Det var ett tag sen...

Här var jag förra veckan en sväng. I Arvika. På bilden ligger den underbart tjusige (inte) Fågelmannen. ;-)

Det var inte så här fint väder då inte. Nej det regnade och regnade hela dagen. Men det var rätt trevligt ändå.







Det var ett tag sen jag skrev nåt här och inte är det precis stressigt att ha en blogg. Hörde för ett tag sen att folk blev sjuka av stress för att de alltid skulle blogga. Men det förstår jag inte alls. Man måste ju inte skriva varenda ledig stund utan kan ta det lite när man vill tycker jag. Men det är ju jag det.

Midsommar var blöt. Jag skulle med en buss hem från Karlstad på fredag morgon och då valde himlens portar att öppna sig och hälla ut många liter vatten över mig och några andra stackare som gjort misstaget att gå ut. En hel sjö verkade det som. När jag äntligen kom hem, blöt upp till knäna, så fick jag av mig allt det blöta och duschade varmt. Jag hade också blivit blöt inuti ena jackärmen för jag hade gått och hållit krampaktigt i ytterkanten på paraplyt, som för övrigt vrängde sig flera gånger, och då hade regnet liksom runnit innanför mudden på jackan och vidare en bit.

Jag gick till konsum och handlade mat och sedan kunde jag sitta i lugn och ro och invänta mina båda söner, faktiskt, som skulle anlända. Den äldste kom först och vi åt sill och potatis. Några jordgubbar blev det inte för de var slut och de var säkert alldeles för dyra också om det hade funnits några kvar.

Jag köpte jordgubbar idag och de kostade 30 kronor litern. Man får äta med andakt. De var väldigt goda förresten.

Den yngste sonen anlände lite senare och blev så lycklig över att få träffa storebror som han inte sett sen påsk. Det blev mycket bus under kvällen.

Helgen avslutades med en bussresa till Karlstad på söndag till dottern och vovven och hela vår familj fick umgås en stund. Äta bullar och skratta. Det var härligt. Viktor var dock mycket ledsen över att storebror skulle åka redan. Han skulle gärna se att brorsan flyttade hem till oss igen. :-)

Men sånt är livet. Barnen växer upp och flyttar och får egna liv. Och det är ju så det ska vara. Det vore ju konstigt annars.



Kram alla!








Särskilda kramar till Arvikingarna. :-)