Ibland vill man inte vara en nöt...

Idag, under eftermiddagen, hade jag mitt första samtal med psykologen. Det kändes väldigt bra. Hon är en sympatisk kvinna, rätt så ung med en härlig norrländsk dialekt. :-) Vi ska ha tre förberedande samtal och sen ska vi gå mer in på själva terapin. Hur vi ska lägga upp det, hur ofta jag ska komma dit och så.

Jag har haft några dagar som jag inte mått så bra men det beror på den månatliga hormonattacken. Grrr... Jag måste säga att det ska bli så skönt när jag nån gång slipper eländet. Nån sa att när jag byter min hormonspiral inför nästa femårsperiod så kan mensen försvinna helt. Då hoppas jag också att effekten av hormonernas anfall förminskas ytterligare. Jag ser fram emot det. Det blir nästa år vid den här tiden.

I alla fall. Viktor fick husera ensam idag när han kom hem. Jag hade skrivit en lapp till honom om att han skulle plocka upp sina badgrejer - det hade han gjort och hängt upp både badbyxor och handduk även om jag inte skrev det. Att han fick ta bullar, det hade han gjort såklart. En bulle mer än han egentligen fick - han hade skrivit en liten lapp tillbaka där han tackade för bullarna och ursäktade sig för att ha tagit en extra, hehe. ;-) Och sen hade jag skrivit att han inte fick glömma låsa när han gick. Han skulle ju hämtas av sin pappa, det är ju den veckan nu. Och det var låst.

Nu kunde han ju ätit en extra bulle utan att säga nåt men sån är inte Viktor. Han talar om vad han gör även om han kanske gjort nåt han inte skulle. Detta drag hos honom uppskattar jag verkligen. Jag tycker om när folk är ärliga och står för det de gör. För hans del så är det förmodligen hans Aspergers som gör att han är bara sån, han har alltid varit sån. Det är Viktor i ett nötskal. :-) Apropå nötskal...

Det kan komma mycket roligt ur munnen på den pojken. När han var liten så sa han många roliga saker som Erika med nöje noterade. Men han kan allt säga kul grejer nu med... som när vi satt vid köksbordet och fikade, tror det var på hans födelsedag men är inte helt säker, och jag skojade med honom och kallade honom för nöt och han kontrade med; Jag är ingen nöt - jag är ett ollon!

Då höll vi på att få kaffet i vrångstrupen av allt skratt som det utlöste. :-) Han är en härlig kille och jag skulle inte vilja att han var på nåt annat sätt, för då vore det ju inte Viktor.

Nu är jag så trött, det tog på krafterna med bussresa och samtal, särskilt när jag var trött som en gammal gnu redan från början, så nu ska jag slappa resten av kvällen. Andra viktiga saker får vänta tills imorgon...

Kram!

Ett ekollon. Kanske var det detta som Viktor menade att han var. ;-)