till den obligatoriska rapporten förstås... De växer och står i.

Matdags! :-)


Kram!