Mitt liv som hund

De senaste dagarna har jag levt just hundliv. Och då inte så mycket i egenskap av hundvakt utan faktiskt mer som hundar lever.

Promenader, mat, vila, sova... lite mer vila och en tupplur... promenad, mat, vila... ja ni fattar...;-)

Plus att jag, mer som hundvakt då, gömde godis som Isac fick gå runt och leta upp och vi hade lite bollfångaraktiviteter och lite annat bus.... men mest var det lugnt.

Det var inte helt fel kan jag säga. Det tyckte inte Isac heller. Om jag av nån anledning satt vid datorn för att kolla mailen eller läsa nåt på nätet en kort stund så kom han och la en tass på min arm eller försökte helt sonika kliva upp i mitt knä. (För han tyckte att vi skulle göra nåt mys tillsammans istället.) Vilket han lyckades med också vid ett par tillfällen. Med lite hjälp. Trots sin storlek så gillar han att vara knähund ibland och det är mysigt att ha honom nära och krama honom ordentligt. Han är väldigt gosig. På nåt sätt så läker han mig när jag som bäst behöver det och trots att jag är trött så mår jag ändå bra i psyket av att vara med honom.

Just nu ligger han på balkongen och spanar. Han är så nyfiken och gillar att ha koll. Plockade nyss bort en fästing som försökte bana sig väg upp mot hans ena öra... brrr... jag avskyr de små äckliga krypen. Men de finns ju överallt de små rackarna så det är svårt att undvika att få dem på sig då och då.

Om en stund kommer matte och hämtar sin vovve. Så då blir det som vanligt för mig igen. Då kanske jag kan ta itu med det där människolivet ett tag. :-)

Förresten måste ju tala om, i fredags hörde jag göken och det är sällsynt. I alla fall för min del, det var väldigt längesen jag hörde en gök senast. Nu är jag fullkomligt kass på väderstrecken så jag vet inte från vilket håll koko-andet kom ifrån. Möjligtvis kunde det nog varit från väster... Egentligen är jag väl inte så förtjust i göken för den beter sig väldigt egoistiskt. Den lägger ägg i andras bon och sen puttar gökungen ut de andra ungarna ur boet för att själv få all mat... Nej det är inte min favoritfågel, göken. Men det är ändå intressant och lite kul när man hör den.

Örnungarna växer så det knakar och allt går bra i boet. Det är jag glad för. :-)

Och Norge vann melodifestivalen igår. Såg det på SVT-s hemsida förut. Själv sov jag som en stock och brydde mig verkligen inte om varken det ena eller det andra. ;-) Min granne här nedanför hade teven på högt hela tiden men jag somnade så gott med huvudet på min goa kudde... De fick sjunga och stå i bäst de ville.

Här sitter de på rad och kollar läget ut över kanten.

Den äldsta till höger, mellanörnen till vänster och den minsta i mitten.

Kram!