Min elvaåring har varit "lite sjuk" i helgen. Han har snorat och hostat, haft ont i öronen och det har varit lite allmänt gnälligt. Som tur var så hade vi nässpray hemma så han fick sova på nätterna och andas samtidigt. Annars har jag nästan fått ont i bröstet av att höra honom "hissa" upp allt ända upp i hjärnan hela helgen. Igår kväll var det lite bättre och han somnade utan nässpray men på grund av att han varit enormt hängig och hostat en del så fick han vara hemma från skolan idag.Om någon trodde att han inte skulle orka gå och köpa, och äta, lördagsgodis på grund av snuvan så trodde ni fel. Godis går ner även om han skulle ha hög feber. Endast medvetslöshet sätter stopp för det.
När jag satt i godan ro och läste lördagstidningen efter godishandlandet så hörde jag att det rasslade ute i hallen. Det verkade som om någon gick in men denne någon sa inget. Så jag gick ut i hallen och fick se en vilt främmande karl i rödrutig (flanell?)skjorta kliva ut så fort han kunde. Ja han hade naturligtvis mer än en skjorta på sig... men det var skjortan jag la märke till. Han sa hej och jag sa hej och sen stängde jag dörren.Jag blev så snopen att jag inte sa nåt mer. Det verkade som om han skulle till en av mina grannar. Han måste ha gått i helt andra tankar när han kunde gå så fel.
Om jag gjorde nåt liknande på grund av tankspriddhet skulle jag nog i alla fall be om ursäkt till de förvånade människor jag eventuellt stötte på. Inte bara rusa ut.
Eller som min styvfar gjorde en gång... (han kanske inte vill att jag nämner det men det är så himla roligt så jag måste - förlåt Kjell!) För rätt många år sen nu var han ute och gick med sin dotters lilla hund och gick i andra tankar vilket också hunden måste gjort. Gick in i fel port och uppför trappan och klev in i vad han trodde var hans lägenhet. Lägenheterna ser ju likadana ut i de där husen. Men i hallen såg det inte likadant ut. Konstigt, en annan matta låg på golvet. Den gick i rött. Underligt nog så trodde han fortfarande att han var hemma hos sig och att min mamma kanske bytt matta hastigt och lustigt medan han varit ute. Vilket han ju då inte kunde begripa varför hon gjort. Då ropade han inåt lägenheten: Är det jula' eller?
Sen gick det upp ett ljus, jag minns inte om de som bodde i lägenheten kom ut i hallen som stora frågetecken, jag tror det, och han fick rätt brått därifrån. Undrar också om han inte ville skylla på hunden... hehe... ;-) Han har fått utstå en hel del retsamheter från oss sen dess men det var så längesen nu och han vet ju med sig att han är tankspridd så han förlåter oss förhoppningsvis.
Jag låser alltid dörren när jag går ut en snabbis till soprummet eller tvättstugan eller ner i källaren. För man vet ju aldrig om nån bara kliver in. Och nu fick jag bevis för det! Inte för att sånt händer ofta men ändå. Man får vara beredd på allt! :-)
Annars har väl helgen varit rätt lugn. Men om man följer nyhetsrapporterna så har det varit väldigt mycket ruskigheter som uppdagats runt om i världen. Som vanligt kan man ju säga och det är ju bedrövligt i sig. Folk blir mördade, kidnappade och fängslade i massor av år, inlåsta av släktingar. Blev alldeles förtvivlad när jag läste om den där pappan som hållit sin dotter i fångenskap i 24 år och att hon fött hans barn, sju stycken, varav ett hade dött vid födseln, under dessa år. Vad pågår i en människas hjärna när det blir så? Vad hade hänt med mamman till flickan? Flickan, som nu är en kvinna på 42, har blivit berövad något som hon aldrig kan få tillbaka. Jösses! Vad kommer hända med henne? Hennes far har jag inte mycket till övers för, han blir väl inlåst kan jag tro. Så fruktansvärt sjukt beteende.
Vi blir bestörta över hur mördare slår till mot värnlösa, främmande barn eller kvinnor. Men detta tar ändå priset tycker jag. Fängsla sin egen dotter i källaren och tvinga henne föda en massa ungar. Tänk att sitta fängslad på det viset i 24 år! Och få barn med sin egen far! Man ryser och mår illa.
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_1188029.svd
Vart är världen på väg när fler och fler börjar leva ut sina perversiteter? Det är en sak med fantasier men att leva ut dem är nåt helt annat. Det finns säkert många som fantiserar om det ena eller det andra, förhoppningsvis inte sånt här då, men de lever inte ut det för det finns ju spärrar, etik och moral, som får dem att förstå att det är fel att göra så mot andra. Jag har också följt nyheterna om den där religiösa sekten som blivit avslöjad i USA. Där de inte ens vet vilka av männen som är fäder till alla barnen utan måste ta DNA prov för att kunna veta. Där det fanns sängar i kyrkan, inte bara till att sova i då, och äldre gubbar tvingade mycket unga flickor till giftermål. Allt avslöjades, har jag för mig, genom att en 16-årig gravid flicka som var medlem i sekten ringde och förtvivlad berättade hur det var. Hon bad om hjälp. De levde som på 1800-talet, ingen teve, inga moderniteter och de fick klä sig gammalmodigt. Vilket har synts på alla bilder. Tanterna har lila klänningar allihop.
Här är väl den senaste artikeln jag kunde hitta om detta elände.
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_1177709.svd
Som sagt, det finns mycket som är konstigt här i världen. Man häpnar. Och det är väl bra att man gör det för den dag man slutar bli förvånad så har det gått för långt. Så länge som vi upprörs av extrema händelser så finns det hopp. Vi måste hjälpa alla försvarslösa som råkar ut för dessa galenskaper.
Fast ännu bättre är det ju att se till att de inte drabbas alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar