Jag har sovit väldigt dåligt inatt, inte så konstigt kanske, men det är ju så typiskt. Somnade som en sten och sov gott i drygt tre timmar då jag plötsligt vaknade med ett ryck. Sen var det kört. Så fort hjärnan började knarra igång så var det som förgjort att somna om. Och så blev jag hungrig ovanpå allt. Suck. Jag slumrade väl lite på morgonsidan och klockan blev halv sju alldeles för snabbt...
Nåja. Det får väl gå ändå. Jag är ju ledig imorgon och får väl vila då. Värken i kroppen har varit extra besvärlig de senaste dagarna och om det beror på anspänningen och ansträngningen inför utställningen vet jag inte för det går ju fram och tillbaka annars med. Men det påverkar säkert.
Vi ska till kyrkan strax efter lunch och fixa det sista och då skulle visst nån från radio komma dit också. Carina hade fått en förfrågan och mailade till mig igår kväll om detta. Hon har ju skickat ut pressreleaser åt alla möjliga håll. Så det gäller att ha hjärnan fullt laddad idag. Vilket blir svårt med tanke på hur lite sömn jag fått... hoppas bara att rätt ord är lagrat på rätt ställe. ;-) Tänk vad bra om man kunde göra en diskrensning! Det kunde allt behövas.
Igår hade vi fullt upp med att placera ut dikterna och se till att de syns, står bra och att vi kan få plats med ljus och sånt. Vi använder allt möjligt som uppställningsplatser kan jag säga. Draperar stolar och annat med gråsvart tyg som vi sedan placerar pannåerna med dikter på. Vi använder också notställ, inte helt fel faktiskt. Kyrkan är sig inte lik sen vår framfart. Men det är ju fantastiskt att kunna använda en sån byggnad till detta.
Jag har alltid känt mig väldigt hemma i kyrkan här. Det kan ju bero på att jag lekte i närheten när jag var barn men det kan också vara en annan känsla av samhörighet med själva platsen. Och som jag sagt förut; kristen är jag ju inte men jag tycker väldigt mycket om själva kyrkan som sådan. Och även kyrkogården och området runtomkring.
Var hos min farmor igår och gav henne en specialversion av dikterna i ett häfte som jag fixade ihop häromdagen. Hon ser ju så dåligt och jag förstod ju att hon inte skulle kunna komma på själva vernissagen så nu kan hon istället läsa dikterna i lugn och ro hemma under sin skarpa lampa och sitt förstoringsglas. Hon blev alldeles tårögd när jag pratade om utställningen och även när hon fick häftet. Hon har hängt med i det mesta som stått i tidningar och talats om angående sjuka och utförsäkrade och särskilt under Påskuppropet. Hon är väldigt intresserad av och engagerad i det hela.
Nu ska jag försöka koppla av lite, sova går nog inte. Det är jag nog för stressad för. Men detta är ingen jobbig stress och jag vet att ikväll kan jag koppla bort allt och slappna av för då är själva starten klar. Själva startskottet liksom. Sen ska utställningen stå i kyrkan fram till den 27:e september för att åka vidare nån annanstans som jag inte vet ett skvatt om just nu. :-)
Om hjärnan inte tagit semester helt imorgon skriver jag en skvätt och talar om hur det gick. :-)
Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar