Regn och kamp för jämlikhet.

Så var det söndag och jag läser i DN att det kan bli översvämningar i länet. Regnar det inte ovanligt mycket nu för tiden eller är det bara jag som tycker så för att jag ogillar regn?

Regn, regn, regn...

Jaja, det var väl bara väntat. Ibland undrar jag verkligen var allt regn kommer ifrån och varför det i så fall nödvändigtvis måste vräka ner över detta land ständigt och jämt. Nu ska man ju inte klaga egentligen för det brukar ju inte bli sådana katastrofer som det blir i fattiga länder vid översvämningar. Men det räcker nog till ändå för de som blir drabbade och får vattenfyllda hus och kanske får ta en eka, kanot eller jolle till jobbet för att det är en sjö där vägen en gång var. Nåja där överdrev jag kanske med det där sista men ändå...

Kvinnliga politiker diskrimeras och kampen för jämlikhet måste ständigt fortsätta. Jag läser just nu en bok som heter Det kallas kärlek av Carin Holmberg och som är en socialpsykologisk studie som handlar om kvinnors underordning och mäns överordning bland unga jämställda par. Nu är denna bok skriven 1993 (min bok är dock en nyutgåva från 2007) men jag tycker nog att läget idag är rätt mycket detsamma. Allt mäts utifrån de manliga kriterierna, i synnerhet i politiken, och detta måste ju ändras annars kan det aldrig bli någon slags jämlikhet. Det är en hel del annat också som måste ändras. Attityderna är väl det allra första och viktigaste.

När vi föds är vi alla oskrivna blad. Vad som sedan skrivs på våra livs blad beror helt och hållet på vilka uppfattningar som finns bland de som fostrar oss. Och i vilken miljö vi växer upp. En del vill gärna förstärka könsbilderna av oss, hur flickor och pojkar ska vara, och sådant som är så noga inlärt är mycket svårt att göra sig av med. Och för vissa män att vilja ha en ändring krävs en del eftersom de nog ofta anser att det är till nackdel för dem. Det handlar mestadels om makt. Det är svårt med stora förändringar och man vill ju helst att allt ska vara som det brukar för det är tryggast så. Om något annorlunda hotar, fast det inte ens är direkt farligt, då blir det protester.

Enligt boken så är män positiva i princip när det gäller jämställdhet.

"I-princip-inställningen innebär att män anser att jämställdhet i-princip är bra men att det inte fungerar för just dem, att det i-princip är fint att vara pappaledig men att de själva har små möjligheter att ta ledigt, att hemarbetet i-princip bör delas och att de själva nog borde göra mer hemma men... I-princip-inställningen tillsammans med mäns insikt om att de borde förändra sig och arbeta mot en mer rättvis arbetsfördelning är ett intellektuellt förhållningssätt som, så länge den inte omsätts i praktisk handling, framstår som en slags "jämställdhetsidealism", en läpparnas bekännelse". (s.31 Det kallas kärlek - Carin Holmberg)

Ha en bra söndag. Kram!




















En bild på Simone de Beauvoir får avsluta dagens tankar...