På söndagskvällarna, sedan några veckor tillbaka, tar jag ett fotbad. Det är något jag varmt rekommenderar för det är så härligt. Att ta sig en stund och sitta med fötterna i blöt, fila på dem, torka och smörja in med nån go kräm... Ack vad skönt det är. Särskilt när man ränt i tvättstugan en hel eftermiddag. Då är fotbadet en liten belöning, som ett guldkorn att njuta av. Under tiden man sitter där och skvalpar kan man fundera lite i lugn och ro. Eller se på nåt trevligt avsnitt av nån favoritserie.Produkterna på bilden är vad jag använder. En lavendelkula som får smälta i vattnet och lavendelkräm att smörja in fossingarna med efteråt.
Ny månad är det ju också. Min månad. :-) Kom på att jag glömt vända blad i almanackan. Och praktiken är igång igen som vanligt. Carina är tillbaka från semestern och nu ska vi på allvar sätta igång med förberedelserna inför höstens utställning.
Jag minns att jag nämnt nånting om detta tidigare men bara lite löst. Men nu kan jag berätta att i september så kommer vi att ha en utställning med dikter och foton som en fortsättning på Påskuppropet. Dikterna är mina och skildrar den tid som var mörkast i mitt liv. Det skildrar när det börjar gå nedför till det mörkaste och sedan vägen upp till det ljusare. En del foton kommer att vara mina men det kanske även blir bilder från annat håll. Vi får se.
Enligt Carina blir det fler och fler församlingar som är intresserade av utställningen. Den är nämligen tänkt som en vandringsutställning så vi lämnar den ifrån oss efter att vi haft den här i cirka två veckor. Vi håller på och klurar på upplägget. Vi vet ju till största delen hur vi ska göra men sen ska det ju passa alla sorters lokaler och i en kyrka, som vi ska börja med i höst, så finns det inte alltid bra utrymme för att sätta upp sånt här. Jo det finns väl egentligen en hel massa utrymme men det kanske inte passar ändå liksom.
Nån församling har valt att ha utställningen på biblioteket eftersom de vill att så många som möjligt ska få ta del av den. De vet väl med sig att kyrkor inte är så välbesökta. ;-) Det finns tydligen också andra planer än utställning med dikterna men det återkommer jag till längre fram. Carina är alltid full av idéer. :-)
Anledningen till att vi startar utställningen i kyrkan här beror på att området runt kyrkan är väldigt speciellt för mig och större delen av bilderna är därifrån. Jag är ju inte troende men platsen betyder rätt mycket för mig. Jag är liksom hemma där. Och när nu kyrkan ändå finns där och står till vårt förfogande så passade det ju bra.
Idag bad Carina mig att välja psalmer om/när utställningen (eller enskilda dikter) ska användas i gudstjänster. En uppgift som hon gav mig med glimten i ögat. :-) Hon vet ju att jag inte är troende. Men jag fick ihop en liten samling som kändes bra även för en icke troende. För hon menade att det var jag som skulle utgå ifrån hur jag känner eftersom det är mina dikter.
Det var så roligt att träffa henne, Lisbeth och Lilja, en av prästerna, igen (de andra har fortfarande semester) och det känns härligt att sätta igång med praktiken efter ledigheten!
Angående utställningen så känns det väldigt overkligt. Ibland känns det som om det inte händer mig utan mer som om jag står bredvid mig själv och tittar på. :-)
Ha en go' eftermiddag!
Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar