Kanelbullens dag

Det verkar som om det blir mer och mer sällan som jag skriver här men rätt som det är så kanske det blir varje dag, det vet man aldrig. Varje dag den här veckan har jag faktiskt tänkt att jag skulle skriva en skvätt men jag har inte hunnit. Vilket kanske låter märkligt men det är sant. Det har varit en del annat att stå i och som jag tidigare sagt; tiden går men inte jag.

Hösten har redan kommit in i oktober och det är lite svårt att hänga med i svängarna. Snart är det jul. Jodå, det kommer att gå fort som räcer fram till advent och sen går de där fyra veckorna fram till jul lika fort om inte fortare. Men det känns rätt okej och anledningen till det är att jag inte behöver bekymra mig om snöskottning och höga elräkningar. Att vara befriad från detta gör mitt liv så mycket enklare och trevligare. Det där med snön brukar ju inte hända förrän längre fram, på våren nästan, men elräkningarna var ju en pest mest hela tiden.

Efter sju veckor med världens sämsta tevebild så blev den äntligen bra i torsdags kväll och har varit sen dess. Som genom ett under. Jag har mailat bovärden, jag har ringt till canal digital flera gånger under dessa veckor, och nu senast i måndags, men inget har hänt. Häromdagen, onsdag närmare bestämt, så mailade jag bovärden igen och undrade om vi hyresgäster verkligen skulle behöva betala för detta elände och vips så var bilden bra igen redan på torsdag. Plus att jag fick besked om att från och med nästa vecka skulle nån firma ta hand om och greja med kabelnätet. VA!? NU!? Efter att vi haft det så här i sju veckor? Man häpnar. Jag trodde allt var fixat nu, de har ju verkligen haft tid på sig och vetat om länge att det var fel på det. Jaja... då är det väl kanske att vänta sig tillfällig avstängning/nedsläckning och annat tråkigt under tiden som de ordnar med det. Vi får se.

Jag ville nästan inte stänga av teven på torsdag kväll för att det var så fin bild. Efter sju veckor med kornig bild och mycket störningar så är det ljuvligt att slippa anstränga ögonen för att se vem som är med i programmen. Ettan och fyran har varit allra värst, nästan omöjliga att se på ibland, och det är också de kanaler som jag ser på mest. Det var så klar bild så det var som om man putsat glasögonen ordentligt även om man inte ens hade dem på sig.

Mina grannar, de unga pojkarna på andra sidan väggen, har hållit igång som vanligt men sent en kväll runt 23.30 fick jag nog och bankade i väggen. Då blev det tyst. Så tyst att man kunnat höra en knappnål falla. Jag somnade äntligen i tystnaden. Sen dess har de hållit sig lugna och det var ju bra.

Den ungen mannen här bredvid i trappuppgången fick sent en kväll besök av en annan granne, som bor under honom. Mannens upprörda röst hördes in till mig där jag låg och löste korsord så jag gick upp och kikade i titthålet på dörren för att se vad som pågick därute.

Den irriterade grannen sa att nu fick det bli slut på drämmandet i ytterdörren varenda kväll för han behövde sova eftersom han gick till jobbet tidigt. Pojken lovade att sluta drämma igen dörren. Skyllde på att den varit trög av luftfuktigheten (?) så att det var därför han tvingats ta i så, men att det var bättre nu... jojo... Ehrm... Nog för att han drämt igen den några gånger till efter detta men han har absolut bättrat sig. "Tänk efter lite!" bad mannen. Och det var ju just det jag skrev om förra gången. Att de inte kan tänka att det finns fler som bor i huset som de ska ta hänsyn till. Mannen menade att på helgerna brydde han sig inte om ifall det var oväsen i lägenheten och trapphuset, men på vardagarna skulle det vara tyst och lugnt efter klockan 22. Gissa om jag blev glad där jag stod och tjuvlyssnade. Vi får hoppas att informationen gick in. :-)

Idag tycker jag att vi ska äta kanelbullar. Om man kan få tag på några. Jo för det är kanelbullens dag idag. Jag har tyvärr inga bullar men en härlig chokladsockerkaka som väntar på mig i köket. ;-)

Ha en härlig lördag! Kram!


Mums!