Skogen

Skogen

måndag 27 februari 2012

En helg med Isac och ett bussminne

Den här helgen, plus idag, så har jag och Viktor varit hundvakter så jag har haft min lediga dag idag. Det är så mysigt att få gosa med Isac och liksom få rå om honom. Ta långa promenader och gå bort lite av magfläsket. ;-)

Det enda jobbiga är att han vaktar hela tiden och skäller på alla som går in eller ut genom porten. På dagtid går det ju an men på natten är det värre. Och när fiskepojkarna ränner som de gör både dag och natt så kan det bli lite dåligt med sömnen... Men det får ju gå det med.

Jag trodde i min enfald att de kanske skulle resa hem under lovet, som de flesta ju gör när de bor borta under terminerna, men där fick jag tji. Detta är ju sistaårselever också så de kanske inte har lust att åka hem och umgås med familjen och de vänner som bor där. De umgås hellre med varann, åker och fiskar, har fest och så. Jag ser fram emot när de flyttar härifrån för gott till sommaren... egoistiskt jag vet men dessa pojkar (i stort sett allihop som går dessa utbildningar) tar över hela samhället när de anländer på hösten. De är som gräshoppor, bara brer ut sig och tar för sig liksom. Och jag har också hört att de lokala killarna är rätt så förbaskade på dem för de tar ifrån dem alla tjejer... ;-) Jojo...

Men nu är i alla fall Isac hemma hos sig igen, hos matte, som han nog trodde övergett honom, han tror alltid det om hon så bara går till Konsum, så han är nöjd och glad.

Idag har det snöat en del fast nu har det övergått i regn så det är en blöt historia när man ska gå ut. Och bussar kör ner i diken och det ena med det tredje. Det har hänt två liknande olyckor med buss på samma sträcka på väldigt kort tid nu. Man undrar ju om det är bussarna som är dåligt rustade, om chaufförerna är slarviga eller om det beror på nåt annat. En del kör som galningar faktiskt så man vet ju inte hur det gått till.

Under de år som jag åkte buss till och från jobbet i Karlstad så var jag aldrig med om några olyckor även om väglaget ibland var värre än värst. Det snabbaste jag åkt in till stan, på vinterväg med rätt mycket snö, var på en knapp halvtimme och då gick det undan. Det tar runt femtio minuter annars, mer om det är mycket snö. Det var ingen rolig färd. Han som körde såg lite farlig ut, stor och kraftig med tatueringar (har jag för mig), spelade jobbig musik och hade en stor mössa neddragen i pannan så man knappt såg hans ögon. En sån där chaufförsmössa liksom. Som om han var kapten i bussen. Vi (jag, Adde och Erika - de gick på gymnasiet och då var det han som körde ibland) kallade honom för Mössa'. Om jag såg att det var Mössa' som körde så visste jag att jag skulle komma fram ovanligt fort oavsett väglag. :-)

Han var kanske väldigt snäll och go privat och så, man ska inte döma folk utifrån utseendet, men han såg i alla fall farlig ut där han satt bakom ratten i bussen. Och man kunde ju inte ta sig en tupplur precis för man hade fullt upp med att inte trilla av sätet i kurvorna. Ja jag kunde förstås tagit på mig bältet men... nu gjorde jag inte det. Jora så att...

En annan busschaufför kallade vi för Tandbôrsten (och gör fortfarande förresten) men det är en annan historia... ;-)

Så här gör Isac när han frågar om han får komma upp och lägga sig i sängen. :-) Han lägger huvet på sängen och tittar bedjande. Vem kan motstå detta?

Kram!

Inga kommentarer:

AddThis