Nu är julen (officiellt) slut och jag med... pust!

Imorse tog jag en promenadrunda för första gången på rätt länge. Så jag var lite ringrostig vilket kändes i benen efter ett tag. Märkte också att jag har problem med balansen. Det har jag vetat förut men det kändes extra mycket idag. När jag stapplade fram genom skogen så fick jag plötsligt se rådjur längre fram på stigen. Fyra stycken! Så fina. De var så orädda att jag blev förvånad. Kanske de var för hungriga för att bry sig. Jag kunde gå ganska nära innan de vandrade iväg in i skogen igen. I sakta mak. De blev alltså inte rädda för mig. Nu var jag också väldigt försiktig och stod stilla en lång stund och bara tittade på dem. Och ja jag pratade med dem lite också faktiskt. :-) Sån är jag.

Detta foto är taget strax utanför köksfönstret i huset där vi bodde förut. Hungriga rådjur kom och knaprade i sig av de späda bladen på rabattens blommor. Jag stod i altandörren, jo jag kunde faktiskt öppna den och de sprang inte iväg.

De måste vara väldigt hungriga för att våga sig in i trädgården mitt på dagen och trots att jag öppnade dörren och fotade. Fina var de att titta på också. Det gjorde inte så mycket att de åt av blommorna.

Tröttheten var alltså stor när jag kom hem. Pust! Jag var tvungen att ta en paus innan jag duschade för jag orkade inte bara kliva in och göra det direkt. Så trött var jag! Men efter en stund hade jag hämtat mig och kunde sätta igång.

Just nu sitter jag med min varma kornpåse på nacken för jag fick rejäl värk i nacken och uppåt huvudet. Det har blivit värre under dagen. Så är det när man slarvar med motionen och ska börja igen. Det blir som att börja från noll nästan. Det kanske låter konstigt att jag fick ont i nacken och huvet av att gå en promenad men det kändes i hela kroppen på mig efteråt, inte bara i benen. Det blir ju alltid värre när det är halkigt och som jag sa; jag kände av min dåliga balans vilket också gjorde att jag fick koncentrera mig lite extra.

Vi har haft julgransskakning och Viktor påpekade för mig att det faktiskt var igår som man skulle ha det... Han är så petnoga. ;-) Men nu sitter han och mumsar i sig av det godis som jag gömde i granen. Jag åt lite under tiden jag gömde det men jag borde egentligen inte äta godis alls på ett tag. Midjemåttet har växt under julhelgen och det är ju också en anledning att börja med promenaderna igen. Men jag tycker att på jul får man mosa i sig choklad (som jag älskar) och annat klet. Den helgen är liksom till för det. :-)

Har läst på olika ställen om att folk tycker att Lars Ohly bör avgå som partiledare för Vänsterpartiet. Jag tror att det nog vore bra just för att folk i allmänhet och vissa dumskallar i synnerhet uppenbarligen är väldigt rädda för kommunister. Vilket Lars Ohly sagt att han är, fast det var längesen. Jag läste en del om just detta före valet, att folk är rädda för kommunister och därför inte kan tänka sig att rösta på Vänsterpartiet. Så om han byts ut och det kommer nya friska idéer så kan det nog bli bättre. Jag gillar Lars O men det kanske är dags för förnyelse och för att få folk att lyssna vilket de kanske gör om det inte är en kommunist som ledare. Ehrm... ;-)

Han är en duktig politiker men just det där med kommunismen ligger honom i fatet.

Detta får mig alltid att tänka på repliken ur Karl-Bertil Jonssons Julafton när hans far skriker argt; "Jag har närt en kommunist vid min barm!" Jo för han trodde att alla som gav bort nånting frivilligt var kommunister. :-)

För fem år sen idag var jag i Los Angeles och skulle gå på foto/konstutställning... Ack vad längesen det känns. Och overkligt. Tur att jag har foton annars kunde jag ju tro att jag drömt alltihop.


Ha en härlig fredag! Kram! Lite dans kanske...